med anledning av prop. 1993/94:177 Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft

Motion 1993/94:Ub64 av Björn Samuelson m.fl. (v)

Sammanfattning

Denna proposition sammanfattar i stort sett de tre
gångna åren och deras utbildningspolitik. Tankegångarna
om kompetensutveckling och en hårdare koppling till
näringslivet förs hårdare fram och konkretiseras.

Regeringen föreslår att ett nytt universitet ska förläggas
till södra Stockholm, företrädesvis Kvarnholmen.
Universitetet ska ges en Östersjöprofil samt integrera de
konstnärliga högskolorna i en campus tillsammans med
övriga utbildningar. De medel som återstår från
löntagarfonderna vill regeringen lägga på ett flertal
strategiska forskningsoch utbildningsstiftelser.

Vänsterpartiet är kritiskt till bristen på insyn i
beredningen av frågan om ett nytt universitet. Frågan är för
dåligt utredd för att vi ska kunna ta ställning.
Löntagarfondsmedlen vill Vänsterpartiet -- liksom tidigare
aviserats -- i första hand lägga i AP-fonderna, i andra hand
ska medlen kunna tillföras bland annat forskningen men då
dirket till demokratiska organ i direkt anslutning till
universitetens ordinarie verksamhet. Vi motsätter oss alltså
stiftelseformen.

Stiftelser

Möjligheten till insyn i stiftelseägda och privata
högskolor är utomordentligt liten.

Högre utbildning och forskning är en angelägenhet för
alla medborgare. Därför är det viktigt med största möjliga
insyn i den verksamhet som bedrivs på universitet och
högskolor. Denna insyn hindras av stiftelseformen.

Regeringen styr dessa stiftelsers verksamhetsinriktning
mycket hårt. Därmed slår man undan benen för
högskolornas lokala beslutanderätt. Universiteten och
högskolorna måste få frihet att själva välja hur och vilken
slags forskning som ska bedrivas.

Den avgörande låsning som regeringen gör gäller
inriktningen mot näringsliv och företagssamhet. Problemet
ute på många enskilda högskolor blir att regeringens
prioriteringar förhindrar en gynnsam och självständig
utveckling. Detta bl.a. genom låsningen i stiftelsernas
inriktning. De enskilda högskolorna ställs inte inför
alternativ utan har att acceptera de välkomna miljonerna i
den form de delas ut, eller stå helt utan. Då lär
departementet inte se mycket av kritik. Den struktur man
valt låser högskolorna i en omöjlig position och beskär
deras frihet.

Löntagarfondsmedlen

Nu vill regeringen lägga löntagarfondspengarna -- dvs.
gemensamma medel -- på oberoende stiftelser utan offentlig
insyn och demokratiska tilldelningsprocesser. I stället för att
stödja en expansiv forskningspolitik under allmänhetens
kontroll lägger man medvetet stora resurser utanför de
demokratiska instanserna. Det är paradoxalt att den
regering som hårdast kritiserat centralstyrningen av
utbildningspolitiken nu styr densamma på ett minst lika hårt
sätt som tidigare regeringar.

Vänsterpartiet har tidigare deklarerat att de
löntagarfondsmedel som tilldelas särskilda
forskningsstiftelser i första hand bör tillkomma
pensionsfonderna -- i andra hand lyftas in i den normala
forskningspolitiska beredningsprocessen. Därigenom kan
de återföras till riksdagen för prövning vart tredje år och
satsningarna kan avvägas gentemot övrig forskning.
Regeringen föreslår nu i stället att medlen (omkring 10
miljarder) ska tillföras särskilda stiftelser. Stiftelseformen
innebär att riksdagen helt förlorar både ansvaret och det
demokratiska inflytandet. Regeringen skärper dock
kontrollen genom att hårt styra inriktningen på
stiftelseverksamheten.

Vänsterpartiet motsätter sig förslaget men anser att
allmänföreträdare och företrädare för de lokala
universiteten bör ingå i sådana stiftelser, i det fall de ändå
bildas.

Om nu regeringens förslag till utskiftning av resterande
medel av löntagarfonderna vinner bifall menar vi utifrån
våra tidigare resonemang att medlen bör användas på annat
sätt. Vi anser att medlen bör delas upp på så sätt att av de
ca 10 miljarder som återstår skall 4 miljarder anslås till de
ändamål som anges i propositionen fördelade under de två
år som återstår av den forskningspolitiska anslagsperioden.
Enligt vårt förslag bör då fördelningen bli enligt följande:
Informationsteknologi 560 miljoner kronor.
Näringslivets kunskaps- och kompetensutbyte med
universitet, högskolor och institut 640 miljoner kronor.
Profilforskning vid mindre och medelstora högskolor 640
miljoner kronor. Högre utbildning och forskning i södra
Storstockholm 640 miljoner kronor. Förstärkt
vårdforskning 280 miljoner kronor. Internationella
miljöuniversitet 120 miljoner kronor.
Internationalisering av högre utbildning och forskning 560
miljoner kronor. Kvalitetsinriktade kulturprojekt 280
miljoner kronor. Innovationsstöd 280 miljoner kronor.

Detta gör tillsammans 4 miljarder kronor.

Eftersom vi avvisar fördelning via stiftelser som
regeringen föreslår så bör medlen anvisas över lämpliga
fakultetsanslag eller forskningsråd. Det kan ankomma på
regeringen att avgöra denna fråga.

De medel som återstår, nämligen ca 5,8 miljarder
kronor, bör anslås till ett kvalitetsprogram för grundskola,
gymnasieskola samt kompetenshöjande åtgärder.
Vänsterpartiet tar upp denna fråga med anledning av den
motion vi väcker till regeringens skrivelse 1993/94:183
Utvecklingsplan för skolväsendet. Vi har också i tidigare
motioner bland annat till innevarande riksmöte föreslagit
liknande åtgärder. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

En ny struktur för kvalificerad utbildning

Regeringen introducerar nu en mellanivå av utbildningar
mellan gymnasieskola och högskola. Man planerar för ca
20 000 platser. För att kunna göra det vill man nu att vissa
utbildningar -- t.ex. vissa delar av lärarutbildningarna och
yrkesteknisk högskoleutbildning -- ska kunna släppa på
kravet att basera sig på vetenskaplig grund.

Vänsterpartiet anser att all högre utbildning bör baseras
på vetenskaplig eller konstnärlig grund. Gör man inte det
så riskerar utbildningen att splittras upp i olika
kvalitetsnivåer och stora grupper kommer att stå utan
möjlighet att kunna fortsätta in i vidare högre studier, t.ex.
forskarstudier.

Regeringens analys -- att vi i Sverige inte satsat på
alternativa utbildningsvägar -- är dessutom felaktig. Den
unika svenska folkbildningen har spelat en stor roll för
kompetensutvecklingen i samhället. Den har dock inte varit
ensidigt näringslivsinriktad, utan utifrån individens behov
gett en utbildning för framtiden. Nu vill regeringen skapa
ett parallellt utbildningssystem som helt inriktar sig på
näringslivets behov; den enskilda individens
utbildningsbehov sätts åt sidan. Vänsterpartiet motsätter sig
en sådan utveckling. Tidigare utbildningspolitiska teorier
har visat att samhället aldrig kan styra in medborgarnas
utbildningsvilja i en viss riktning -- en sådan ''social
ingenjörskonst'' slår alltid tillbaka i form av överetablering
inom vissa områden och underetablering på andra. Vi anser
att människor själva ska kunna bedöma vilken
utbildningsinriktning de är i behov av. Givetvis ska
utbildning i samspel med företag och övriga näringar kunna
erbjudas, men det får inte ske på bekostnad av andra
inriktningar, eller i de fall det gäller högre utbildning, på
den vetenskapliga kvaliteten. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Utvecklingsprogram för akademiskt ledarskap

Utbildningsdepartementets arbete med att vidareutbilda
rektorer och förvaltningschefer fyller säkert sin funktion för
att snabbt kunna genomföra de drastiska förändringar som
nu aviseras. Det är dock beklagligt att lärarna -- som utgör
grunden för allt övrigt ledarskap på högskolan -- helt tappas
bort i sammanhanget. Regeringen målar också upp en
motsättning mellan det kollegiala beslutsfattandet och den
egna modellen med mycket starka rektorer och
förvaltningschefer. Vi anser att beslutsfattande inom
högskolevärlden aldrig kan ske mot de aktiva lärarnas vilja.
Väl förankrade beslut är en förutsättning för en bra
verksamhet. Vi skulle därför önska att betydligt mer
resurser satsades på att involvera också andra grupper --
lärare, doktorander, studerande, fackliga företrädare
m.fl. -- i beslutsprocessen. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.

Samordning av vissa lokalförsörjningsfrågor i
Stockholmsområdet

Tvärt emot vad man får intrycket av i propositionen så
är inte alla konstnärliga högskolor eniga om fördelarna med
en samlokalisering av nu separata enheter till ett
gemensamt campus. Så har t.ex. Teaterhögskolan i
Stockholm i flera skrivelser till departementet och utskottet
tagit avstånd från förslaget att flytta från sina nuvarande
lokaler. Vänsterpartiet anser att Teaterhögskolan bör få ha
kvar sina nuvarande lokaler, eftersom såväl konstnärliga,
och ekonomiska som praktiska argument talar för den
saken. I övrigt bör det vara upp till varje enskild konstnärlig
högskola att ta ställning till samlokaliseringsfrågan.

Kvalitetsdelen i resurstilldelningssystemet för
grundläggande högskoleutbildning

Vi är principiellt emot det resurstilldelningssystem som
regeringen nu vill genomföra i sin helhet. Högskolornas
arbete ska inte styras av ekonomiska överväganden på
bekostnad av andra inomvetenskapliga. Det riskerar att blir
fallet nu.

För att förhindra att helårsprestationernas knytning till
resurserna ska leda till en förflackning av undervisningen så
vill man nu kompensera genom att ge högskolor som
bedriver en undervisning av hög kvalitet ökade resurser.
Systemet ska utvärderas av kanslerämbetet.

Givetvis är vi för att högskolorna upprättar
kvalitetsprogram. De bör dock upprättas utan hot om
minskade resurser.

Utifrån den modell för resurstilldelning som regeringen
skisserar har vi, trots vårt principiella nej, ändå några
synpunkter. För att klarare göra kopplingen mellan kvalitet
och genomströmning så bör den föreslagna
kvalitetspremien räknas på helårsprestationerna enbart och
inte på studentpengen. Detta skulle mer effektivt kunna
motverka att högskolorna genomför en ev. nivåsänkning av
utbildningskvaliteten till förmån för ökad genomströmning.

Resultatrelaterade fakultetsanslag

Vi ställer oss positiva till förslaget om resultatrelaterade
fakultetsanslag. I forskarutbildningen innebär själva
disputationen en så grundläggande genomgång av
kvaliteten i den enskilda forskarstuderandes utbildning att
risken för kvalitetsmässig förflackning kan tyckas
försumbar. Snarare kan systemet bidra till bättre
handledning och ett större engagemang från
institutionernas sida. Vi är också positiva till förslaget att
låta en del av anslaget relateras till satsningar på
forskarstuderande av underrepresenterat kön.

Ett alternativ med vikten 2,0 som faktor för examination
av forskarstuderande med underrepresenterat kön har,
bl.a. av departementets egen JÄST-grupp, förts fram i
stället för de nu föreslagna 1,25. Vänsterpartiet ställer sig
bakom det förslaget eftersom det hade fått ett ännu större
genomslag för reformen. Riksdagen bör ge regeringen detta
till känna.

Forskningsråden

I propositionen föreslår regeringen att forskningsråden
på sikt ska avpolitiseras. Man tar visserligen upp viktiga
frågor men förslagen till lösning är ej acceptabla ur en
politisk, demokratisk aspekt. Vänsterpartiet avslår därför
förslaget.

Etablering av en ny universitetsstruktur i
Stockholmsområdet

Vänsterpartiet ställer sig positivt till den föreslagna
inriktningen på en ny universitetsstruktur i
Stockholmsområdet. Däremot ställer vi oss mer
tveksamma, eller snarare frågande, till själva tanken på
nyetablering i denna form. Det finns ingenstans i
propositionen en motivering till varför dessa medel inte
skulle kunna användas till utbildning och forskning på
andra, redan existerande universitet och högskolor också.
Intresse för en stärkt Östersjöprofil finns t.ex. även vid
Umeå universitet och lokaliseringen till Stockholm av
Östersjöforskningen är ingalunda självklar. Andra
högsskolor som idag står i nätverksliknande kontakt med
''moderuniversitet'' -- Karlstad, Växjö och Örebro t.ex. --
skulle också kunna få användning för dessa medel för att
kunna bygga upp sin forskarkompetens.

Nu får frågan en uppenbart regionalpolitisk prägel och
man undviker att diskutera de strategiska högskolepolitiska
frågorna om hur och för vem högre utbildning och forskning
ska bedrivas.

Dessutom är frågan synnerligen knapphändigt beredd. I
enlighet med tidigare resonemang om stiftelseformen så
anser Vänsterpartiet att politiska frågor av den här
digniteten ska beredas i öppna demokratiska fora. Vi vill
därför att frågan ska återföras till departementet för
förnyad prövning innan riksdagen får ta slutgiltig ställning.
Riksdagen bör då pröva frågan inom den samlade ramen för
högskolepolitiken. De 640 miljoner kronor vi tidigare
anvisat kan då tas i anspråk.

Förslaget om en organisationskommitté som ska utreda
frågan motsätter vi oss eftersom den i den föreslagna
formen inte garanterar öppenhet, förutsättningslös
diskussion och insyn. Vad vi nu anfört om etablering av
universitetsstruktur i Stockholmsområdet bör riksdagen ge
regeringen till känna.

Stiftelse för forskarutbildning och profilforskning vid
mindre och medelstora högskolor m.m.

De mindre och medelstora högskolorna har fått allt
större betydelse både nationellt och regionalt. De är
nationella högskolor med omfattande internationella
kontakter. Utgångspunkten för utbyggnaden har varit att
samtliga universitet och högskolor har ett nationellt ansvar
och en nationell uppgift. Det är som kvalificerad medlem i
det nationella högskolesystemet som t.ex. Högskolan i
Karlstad har kunnat medverka i arbetet med att
vidareutveckla den regionala näringslivsstrukturen.

Utan långa akademiska utbildningar med reguljär
forskningsanknytning och anknytning till den
internationella kunskapsutvecklingen kommer högskolorna
att utarmas och förlora den förnyelsekraft som hittills
karaktäriserat dem. Det är lätt att inse den negativa effekt
detta skulle få. Vi anser alltså att det svenska
högskoleväsendet inte får delas upp i ett A- och ett B-lag.

Vår grundsyn är att alla högskolor har en nationell
funktion och bör ges möjlighet att utveckla såväl långa som
korta utbildningar. Detta bör ges regeringen till känna.

Regeringen anslår medel för långsiktigt samarbete med
näringslivet. Vänsterpartiet anser att en del av dessa medel
bör kunna riktas också till offentliga institutioner t.ex.
kommuner och landsting, eftersom en betydande
forskningspotential finns i ett ökat samarbete med den
offentliga sektorn. Vi ställer oss också tveksamma till
regeringens uttalade krav om prioritering av näraliggande
näringsliv -- prioriteringar av detta slag bör ankomma på
högskolan själv och regeringens mål bör vara
sysselsättningsbefrämjande forskningssamverkan i sig.
Detta bör ges regeringen till känna.

Informationsteknologi

I Vänsterpartiets motion T808 från allmänna
motionstiden 1994 om informationsteknologisk
infrastruktur redovisas vår syn på behovet av kraftiga
satsningar på den nya informationsteknologin.
Informationsforskningen måste inriktas inte bara mot det
rent teknologiska utan mot de humanistiska, demokratiska
och jämlikhetsaspekterna. Det finns också en fara i att vi
fixerar oss för mycket vid EU:s byråkratiska infosatsning i
stället för att satsa mer på Internet och andra mer
dynamiska system.

Forskarutbildning på områden av betydelse för
näringslivet

Samspelet mellan näringsliv och forskning är viktigt men
det bär också på inneboende komplikationer som måste
erkännas. Forskningen har ett berättigat krav på sig att vara
fri och oberoende, framför allt från vinstintressen.
Näringslivets kompetensutveckling fungerar precis
tvärtom, här ska gärna forskning och vinstintressen stå i ett
symbiotiskt förhållande till varandra. Ur denna
intressekonflikt uppstår en spänning som inte får
negligeras. Ett okritiskt anammande av företagskulturens
värderingar hotar att i grunden förändra forskarsamhället i
en beroenderiktning och att sänka kvaliteten. Det som är
bra för arbetsgivarna är inte alltid lika lysande för samhället
i stort.

Stiftelse för projektet Internationellt miljöuniversitet i
Lund

Vi ställer oss mycket frågande till varför denna
miljöforskningssatsning inte integreras med universitetet i
övrigt. Det måste ankomma på varje enskilt universitet -- i
detta fall Lunds universitet -- att själva avgöra inriktningen
och beslutsformerna för denna typ av verksamhet. Som
förslaget nu är utformat så undandrar man Lunds
universitetsstyrelse allt inflytande. I det fall man från
regeringens och riksdagens sida vill garantera en viss
inrikting på verksamheten så kan det formuleras i form av
ett direkt uppdrag till universitetet. Någon stiftelse behövs
inte för det ändamålet.

Stiftelse för vidgad internationell samverkan inom
utbildning och forskning

Utbildningen och forskningen har ett stort värde ur
biståndsperspektiv. Vi anser att Sverige i högre grad än idag
bör exportera kunskap som ett led i arbetet för en mer
rättvis, långsiktigt hållbar, fredlig och solidarisk värld. Men
regeringens internationaliseringsiver talar helt i
egenintressets sak; vi ska utveckla relationerna med tredje
världen därför att detta är ekonomiskt gynnsamt för
Sverige, inte för att dessa länder bör kunna ställa ett
berättigat krav på stöd från den rika västvärlden.

För det s.k. förvaltningsbiståndet är forskningens utbyte
med offentlig sektor av stor vikt. Regeringens konstanta
nedvärdering av forskning och utbildning med orientering
mot offentlig sektor rimmar illa med omvärldens behov.
Sverige är en förebild som demokratisk nation, inte i första
hand som industrination.

Därför ställer man sig frågan vilka länder som egentligen
avses som ''länder i dynamisk utveckling''. Vi anser att det
i en stiftelse för internationalisering av högre utbildning och
forskning ska finnas en verklig avsikt att rikta stipendier till
unga akademiker från behövande länder i tredje världen.
Satsningarna ska inte ses i ett snävt ekonomiskt/kulturellt
handelspolitiskt perspektiv -- tyngdpunkten bör istället
ligga i ett bistånspolitiskt perspektiv. Detta bör ges
regeringen till känna.

EU:s fjärde ramprogram

EU:s fjärde ramprogram är hårt styrt åt det tekniska och
naturvetenskapliga hållet. En humanistisk och
samhällsvetenskaplig forskningsinriktning saknas nästan
helt. Det är också hårt industri- och näringslivsrelaterat.
Det är därför av yttersta vikt att Sverige driver på för att få
en större bredd i detta ramprogram. Vi ställer oss
tveksamma till om det är den utbildningspolitiska budgeten
som ska gå till ensidigt näringslivsinriktad forskning. I den
mån det finns behov av en sådan bör
Näringsdepartementets budget belastas.

Vänsterpartiet arbetar för att utbytet mellan studerande
i olika länder ska bli bättre. Vi tycker dessutom att
studerandeinflytandet i internationella utbildningsorgan är
viktigt.

Det är viktigt att studenterna finns representerade i
EU:s utvecklings- och utvärderingsgrupper för
utbytesprogram. En verksamhet som vi är med och
finansierar ska ge utrymme för ett betydande
studentinflytande, också internationellt.

Vänsterpartiet välkomnar det ökade studerandeutbyte
som EES-avtalet för med sig. Vår internationella
utbildningspolitik bygger dock, till skillnad från
regeringens, på att Sverige står utanför EU. Vi vill att
studenter från hela världen på sikt ska kunna studera i
Sverige och att de svenska kontakterna med andra länders
utbildningar inte ska begränsas till Västeuropa.
Vänsterpartiet arbetar för en internationellt högstående
forskning och utbildning med ett världsomspännande
perspektiv.

Stiftelse för kvalitetsinriktade kulturprojekt

Vår uppfattning i största allmänhet är att kulturen får för
små anslag och vi motsätter oss därför inte att kulturen
tillerkänns ökade medel.

Den parlamentariska Kulturutredningens direktiv
innebär att inga förslag får läggas som innebär ökade
kostnader för budgeten. Vi anser därför att
Kulturutredningen bör komma med förslag till hur de nya
kulturpengarna bör användas.

Social forskning och tjänsteforskning

I Vänsterpartiets samlade förslag inom utbildnings-,
närings- och regionalpolitik betonas utvecklingen av
tjänstesektorn starkt. Det är inom detta kompetensområde
som nya jobb och framtida exportmöjligheter finns.

Därför ser vi med oro på den snedfördelning av fokus
som vi idag ser inom forskningspolitiken. Forskarkontakter
med det privata näringslivet ses som produktiva, medan
ytterst lite intresse visas offentligt producerade tjänster. Det
finns också en vanföreställning om att forskning med
inriktning mot offentlig sektor skulle vara improduktiv.

I en alltmer internationaliserad värld kan Sveriges
erfarenheter som välfärdsnation spridas till andra länder.
Detta förutsätter dock goda kunskaper om mekanismerna
bakom t.ex. åldringsvården, vuxenutbildning eller den
svenska barnomsorgen.

Vänsterpartiet har tidigare aviserat att vi vill se särskilda
forskningspolitiska insatser med tvärvetenskaplig profil
riktade mot den offentliga sektorn samt ett generellt ökat
samarbete mellan högskola och samhälle i dessa frågor.

Doktorander och studiefinansiering

I den forskningspolitiska propositionen för denna
treårsperiod anslogs 130 miljoner kronor per år för att fram
till år 2000 fördubbla antalet doktorandtjänster. Enligt
beräkningar skulle inte den summan räcka till att ens
omvandla existerande utbildningsbidrag, än mindre öka
antalet doktorander. I en undersökning som SFS nyligen
genomfört tros knappt 100 miljoner fattas årligen för att
ambitionerna ska kunna realiseras.

Vänsterpartiet anser att takten i omvandlingen av
utbildningsbidrag måste öka, den kraftiga utbyggnad av
högskolans grundutbildning som vi föreslår förutsätter
dessutom fler disputerade lärare. I tidigare motioner har vi
anslagit medel för ytterligare 1 000 omvandlade tjänster för
detta ändamål.

Vänsterpartiet avslår regeringens förslag eller hugskott
om att införa en studiemedelstrappa. Detta förslag står i
strid med vår uppfattning om grunderna för akademisk
utbildning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1983:1092) om reglemente för
Allmänna pensionsfonden som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om fördelningen av
löntagarfondsmedlen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stiftelser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny struktur för kvalificerad
utbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingsprogram för
akademiskt ledarskap,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning av vissa
lokalförsörjningsfrågor i Stockholmsområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvalitetsdelen i
resurstilldelningssystemet för grundläggande
högskoleutbildning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resultatrelaterade
fakultetsanslag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningsråden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om etablering av en ny
universitetsstruktur i Storstockholmsområdet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stiftelse för forskarutbildning och
profilforskning vid mindre och medelstora högskolor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om informationsteknologi,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskarutbildning på områden av
betydelse för näringslivet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en stiftelse för projektet
Internationellt miljöuniversitet i Lund,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en stiftelse för vidgad
internationell samverkan inom utbildning och forskning,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EU:s fjärde ramprogram,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en stiftelse för kvalitetsinriktade
kulturprojekt,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om social forskning och
tjänsteforskning,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om doktorander och
studiefinansiering.

Stockholm den 18 april 1994

Björn Samuelson (v)

Berith Eriksson (v)

Bengt Hurtig (v)

Elisabeth Persson (v)