med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Motion 1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v)

Stärk infrastrukturen och utbildningen i kampen mot
arbetslöshet

Det föreligger en bred enighet om målsättningen att hela
Sverige ska leva. Alla åtgärder som vidtas för att minska
statens budgetunderskott och stabilisera landets ekonomi
måste genomföras på ett sådant sätt att inte den regionala
obalansen i landet förvärras. Strävan att motverka
regionala skillnader har länge varit en del av vårt lands
ekonomiska politik.

Arbetslösheten i Norrbottens län är som tidigare
betydligt högre än för riket som helhet. I månadsskiftet
sept/okt i år var 8,7 % av arbetskraften arbetslös mot 6,35
% för hela riket. Utanför den ordinarie arbetsmarknaden
står 15,1 % av arbetskraften mot 9,7 % för hela riket. Detta
innebär att mer än 25 000 personer i Norrbottens län står
utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Arbetslösheten
väntas öka i länet kommande vinter.

I Norrbotten finns lång erfarenhet av att hantera
ekonomiska och industriella kriser. Denna erfarenhet kan
också vara en styrka. Med de goda förutsättningar som finns
i länet bör utvecklingen på sikt gå att vända. En
förutsättning är emellertid väl avvägda och genomtänkta
insatser från statens sida. Tillgång till bättre
telekommunikationer och rejäla satsningar på forskning
och utveckling baserad på de naturliga förutsättningar länet
har är nödvändiga strategiska satsningar.

En förnyelse av näringslivsstrukturen i allmänhet måste
fortgå med ökad kraft. Nya typer av ekologiskt bärkraftiga
industrisatsningar baserade på länets råvaror måste på sikt
åstadkommas.

Basindustrierna spelar fortfarande en stor roll för
landets handelsbalans. Det är därför ett nationellt intresse
att dessa industrier har bra förutsättningar. En av dessa
förutsättningar är bra transporter. En förbättring av
järnvägsnätet är särskilt angelägen och kan snabbt
genomföras till rimliga kostnader.

De kortsiktiga åtgärder som nu måste vidtas bör så långt
som möjligt sättas in i en utvecklingsstrategi för länet.

En lång rad angelägna projekt som statliga verk,
myndigheter och kommuner bedömt som lämpliga för
beredskapsarbeten i Norrbottens län redovisade jag i
motion 1991/92:Fi91. De allra flesta av dessa projekt är
fortfarande aktuella och ryms inom en ram på 3 miljarder
kronor. I det följande lyfts några viktiga projekt fram.

Kommunikationer

Såväl Banverket som Länsstyrelsen har redovisat en rad
projekt som omedelbart eller inom en snar framtid kan
startas. Bland de mest angelägna projekten är fortsatt
upprustning av stambanan och malmbanan, inte minst för
att industrins godstransporter ska fungera. Byggande av
triangelspår i Älvsbyn och Bastuträsk kan startas med kort
varsel. Triangelspår i Boden kan startas inom något längre
tid. Ny tågledningscentral i Boden är angelägen. Den länge
önskade kombiterminalen i Luleå bör efter en snabb
prospektering börja byggas under 1993. Haparandabanan
bör hållas i trafikerbart skick tills ett beslut om
Bothniabanan och Norrbothniabanan är fattat. Ett
principbeslut om Bothniabanan och beslut om
förprojektering bör snarast fattas. För Banverkets
vidkommande bör 500 miljoner kronor anvisas så att de
flesta av ovanstående projekt kan påbörjas under åren
1992/1993.

Norrbottens läns stora yta reser behov av särskilda
ansträngningar för att tele- och datakommunikation ska
fungera i länet. Televerkets utbyggnad av AXE-systemet
måste påskyndas och slutföras. Ett avancerat lokalt
höghastighetsnät för centrala Kiruna och Fyrkanten (Luleå,
Boden, Piteå och Älvsbyn) bör komma till stånd. Dessa nät
måste förbindas inbördes och med storstadsregionerna.
Den påbörjade satsningen på videokonferensteknik måste
fullföljas. Totalt bör 14 miljoner tillskjutas Televerket för
utbyggnad av nödvändig infrastruktur i Norrbottens län.

Inom Vägverkets område bör nu upprustning av en rad
länsvägsträckor och mindre vägar enligt Vägverkets
planering komma till stånd. Målsättningen måste vara att
vägkapitalet inte slits ned. Vägsatsningarna i länet
koncentreras som tidigare tyvärr i alltför stor utsträckning
till E4:an. Särskilt väg 400 bör få ytterligare satsningar.
Bron över Pite älv vid Böle är ett annat mindre projekt.
Inom en ram på 400 miljoner kronor bör flera viktiga
vägsatsningar kunna påbörjas och i många fall slutföras
under 1993.

För att underlätta för Pajala kommuns förbindelser med
omvärlden bör en landningsbana vid Mommankangas
komma till stånd snarast med hjälp av statliga medel
omfattande cirka 20 miljoner kronor. För satsningar på
flygplatser i Gällivare, Kiruna och Luleå bör 200 miljoner
kunna användas effektivt de närmaste två åren.

Forskning, utveckling och utbildning

Jag har tidigare i motionerna 1990/91:N49 och
1991/92:N256 föreslagit forskningsprojekt med syfte att
ställa om Norrbottnisk basindustri riktning mot uthållig
teknik.

Svenska oljeraffinaderier kan inom en snar framtid få
svårigheter att exportera högsvavlig restolja till andra
länder. Därmed får dessa raffinaderier ett avfallsproblem.
Dessa oljor skulle i renat och förgasat tillstånd troligen
kunna ersätta koks och kolpulver som energikälla vid
råjärnsframställning. Därmed skulle den miljöstörande
koksverksdriften kunna avskaffas och stora kostnader för
att effektivisera denna drift på grund av miljökrav undvikas.
Koldioxidutsläppen från koksverk och råjärnsframställning
skulle kunna minska och framtida koldioxidavgifter bli
mindre betungande. En koldioxidavgift på den nivå som nu
diskuteras kan innebära att järnframställningen i Luleå
omöjliggörs med förödande konsekvenser för såväl
Luleåregionen som Malmfälten. Det är därför
samhällsekonomiskt riktigt att göra stora ansträngningar att
hitta ny teknik för att göra verksamheten mer uthållig.

När den ovan nämnda oljan renas fås svavel som en
restprodukt. En möjlighet är då att producera svavelsyra
som i sin tur kan användas tillsammans med skogsavfall och
jordbruksavfall för framställning av alkoholer i stor skala.
Dessa kan i sin tur användas som ett mycket rent bränsle i
t.ex. kraftvärmeanläggningar. Skapas ny avsättning för
skogsavfall kan därmed också timmerproduktion och
sågning av virke och vidareförädling av sågat virke bli mer
lönsamt. Det är därför också intressant för skogsindustrin
att studera nya tekniker i stålindustrin. För att ge stimulans
till forskningsprojekt med syfte att utveckla en mer uthållig
industriproduktion i Norrbottens län bör ett belopp på 10
miljoner kronor reserveras.

Den s.k. marknaden förmår ibland inte utan samhällelig
styrning påbörja riskfyllda miljöprojekt även om de på sikt
kan leda till ny konkurrenskraftig produktion. Regeringen
bör ta initiativ till överläggningar med forskare,
forskningsråd, branschorganisationer och företag för
bredast möjliga satsning på forskning för en uthållig ny
industriproduktion. Forskningsprojektet bör ha sitt
centrum i Norrbotten där staten fortfarande är ägare till
flera berörda företag och råvarutillgångar.

Under flera år bedrevs i de fyra nordligaste länen ett bra
utvecklingsprogram -- Träman 90 -- för att stimulera
vidareutveckling och höjd förädlingsgrad av träindustrin.
Regeringen bör överväga ytterligare satsningar inom detta
område med särskild inriktning på Norrlands inland.

Vid Öjebyns försöksgård drivs ett försök med ekologisk
mjölkproduktion som ska pågå i 10 år. För att öka
effektivitet och allsidighet i projektet behövs ytterligare 8
miljoner kronor.

Iordningställande av lokaler och laborationsutrymmen i
Kiruna för rymdingenjörsutbildningen samt lokal för
studentkår och lärarutbildning fordrar statliga medel på
cirka 8 miljoner kronor.

Högskolan i Luleå behöver förbättrade lokaler och
konsertlokal/aula för tillsammans cirka 180 miljoner
kronor.

Förbättring av miljön i undervisningslokaler för
gymnasium och grundskola i länet behöver ytterligare cirka
120 miljoner kronor.

Utbildningsinsatser syftande till kompetenshöjning för
kvinnor är särskilt viktiga i Norrbottens län där
kvinnounderskottet hotar att öka ytterligare. I stor
utsträckning behövs högskoleutbildning med kvinnor som
särskild målgrupp inom en kostnadsram på 100 miljoner
kronor för en tvåårsperiod. Utbildningen avser anordnas
för arbetslösa kvinnor som uppbär ersättning under
studietiden. Utbildningen kan vara vidareutbildning av
barnskötare till förskollärare, förskollärare och vårdlärare
till lärare för årskurserna 1--7 i grundskolan,
högskoleutbildning i ekonomi, datakunskap och språk för
kanslister/assistenter m.fl. inom administration,
arbetsledar- och chefsutbildning samt utbildning av
barnskötare i att ta hand om handikappade barn. I all
nämnd utbildning skulle kunna finnas inslag av
kvinnohistoria och kvinnopolitik och därför ges karaktären
av kvinnohögskola. Det bör ankomma på högskolan att
avgöra i vilken utsträckning utbildningen ska erbjudas män.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar inom Banverkets
område i Norrbottens och Västerbottens län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar inom Televerkets
område i Norrbottens län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktning och satsningar på
vägnätet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flygplatser i Norrbottens län,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningsprojekt för ny uthållig
industriproduktion,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingsprogram för
träindustrin,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Öjebyns försöksgård,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rymdingenjörsutbildning i
Kiruna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrade lokaler för
Högskolan i Luleå,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad miljö i skolorna i
Norrbottens län,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningsinsatser för kvinnor i
Norrbottens län.

Stockholm den 12 november 1992

Bengt Hurtig (v)