med anledning av prop. 1992/93:7 Rätten till folkpension m.m.

Motion 1992/93:Sf1 av Berith Eriksson m.fl. (v)

I propositionen föreslås att den som beviljats
uppehållstillstånd i Sverige som konventionsflykting och
den som efter år 1975 beviljats uppehållstillstånd som
krigsvägrare eller de facto-flykting, vid beräkning av
pension enligt bosättningsregeln, skall tillgodoräknas som
bosättningstid även viss tid då han varit bosatt i sitt tidigare
hemland eller annat land i vilket han erhållit tillfälligt
skydd.

Andra än konventionsflyktingar skall omfattas av denna
regel bara om det klart framgår av själva tillståndsbeslutet
att de räknats som de facto-flyktingar eller krigsvägrare.
Eftersom invandrarverket före mitten av 1980-talet inte
alltid angivit grunden för tillståndsbeslut kommer
härigenom ett antal personer som egentligen omfattas av
regeln att ställas utanför dess tillämpning.

Propositionen föreslår även regler för utsända
arbetstagare där regeringen inskränker på möjligheten att
få pension när man varit längre tider utomlands. Det gäller
då personer och deras anhöriga som varit anställda av
svenska trossamfund och biståndsorganisationer.

Den avgränsning som görs i propositionen av vilka som
skall undantas från kravet på bosättning i Sverige är väl
ägnad att vara lätthanterlig för myndigheterna. Men ur
rimlighets- och rättvisesynpunkt är förslaget inte
godtagbart.

De facto-flyktingar och krigsvägrare måste omfattas av
undantaget också i de fall grunden för uppehållstillståndet
inte angivits i beslutet. I förekommande fall får
invandrarverket i efterhand ange på vilken grund
uppehållstillstånd meddelats. Det gäller även dem som
kommit till Sverige före år 1975. Också de som fått
uppehållstillstånd av politiskt humanitära skäl bör
jämställas med konventions- och de facto-flyktingar. I
denna grupp ingår t.ex. den helt dominerande delen av dem
som flytt från Libanon, bl.a. statslösa palestinier. Det vore
förödande att hänvisa dessa grupper till beroende av
socialhjälp för att klara sin försörjning på ålderdomen.

Vänsterpartiet vill även att regeringen ytterligare ser
över reglerna för biståndsarbetare. Det bör finnas möjlighet
att upprätta ett regelverk där biståndsarbetare, som nu inte
kan få en ekonomiskt tryggad ålderspension efter
hemkomsten, kan inordnas i pensionssystemet. I annat fall
tror vi att detta system kan leda till att människor tvingas
från ett viktigt värv i ett utvecklingsland redan efter ett par
år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
reglerna för konventions- och de facto-flyktingars
berättigande till folkpension i Sverige enligt vad i motionen
anförts om ett rimligt och rättvist regelsystem,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som vidgar
möjligheter till en ekonomiskt tryggad ålderdom för
biståndsarbetare och deras familjer.

Stockholm den 20 oktober 1992

Berith Eriksson (v)

John Andersson (v)

Bengt Hurtig (v)

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)