med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Motion 1992/93:Fi17 av John Andersson (v)

Bensinskatten

Bland förslagen till det s.k. ''krispaketet'' finns förslaget
om en mycket kraftig höjning av bensinskatten. Ser man till
nettoeffekten av skatteförändringarna så står höjningen av
bensinskatten för drygt hälften, eller 5,5 miljarder kronor.

Skatter tas ju in för att betala för det gemensamma i
samhället, men därutöver används ju skatter för att uppnå
vissa syften, att styra utvecklingen åt ett visst håll. När det
gäller bensinskatten så är det övervägande skälet att den
skall betala vissa samhälleliga kostnader. Skatten kan
självfallet även användas för att uppnå minskad
förbrukning eller att människor skall använda andra sätt att
förflytta sig. Det absolut billigaste sättet är ju att använda
apostlahästarna, ett användande av skatten i den
utsträckningen är det dock ingen som förespråkat ännu.

Om man nu skall använda skatteinstrumentet för att
uppnå vissa mål, eller om det handlar om att fylla allmänna
behov av resurser, så bör ju beskattningen vara rättvis. Det
innebär enligt min mening att skatten så långt detta är
möjligt bör tas över skattsedeln, att beskatta inkomsten i
stället för utgifterna.

Nu har vi en mängd punktskatter och indirekta skatter
som vi torde få leva med, åtminstone under överskådlig
framtid. Oaktat detta bör ju ändå strävan vara att skatterna
skall fördelas efter bärkraft.

När det gäller skatten på bensin och framför allt den nu
föreslagna höjningen så slår den väldigt fel ur flera
synvinklar. Det är först och främst befolkningen i glest
bebyggda områden som drabbas. I Norrlands inland med
stora avstånd kommer den föreslagna höjningen att
medföra mycket stora kostnadsökningar. Praktiskt taget all
verksamhet kommer att drabbas, allt fördyras mycket mer
än i övriga delar av landet. Enbart resekostnaderna
kommer för en del människor att fördyras med flera tusen
kronor -- det finns ju inga alternativ att övergå till. Många
deltidsarbetande kvinnor ute i glesbygden kan komma att
tvingas välja mellan att flytta eller att sluta sitt jobb. I städer
och tättbefolkade områden kan ju kollektivtrafiken gynnas
och utnyttjas genom att fördyra bilåkandet, det är ju inte
möjligt i glesbygderna.

I regeringsdeklarationen sades att ''Hela Sverige skall
leva'', men en sådan fördyring som den nu föreslagna
höjningen av bensinpriset innebär, går illa ihop med en
sådan målsättning.

I områden med långa avstånd bör skatten på bensin vara
mycket lägre än t.ex. i storstadsområdena. Där kan man
kanske tänka sig ett ännu högre skattepåslag än vad som nu
föreslagits. I sådana områden är det ju både möjligt och
önskvärt att styra över bilåkandet till kollektivtrafiken.
Därför bör det införas en differentierad bensinskatt som tar
hänsyn till olika förutsättningar och förhållanden i landet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd
bensinskatt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
differentierad bensinskatt i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 5 november 1992

John Andersson (v)