med anledning av prop. 1993/94:215 Handlingsplan mot buller

Motion 1993/94:Jo71 av Lennart Fridén (m)

Det kan konstateras att det är en efterlängtad
proposition, när regeringen nu lagt fram förslag om en
handlingsplan mot buller. Vid en förfrågan som jag gjorde
för några år sedan till miljö- och hälsoskyddsnämnder resp.
polis om de vanligaste från allmänheten inrapporterade
miljöstörningarna i bostadsområden, så var just
bullerstörningar utan konkurrens det mest frekventa skälet
till klagomål.

Emellertid har man från såväl polis som från kommunala
miljömyndigheters sida ansett det vara svårt att göra
ingripanden resp. i lokala föreskrifter vidtaga åtgärder, då
det inte funnits tillräckligt lagstöd för detta. Det är
uppenbart att lagreglerna mot bullerstörningar försvagades
i miljöskyddslagen (1969:387) om man jämför med dess
föregångare. I dag omnämns i lagboken förutom i
trafiklagstiftningen buller endast i inledningsparagrafen till
miljöskyddslagen och i 3

§ i miljöskadelagen. På båda dessa ställen står att lagen
även gäller buller, men hur framgår inte.

En främst på stora orter mycket påfrestande
bulleremittent har på senare år varit stora evenemang med
mycket förstärkar- och högtalareffekter. Propositionen tar
upp frågan om risker för skador av hörsel etc. för dem som
bevistar moderna musikevenemang. Det är mycket bra.
Emellertid berörs inte störningar i bostadsområden
orsakade av dylika tillställningar. På populära platser kan
sådana arrangemang i synnerhet sommartid bli ofta
förekommande. Högtalarnas uteffekter är ibland av den
omfattningen att man inte ens behöver vara närboende för
att förhindras i arbete eller sömn/vila av ljudet. Så
uppmättes t.ex. av tekniker från miljö- och
hälsoskyddsförvaltningen i Göteborg i augusti 1992 i en
stadsdel ca 1,5 km från musikscenen i Slottsskogen 82
decibel utanför ett bostadshus och 70 decibel innanför
stängda fönster i samma byggnad vid ett kvällsevenemang.
En kort tid dessförinnan uppmättes vid en i samma stadsdel
befintlig restaurang 76 decibel från ett liknande
arrangemang på samma scen.

Stora arrangemang i centrala staden, t.ex. på Heden
eller Götaplatsen, har för invånarna i de närmaste
stadsdelarna inneburit oerhörda påfrestningar, och
protesterna till myndigheterna har varit många. Emellertid
har man inte ansett sig kunna mera än vädja till
arrangörerna sedan dessa väl fått tillstånd och inte
överskridit den medgivna tiden. Men även för denna typ av
verksamhet måste det sättas maximiregler med avseende på
bullernivåer.

För dem som bor i närheten av sportarenor, där f.ö. ju
ofta den typ av musikarrangemang som ovan relaterats går
av stapeln, är vissa säsonger mera eller mindre outhärdliga.
Det gäller t.ex. perioder med skolmästerskap i olika
idrottsgrenar. Det tycks som om varje lärare med
speakerambitioner då vill visa sig på styva linan. Jag har
själv uppvaktats av äldre personer, som inte kan vistas
hemma i bostaden nära idrottsarenor, när dag efter dag,
vecka efter vecka, från morgon till kväll referat och resultat
ropas ut. Man har också helt befogat frågat mig varför
högtalare som sitter på läktare riktas ut från publiken och
inte in mot densamma. Det är ju bara de som har betalat
för att bevista arrangemanget, som borde få höra det som
ropas ut. Jag finner att dessa påpekanden liksom
synpunkter om regler för individuell anpassning av
högtalaranvändning beroende på lokalakustiska fenomen
såsom buller-/ljudförstärkning genom ekoeffekter från
bergväggar eller huskroppar är väl värda att beakta och bör
ingå i det arbete som enligt propositionen skall utföras av
statens naturvårdsverk för åtgärder som rör den yttre
miljön.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att i
handlingsprogrammet jämväl inarbetas regler om åtgärder
mot bullerstörningar från stora offentliga
utomhusevenemang.

Stockholm den 19 april 1994

Lennart Fridén (m)