med anledning av prop. 1992/93:70 Privat lokalradio

Motion 1992/93:K5 av Björn von der Esch (m)

I kommittédirektivet dir 1988:43 som rör ''beaktande av
EG-aspekter i utredningsverksamhet'' står bl.a. följande:

Det får vidare förutsättas att regeringen vid utarbetandet
av lagförslag beaktar gällande regler i andra länder
inklusive länderna i EG. Utskottet utgår från att regeringen
i sitt fortsatta harmoniseringsarbete, och där så bedöms
vara av betydelse, redovisar huruvida förslag till lagar och
regler överensstämmer med lagar och regler inom EG. --
Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet anfört.

Bristande harmonisering med EG-rätten

Det kan konstateras att i proposition 1992/93:70, Privat
lokalradio, har det i dir 1988:43 angivna beaktandet av
gällande regler inom EG helt utelämnats liksom
redovisningen av huruvida lagförslaget överensstämmer
med EG-lagstiftningen. Förhållandet är detsamma vad
avser lagrådets yttrande. Detta utgör en ur
rättssäkerhetssynpunkt allvarlig brist enär lagförslaget på
väsentliga punkter synes stå i strid med den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna, som ligger till
grund för EG-rätten.

Regeringsformen

I lagförslaget anges en rad inskränkningar vad gäller
bl.a. dagstidningars rätt att få tillstånd, rätten att få mer än
ett tillstånd. Dessa inskränkningar av yttrandefriheten
anser såväl departementschefen som lagrådet inte
överskrider de gränser som ställs upp i regeringsformen 2
kap. 12 §, samt att sådana särskilt viktiga skäl föreligger som
avses i 2 kap. 13 §. Enligt regeringsformen får en
begränsning av yttrandefriheten göras endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt
samhälle.

Europakonventionen artikel 10 (yttrandefrihet)

Enligt Europakonventionen, artikel 10, räcker det
emellertid inte att ändamålet med
yttrandefrihetsinskränkningen är ''godtagbart'' det måste
vara ''nödvändigt'' i ett demokratiskt samhälle. Att
lagförslagets inskränkningar inte uppfyller
nödvändighetskravet är uppenbart eftersom andra
demokratier kan existera utan sådana inskränkningar!

Europakonventionen artikel 14 (diskriminering)

I lagförslaget beaktas endast medborgarens rätt att
sända radio. Man har helt bortsett från att
medborgarna också har en rätt att mottaga radio
oavsett var i landet de bor.

Av förarbetena till lagförslaget framgår att privat
lokalradio ''i första hand skall finnas i storstadsområdena
samt omfatta övriga större och medelstora städer och deras
omland''.

Denna avsiktsförklaring innebär en oacceptabel
diskriminering av befolkningen i glesbygd och betydande
delar övrig landsbygd. En sådan diskriminering torde stå i
strid med Europakonventionen, artikel 14 vari stadgas att
''åtnjutande av de fri- och rättigheter, som angives i denna
konvention, skall tryggas utan åtskillnad av något slag,
såsom -- -- --''

Det torde vara svårt att hänvisa till frekvensbrist som
skäl för utebliven etablering av privat lokalradio på
landsbygd, eftersom ''trängseln i etern'' där är minst.

''Två myror mer än en elefant''

Av lagförslagets 5 § framgår att ingen kan ges mer än
ett sändningstillstånd. Innebörden härav är att den
som erhållit tillstånd för en sändare med 100 W effekt och
som når 5 000 lyssnare jämställs med den som erhållit 6 000
W effekt och därmed når över en miljon lyssnare. Att denna
diskriminering av små sändare i förhållande till stora utgör
ett brott mot Europakonventionen, artikel 14 torde vara
uppenbart. Lagförslaget tillämpar principen ''två myror är
mer än en elefant'' istället för att utgå från hur många
lyssnare respektive sändare når.

Europakonventionen artikel 6 (domstolsprövning)

I lagförslagets 39 § går man bl.a. emot lagrådets
uttryckliga uppfattning ''att övervägande skäl talar för att
förbudet att överklaga beslut om
sändningsområdenas omfattning får utgå''. Att
lagrådets uppmaning ej hörsammats torde innebära ett
brott mot Europakonventionen, artikel 6 enligt vilken
''Envar skall när det gäller att pröva hans civila rättigheter
och skyldigheter -- -- -- vara berättigad till -- -- --
rättegång -- -- -- inför -- -- -- domstol''. Möjligen har lagrådet
haft detta i åtanke efter den rad fällande domar Sverige
drabbats av vid Europadomstolen i likartade fall.

Privat lokalradio harmoniserad med EG-rätten

Påvisade brister i lagförslaget kan elimineras genom att
radiostationernas täckningsområden anges i
''Lyssnarenheter (LE)''. Varje LE motsvarar exempelvis
100 000 lyssnare. En sändare med effekt 100 W i
storstadsområden som når 1 (en) LE är således jämställd
med en sändare med 1 000 W i glesbygd som också når 1
(en) LE. Någon diskriminering av landsbygd i förhållande
till storstad föreligger inte.

En och samma operatör/ägare får täcka högst
exempelvis 10 (tio) LE. Dessa kan fördelas på en eller flera
sändare. Antingen t.ex. 10 LE i Stockholm eller 3 LE i
Kalmar, 2 LE i Östersund, 1/2 LE i Gällivare, 4 1/2 LE i
Lund. Båda operatörerna/ägarna når lika många lyssnare
och är därmed jämställda.

I ansökan före den x/x -93 anges önskemål om antal LE
och sändarort till Telestyrelsen. Kan önskemålen ej
tillgodoses p.g.a. ''trängsel i etern'' lottas tilldelningen. De
som blir utan erbjuds välja andra alternativ avseende dels
LE, dels sändarort, eller återkomma då frekvenser
frigjorts. Tilldelning avgörs på uteslutande tekniska
grunder.

Tilldelad frekvens som inte utnyttjas inom t.ex. åtta
månader återgår.

Avgift för 1 (en) LE står i omvänd relation till
sändarkostnad. 1 (en) LE är således billigare i glesbygd än
i storstad eftersom teknisk sändarkostnad (sändareffekt,
masthöjd) per LE blir högre i glesbygd.

Sammanfattning

En lagstiftning för privat lokalradio som bygger på ovan
anförda principer står i överensstämmelse med
Europakonventionen, artiklarna 10 och 14. Den möjliggör
dessutom gemensam lagstiftning för privat lokalradio
och närradio som harmoniserar med Europakonventionen,
artikel 6.

Den i proposition 1992/93:70 föreslagna lagen för privat
lokalradio är ej harmoniserad med den EG-rätt som blir
gällande svensk rätt om drygt en månad och uppfyller
därmed ej heller de krav som ställs i dir 1988:43.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om harmonisering med EG-rätten av
lag för privat lokalradio.

Stockholm den 6 november 1992

Björn von der Esch (m)