med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Motion 1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-)

Sänk inte biståndet

I juni 1992 hölls i Rio de Janeiro FN:s stora konferens
om miljö och utveckling. En av de viktigaste diskussionerna
vid konferensen och under det långa förberedelsearbetet
inför den har varit frågan om resursöverföring från rika
länder till fattiga.

Vid konferensen nåddes enighet om att målet
fortfarande är att i-länder skall ge bistånd med 0,7 % av
BNP. Det är dock få länder som har nått upp till detta mål,
och någon tidsplan för när målet skall vara uppnått kunde
man inte enas om.

Sverige ligger sedan länge över denna nivå. Vi har avsatt
1% av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. I den
krisuppgörelse som nu föreläggs riksdagen ingår emellertid
en minskning av biståndet med 10 %. Biståndsramen skall
minskas med 1,5 miljarder kronor nästa budgetår. Någon
precisering av vilka neddragningar som skall göras finns
ännu inte. I propositionen undantas dock katastrofbistånd
och bistånd via enskilda organisationer från neddragningar.
Målet är att så snart ekonomin tillåter återgå till den tidigare
nivån.

Den ekonomiska krisen drabbar nu Sverige hårt, och det
är nödvändigt med besparingar eftersom de strukturella
underskotten i statens budget är stora. Men ändå vill jag
yrka avslag på denna besparing.

Vid Riokonferensen betonades hela tiden att det
handlade om två aspekter, miljö och utveckling, och
överföringen av resurser från rika till fattiga länder är viktig
för utvecklingsmöjligheterna. Det handlar förvisso inte
enbart eller ens i första hand om bistånd. Viktigare är att
komma till rätta med de orättvisa villkoren för den
internationella handeln.

Viktigt är också att lyfta av skulder från u-länder, att
förändra villkoren för långivning och satsningar från
Världsbanken och andra institutioner.

Men biståndet är betydelsefullt, särskilt nu när vi just
skall börja förverkliga de höga ambitionerna från
Riokonferensen. Det är nu vi måste visa beslutsamhet att, i
gemensamt ansvar, arbeta för en bättre miljöanpassning av
mänskliga verksamheter. Det sänkta biståndet i Sverige är
en signal till omvärlden, en signal som säger att vi inte tar
konferensens beslut på allvar. Den försvårar för alla dem
som i andra i-länder arbetar för höjda bistånd.

De svåra ekonomiska problem som vi nu står inför och
som för oss är exceptionella är ändå små jämfört med
vardagen för många av de länder i tredje världen som vi nu
ställer allt större miljökrav på. Därför är det så viktigt att
just nu behålla biståndet på den högre nivån, men det är
också viktigt att föra diskussioner om förändringar, som gör
biståndet mer effektivt än det nu är, så att inte den
ekonomiska utvecklingen snedvrids i mottagarländerna.

Därför bör riksdagen avslå förslaget om sänkt bistånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar
inom Utrikesdepartementets område på 1 500 miljoner
kronor per år avseende Sveriges bistånd.

Stockholm den 12 november 1992

Annika Åhnberg (-)