med anledning av prop. 1993/94:110 Bättre kontroll över miljöfarligt avfall

Motion 1993/94:Jo19 av Margareta Winberg m.fl. (s)

I proposition 1993/94:110 föreslår regeringen vissa
riktlinjer beträffande åtgärder för att samla in och ta hand
om kvicksilver i uttjänta varor. Vidare föreslås att 13 § lagen
(1985:426) om kemiska produkter upphävs.

Propositionen benämns ''bättre kontroll över
miljöfarligt avfall'', men innehåller inte några konkreta
förslag om detta. Fortfarande kvarstår problemet att
definiera vad som menas med miljöfarligt avfall och risk
finns att den s.k. grå zonen växer.

Socialdemokraterna anser att det krävs en stramare
hantering av begreppet miljöfarligt avfall och
producentansvaret måste bli tydligare och förenas med
straffansvar.

En ny syn på avfallsfrågorna

Det råder en bred politisk samstämmighet om att
samhället behöver vidta åtgärder som syftar till att
förebygga förekomsten av skadliga kemiska ämnen i
produkter, varor och restprodukter. Målet för dessa
åtgärder är bland annat att användningen av kemikalier inte
skall skada människors hälsa eller ge upphov till skador på
naturmiljön, vare sig på kort eller lång sikt. En avveckling
av skadliga kemikalier påbörjades under
socialdemokraternas regeringstid. Denna avveckling måste
fortsätta med ökad intensitet. Socialdemokraterna vill
använda lagstiftning, ekonomiska styrmedel och
information för att driva på utvecklingen. Några nya
verksamma förslag, i den riktningen, presenteras inte i
propositionen. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett mer genomarbetat förslag.

Vad betraktas som miljöfarligt avfall

Det finns idag uppskattningsvis 20 000 kemiska ämnen
som marknadsförs för praktiskt bruk i Sverige. De
förekommer i de cirka 50 000 kemiska produkterna som
cirkulerar i samhället och de förekommer i en stor mängd
material och varor som används i en rad olika industriella
processer. Om de hanteras felaktigt kan det leda till
betydande negativa konsekvenser för hälsan och miljön.

Idag är det innehavaren som avgör vad som klassificeras
som avfall. Det inträffar därför att företaget betraktar
överblivna material som insatsvaror eller produkter och då
omfattas inte hanteringen av lagen om miljöfarligt avfall.
Därigenom kan även okontrollerad export av miljöfarligt
avfall ske exempelvis mellan dotterbolag i olika länder.

Kostnaden för omhändertagande av miljöfarligt avfall
har hittills varit förhållandevis låg i Sverige. Därför kan man
befara att transport av farligt avfall styrs mot svenska
dotterföretag från länder med strängare lagstiftning.
Bestämmelserna måste därför skärpas. Lämpligen sker
detta genom att alla företag avkrävs en materialbalans i och
med tillståndsgivningen för företaget. I materialbalansen
skall uppgifter om flöde, lagerhållning, återvinning och
eventuella restprodukter redovisas.

En analys bör ske om det är möjligt att även
fortsättningsvis angripa och lösa problemen utifrån ett
renodlat avfallsperspektiv eller om det är nödvändigt att i
stället bygga upp regelsystemet utifrån ämnets eller
produktens farlighet i ett mera generellt perspektiv.

För miljöfarliga komponenter i produkter bör ett
producentansvar utvecklas och därmed blir det enligt vår
mening den som introducerar produkten på marknaden
som blir ekonomiskt ansvarig för avfallet.

Förordningen (1985:84) om miljöfarligt avfall, FMFA,
anger i paragraf 4 att förordningen inte gäller när
miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall
enligt 1 § första stycket i renhållningslagen (1979:596). Av
detta följer att de hanteringsregler som gäller för
miljöfarligt avfall, MFA, med utgångspunkt i FFMA, inte
gäller för hushållsavfall oavsett innehållet i detta.

Vi anser att förordningen om miljöfarligt avfall snarast
bör utvecklas enligt de principer som anges för
producentansvar i regeringens kretsloppsproposition.

Internationella regler -- konsekvenser för Sverige

På senare tid har vissa klarlägganden kommit
beträffande regelverket inom EU för miljöfarligt avfall. Ett
bärande motiv i detta tycks vara att närhetsprincipen
prioriteras. Gränsöverskridande transporter med MFA
skall i princip inte tillåtas om det inom landet finns
tillgänglig behandlingskapacitet.

Utvecklingen för omhändertagande av miljöfarligt avfall
går mot en alltmer specialiserad återvinning och
behandling. Flödena kan ibland bli alltför små för att
möjliggöra en miljömässigt bra hantering. Ett miljömässigt
bra omhändertagande av miljöfarligt avfall kräver ofta
större volymer och vi ser därför ett nordiskt samarbete som
nödvändigt. Socialdemokraterna förutsätter att detta
samarbete inte kommer i konflikt med EU:s närhetsprincip.

Vi anser emellertid att det behövs en analys av
möjligheterna att vidmakthålla, utveckla och driva en
miljöriktig svensk/nordisk behandlingskapacitet.
Riksdagen bör begära att regeringen på lämpligt sätt
genomför en sådan analys och redovisar slutsatserna av den
för riksdagen.

Insamling och slutförvaring av kvicksilverhaltigt avfall

Socialdemokraterna instämmer helt i regeringens
beskrivning av problemen med insamling och
omhändertagande av kvicksilverhaltigt avfall. Det är
nödvändigt att intensifiera insamlingen av
kvicksilverhaltiga produkter m.m. samt lösa frågan om
slutförvaring.

I propositionen nämns inte mycket om tandvårdens
kvicksilverhaltiga avfall. Många kommuner har ökat
miljötillsynen över tandvårdsmottagningarna både vad
gäller hantering av miljöfarligt avfall och utsläpp på
avloppsnätet. Det är angeläget att fortsätta informationen
till tandläkarna för att förbättra hanteringen av det
kvicksilverhaltiga avfallet. Uppmärksamhet bör även ägnas
krematoriernas kvicksilverutsläpp, som för närvarande
uppgår till 300 kg/år. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att
gå igenom tillstånden för landets krematorier för att ställa
krav på effektiv rening.

Vi förutsätter även att den aviserade propositionen om
en avvecklingsplan av amalgam inom tandvården kommer
under våren. Därmed kommer andelen miljöfarligt avfall i
tandvården successivt att minska.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om materialbalanser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett nytt regelsystem
för hantering av kemikalier,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om producentansvar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nordiskt samarbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krematoriernas
kvicksilverutsläpp.

Stockholm den 25 januari 1994

Margareta Winberg (s)

Inga-Britt Johansson (s)

Åke Selberg (s)

Inge Carlsson (s)

Kaj Larsson (s)

Ulla Pettersson (s)

Sinikka Bohlin (s)

Lena Klevenås (s)

Berndt Ekholm (s)

Björn Ericson (s)