med anledning av prop. 1993/94:177 Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft

Motion 1993/94:Ub68 av Lennart Daléus (c)

Under l960-talet bildades en rad nya universitet och
högskolor i Europa. I Sverige tillkom fyra
universitetsfilialer. De flesta nya högskolor och universitet
ute i Europa fick rättigheter till och resurser för att bedriva
forskning och forskarutbildning. I Sverige var det endast
universitetsfilialen i Linköping som fick denna möjlighet,
som blev självständigt universitet l975. De övriga
universitetsfilialerna, Karlstad, Växjö och Örebro, blev
l977 självständiga högskolor.

Dessa tre högskolor har nu alla mer än 6 000 studenter
vilket är fler än vad universiteten i Lund och Uppsala hade
under l950-talet. Dessa tre högskoleenheter tillsammans
med de övriga mindre och medelstora högskoleenheterna
står idag för cirka 22 procent av antalet studenter. De har
emellertid inte som många av universiteten ute i Europa fått
resurser för och rättigheter till forskarutbildning vilket är en
nödvändighet för att skapa och behålla en levande
forskarmiljö som i sin tur är en förutsättning för en
utbildning med god kvalitet. De mindre och medelstora
högskolorna har idag tillgång till endast 10 procent av
resurserna.

Det är viktigt att poängtera att grundutbildning och
forskning hör ihop, något som rektorerna vid de europeiska
universiteten slagit fast vid ett möte med anledning av 900-
årsjubileet av universiteten i Bologna den 18 september
l988. Vid mötet deltog även rektorerna vid samtliga svenska
universitet.

Även högskolelagen slår fast vikten av det nära
sambandet mellan forskning och grundutbildning. I
Högskolelagens l kap. 3 § står att läsa: ''Verksamheten skall
bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning
och utbildning.''

I ett enhetligt högskolesystem är det viktigt att alla
högskolor ges likvärdiga förutsättningar att utvecklas. Om
inte riskeras en differentiering inom högskolesystemet. När
utbildningsanordnarna skall konkurrera om studenterna är
konkurrensneutralitet ett grundvillkor. Därför har centern
länge arbetat för att de mindre och medelstora högskolorna
skall ha fasta forskningsresurser.

Under senare år har viktiga principer etablerats vad
gäller rutiner för ackreditering. Bedömningen som görs av
kanslersämbetet ligger till grund för utdelning av
examensrätt. Under kort tid har det med andra ord
utvecklats ett system för kvalitativ bedömning av
verksamhet vid högskolor. Detta system bör kopplas till
rätten att få fasta forskningsanslag. Rätten att utfärda
magisterexamen bör resultera i fasta forskningsresurser.
Först då blir det relevant att tala om principen om
forskningsanknytning och vetenskaplig grund. En
högskoleenhet kan inte förväntas bedriva forskarutbildning
utan fasta medel för det.

De extra medel som nu föreslås gå till forskning vid de
mindre och medelstora högskolorna får inte styras till
profilforskning. Högskolorna måste få formulera sina egna
mål med forskningen och inte vara beroende av ett väl
fungerande näringsliv. En förstärkning av
forskningsresurser till de mindre och medelstora
högskolorna kan ses med syftet att förstärka det lokala
näringslivet men storleken på forskningsanslaget får inte bli
beroende av resurser från de små och medelstora företagen
i regionen. Samtidigt måste det ifrågasättas om de små och
medelstora företagen har möjlighet att tillsätta resurser i
den omfattning som krävs för en långsiktig satsning på
forskning. Slutligen kräver förstärkningen vetenskaplig
kompetens och ledning vilket torde falla inom högskolornas
kompetensområde.

Inomvetenskapliga kriterier och respekt för
forskningens frihet är en självklarhet för universiteten,
något som också måste gälla för de mindre och medelstora
högskolorna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de löntagarfondsmedel som
avsatts för forskning vid de mindre och medelstora
högskolorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de högskolor som erhållit rätt
att utfärda magisterexamen erhåller fasta
forskningsresurser.

Stockholm den 18 april 1994

Lennart Daléus (c)