med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Motion 1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-)

Det behövs ökad efterfrågan

De strukturella underskotten i statens budget är stora.
Politisk feghet och oförmåga under flera år från alla partiers
sida har skapat problemen. Nu måste de lösas genom
politisk förmåga och politiskt mod från flera partier.

Krisuppgörelsen var nödvändig, men det går inte att lösa
de långsiktiga strukturella problemen genom
åtstramningsåtgärder som får effekt på kort sikt. Därför att
den kortsiktiga åtstramningen förvärrar lågkonjunkturen,
ökar därigenom arbetslösheten och leder till ökade
statsutgifter -- inte minskade, som avsikten var.

Vi befinner oss nu i den djupaste lågkonjunktur landet
upplevt sedan 1930-talet. Den kraftiga åtstramningen leder
till ytterligare minskad aktivitet i ekonomin och ökad
arbetslöshet. Överallt i hela samhället -- utom hos
regeringen -- finns insikt om att krisuppgörelsens
åtstramande effekter är för starka. Riksdagen måste därför
komplettera krispropositionen på denna punkt.

En av möjligheterna är att öka utrymmet för de
kommunala verksamheterna. Den indragning på 7,5
miljarder från kommuner och landsting, som riksdagen
beslutat om bör inte genomföras.

Beslutet innebär enligt kommunernas beräkningar att
arbetslösheten ökar med 60 000. Redan nu är 70 000
offentliganställda arbetslösa. 80 % av dem är kvinnor.
Också landstingen påverkas eftersom skatteunderlaget
krymper. Fram till 1996 räknar Landstingsförbundet med
nedskärningar som reducerar antalet anställda med 36 000.
Indragningen innebär också att verksamheterna hos
kommuner och landsting försämras till men för alla som är
mottagare av vård, omsorg och tjänster och till men för
investeringar i infrastruktur, fastighetsunderhåll m m.

Situationen är absurd. Behoven är skriande runt om i
landet, av underhåll och ombyggnation, av vård och
omsorg. Trots detta krymps verksamheterna, människor
ställs utan sysselsättning. Det är väl känt hur förödande
arbetslösheten är för den som drabbas. Samhällets utgifter
för arbetslösheten blir katastrofala utan att vi får någon
nytta av pengarna. De slängs bort.

Självklart borde också det kommunala skattestoppet
hävas. Det innebär en inskränkning i den kommunala
självständigheten, som inte är acceptabel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upphäva det kommunala
skattestoppet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upphäva beslutet om
indragning av 7,5 miljarder kronor från kommuner och
landsting.

Stockholm den 10 november 1992

Annika Åhnberg (-)