med anledning av prop. 1992/93:70 Privat lokalradio

Motion 1992/93:K7 av Elisabeth Persson m.fl. (v)

Inledning

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det är
svårt att idag avgöra hur stort intresse det kommer att finnas
för att förvärva tillstånd att sända privat lokalradio och hur
den privata lokalradion kommer att utformas. Detta bör
dock inte hindra att riksdag och regering tar ansvar för att
utforma en lag om privat lokalradio som både, så långt det
är möjligt, tillgodoser yttrandefriheten i vid mening (och
inte reservera den för de för tillfället kapitalstarkaste
personerna eller företagen) och tillgodoser mottagarnas,
dvs. konsumenternas, önskemål och behov av bredd,
saklighet och variation i programutbudet.

I debatten om privat lokalradio har det ofta gjorts
jämförelser med dagstidningar; ofta i syfte att hävda en
absolut fri etableringsrätt för privatradio. Vi menar att det
är en haltande jämförelse. Skillnaderna mellan
dagstidningarna och radiomediet framgår om inte annat av
att riksdagen stiftat en särskild yttrandefrihetsgrundlag för
bl.a. radio eftersom riksdagen varit enig om att
tryckfrihetsgrundlagen inte går att applicera på
radiomediet.

Också i andra avseenden än de rent
yttrandefrihetsmässiga finns det stora skillnader mellan
tidningar och radio, inte minst vad beträffar mottagningen
och bruket av mediet. En tidning betalar mottagaren
vanligtvis för, och läsaren kan också själv välja ut vad han
eller hon vill läsa i tidningen. Ett radioprogram styr
lyssnaren på ett annat sätt; man kan t.ex. svårligen bläddra
tillbaka i ett sänt program. Den begränsade tillgången på
lämpliga frekvenser för privata sändningar kommer, med nu
använd teknik för störningsfri sändning och mottagning,
även framgent att göra jämförelsen med utgivning av
tidningar omöjlig.

Sammanfattningsvis menar vi att särskilda regler för
fördelningen av sändningstillstånden för privat lokalradio är
befogade.

Urval bland sökande av sändningstillstånd

Det av regeringen föreslagna auktionsförfarandet för att
fördela sändningstillstånden mellan flera behöriga sökande
till ett ledigförklarat sändningsområde gynnar varken den
lokala anknytningen, mångfalden, bredden eller
yttrandefriheten. I stället gynnas enbart den som har de
kapitalstarkaste intressenterna bakom sig. Vi hade hoppats
att den tiden var förbi då staten lagfäste att yttrandefrihet
ska säljas till den som har mest pengar.

Vi anser att det föreliggande förslaget måste förkastas. I
stället bör regeringen snarast återkomma med ett förslag till
fördelning av sändningsrätterna där det görs en bedömning
av de sökandes avsikter med verksamheten och där det tas
hänsyn till de olika intressenternas planerade
programkoncept och profilering. Först då skapas de
möjligheter till mångfald som det så ofta hänvisas till i
propositionen.

I propositionen hävdas att ett sådant urvalsförfarande,
som fokuserar kvaliteten framför ekonomisk styrka, skulle
medföra ett oacceptabelt inslag av godtycke i
tillståndsgivningen.

Vi menar att en opartisk instans, exempelvis
länsstyrelsen, mycket väl skulle klara att fördela
sändningstillstånden i de olika kommunerna i sitt län. Att
utgå från att länsmyndigheten skulle handla godtyckligt om
den fick detta uppdrag är mycket anmärkningsvärt.

Enligt yttrandefrihetsgrundlagen skall det allmänna
eftersträva att radiofrekvenserna (i det här fallet
sändningstillstånden) tas i anspråk på ett sätt som leder till
vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. En
auktion på sändningsrätterna kan inte leda till detta.
Utländska erfarenheter visar också att så inte blir fallet.

Tillståndstid

Vi har inget att invända mot tidsbegränsade tillstånd
men menar att möjligheter till långsiktig planering är viktig,
såväl för den privata lokalradion som för andra
massmediaföretag.

När avtalstiden för Sveriges Radio debatterades,
argumenterade regeringsföreträdare med emfas för att en
avtalstid på fyra år var tillräcklig. Ändringar i avtalet skulle
kunna behöva göras, menade regeringen. Vänsterpartiet
föreslog sex år men fick inte majoritet för sitt förslag. Vi
anser att det framtida behovet av avtalsändringar (eller som
när det gäller lokalradions regeländringar) förmodligen är
större för den privata lokalradion än för Sveriges Radio,
eftersom lokalradion är en ny produktionsform som inte
tidigare varit tillåten i Sverige. Sveriges Radio har, som
jämförelse, snart haft sändningar i tre kvarts sekel.

För att snabbare kunna ta tillvara erfarenheter och inte
låsa marknaden föreslår vi att tillstånd att sända lokalradio
ska gälla i högst fem år.

Överlåtelse av sändningstillstånd

För närradion föreslås åtgärder mot rasism. Närradion
ska inte kunna användas för propaganda för organiserad
rasism och annan främlingsfientlighet. Om så ändå sker ska
sändningstillståndet kunna återkallas i upp till fem år. Som
påpekas har närradion, i likhet med andra massmedier, stor
genomslagskraft. Därför krävs att de som svarar för
innehållet i sändningarna visar ansvar och handlar utifrån
etiska grundsatser.

Uppenbarligen anser regeringen att de inskränkningar
som finns i yttrandefrihetsgrundlagen inte är tillfyllest för
att effektivt kunna motverka rasistisk propaganda i
närradion. Vi kan i och för sig instämma i det
resonemanget. Men att regeringen gissar ''att lokalradion
torde komma att få en helt annan karaktär än närradion''
och att detta är skäl nog för att motsvarande regel om
möjlighet till återkallande av sändningstillståndet vid
organiserad rasism inte är behövlig, är inte skäl nog för att
inte införa bestämmelse om möjlighet till återkallande av
sändningstillstånd för lokalradio.

Vi delar uppfattningen att massmedier har stor
genomslagskraft, men anser inte att man bör göra skillnad
mellan när- och lokalradion vad gäller kraven i detta
avseende. Den privata lokalradion ska inte heller den
kunna användas för organiserad rasism och annan
främlingsfientlig aktivitet. Möjlighet att återkalla
sändningstillståndet för närradion bör därför också gälla för
den privata lokalradion.

Ägande av sändningstillstånd

Mångfald, konkurrens och fri opinionsbildning inom
ljudradion har utgjort nyckelorden i argumenteringen för
privat lokalradio. Ska orden få innebörd måste dock
ägarkoncentration och massmediahegemoni motverkas.
Regeringens förslag att den som ger ut en dagstidning, eller
den som har ett bestämmande inflytande i ett företag som
ger ut en dagstidning, inte ska kunna få sändningstillstånd,
är inte tillfyllest för att garantera sig mot detta. Med
regeringens förslag kommer svåra gränsdragningsproblem
att uppstå och/eller regeln kunna kringgås.

Vi förordar därför en skärpning av restriktionerna
eftersom regeln inte räcker för att garantera de privata
lokalradiostationerna en självständig ställning.

Lokalradions innehåll

Det finns skäl att förmoda att det huvudsakliga
programinnehållet i lokalradion kommer att bestå av
musik. Med ett auktionsförfarande som urvalskriterium
kommer kostnaderna för produktionen att trissas upp,
framför allt i de attraktiva storstadsregionerna, och de
kommersiella kraven på höga lyssnarsiffror och ''folklig''
karaktär att bli styrande. Om de stora lokalradiostationerna
kommer att se annonsintäkterna som mål eller medel är än
så länge en öppen fråga. Risken finns dock att krasst
kommersiella intressen från annonsörer kommer att styra
etableringen i högre grad än viljan att göra
bra/intressant/underhållande radio.

För att undvika likriktning och monopolisering av
programinnehållet är det därför berättigat att ställa krav på
radiostationerna att en betydande del av innehållet ska vara
lokalt producerat och allmänt överensstämma med de
intentioner som legat till grund för tillståndsgivningen. Med
ett urvalsförfarande som tar hänsyn till kvalitetsaspekter,
profilering etc. kan de kommersiella kraven bli mer
moderata och även mindre radiostationer med mer
begränsade lyssnargrupper få en chans att etablera sig.

Vi anser att minst 50 % av programproduktionen ska
vara lokalt producerad. Överträdelse mot denna regel bör
dock ej beläggas med vite utan i stället leda till indragning
av framtida sändningstillstånd.

Regler för reklam och sponsring

Propositionen saknar förbud för reklam som vänder sig
till barn.

Vi anser det helt uteslutet att tillåta reklam, i såväl
lokalradio som närradio, som specifikt vänder sig till barn
och yrkar därför att en paragraf som förbjuder sådan
reklam införs under rubriken Reklam och sponsring.

Åsiktsreklam

Vänsterpartiet anser, i motsats till regeringen, att
åsiktsreklam inte bör tillåtas i reklamfinansierad lokal- och
närradio.

Det finns ingen principiell anledning att tillåta
åsiktsreklam i reklamradion då den f.n. är förbjuden i
marksänd TV. Vi anser också att åsiktsreklamen är tveksam
ur ideologisk synvinkel eftersom den gynnar ekonomiskt
starka opinionsbildare, organisationer och partier på de
mindre starkas bekostnad. Det förytligande av
åsiktsdebatten som kombinationen av politiska och
kommersiella intressen leder till är inte heller av värde för
den svenska politiska debatten.

Vi föreslår därför att riksdagen beslutar om förbud för
åsiktsreklam i reklamradio.

Sändningarnas innehåll

Privat lokalradio har inte tidigare förekommit i Sverige.
Många andra länder har däremot lång erfarenhet av
motsvarande ljudradiosändningar och program.
Exempelvis har erfarenheter från bl.a. Storbritannien visat
att ett auktionsförfarande där den högstbjudande ges
sändningsrätten inte givit avsett resultat. Man har i stället
fått en likriktning av programinnehållet och låg lokal
förankring av produktionen. Därför har man också övergett
auktionsförfarandet som metod för att fördela
sändningsrättigheter.

Inom EG görs numera markeringar att det är angeläget
att utveckla det lokala kulturarvet och motverka en
dominans av framför allt amerikansk musik i radio och TV.
När nu regler för privat lokalradio ska skapas, i vilka just
den lokala anknytningen och förankringen betonas,
bemödar sig regeringen inte ens om en antydan om behovet
av balans mellan nationell och internationell musik. Och
detta trots att populärmusik med all sannolikhet kommer
att utgöra det huvudsakliga innehållet i den privata
lokalradion. Vi anser att erfarenheterna från EG-länderna
borde tagits tillvara vad gäller denna fråga.

Vi anser att de ansökandes intentioner vad gäller
musikinnehållet i lokalradion skall tas med i bedömningen
vid fördelning av sändningstillstånd. Det bör åläggas
urvalsmyndigheten att eftersträva ett generellt sett brett
musikutbud inom och mellan olika lokalradiostationer. Det
bör åläggas regeringen att utforma de närmare detaljerna i
detta avseende.

Regeringen ställer inte heller några krav på lokalradion
om saklighet. Av olika skäl kan kraven på opartiskhet och
saklighet som åvilar Sveriges Radio inte ställas på den
privata lokalradion i samma utsträckning.

Däremot tror vi inte att den privata lokalradion skulle
hämmas av ett krav på saklighet. Tvärtom är det väsentligt
att lokala radiostationer i ''monopolställning'' inte blir
språkrör för en enda åsiktsriktning eller
samhällsuppfattning. Ett krav på saklighet bör därför ingå i
reglerna för lokalradions innehåll i allmänhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1992/93:70
om auktionsförfarande för att fördela sändningsrätter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
urvalsregler för fördelning av sändningstillstånd i enlighet
med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en opartisk instans bör
fördela sändningstillstånden,

4. att riksdagen beslutar att tillstånd att sända lokalradio
skall gälla för högst fem år,

5. att riksdagen beslutar att åtgärderna mot rasism i
närradion även skall gälla den privata lokalradion,

6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag om vem
som kan få sändningstillstånd för privat lokalradio i enlighet
med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar om förbud i lokalradion och
närradion för reklam som riktar sig till barn under tolv år,

8. att riksdagen beslutar om förbud för åsiktsreklam i
reklamradio,

9. att riksdagen hos regeringen begär förnyat förslag om
sändningarnas innehåll i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 17 november 1992

Elisabeth Persson (v)

John Andersson (v)

Bengt Hurtig (v)

Björn Samuelson (v)

Gudrun Schyman (v)