med anledning av prop. 1992/93:9 Inlandsbanan
Motion 1992/93:T5 av Birger Rosqvist m.fl. (s)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Proposition 1992/93:9
- Tilldelat
- Trafikutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1992-10-20
- Bordläggning
- 1992-10-21
- Hänvisning
- 1992-10-22
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Regeringens proposition om inlandsbanan är en undermålig produkt. Underlaget för de ekonomiska bedömningarna är ytterst bristfälliga. Den rapport som hänvisas till har inte varit föremål för sedvanlig remissbehandling. De som fått möjlighet att yttra sig har haft mycket starka invändningar.
Kommunikationsministern konstaterar att ett fortsatt statligt åtagande inte är försvarbart oavsett vilka bedömningar om den framtida trafikutvecklingen som görs, men förutsätter att fattiga inlandskommuner skall ta ''det fulla ekonomiska ansvaret och således även risktagandet för inlandsbanan''. Några beslut som visar att de är beredda till detta har oss veterligen inte fattats av de berörda kommunerna. Konsekvenserna av de ekonomiska transaktioner som föreslås är inte belysta. Det gäller främst finansiering av vagnpark, fastigheter och driftbidrag för inlandsbanan, som till vissa delar tydligen är tänkt ske inom ramen för befintligt anslag för köp av interregional persontrafik.
Vi anser bl.a. av dessa skäl att propositionen inte kan ligga till grund för ett riksdagsbeslut.
I propositionen föreslås att banverket skall överlåta äganderätten till huvuddelen av inlandsbanan samt tre till banan anslutna bansträckor till berörda kommuner. För detta skall inte banverket få någon ersättning. Kommunerna skall efter överlåtelsen själva bestämma för vilken trafik banan skall rustas och upplåtas. Rullande material för både person- och godstrafik, samt fastigheter som nu ägs av SJ, skall utan kostnad överföras till det nya bolaget, som skall ägas av kommuner och privata intressen. De torde omfatta värden av några hundra miljoner kronor som staten skall ersätta SJ för.
I gengäld skall de nya ägarna enligt propositionen överta banverkets ansvar för banhållningen. För att klara av det skall man få disponera banverkets investerings- och underhållsmedel för inlandsbanan, d.v.s. dels ca 250 milj.kr. fördelat över fem år, dels ca 47 milj.kr. per år under fem år.
För driften av tågtrafiken skall ett tidsbegränsat bidrag på totalt 135 milj.kr. tillföras bolaget. Med dessa åtgärder skapas enligt propositionen förutsättningar för kommunerna och övriga intressenter att driva trafiken längs inlandsbanan.
Vi socialdemokrater delar inte denna uppfattning.
Persontrafiken
För oss socialdemokrater är möjligheten att skapa en fungerade kollektivtrafik för inlandsborna avgörande. Vi anser att kommunerna längs banan inte har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att genomföra ett sådant åtagande utan att kraftiga nedskärningar i den normala kommunala verksamheten måste vidtagas. Sedan juni 1991 finns, genom ett tioårigt avtal mellan staten och trafikhuvudmännen, på denna sträcka en busstrafik som bättre än inlandsbanan motsvarar resenärernas behov och krav när det gäller linjesträckning, snabbhet och komfort. Vi anser att detta är den bästa lösningen. Vi vidhåller vår tidigare uppfattning att en upprustning av riksväg 45 mellan Mora och Gällivare är den för inlandskommunerna bästa infrastruktursatsningen. Förutom de viktiga arbetstillfällen detta omedelbart tillför är en sådan upprustning till långsiktig nytta för befolkningen samt turismen och näringslivet i inlandet.
Trots detta har den nuvarande regeringen förbrukat ytterligare 100 milj.kr. för persontrafik på inlandsbanan under ett rådrumsår. Därmed har statliga medel använts till parallelltrafik med landsvägsbussar och rälsbuss i ett område med begränsat trafikunderlag. Årets tågtrafik, som i huvudsak omfattar turister, innebär en subvention om minst 4 000 kronor per resenär. Varje tåg (rälsbuss) som framförts har kostat 75 000 i subvention under året. Under vinter-, vår- och höstmånaderna har endast en handfull resenärer åkt med tågen. Detta är en anmärkningsvärd misshushållning med statliga medel i ett ansträngt ekonomiskt läge.
Regeringen tillsatte också ytterligare en kommitté för att utreda banans framtid. Det är rapporten från den kommittén som ligger till grund för regeringens proposition.
Vi anser inte att denna rapport presenterar några fakta som visar att inlandsbanan kommer att fungera som ett bra kommunikationsmedel för inlandsborna. Såväl SJ som banverket anser i sina yttranden över rapporten att de presenterade kostnaderna för fortsatt trafik är för lågt satta och antaganden om resandeutveckling alltför optimistiska. Även länsstyrelserna i berörda län är tveksamma till fortsatt persontrafik. Trafikhuvudmännen i Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län anser dessutom att den nuvarande busstrafiken är det bästa alternativet. Av propositionen framgår också att inte heller kommunerna längs banan är beredda att täcka kommande driftunderskott för trafiken. Ändå förutsätter regeringen att de efter en kort övergångsperiod skall få ''det fulla ekonomiska ansvaret och således även risktagandet för inlandsbanan''.
Enligt tidigare presenterade beräkningar utförda av banverket uppgår kostnaderna för en upprustning av inlandsbanan till lägsta tänkbara standard till 390 milj.kr.
Att som regeringen nu gör hänvisa till den optimistiska inställningen hos några intressenter om banans framtid och med ett statligt stöd på 135 milj.kr. under fem år överlåta banan till kommunerna anser vi vara cyniskt gentemot kommunerna. Med det ekonomiska läge som råder i kommunerna finns det ingen garanti att de medel som behövs för drift, upprustning och underhåll kan ställas till förfogande. Mot den bakgrunden framstår också utredningens förslag till utveckling av exklusiv turisttrafik som ytterst orealistisk.
Godstrafiken
Godstrafiken på inlandsbanan har stor betydelse för inlandets näringsliv och sysselsättning. Av den anledningen anslog den socialdemokratiska regeringen för budgetåret 1991/92 80 milj.kr. för upprustning av banan så att den fortsatt kan fylla sin funktion för godstrafiken. Banverkets totala satsningar under perioden 1991--1995 beräknades samtidigt uppgå till ca 370 milj.kr. för godssträckorna, som omfattar drygt halva inlandsbanan.
Den överföring av inlandsbanan till kommunerna som nu föreslås innebär att denna satsning hotas. Istället för en långsiktig satsning på de delar av banan som är viktiga för godstrafiken, bl.a. genom upprustning och underhåll av de mest trafikerade delarna, riskerar stödet att spridas ut på hela banan. Detta skulle vara till men för utvecklingen av näringslivet och sysselsättningen i Norrlands inland. Till detta kommer att kommunerna inte har ekonomiska resurser och den beredskap som erfordras för att framgångsrikt kunna driva trafiken på inlandsbanan, och därmed äventyras den framtida godstrafiken på banan.
I propositionen föreslås också att staten skall överlåta rullande material och fastigheter till det nya tågbolaget. För detta skall SJ kompenseras heter det. Denna kompensation skall ske inom ramen för befintligt anslag till interregional persontrafik. Storleken av detta belopp antyds inte. Vi anser att det är mycket tveksamt att riksdagen bemyndigar regeringen att avhända sig statlig egendom utan ett bättre beslutsunderlag. Vilken effekt detta skulle få för upprätthållande av viktig regional persontrafik som nu finansieras av detta anslag redovisas inte heller. Risken är uppenbar att samhällsnyttig persontrafik på järnväg i andra delar av landet försämras genom att medel flyttas till inlandsbanan.
I krisuppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna har kommunikationsdepartementet ålagts att göra en besparing om 300 milj.kr. Hur denna besparing skall tas ut har inte närmare preciserats. Vi utgår ifrån att den inte kommer att drabba vägverkets eller banverkets anslag för investeringar och underhåll av vägar respektive järnvägar. Samtidigt kan vi konstatera att övriga anslag som kan bli föremål för besparingar inom kommunikationsdepartementets område är synnerligen begränsade.
Mot denna bakgrund finner vi det orimligt att nu föreslå en årlig utgiftsökning avseende samhällsekonomiskt olönsam turisttrafik på inlandsbanan. Besparingskravet med anledning av krisuppgörelsen kommer ju därmed att öka med motsvarande belopp. Ett oavvisligt krav är att kommunikationsdepartementet redovisar hur besparingskravet skall förverkligas innan nya åtaganden görs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1992/93:9.
Stockholm den 15 oktober 1992 Birger Rosqvist (s) Sven-Gösta Signell (s) Håkan Strömberg (s) Sten-Ove Sundström (s) Bo Nilsson (s) Anita Jönsson (s) Jarl Lander (s) Ines Uusmann (s) Christer Skoog (s) Sten Östlund (s) Lisbet Calner (s) Ulrica Messing (s)
Yrkanden (2)
- 1att riksdagen avslår proposition 1992/93:9
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen avslår proposition 1992/93:9
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.