med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Motion 1992/93:Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds)

1 juli 1992 ändrades beskattningen av alkoholhaltiga
drycker så att skatten relaterades till alkoholhalten. Detta
innebar att drycker med förhållandevis lägre alkoholhalt
blev billigare medan drycker med högre alkoholhalt blev
dyrare. Denna förändring av alkoholbeskattningen
genomfördes som en del i den restriktiva alkoholpolitik som
Sveriges riksdag och regering verkar för sedan en lång tid,
samtidigt som förändringen innebar ett närmande till det
beskattningssystem som gäller inom EG.

Under hösten 1992 har svensk ekonomi genomgått en
mycket djup förtroendekris, bland annat beroende på det
alltmer ökande budgetunderskottet. Därför har regeringen
efter en uppgörelse med socialdemokraterna lagt
förevarande proposition. Propositionen innehåller ett stort
antal förslag och kompromisser. Vår bedömning är dock att
de föreslagna åtgärderna behöver kompletteras med
ytterligare åtgärder för att öka statens inkomster och
minska utgifterna.

I samband med omläggningen av alkoholskatten väcktes
flera motioner med förslag om höjning av grundbeloppet
för skatten. Andra motionsförslag innebar
skattesänkningar. Skatteutskottet uttalade bland annat
följande i sitt betänkande (1991/92:SkU25) med anledning
av dessa motioner:

När det gäller skattenivån ligger alkoholbeskattningen
visserligen betydligt lägre inom EG än i Sverige, men det
finns inte något formellt hinder för ett enskilt EG-land att
ha höga alkoholskatter. Utskottet instämmer i regeringens
uppfattning att det med hänsyn till de alkoholpolitiska
målen och det statsfinansiella läget inte finns skäl till en
lägre skattenivå än vad som föreslås i propositionen.

Man anförde också

att prisinstrumentet även i fortsättningen bör prövas för
att minska alkoholkonsumtionen.

Vetenskaplig forskning visar på ett mycket klart
samband mellan alkoholpriset och alkoholkonsumtionen.
Detta kan enkelt uttryckas med att 10 % höjning av priset
leder till minst 7 % sänkning av konsumtionen. När det
gäller exempelvis öl är priskänsligheten större. Sänkt
konsumtion innebär en minskning av mänskligt lidande,
inte minst för utsatta kvinnor och barn. Det leder också,
direkt eller indirekt, till minskade alkoholrelaterade
kostnader inom exempelvis sjukvård, socialvård och
socialförsäkring.

Med tanke på behovet av förbättringar av det
statsfinansiella läget finns det anledning att nu också
genomföra en höjning av skatten på alkohol. Detta speciellt
då det är klart att en höjning samtidigt för med sig nämnda
positiva effekter.

Planerade större höjningar av alkoholpriser innebär
samtidigt en tillfälligt ökad konsumtion. Många som har
möjlighet köper hem en större mängd alkohol än normalt.
När alkoholen finns hemma ökar konsumtionen lätt över
genomsnittlig nivå. Därför finns det anledning att förändra
nuvarande politik med oregelbundna beslut om
beskattningsförändringar, till ett system där skatten ändras
i takt med förändringar av konsumentprisindex. Detta kan
till exempel göras genom kvartalsvisa avstämningar eller
varje gång konsumentprisindex genomgått en viss angiven
förändring.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att höja skatten på alkohol med
5 %,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alkoholskatten därefter bör
regleras i enlighet med konsumentprisindex utveckling.

Stockholm den 12 november 1992

Ingrid Näslund (kds)

Harald Bergström (kds)

Ulf Björklund (kds)