med anledning av prop. 1993/94:188 Lokal demokrati
Motion 1993/94:K57 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Proposition 1993/94:188
- Tilldelat
- Konstitutionsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1994-04-13
- Bordläggning
- 1994-04-14
- Hänvisning
- 1994-04-15
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Att utveckla demokratin är en av vår tids utmaningar. Ett utvecklat folkstyre kräver att medborgarna är väl informerade, har reella möjligheter att påverka och klart ser politiska ansvarighetsförhållanden. En utvecklad demokrati kräver beslutsordningar som garanterar ett folkligt inflytande direkt eller via folkets valda ombud genom de politiska partierna. Men det kräver också att människornas möjligheter till politisk påverkan är så jämnt fördelade som möjligt och detta i sin tur kräver en ekonomisk, social och kulturell jämlikhet.
Ett samhälle, som präglas av växande sociala klyftor, präglas också av en växande olikhet i politiska och kulturella avseenden. De som stampas ut i arbetslöshet eller i ekonomiska bekymmer får sämre möjligheter att göra sig gällande i samhället -- i synnerhet enskilt -- medan de som kan tjäna stora pengar också ökar sina möjligheter till ''fruktbara'' kontakter och inflytande.
Demokratin handlar därför inte enbart om statsskick och hur samhällets beslutsstruktur är uppbyggd. Hur demokratin verkar i praktiken bestäms också av samhällets sociala förhållanden.
Den kommunala självstyrelsen är en av hörnpelarna i vårt statsskick. Hur det demokratiska inflytandet över den kommunala verksamheten utvecklas är därför också en avgörande fråga för vår demokrati.
Under senare år har tendensen varit att minska politikens inflytande över samhället i stort och även över statlig och kommunal verksamhet. Påstådda effektivitetsvinster, marknadsanpassning, privatiseringar liksom nedrustningar inom den offentliga verksamheten har allt tjänat som täckmantel för att minska det demokratiska inflytandet. Det förs en politik av demokratisk nedrustning, som på sikt kan vara förödande för folkets möjligheter att påverka samhällsutvecklingen.
Den nya kommunallagen, som antogs 1991, parad med en stark högerdominans i många kommuners politik, har medfört bakslag för den lokala demokratin. Vi godtog en friare nämndorganisation -- med undantag för miljö- och hälsovårdsnämnd som ansågs borda vara obligatorisk -- men vunna erfarenheter tyder på att den fria nämndorganisationen underlättat en utveckling som undergrävt det demokratiska inflytandet. I föreliggande proposition finns inga förslag som motverkar denna tendens.
Den ökade friheten i den kommunala organisationen som den nya lagen medgav har använts för mer kommersialiserade verksamhetsformer. Nämndorganisationen har generellt krympts och antalet förtroendevalda politiker har minskat. Marknadsorientering har i många kommuner blivit på modet och verksamheter har ''avlövats'' till privata intressenter eller fått vägledas av rent kommersiella principer. Medborgarnas insyn eller påverkan direkt eller via politiker har tagit stryk.
Den fria nämndorganisationen har i förening med den starka högertendensen i politiken kommit att underlätta införandet av ett system som sagts prioritera handlingskraft genom snabbhet, informell handläggning och regellöshet. Det kan synas som om vi inte längre skulle ha råd med en demokratisk beslutsordning.
I propositionen om ny kommunallag förordades t.ex. en ökad användning av muntliga beslut, vilket innebär både minskad insyn och eliminerar möjligheterna att kunna överklaga beslut. På detta sätt främjas en muntlighetskultur genom vilken såväl demokrati som rättssäkerhet försvagas.
Rätten till muntliga beslut måste begränsas, avgränsas och preciseras. Regeringen bör åläggas att komma med ett sådant förslag.
På samma sätt förhåller det sig med den tilltagande delegeringen. Denna innebär att politiska organ ofta avhänder sig ansvar -- vilket sedan skapar svårigheter för medborgarna såväl när det gäller insyn, kontroll som när det gäller att kunna utkräva politiskt ansvar. I praktiken betyder detta också att beredningstvånget utsuddas. Regeringen bör av dessa skäl också ges i uppdrag att lämna förslag till riksdagen som begränsar, avgränsar och preciserar delegeringsrätten.
Antalet förtroendevalda i kommunerna har efter valet 1991 minskat med 10 %. Detta har skett genom minskning i antalet nämnder, att verksamheter privatiserats, bolagiserats eller lagts ut på entreprenad eller att de blivit mera tjänstemannastyrda. Denna utveckling har varit till förfång för folkligt inflytande och insyn över verksamheterna liksom för offentlighetsprincipen.
Det kan föreligga en konflikt mellan effektivitet och demokrati i ett kort perspektiv. Men denna konflikt är delvis skenbar. Demokratiskt förankrade beslut vinner genom sitt folkliga stöd i effektivitet -- medan andra beslut till slut ofta kan skapa andra typer av konflikter, byråkrati eller tvångsinslag.
Vad det gäller är att finna en utvecklingsväg som stärker demokratin och effektiviteten -- men där effektiviteten inte enbart förstås som ett ekonomiskt mått. Effektiviteten måste mätas efter tjänligheten för en kommuns invånare och för hur man lyckas skapa en god och trygg samhällsmiljö. Ett ''säljare--kund''-förhållande -- dvs. en varurelation -- säger inget om den faktiska funktionen och kvaliteten på en åtgärd.
Dagens utveckling, inte minst inom kommunsektorn, handlar tämligen ensidigt om att effektivisera och rationalisera utifrån snävt ekonomiska bedömningsgrunder, ofta under rubrikerna marknadsorientering och konkurrensutsättning. Detta sker i många sammanhang på bekostnad av demokratiska beslutsprocesser och på bekostnad av en nödvändig dialog utifrån personalens och medborgarnas delaktighet.
En rad lokala skräckexempel på missbruk av makt har framkommit under de senare åren både från kommunstyrelser och ''resultatenhetschefer med vidaredelegation'' och ofta kommer dessa exempel från kommuner som i snabb takt ''marknadsanpassat'' sin organisation. Det gäller också angrepp på yttrandefriheten för anställda eller för människor som måste få bidrag för att klara sin försörjning.
Dessa för demokratin fundamentala problem förbigås helt av regeringen. En särskild utredare bör ges i uppdrag att med utgångspunkt bl.a. från de senaste årens JO- ärenden om påstådda övertramp av grundlagens yttrandefrihet komma med förslag om hur yttrandefriheten för de kommunanställda skall stärkas.
Kommunal verksamhet bör bedrivas effektivt, så att medborgarna får största möjliga utbyte av sina skattepengar. Vissa verksamheter kan därför må väl av någon form av konkurrensutsättning. I allmänhet klarar den gemensamma sektorn som organisationsprincip mycket väl att jämföras med andra alternativ, i synnerhet om en samhällelig helhetssyn vägs in, dvs. inte bara rent företagsekonomiska utan även sociala eller miljömässiga skäl.
Nu sker ofta s.k. konkurrensutsättning av rent ideologiska skäl och på rent kommersiella grunder. Detta har på flera håll lett till försämringar av verksamheters innehåll, försämringar som drabbat de mest utsatta grupperna och därmed bidragit till ökade sociala klyftor. Konkurrens som bara har kostnadsbesparingar för ögonen är långt ifrån alltid tjänlig -- och handlar ofta egentligen om att söka vinna mer i förhållande till det insatta kapitalet och i vissa fall att göra privata vinster på sociala behov.
Dessutom borde diskuteras om kommunala företag borde ges möjlighet att konkurrera på mer lika villkor; privata eller statliga bolag kan lägga under sig verksamhet i flera kommuner medan de kommunala företagen är hänvisade till sin egen kommun och inte kan vinna de stordriftsfördelar konkurrenter kan ha.
Regeringens strävan, att så långt möjligt lösa upp den offentliga verksamheten, är ett led i en strategi av ekonomisk omfördelning som också medför ökade klyftor i politiska och kulturella möjligheter.
Strävan att rusta ner den offentliga verksamheten döljs under olika ideologiska förtecken. I den föreliggande propositionen (1993/94:188) anför regeringen, inspirerad av EU, en något speciell uttolkning av den s.k. ''subsidiaritetsprincipen''. ''Så mycket som möjligt'', skriver regeringen, ''av vård, omsorg och gemensamma angelägenheter bör hanteras i små gemenskaper varav familjen är den viktigaste. De högre nivåernas roll är att verka stödjande och samordnande. (-- -- --) Ingen uppgift bör flyttas till en högre nivå såvida det inte kan bevisas att den lägre nivån är ur stånd att fullgöra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt och att den högre nivån kan göra det mycket bättre.'' Så gamla och sjuka skall vårdas av familjen om det inte kan bevisas att kommunen kan göra det mycket bättre. Regeringen tycks vilja tillbaka till en tid före den moderna välfärdstaten.
Den lokala demokratin kan utvecklas genom starkare politisk styrning. Härigenom har invånarna möjlighet att kräva politiskt ansvar. Samtidigt måste i den kommunala sektorn -- som i hela den gemensamma sektorn -- de anställda ha ett inflytande över sina arbetsvillkor och yttrandefrihet, så att deras erfarenheter och insikter och även kritiska synpunkter kan tas till vara. Det gäller att utveckla demokratin i arbetsorganisationen och få till stånd fungerande kanaler mellan förtroendevalda, anställda och brukare.
De exempel som på senare tid framkommit där anställda skräms till tystnad under hänvisning till ''lojalitet'' med arbetsgivaren/kommunen blottlägger hos de politiker som bär ansvaret härför en inställning till demokrati och yttrandefrihet som sedan länge borde varit övervunnen i Sverige. Den gemensamma sektorn -- där den kommunala är en viktig del -- bör vara en mönsterarbetsgivare.
De nya system som utvecklas ''beställar--utförar''-system eller att allt mer lämnas ut på entreprenad har minskat det politiska inflytandet. Makten i kommunerna har koncentrerats till allt färre politiker. Beslut flyttas från fullmäktige till kommunstyrelse eller kommunalråd. Delegeringsmöjligheterna från kommunfullmäktige till nämnderna har ökat. Det har lett inte bara till färre fullmäktigesammanträden utan därigenom även till minskad insyn för medborgarna eftersom nämndsammanträden inte är offentliga.
Avskaffandet av de specialreglerade nämnderna har också lett till att även nämndorganisationen skurits ned i många kommuner. Också detta har lett till en koncentration av beslutsmakten till vissa politiker eller ökad makt för chefstjänstemän. Vi menar att denna utveckling tunnar ut demokratin.
I propositionen förs ett allmänt resonemang kring dessa problem. Där noteras emellertid passivt att de organisatoriska förändringarna fört med sig att de förtroendevalda ''bara ser delar av verksamheten och inte helhetsperspektiven'', och att: ''Det har blivit svårare för förtroendevalda att detaljstyra verksamheten.''
Detta torde ha ett samband med vad propositionen konstaterar att medborgarna är mindre benägna att engagera sig i politiskt arbete och att ''förtroendet för politiker minskar''.
Men om utvecklingen gått därhän att politikerna -- dvs. folkets demokratiskt valda representanter -- varken kan se helhetsperspektiven eller styra detaljer så måste något göras.
Folkstyrets ledande roll för den kommunala verksamheten behöver i så fall återupprättas genom att den politiska styrningen förstärks, vilket i sin tur betyder att verksamheter åter läggs under demokratiskt tillsatta och inför väljarna ansvariga nämnder och styrelser.
Vi delar propositionens konstaterande att ''en stark kommunal självstyrelse är en viktig förutsättning för en levande lokal demokrati''. Den kommunala självstyrelsen har gamla anor i vårt land. I vår tid är meningen med den kommunala självstyrelsen ett lokalt demokratiskt inflytande över lokala frågor. Om den kommunala självstyrelsen utnyttjas för att bli kommunala eliters egenvälde över sina kommuner går meningen med den kommunala självstyrelsen förlorad.
Därför borde en proposition med syftet att öka den lokala demokratin ha tagit upp förslag som kan stoppa tendenserna till uttunning av demokratin. Eftersom den kommunala verksamheten -- också enligt regeringen -- kommer att förändras på ett sätt som kommer att medföra ett behov av omprövningar av de regelverk som reglerar kommunernas och landstingens handlande, finns anledning till att fortlöpande återkomma till den lokala demokratins huvudtendenser och centrala frågor.
Regeringens huvudlinje måste alltså utsättas för en stark kritik -- likväl saknas inte enskilda förslag i propositionen som man kan hysa sympati för. Några av dessa syns dock innebära blott skenbara förbättringar.
Kommuner har rätt att lämna ut vården av en kommunal angelägenhet till en entreprenör. Det är till fördel att det tydliggörs att detta får ske först efter beslut av fullmäktige. Vi anser dock att den kommunala verksamheten skall bedrivas i offentlig regi och att det skall vara undantag att verksamhet lämnas ut. I synnerhet gäller att verksamhet som finns i gränslandet mellan service- och myndighetsutövning ligger kvar i offentlig regi. Reglerna är härvidlag oskarpa.
Detta gäller också reglerna kring de s.k. självförvaltningsorgan som regeringen förordar. Vi har inget att erinra mot grundprincipen: att medborgarna ''träder in i staten'' är en klassisk socialistisk tanke, men det måste finnas distinkta regler som förhindrar att myndighetsutövning eller politisk styrning övergår till organ som inte står under väljarnas kontroll.
Ett självförvaltande dagis skall -- för att konkretisera tankegången -- inte kunna hindra eller frysa ut vad majoriteten upplever som ''avvikande'' -- socialt eller etniskt -- familjers barn från verksamheten.
Självförvaltning kan vara av stort positivt värde och frigöra initiativ och engagemang, men får inte vara ett led i s.k. avknoppning och privatisering. Reglerna måste göras precisa, i synnerhet som vi lever i ett samhälle med sociala klyftor. I detta riskerar självförvaltning att bli en möjlighet mest för dem som har tid och ork efter arbetsdagens slut, medan många familjer av sociala, ekonomiska och socio- kulturella skäl kan bli utestängda. Det finns ingen bestämd avgränsning mellan ''förvaltning'' och ''myndighetsutövning'' och inte heller kan frågor om verksamhetens kvalitet avgränsas från ''förvaltningen''.
Vidare är det viktigt att den kommunala insynen är stark i de fall då utlämning på entreprenad förekommer. Lokala demokratiutredningens förslag var att ''tillförsäkra allmänheten kontroll och den insyn som kan anses befogad'', en princip som snarast är till intet förpliktande. Regeringen föreslår emellertid ingenting i denna fråga.
Vi anser att det måste finnas regler för allmänhetens insyn och kontroll över helt privatägda företag som på entreprenad driver kommunal verksamhet. En utgångspunkt för detta är de grunder för offentlighet och insyn som anges i tryckfrihetsförordningens 2 kap. Det bör alltså finnas ett lagfäst krav på att avtal mellan kommun/landsting och privata företag om bedrivande av kommunal verksamhet på entreprenad skall innehålla att grunderna för TF 2 kap tillämpas.
Det svenska statsskicket utgår från den representativa demokratin som huvudprincip: folkets valda representanter skall fatta beslut och vara ansvariga inför folket i val för de fattade besluten. Detta bör alltfort vara grundprincipen. Det bör finnas en möjlighet att kräva ansvar för en förd politik -- ingen kan däremot kräva ett ansvar mot en folkmajoritet.
Emellertid krävs en komplettering till den representativa demokratin: Viktiga politiska frågor kan vara av sådan natur att folkets mening bör höras i folkomröstningar. Detta institut finns nu både nationellt och lokalt.
Då erfarenheten visar att partier ibland inte återspeglar en bred folkopinion är det viktigt med en möjlighet till lokala folkomröstningar. Vi anser också att utredningens och regeringens idé om att det bör föreligga en möjlighet till ett ''folkinitiativ'' är sympatisk. Problemet är dock att regeringens förslag är ett folkinitiativ som ändå inte blir ett folkinitiativ.
Vi anser det vara rimligare att lagreglera vilka frågor som får och inte får göras till föremål för folkomröstning. Grundläggande sociala rättigheter, kommunala skattesatser och budgetar, revisionsberättelsen, val som fullmäktige förrättar, kommunens administrativa organisation eller frågor där kommunerna har ett följa en nationell politik är olämpliga att folkomrösta om. Däremot statsplaneärenden av större betydelse, frågor som har större betydelse för miljön, kommunikationer, kulturen är frågor som kan vara väl lämpade för folkomröstning.
Om ett folkinitiativ har mer än 5 % av de röstberättigade bakom sig skall frågan behandlas av fullmäktige. Fullmäktige kan därvid avgöra om folkomröstning bör ske eller ej. Men har ett folkinitiativ bakom sig 10 % av de röstberättigade skall initiativet leda till folkomröstning. Förslaget att ge möjlighet till offentliga nämndsammanträden torde vara utan större praktisk betydelse för medborgarnas insyn. Vi kan godta regeringens förslag, men vill ändå markera följande:
Regeln är utformad inte som en medborgarnas rättighet utan som en av de kommunala organens möjligheter. Om nämndsammanträdena skall kunna vara informativa för medborgarna om hur de olika partierna i ett fullmäktige ställer sig i de konkreta frågorna så bör samtliga i fullmäktige representerade partier få närvara med yttranderätt. Också i övriga möten i nämnder och styrelsen bör de i fullmäktige representerade partierna ha närvaro- och yttranderätt. Den omfattande delegeringen -- som vi kritiserat ovan -- från fullmäktige till nämnder och styrelser medför att alla partier i fullmäktige måste kunna informera sig på ett direkt sätt om nämndernas och styrelsernas verksamhet.
Men inte heller detta skulle skingra tveksamheten, särskilt vad gäller de frågor där nämnderna har en beredande roll inför fullmäktigesammanträdena. Risken blir att denna beredning då förflyttas från nämnderna till informella strukturer -- och att den tendens som redan finns idag skulle förstärkas.
Regeringen vill inskränka personalrepresentanters närvarorätt när det gäller s.k. beställarnämnder och överhuvudtaget när det gäller beställning eller upphandling av varor eller tjänster. Vi är här av annan uppfattning.
Om det gäller frågor som lämnats på anbud och där personalen är eller kan förväntas bli anbudsgivare skulle personalrepresentanters närvarorätt kunna uppfattas som en jävsposition eller som en fördel gentemot ev. andra anbudsgivare. Men genom att alla anbud öppnas samtidigt så kan dessa problem i huvudsak undvikas.
Vi förutsätter att de förtroendevalda har en sådan integritet att de inte låter sig påverkas vid beslutstillfället. Även entreprenörer utanför kommunen kan ju ha personliga kontakter med nämndledamöter utan att ett jävsförhållande kan påvisas.
I allmänhet berör den kommunala upphandlingen frågor som kan ha med personalens arbetsförhållanden att göra, varor och tjänster som kan ha direkt inverkan på personalens arbete och arbetsmiljö. Därvid torde det vara av fördel om de beslutande politikerna har nära tillgång till den erfarenhet och insikt som personalrepresentanter kan delge.
Men det finns också frågor som är mer principiella, t.ex. uppdelningen i beställarnämnder/utförare. Denna uppdelning kommersialiserar innehållet i den kommunala verksamheten, ofta till förfång för såväl det demokratiska inflytandet över som insynen i verksamheten.
Detta produktionsstyrelsesystem har lett till mera av tjänstemannamakt över verksamheters utformning till förfång för en politisk/demokratisk styrning. Det leder till en affärsmentalitet där medborgarna ses som ''kunder'' och ställer marknadstänkandet före de demokratiska värden som kommunal verksamhet bör bygga på.
Vidare tenderar en renodlad politikerroll som ''beställare'' att utveckla politiken till att bli alltmer ''företagsmässig'', utan medborgerlig förankring och insyn. Förtroendevalda med en renodlad ''köparroll'' riskerar att förlora kontakten med medborgarna -- politiker som blott utförare kommer att sakna helhetsperspektiv och intresse och är på sikt en omöjlighet.
Vi menar att den statliga politiken måste ge sådana regler att den tendens till mera kommersialism nu motverkas. Kommunerna borde rekommenderas att avveckla beställar--utförar-modellen.
Regeringen har inte visat att den vidgade sekretess som föreslås är absolut nödvändig. Stor restriktivitet måste iakttas med beslut som medför utvidgad sekretess i kommunerna. Vi anser att ett eventuellt beslut om vidgad sekretess bör anstå tills mera erfarenheter vunnits.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av och den önskvärda inriktningen på den kommunala verksamheten och lokala demokratin,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag som begränsar, avgränsar och preciserar möjligheterna till muntliga beslut i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som begränsar, avgränsar och preciserar möjligheterna till delegation av politiska ärenden i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att se över hur de kommunanställdas yttrandefrihet kan stärkas i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för allmänhetens insyn och kontroll över helt privatägda företag som på entreprenad driver sådan verksamhet där kommuner och landsting är huvudman och hos regeringen begär förslag i enlighet därmed,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag som avgränsar ämnesområdena för kommunala folkomröstningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen, om yrkande 5 bifalls, beslutar att med godkännande av regeringens förslag i övrigt till ändrad lydelse av kommunallagen (1991:900) 5 kap. 23 § tillägga ett stycke med följande lydelse: ''Om folkinitiativet väckts av mer än tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna skall kommunal folkomröstning anordnas.'',
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till 7 kap. 10 § kommunallagen,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Stockholm den 13 april 1994 Gudrun Schyman (v) Bertil Måbrink (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Lars Werner (v) Eva Zetterberg (v) Berith Eriksson (v) Bengt Hurtig (v)
Yrkanden (18)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av och önskvärda inriktningen på den kommunala verksamheten och lokala demokratin
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- delvis bifall
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av och önskvärda inriktningen på den kommunala verksamheten och lokala demokratin
- Behandlas i
- 2att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag som begränsar, avgränsar och preciserar möjligheterna till muntliga beslut i enlighet med vad som anförts i motionen
- Behandlas i
- 2att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag som begränsar, avgränsar och preciserar möjligheterna till muntliga beslut i enlighet med vad som anförts i motionen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 3att riksdagen hos regeringen begär förslag som begränsar, avgränsar och preciserar möjligheterna till delegation av politiska ärenden i enlighet med vad som anförts i motionen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 3att riksdagen hos regeringen begär förslag som begränsar, avgränsar och preciserar möjligheterna till delegation av politiska ärenden i enlighet med vad som anförts i motionen
- Behandlas i
- 4att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att se över hur de kommunanställdas yttrandefrihet kan stärkas i enlighet med vad i motionen anförts
- Behandlas i
- 4att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att se över hur de kommunanställdas yttrandefrihet kan stärkas i enlighet med vad i motionen anförts
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- delvis bifall
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 5att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för allmänhetens insyn och kontroll över helt privatägda företag som på entreprenad driver sådan verksamhet där kommuner och landsting är huvudmän och hos regeringen begär förslag i enlighet därmed
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- delvis bifall
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 5att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för allmänhetens insyn och kontroll över helt privatägda företag som på entreprenad driver sådan verksamhet där kommuner och landsting är huvudmän och hos regeringen begär förslag i enlighet därmed
- Behandlas i
- 6att riksdagen hos regeringen begär förslag som avgränsar ämnesområdena för kommunala folkomröstningar i enlighet med vad som anförts i motionen
- Behandlas i
- 6att riksdagen hos regeringen begär förslag som avgränsar ämnesområdena för kommunala folkomröstningar i enlighet med vad som anförts i motionen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 7att riksdagen, om yrkande 5 bifalls, beslutar att med godkännande av regeringens förslag i övrigt till ändrad lydelse av kommunallagen (1991:900) 5 kap. 23 § tillägga ett stycke med följande lydelse: "Om folkinitiativet väckts av mer än tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna skall kommunal folkomröstning anordnas."
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 7att riksdagen, om yrkande 5 bifalls, beslutar att med godkännande av regeringens förslag i övrigt till ändrad lydelse av kommunallagen (1991:900) 5 kap. 23 § tillägga ett stycke med följande lydelse: "Om folkinitiativet väckts av mer än tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna skall kommunal folkomröstning anordnas."
- Behandlas i
- 8att riksdagen avslår regeringens förslag till 7 kap. 10 § kommunallagen
- Behandlas i
- 8att riksdagen avslår regeringens förslag till 7 kap. 10 § kommunallagen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 9att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100).
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 9att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100).
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.