med anledning av prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför svenskt medlemskap i Europeiska unionen

Motion 1993/94:K13 av Birgitta Hambraeus och Tage Påhlsson (c)

Medlemskapsförhandlingarna är ointressanta

De grundlagsförslag som läggs fram i denna proposition
gör det möjligt för riksdagen att lämna ifrån sig
beslutandemakten till Europeiska unionen. Det är märkligt
att förslagen inte väcker en stor debatt! I stället riktas
uppmärksamheten på regeringens förhandlingar med EUs
medlemsländer, som rör oväsentligheter i jämförelse med
grundlagsändringen.

Det stod redan från början klart att Sverige, till skillnad
från Danmark och Storbritannien, inte genom
förhandlingarna får några permanenta undantag från
EG/EUs lagar och organisationsformer. Det eftersträvas
inte heller.

Sveriges suveränitet försvaras inte av våra förhandlare.
De har förklarat sig villiga att fullt ut acceptera alla
bestämmelser i Maastrichtfördraget, EUs grundlag.

Sverige sägs t ex vara villigt att ge upp rätten till en
självständig utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik (Avd.
V, art. J.1). Vi ställer vår ekonomiska politik under EU-
kommissionens kontroll och kan få betala böter om vi inte
lyder (Avd. VI, art. 103 och 104, vilka återges som en
ändring på sid 187 i Maastrichtfördraget, ''Europeiska
fördrag'', Publica). En nära samordning med andra
medlemsländers ekonomiska politik, en öppen
marknadsekonomi och fri konkurrens grundlagsfästs.
(Avdelning II, artikel G.3a). Förhandlarna accepterar att
Sverige inte längre får driva en egen handels-, jordbruks-,
fiske-, transport-, miljö- eller konkurrenspolitik.
Konkurrenspolitiken rör t ex kooperativ samverkan,
narkotika och alkoholpolitiken och den offentliga
upphandlingen. (Avdelning II, artikel G.3).

Blir vi medlemmar skulle EUs lagar ta över svensk lag
inom de områden EU har bestämt. Sverige skulle därmed
ge upp väsentliga delar av sin suveränitet. Självfallet borde
debatten handla om dessa genomgripande förändringar!

I jämförelse med detta är de förhandlingar som nu
bedrivs med EUs medlemsstater betydelselösa. Vi kan få
rätt till övergångsbestämmelser när det gäller t ex
kemikalier och asbest. Några permanenta undantag,
förutom rätten att snusa, blir det svårt att åstadkomma. Är
vi väl medlemmar i unionen bestämmer andra över vad som
gäller i Sverige. När vi förhandlar om stöd från EUs
regionala fonder, rör det sig om att få tillbaka en mindre del
av de ca 20 miljarder kronor svenska staten årligen skulle
betala EU, men på EUs villkor och till dem EU bestämmer.
Sverige kommer att betala mest i EU per person. Det är
märkligt att detta kan ses som en framgång för
förhandlingarna. Vore det inte bättre att aldrig lämna ifrån
sig dessa pengar och att vi själva bestämde över hur de ska
användas?

Som fri nation kan vi fortsätta vårt mångåriga, öppna
samarbete med EG/EU till ömsesidig belåtenhet. Vi kan
också ta egna initiativ till överläggningar med EU. Är vi en
medlemsstat måste vi först förmå EU-kommissionen att
väcka förslagen. Vi har alltså större möjligheter att påverka
i internationella frågor som rör vårt land om vi fortsätter
vara en suverän stat än som medlemsstat.

Dimridåer

Olof Ruin m fl ville i grundlagsförslaget SOU 1993:14,
införa en ''plattläggningsparagraf'', 10 § i 1 kap.
Regeringsformen, som tydligt skulle beskriva vad det är
fråga om. Om vi går med i EU gäller det EU bestämmer
''utan hinder av vad som föreskrives i grundlag eller annan
lag''. EUs lagar skulle alltså göra våra lagar ogiltiga. Detta
förslag väckte uppmärksamhet och häftig kritik. Då tillsatte
statsministern en grupp i regeringskansliet för att snabbt ta
fram en PM, som inte ändrade Olof Ruins förslag i sak, bara
gjorde grundlagsändringen svårare att förstå. Regeringen
baserar nu föreliggande proposition på detta luddiga
förslag, där det inte framgår lika tydligt att ett medlemskap
innebär att Sverige skulle upphöra att vara ett fritt land med
rätt att själv bestämma över vilka lagar och regler som gäller
i landet.

Demokrati

I nuvarande grundlag heter det att all offentlig makt i
Sverige utgår från folket, att denna makt utövas under
lagarna, att riksdagen är folkets främsta företrädare och att
riksdagen ensam stiftar lag. Blir vi medlemmar i EU kan
inte folket längre bestämma vilka som ska stifta lagarna.

Under rubriken ''All makt utgår från Bryssel''
konstaterar ''Från Riksdag & Departement'' 1993:39 att
dessa grundlagsändringar innebär att hela den existerande
EG-rätten kan tas in i svensk rätt i samband med att Sverige
blir medlem av den Europeiska unionen. Om och när
riksdagen överlåter beslutanderätten till Europeiska
unionen finns inga lagliga möjligheter att ta tillbaka den.
Europeiska unionens lagar kommer därmed i praktiken att
gälla före svenska lagar.

Inte minst denna automatik är ofta förbisedd. Svenska
jurister och ämbetsmän vid de statliga myndigheterna
kommer, sin goda vana trogen, att tillämpa de lagar som
riksdagen bestämt ska gälla. Har riksdagen en gång lämnat
ifrån sig beslutanderätten, i demokratisk ordning, efter
folkomröstning dessutom, kommer ämbetsmännen att följa
de herrar som riksdagen beslutat ska ta över lagstiftandet.
Det finns ingen utträdesparagraf som kommande
generationers riksdagsmän kan åberopa.

De här föreslagna grundlagsändringarna måste avvisas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1993/94:114.

Stockholm den 20 januari 1994

Birgitta Hambraeus (c)

Tage Påhlsson (c)