med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Motion 1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m)

Arbetslivsutveckling är en ny arbetsmarknadspolitisk
åtgärd som innebär att personer som uppbär a-kassa skall
kunna erbjudas någon form av sysselsättning. Avsikten är
arbetslösa skall ges en möjlighet att bibehålla och utveckla
sin kompetens och den sociala anknytningen till arbetslivet.
Däremot skall åtgärden givetvis inte ersätta anställning eller
utnyttjas för arbete som normalt bedrivs av anställd
personal.

Arbetslöshetsersättning föreslås i propositionen utgå
under de dagar som åtgärden omfattar, dock formellt i form
av utbildningsbidrag. Härigenom skapas utrymme för att
utöka den tidrymd under vilken inkomsten är tryggad med
det antal dagar som arbetslivsutvecklingen pågår. En följd
av propositionens förslag blir att om man har deltagit i ALU
minst 75 dagar under en fyramånadersperiod kommer en ny
a-kasseperiod att löpa, dvs. i allmänhet ytterligare 300
dagar.

Det framgår dock inte klart av propositionen i vilken
mån det regelsystem som i övrigt gäller för
arbetslöshetsförsäkringen skall gälla också vid ALU.

Deltagande i ALU skall enligt vår uppfattning vara
frivilligt. Det innebär att den som tackar nej till ett
erbjudande om ALU därmed inte bör kunna avstängas från
fortsatt ersättning från a-kassa under arbetslöshetstiden.
Däremot är det rimligt att den som efter att ha avböjt ett
sådant erbjudande blir utförsäkrad från a-kassa inte står i
första ledet för andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder om
det finns andra arbetssökande i samma situation, vilka visat
ett större intresse för att hålla sig aktiva under
arbetslöshetstiden.

Enligt det föreslagna regelsystemet skulle -- som nyss
sagts -- en ALU-period om 75 dagar kvalificera för en ny
period med full a-kassa, dvs. i allmänhet 300 dagar. En
person skulle således genom att taktiskt disponera sina
möjligheter till ALU kunna varva a-kassa med ALU och ev.
beredskapsarbete under en mycket lång tidsperiod. Detta
skulle riskera att leda till en inlåsning i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med fullt ut lika negativa
effekter som långvarig öppen arbetslöshet. Särskilt för
ungdomar skulle en sådan utveckling kunna få livslånga
negativa effekter.

Det bör därför klart utsägas att ALU inte kvalificerar till
en ny a-kasseperiod utan endast att ersättningsperioden
förlängs med samma antal dagar, vilket förutsätter
lagändring.

Ett avböjande av ALU skall rimligen inte heller kunna
leda till avstängning från fortsatt a-kasseersättning under
den period som kan återstå innan utförsäkring sker.

Likaså är det önskvärt att olika slag av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte utan särskilda skäl
avlöser varandra direkt utan en mellanliggande period av
intensivt arbetssökande.

Det bör också klart utsägas att de som genomgår ALU
står till arbetsmarknadens förfogande.

Det bör ankomma på utskottet att vidta erforderliga
lagändringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen
anförts om a-kasseersättning vid arbetslivsutveckling.

Stockholm den 12 november 1992

Karl-Gösta Svenson (m)