med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Motion 1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Inledning

Regeringen och Socialdemokratiska arbetarpartiet har i
september 1992 träffat överenskommelse om ett antal
ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stabilisera den
svenska ekonomin. Det var bra! Vi stöder därför
överenskommelsen vad avser huvuddrag och nivå. Dock
har vi naturligtvis synpunkter på, hur man hade kunnat nå
samma mål men på ett annat och enligt vår uppfattning
bättre och framför allt rättvisare sätt.

I valrörelsen och i början av vårt första riksdagsår blev
vi i det närmaste idiotförklarade för vårt förslag att minska
statens utgifter med 196 Mdr på 6 år. Nu har regeringen och
Socialdemokraterna genomfört det dubbla, räknat på
årsbasis. Kanske vi hade kunnat undvika krisen om vi hade
fått vårt förslag seriöst behandlat.

Sjukförsäkring

Propositionens förslag har inslag av det förslag som Ny
Demokrati motionerade om under riksmötet 1991/92 men
saknar den totala översyn av systemet som är nödvändig,
inte minst ur rättvisesynpunkt. Vi återupprepar därför vårt
förslag.

Huvudprinciperna för ett bättre förslag som inte bara
omfattar sjukpenningförsäkringen utan även andra
socialförsäkringssystem är följande.

Enkelt och motiverande 100%
av lönen kan man bara få för arbete och vid
arbetsskada, förorsakad av grov försumlighet.

90% av lönen kan endast utgå vid aktiv, yrkesinriktad
rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning med klart sikte på
arbete, beredskapsarbete och som garantilön (efter
konkurs) om man verkligen jobbar.

80% utgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av barn,
förtidspension, arbetslöshet och garantilön utan arbete.

Ju aktivare man är desto högre ersättning. Det lönar sig
alltid att arbeta. Det finns självrisk i alla systemen eller hur
man nu vill uttrycka det.

Uppmanar inte till fiffel

Ersättningsnivåerna är desamma vid sjukdom,
arbetsskada eller vård av sjuka barn.

De första två veckorna föreslås ersättning utgå med 67
%. Man får så att säga betalt för två dagar av tre. Nivån kan
givetvis diskuteras, med den är i varje fall över miniminivån
enligt internationella konventioner.

Varför två veckor? Detta sammanfaller med den s k
arbetsgivarperioden. Överallt är taket 7,5 basbelopp.

Efter två veckor utgår ersättning med 80 % respektive
90 % vid aktiv rehabilitering.

Det bör finnas en sammanläggningsregel om någon blir
sjuk på nytt inom 14 dagar.

Jämför med karensdag

Systemet med en karensdag påverkar negativt vad som
sker dag två. Tag en betala för två-effekten.

Förslaget har alltid effekt, dvs det lönar sig alltid att
arbeta respektive att vara aktiv.

Det blir rättvisare och drabbar jämnare. Karensdagar
drabbar enbart korttidssjuka.

Det torde få ungefär samma effekt i hög- och
lågkonjunktur. I en överhettad högkonjunktur kan man
räkna med ganska ordentlig effekt av karensdagar men i
lågkonjunktur, när folk är rädda om sina arbeten, slår
karensdagarna mera koncentrerat mot de faktiskt sjuka.

Det borde kunna bli en reform som kommer för att
stanna. Rättvisan skulle göra att både arbetsgivare och
arbetstagare accepterar den.

Försäkringskassans undantag blir inte mera omfattande
än idag (och mindre omfattande än vid två karensdagar).

Upplägget borde göra det lättare att ändra
arbetsskadeförsäkringen och därigenom göra nödvändiga
besparingar i LAF. LAF-posten är ett mycket stort
problem, det vet alla finansministrar, oberoende av färg.

Ett tak för vissa försäkringssystem

Vi har i en tidigare motion föreslagit att motsvarande
system med 80- resp 90-procentsnivån införs i garantilön vid
konkurs. Även här sätts taket vid 7,5 basbelopp.

(80 % x 7,5 x 33 700)/12 = 16 850 kronor per månad
kommer att utgå i max 6 månader. Man kommer då runt
missbruket hos mindre nogräknade personer att ge sig själv
en hög lön, som raskt blir garantilön i 6 månader.

Motivation är viktig

Ändringar i socialförsäkringen får givetvis inte leda till
ökade kostnader för företagen. Arbetsgivarperioden och
det ökade rehabiliteringsansvaret för arbetsgivarna har de
facto ökat arbetsgivarnas kostnader. Likaså det avskaffade
bidraget till företagshälsovården. Förslaget täcker även
dessa aspekter.

Om Sverige skall få ett långsiktigt, stabilt
socialförsäkringssystem måste det finnas:Motivation för
arbetsgivarna att skapa bästa möjliga arbetsförhållanden
för medarbetarna.Motivation för medarbetarna att göra
sitt bästa på jobbet.Motivation för sjuka och
arbetsskadade att så snabbt som möjligt jobba sig tillbaka
till arbetslivet.

Med ett motsatt system som -- det vet vi ju alla -- kan
resultera i högre ersättning vid frånvaro än vid närvaro, kan
vi i allmänt oförstånd börja skapa socialfall, som så
småningom inte går att rehabilitera. Vem vill det?

Det aviserade förslaget leder de facto till en högre
beskattning av företagen. Vilket regeringsparti hade det på
sitt valprogram? Ny Demokrati är glasklart på den punkten.
Arbetsgivaravgifterna måste ned så att konkurrenskraften,
och därmed sysselsättningen, ökar.

Till sist måste alla påminnas om att kollektiva
försäkringssystem finansieras av folk och inte av staten. Det
handlar alltså inte bara om utbetalningar utan om ännu
större inbetalningar -- för Svenssons del.

Vårt förslag

Vi föreslår alltså att huvudprinciperna för
sjukpenningförsäkringen och andra sociala bidrags- och
trygghetssystem ändras i enlighet med vad vi tidigare
motionerat om. Vi föreslår vidare att systemet med
reducerad sjukpenningförsäkring införs redan fr o m
budgetåret 1993/94.

Minskat statsbidrag till sjukförsäkringen

Det bör framhållas att denna besparing på 3,7 Mdr för
statskassan innebär en skattehöjning för den enskilde
även om den kallas egenavgift.

Pensioner

Tyvärr är det ofrånkomligt att försämra pensionerna i
detta paket men det får under inga omständigheter
ytterligare försämra fattigpensionärernas villkor. Det
räcker inte med att anvisa 500 miljoner ''för att mildra
effekten för de sämst ställda pensionärerna''. Det behövs
ytterligare tillskott för att lyfta upp dem till en anständig
nivå. Vi vill därför nedan anvisa medel för denna åtgärd
genom minskning av biståndet.

Semester

Reducering av semestern med 2 dagar skall
naturligtvis drabba alla oavsett om semestern har
tillkommit genom lag eller avtal. Vi förutsätter därför att
respektive avtalsparter solidariskt ställer upp. Lagstiftning
vore det rätta men frågan är om föreningsrätten tillåter
detta. Hela frågan blir prov på det svenska systemet och den
påstådda solidariteten.

Vi föreslår en utredning syftande att ta bort fyra
helgdagar, varav en klämdagsframkallande sådan.

Bostäder

Vi har invändningar mot besparingen i
bostadssubventionerna, inte för besparingen som sådan,
utan för att de som drabbas av hyreshöjningar inte klarar av
höjningen. Vi föreslår därför i stället att besparingen sker
genom en minskning av biståndet.

De tre senaste åren har hyrorna ökat med ca 55 %! Årets
förhandlingar bedöms leda till ytterligare ca 10 %-iga
hyreshöjningar från och med 1993. Nu har regeringen
kommit överens med Socialdemokraterna om besparingar
inom bostadssektorn på ytterligare 3 miljarder netto.

I våras fattade riksdagen beslut om försämrade
avdragsmöjligheter genom att kapitalbeskattningen
ändrades. De ändrade kapitalbeskattningsreglerna medför
att lånekostnaderna för en egnahemsägare netto efter skatt
ökar från 70 till 75 %.

Samtidigt fattades beslut om höjningar av
kapitalkostnaderna för statligt subventionerade hyres- och
bostadsrättshus för att möta försämringen för
egnahemsägarna.

I klartext innebär detta att egnahemsägare enligt
beslutet får högre kostnader genom försämrade
ränteavdrag och kostnaderna för dem som bor i hyres- och
bostadsrätt med statlig belåning ökar. Så långt var allt
någorlunda rättvist.

Allt var tänkt att träda ikraft 1 januari 1993.

Regeringens uppgörelse med Socialdemokraterna
innebär följande:

Beslutet om att ändra reglerna för kapitalbeskattningen
skjuts alternativt rivs upp medan besparingarna av
bostadsstödet för hyres- och bostadsrättshus ligger fast.

Detta innebär att egnahemsägare gynnas i förhållande
till boende i hyres- och bostadsrättshus.

Som sten på börda har man dessutom, enligt
överenskommelsen mellan regeringen och
Socialdemokraterna, beslutat om en nettobesparing inom
bostadssektorn från och med 1994 på 3 miljarder netto
vilket antas motsvara 3,4--3,7 miljarder brutto. Denna
indragning, i form av extra upptrappning av
räntesubventioner (enligt skatteministern), drabbar i stor
utsträckning de hushåll som redan idag har de högsta
hyrorna. Det kommer också att slå olika för olika
allmännyttiga bostadsföretag beroende på
ålderssammansättningen i respektive bestånd. Därmed slår
det också väldigt olika för hushållen.

Vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge i Sverige och
självklart är det viktigt att spara. Dock är det så att mot
bakgrund av de mycket höga hyreshöjningar som varit och
kommer, måste det anses närmast stötande med ytterligare
3 miljarder netto i besparingar inom bostadssektorn.

Finns det alternativ?

Skulle vi i dessa kristider följa FN:s rekommendationer
och från och med 1994 ge 0,7 % i bistånd skulle detta
innebära att vi gav 9 800 000 000 kronor. Skillnaden mot
regeringsförslaget blir ca 4,2 miljarder (räknat på bedömt
BNI för 1992). Det räcker alltså även till att ge
fattigpensionärerna en tillvaro som innebär att de i alla fall
får leva på existensminimum (se tabell nedan).

Det är viktigt att ge bra bistånd. För att kunna göra det
på sikt så krävs det att vi klarar vår ekonomi här hemma.
Eftersom Sverige går med underskott, och inte så lite heller,
så sker allt bistånd med lånade pengar. Lån och räntor
kommer att få betalas av framtida generationer.

Alltså, om vi från 1994 följer FN:s rekommendationer
om bistånd så behöver vi inte göra dessa smärtsamma extra
besparingar på boendet som Socialdemokraterna och
regeringen kommit överens om. Vi klarar också att ge
fattigpensionärerna en tillvaro på existensminimum.
n

Tabell

Skillnad om vi ger bistånd enligt FN:s rekommendationer
+ 4,2 mdr
Utebliven extra indragning av räntesubventionerna
-- 3,0 mdr
Kostnad för att ge de sämst ställda pensionärerna
existensminimum
-- 0,8 mdr
SA besparingar i förhållande till ''krispropositionen''
0,4 mdr

Dessa 400 miljoner behövs mer än väl till att täcka
budgetunderskottet 1994.

Vi föreslår alltså att man av den besparing som
åstadkommes genom att minska biståndet till 0,7 % av BNI
får den överenskomna besparingen på 3 mdr och samtidigt
finansiering av en höjning av fattigpensionärernas
pensioner. Vi uppfyller ändå FN:s rekommendationer till
medlemsländerna.

Bistånd

Regeringen och Socialdemokraterna har träffat
överenskommelse om sänkning av det internationella
utvecklingsbiståndet med 1 500 miljoner kr. Detta är ett
beslut i rätt riktning men vi anser att utvecklingsbiståndet
ska sänkas ytterligare så att det motsvarar det mål som
fastställts av FN nämligen 0,7 % av givarlandets
bruttonationalinkomst. Sverige har genom att fastställa en
högre nivå -- enprocentmålet -- försökt vara föregångare till
ett högre globalt bistånd. Endast fyra länder lämnar idag
bistånd till en nivå som överstiger det av FN fastställda
nämligen Norge, Sverige, Danmark och Holland. Med den
ekonomiska verklighet vi upplever i Sverige idag --
budgetunderskott på mer än 100 miljarder kr -- anser vi att
biståndet bör begränsas till 0,7 % av vår
bruttonationalinkomst. Hur fördelningen av detta bistånd
ska ske återkommer vi till under den allmänna motionstiden
men vår inriktning är att programlandbiståndet på sikt bör
avskaffas samt att vi bör koncentrera vårt bistånd till färre
länder än vad som är fallet idag. Vi bör koncentrera
biståndet till ett fåtal länder men ha beredskap för
katastrofinsatser varhelst de uppträder. En väsentligt större
andel av biståndet bör gå till länder i vår närhet -- främst då
till de baltiska länderna. Vi anser i motsats till övriga partier
i riksdagen att anslagen för ''Internationellt
utvecklingssamarbete (C-anslaget)'' och ''Samarbete med
Central- och Östeuropa (G-anslaget)'' bör slås samman och
tillsammans utgöra 0,7 % av den svenska
bruttonationalinkomsten. Detta bör innebära ett
utvecklingsbistånd på sammanlagt cirka 9 800 miljoner kr
eller 4 200 miljoner mindre än vad som överenskommits i
den s k krisuppgörelsen. Eftersom beloppet är kopplat till
vår bruttonationalinkomst kan viss justering av beloppen
komma att ske.

Försvaret

Ny Demokrati menar att satsning på försvaret kan ske
med kostnadseffektivitet och rationalitet. Försvarsindustrin
måste ges möjlighet att konkurrera på lika villkor och har
då en utomordentlig utvecklingspotential. Civil spinn-off är
omfattande. Ny Demokrati återkommer i försvarsutskottet.

Övriga utgiftsminskningar

Det är intressant att konstatera att vårt förslag att
minska partistödet har fått gehör, men som vanligt först i
framtiden. Vi återupprepar därför vårt förslag och föreslår
att trappan städas uppifrån med början budgetåret 1993/94.

Det statliga partistödet bör sålunda för budgetåret
1993/94 utgå med 80 % av 1992/93 års budgeterade belopp,
för budgetåret 94/95 med 60 % och för budgetåret 95/96
med 50 %, allt i dagens penningvärde.

Asylkostnader

Den föreslagna minskningen av asylkostnader på 200
miljoner ''uppnås genom en sänkning av dagbidraget samt
genom begränsning av hälsoundersökningar''. Men varför
talar man inte om de bevisligen oskäliga och dåligt
förhandlade förläggningskostnaderna. De kan sänkas
betydligt, kanske i storleksordningen 1--2 Mdr vid
nuvarande beläggningsnivå. Vi föreslår därför att det
omedelbart tillsättes en delegation, huvudsakligen
bestående av skickliga och vana förhandlare från
näringslivet, för att omgående omförhandla gällande avtal,
om nödvändigt genom en lagändring.

Åtgärder mot kostnadsläget

Det bör uppmärksammas att det genom den uteblivna
momssänkningen uppkommer en kraftig skattehöjning på 3
% av allt som en familj konsumerar.

Arbetsmarknadspolitik

En betydande del av vår mycket höga arbetslöshet är
tyvärr hemgjord. Den helt nödvändiga bantningen av den
offentliga sektorn skall naturligtvis genomföras men inte vid
en tidpunkt när vi samtidigt har en kraftig lågkonjunktur.
Den friställda arbetskraften kan ju då inte sugas upp av
industrin utan hamnar då i en förödande arbetslöshet och
måste där betalas utan att något nyttigt arbete blir utfört.
Det är en nationalekonomisk förlust med tillhörande stort
mänskligt lidande. För att i någon mån motverka effekterna
upprepar vi vårt förslag att genom en dispens från LAS,
lagen om anställningsskydd, ge de arbetslösa möjlighet till
en tillfällig anställning med bibehållet
arbetslöshetsunderstöd, där företagen betalar
mellanskillnaden upp till avtalsenlig eller marknadsmässig
lön. Det bör ske på den anställdes eget initiativ och med en
enkel rapportering.

Det skulle kunna skapa meningsfullt arbete för många
tusen arbetslösa, som i dag kanske lider mer av bristen på
meningsfullt arbete än på ekonomiska medel. För att
förhindra missbruk måste åtgärden kringgärdas av vissa
regler som bör utfärdas av regeringen. Många av de i dag
arbetslösa skulle säkert kunna beredas ett fast arbete i dessa
företag när konjunkturen vänder och de nya
företagsstimulerande åtgärderna får effekt, vilket skulle ge
en nationalekonomisk vinst!

Lärlingssystem -- en konstruktiv och nödvändig åtgärd

Ett modernt lärlingssystem måste införas med löner som
står i rimlig proportion till vad ungdomarna kan tillföra
produktionen. Vi uppmanar alla, inklusive regeringen att
arbeta på tänkbara modeller. Frågan är nämligen av
utomordentlig betydelse för näringslivet, näringslivets
framtid, och därmed för de produktiva jobben.

Konjunkturanpassad arbetstid

Konjunktursvängningar har alltid funnits och vi får nog
tyvärr leva med dem även i framtiden. Därför bör vi anpassa
oss till det vi inte har så stora möjligheter att påverka, alltså
att konjunkturerna varierar men vår arbetstid ligger fast.
Det borde därför övervägas att införa konjunkturanpassad
arbetstid, inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120 % och
låta arbetsgivaren och det lokala facket själva
bestämma arbetstiden. Ingen kan rimligtvis bättre bedöma
det än parterna själva. Om det infördes snabbt på prov kan
vi förmodligen undvika att tusentals anställda lämnar sina
arbeten och många tidigare avskedade kanske kan återfå
sina arbeten. Skall vi hjälpas åt att bära bördorna mer
solidariskt vore det ju bättre för oss alla och staten om 100
% arbetade 90 % -- än att 90 % arbetar 100 % -- och 10 %
står utanför allt!

Länsvägar

De föreslagna ''1,5 Mdr för reparationer och underhåll
av länsvägar i framför allt skogslänen'' förutsättes enbart
användas produktivt, det vill säga till att förbättra vägarna
för den tunga kommersiella trafiken.

''Medlen för beredskapsarbeten ska ökas med 3,4 Mdr''

(Regeringens text)

Så stor del som möjligt av dessa medel bör istället
användas till ROT-sektorn som är arbetsintensiv och där det
finns ett mycket stort reparationsbehov inom den
kommunala och offentliga sektorn. Nuvarande system med
räntesubventioner till ROT-sektorn skall fortsätta efter 1/1
1993 med fokusering på offentliga byggnader.

Arbetsrättsutredningen (dir. 1991:118)

I propositionen framgår att Socialdemokraterna
framfört önskemål om att utredningen (dir. 1991:118)
angående den arbetsrättsliga lagstiftningen ges
kompletterande direktiv och att eventuella beslut om
lagändringar på området fattas i samförstånd. Detta försök
att bromsa utredningen är allvarligt och olyckligt. Nyd:s
uppfattning är helt klar. Arbetet inom
Arbetsrättsutredningen måste fortgå i ursprunglig rikting.
Arbetsrätten måste nämligen förändras och moderniseras.
Detta är ytterst viktigt för svenskt näringsliv, för utländska
investeringar i Sverige, för svensk konkurrenskraft, m m.

Arbetsskadeförsäkringen

Varje år anmäls uppåt 200 000 arbetsskador -- 1988
anmäldes 260 000 -- varav nästan 90 % godkänns. Ca 80 000
personer har f n ersättning till 100 % av sin
sjukpenninggrundande inkomst för all framtid. Nuvärdet av
de framtida utbetalningarna försäkringskassan redan
beviljat uppgår till i storleksordningen 100 miljarder, dvs i
klass med vad hela sjukvården kostar under ett år! Systemet
har med andra ord resulterat i framtida åtaganden på 20 000
kronor per skattebetalare. Arbetsskadeförsäkringen kostar
staten uppåt 13 miljarder enbart i år. Detta system har
under många år fortsatt att rulla på utan att någon har vågat
göra något.

Finansieringen skall ske via arbetsgivaravgifter, men de
räcker inte till på långt när. Staten tar in 7 miljarder, betalar
ut 13 och ökar således på det stora underskottet med
ytterligre 6 miljarder per år i arbetsskadefonden.
Budgetunderskottet ökar, staten måste låna till
utbetalningarna, räntan stiger, ekonomin hämmas,
arbetslösheten ökar.

Trots att drygt 8 miljarder förs över från
delpensionsfonden till arbetslivsfonden kommer
arbetsskadefondens underskott ändå snabbt närma sig 20
miljarder.

Ersättningsnivån bör stämma överens med reglerna i
lagen om allmänförsäkring. I vårt förslag sänks de från
nuvarande 100 % till 80 % vid passivitet och 90 % vid aktiv
rehabilitering. Denna enkla åtgärd innebär stora
besparingar.

Definitionen på arbetsskada stramas nu upp något men
bör skärpas upp ytterligare. Gör man inte detta blir det
svårt, för att inte säga omöjligt att privatisera försäkringen.

I och med att en privatisering genomförs ökar kraven på
företagen att väsentligt förbättra sin arbetsmiljö för att få så
låga försäkringspremier som möjligt.

Arbetslöshetsförsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen reformeras och byggs upp i
tre steg:

1. Statligt grundskydd maximalt 300 dagar. Beloppet
bestäms av riksdagen. 5 karensdagar.

2. Obligatorisk privat försäkring. Tecknas av
arbetsgivare. Täcker skillnaden mellan grundskyddet och
till 75 % av lönen upp till vad som motsvarar en årslön på
7,5 basbelopp (ca 240 000 kr). Max 300 dagar och 5
karensdagar.

3. Frivillig privatförsäkring. Denna försäkring tecknas
av den enskilde själv -- om hon/han vill försäkra sig mot
karensdagarna och inkomstbortfallet över 75 % samt ev
förlänga de 300 dagarna. Här kan även våra fackföreningar
teckna kollektiva försäkringar för sina medlemmar.

Genom att man nu lyfter ut arbetsskadeförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen ur budgeten och ansvaret lägges
på företagen, de anställda samt fackföreningarna så måste
riksdagen besluta om en sänkning av arbetsgivaravgifterna.

A-kassorna ska givetvis, oberoende av
försäkringssystem, ej ligga hos facket.

Hemspråksundervisningen

Den statliga och kommunala ersättningen till
hemspråksundervisningen bör om möjligt avbrytas vid
årsskiftet 92/93 och förstärka såväl statskassan som
kommunerna. Det innebär inget hinder för våra invandrare
att underhålla sina hemspråk men det skall inte ske på det
allmännas bekostnad.

Det finansiella systemet

De resterande medlen från de nedlagda
löntagarfonderna som förvaltas av Fond 92--94 -- ca 11
miljarder -- ''skall vara föremål för samråd mellan parterna''
vad det nu kan innebära. Ny demokrati vill dock med
anledning av propositionen föreslå följande användning av
de resterande medlen.5 Mdr till forskning och utbildning
på ett sådant sätt att resultatet kommer näringslivet och
därmed samhället till del d.v.s. att stödja de teknikparker
och groddföretagsgrupper som vuxit fram i anslutning till
våra universitet och högskolor exemplifierade av
Swedparks.3 Mdr till ett garantikreditinstitut för att på
försäkringsmässiga grunder kunna lämna
fullgörandegarantier till byggföretag då företagen i dag inte
kan fungera på marknaden utan fullgörandegarantier.3
Mdr till ett garantiinstitut för att bistå de konkurshotade
företag som oförskyllt har fått problem bl a pga bankernas
agerande.

Ny Demokrati anvisar ytterligare
besparingsmöjligheter: Organisationsbidragen är för
många och kostar för mycket.

Staten stöder föreningslivet med allmänna medel. Detta
stöd har vuxit snabbt under senare år och uppgick år 1989
till 7,5 miljarder kronor.

Kommuner och landsting ger också föreningsstöd, 1989
uppgick det till 5,5 miljarder kronor. Alltså sammanlagt 13
miljarder kronor av skattebetalarnas pengar används till att
stödja föreningar och organisationer.

De statliga bidragen betalas ut som allmänna bidrag utan
klar motprestation (315) som resultatinriktade bidrag
med ett angivet mål (3 011)som uppdragsersättning för
viss prestation (2 070)statliga lönebidrag till anställda (2
088) hos föreningar.

Siffrorna inom parentes anger bidragens storlek år 1989
i milj. kronor.

De föreningar som får bidrag är stora och små, kända
och okända. Allt från fackliga arbetsgivare-arbetstagare-
organisationer, lantbrukets föreningsrörelse, religiösa
organisationer, idrottens studiecirklar, intresseföreningar
för föräldrar, pensionärer, handikappade och invandrare
o.s.v. till hobbyföreningar och politiska s.k.
kulturföreningar.

Som exempel kan nämnas att SIDA gav Nyeds
Biodlarförening 26 000 kr och samtidigt LO 37 000 000 kr.
Konsum fick av Länsstyrelsen i Norrbotten 245 000 kr och
av Länsstyrelsen i Västerbotten 167 000 kr. ABF erhöll
130 000 000 kr från 12 olika statliga och regionala
myndigheter. IOGT-NTO fick 24 000 000 kr.

Vi vet den sammanlagda kostnaden, men uppföljningen
och utvärderingen av bidragen är dålig, för att inte säga
obefintlig. Därför finns det just inga underlag för
statsmakten att ompröva bidragen som i stället
schablonmässigt räknas upp varje år. Det har nu gått så
långt att många bidrag kommit att uppfattas som ett
generellt stöd till organisationen och att staten -- eller
kommunen eller landstinget -- fått någon sorts offentligt
ansvar för den verksamhet som organisationen bedriver!

Det finns inget samband mellan bidragens storlek och
utveckling av antalet föreningsmedlemmar. Nuvarande
uppläggning missgynnar nya organisationer med nya
framtidsinriktade idéer.

Det finns egentligen inga som helst garantier för att
föreningar som får bidrag är levande i bemärkelsen att de
engagerar medborgarna.

Dessutom plottras mycket utav stödet bort på allehanda
lokala företeelser vilket givetvis medför oproportionerligt
höga förvaltningskostnader.

Medlemmars egna avgifter har genom biddragen fått allt
mindre betydelse för föreningarnas ekonomi, vilket hotar
föreningarnas frihet och deras funktion som banbrytare för
nya idéer.

Det är nödvändigt att reformera hela systemet för
förenings- och organisationsstöd. Skattebetalarnas medel
kan definitivt utnyttjas effektivare. Principer för
bidragsgivning, beslutsunderlag och icke minst uppföljning
av beslutade bidrag måste förbättras.

De enorma belopp som utbetalas hänger givetvis
samman med att föreningslivet antagit enorma
proportioner. Och vice versa. I dag finns det föreningar för
nästan varje tänkbart behov. Ungefär 200 000 föreningar på
riks-, regional och lokal nivå som tillsammans har mer än 31
milj. medlemmar.

Organisationsbidragssystem måste reformeras. Detta
bör ske i huvudsak efter följande principer:

1. De allmänna bidragen knyts till föreningarnas
medlemsantal.

2. De resultatinriktade organisationsbidragen tas bort.

3. Avdragsrätt för frivilliga enskilda bidrag införes för
stöd till föreningar som gör allmänna samhällsnyttiga
insatser. Avdragsrätten begränsas dock till ett basbelopp
per år.

4. Avdragsrätten skall sålunda inte gälla bidrag till
organisationer som tillgodoser medlemmarnas ekonomiska
eller politiska intressen.

5. Uppdragsersättningar till föreningar och
organisationer utgår efter regelrätt upphandling med tydligt
angivande av upphandlad prestation och att denna
upphandling sker under full konkurrens. Uppdraget följs
upp och kontrolleras.

6. Stöd genom lönebidrag till handikappade skall utgå
med 50 % oberoende av var de handikappade arbetar.
Alltså samma regler för näringsliv och offentlig
administration, organisationer o.s.v.

7. Stat, kommun och landsting skall inte betala lägre
bidrag än ett och ett halvt basbelopp varigenom insatserna
kan koncentreras och administrationskostnaderna sänkas.

De nya reglerna genomförs successivt under tre år så att
föreningar och organisationer får skäligt rådrum.

Nyd hävdar att det måste finnas ett omedelbart
besparingsutrymme på 3 miljarder kronor totalt (20 %)
utan att skada de mest behjärtansvärda ändamålen.

Presstöd

Det nuvarande presstödet bör avvecklas på tre år.

Turistnäringen i Sverige

NUTEK redovisar i en rapport R 1992:53 av den 3
oktober att sedan turistmomsen infördes har Sverige tappat
en del av turistomsättningen till andra länder. Istället för att
dra in beräknade 4,2 miljarder fick statskassan in 2,4
miljarder kronor. Samtidigt tappade man 8 till 10 miljarder
i ökade arbetslöshetskostnader och minskade skatteintäkter
på andra håll. Nettoförlusten på turistmomsen är alltså 6--8
miljarder!

Turismen minskade i Sverige under 1991 med ca 25 %
medan man i övriga nordiska länder kan peka på en
uppgång med motsvarande siffror. Samtidigt ökade
svenskarnas utlandsresor med 30 %. Detta visar att
turismen inte i någon större utsträckning påverkas av
konjunkturen.

Över 200 000 människor har idag sina arbeten inom
denna näring. Den negativa utvecklingen för den svenska
turismen kommer givetvis att reducera antalet
arbetstillfällen om inte riksdagen tar sitt ansvar och vidtar
nödvändiga åtgärder för att stimulera denna mycket viktiga
näring.

Valutainkomsterna (exporten) från turistnäringen var år
1989 till 1991 16,4, 17,2 respektive 16,4 miljarder kronor.
Detta kan jämföras med den svenska exporten inom svensk
bilindustri som omsätter omkring 17 miljarder kronor.
Valutautgifterna (svenskar som åker utomlands) steg
samtidigt kontinuerligt och var 32,0, 36,2 respektive 36,8
miljarder kronor.

Resultatet av turistmomsen blev, inte helt oväntat, en
gigantisk minusaffär för de svenska skattebetalarna.
Nettoförlusten kan jämföras med drygt halva svenska u-
hjälpen, tre--fyra karensdagar, eller driftskostnaden för tio
regementen. Effekten av turistmomsen har enorma
dimensioner. Nyd kräver att turistmomsen omgående sänks
till 6 % på persontransporter samt till 12,87 % på hotell och
restauranger. Vad har Sverige att förlora?

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om
förändring av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna
godkänner riktlinjerna för ett nytt sjukförsäkringssystem i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om
besparingar inom Utrikesdepartementet på 1 500 miljoner
kronor per år avseende Sveriges bistånd beslutar sänka
nivån för bistånd till 0,7 % av BNI, vilket motsvarar
besparingar på ca 4 200 miljoner kronor per år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de sämst ställda
pensionärerna, fattigpensionärerna, tillförs, förutom de 500
miljoner kronor som regeringen förordat, ytterligare 800
miljoner kronor eller sammanlagt 1 300 miljoner kronor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bostadssubventionerna inte
skall reduceras med 3 000 miljoner kronor från den 1
januari 1994,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effektivisering av försvaret,

6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om
minskat stöd till politiska partier godkänner en sänkning av
partistödet till 80 % för budgetåret 1993/94, till 60 % för
budgetåret 1994/95 och till 50 % för budgetåret 1995/96,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en utredning om
reducering av förläggningskostnader för asylsökande och
om förhandling av förläggningsavtal,

8. att riksdagen beslutar införa en tillfällig dispens i lagen
om anställningsskydd för att främja arbetslösas möjligheter
till arbete i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skyndsam utredning av ett
lärlingssystem,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av ett system med
konjunkturanpassad arbetstid,

11. att riksdagen beslutar att förslaget på 1,5 miljarder
kronor för reparationer och underhåll av länsvägar i framför
allt skogslänen endast får användas produktivt, dvs. att
förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av tilläggsdirektiv
till Arbetsrättsutredningen,

13. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning syftande till att ta bort fyra helgdagar varav en
klämdagsframkallande sådan,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Arbetsrättsutredningen
fortsätter enligt ursprungliga direktiv,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om besparingar i
arbetsskadeförsäkringen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en reformering av
arbetslöshetsförsäkringen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att A-kassorna, oberoende av
försäkringssystem, inte skall ligga hos fackföreningarna,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ytterligare sänkningar i
arbetsgivaravgifterna bör vara möjliga med hänsyn till
ändringar i arbetsskadeförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen,

19. att riksdagen beslutar att bidragen för
hemspråksundervisningen snarast skall upphöra, helst
fr.o.m. den 1 januari 1993,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsningar av det s.k.
organisationsstödet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avveckla det nuvarande
presstödet på tre år med början budgetåret 1993/94,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att momsen sänks till 6 % för
persontransporter och till 12,87 % för hotell- och
restaurangnäringarna.

Stockholm i november 1992

Ian Wachtmeister (nyd)

Peter Kling (nyd)

Ulf Eriksson (nyd)

Bo G Jenevall (nyd)

Leif Bergdahl (nyd)

Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm