med anledning av prop. 1993/94:38 Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m.

Motion 1993/94:T21 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

I årets budgetproposition inledde den borgerliga
regeringen systemskiftet på bred front inom
kommunikationssektorn. De politiska målen är
marknadsanpassning och avreglering. Effekterna blir
omfattande både för medborgarna och de anställda. Högre
taxor och sämre service, omfattande omorganisationer,
nedläggningar och avskedanden.

Inom postområdet har vi redan intrycket att
postutdelning försenas och att köerna i postkontoren
förlängs. Postkontor försvinner och kraftiga portohöjningar
aviseras.

Infrastrukturen är en samhällelig angelägenhet.
Fungerande transporter, telekommunikationer och
postservice är nödvändiga förutsättningar för välfärd,
trygghet och goda näringsbetingelser. Verksamheten skall
fungera i hela landet. Taxorna skall vara rättvisa och
överskott från lönsamma delar får bidra till kostnaderna för
en god service och låga taxor i områden där lönsamheten är
sämre. Så skapar vi ett rättvisare Sverige.

Genom naturliga monopol och sammanhållna system
har det varit möjligt att uppnå hög effektivitet och en rättvis
fördelning. Affärsverken med sin speciella form för insyn
och kontroll har varit garanter för att ensamrätten inte
missbrukats och de samhälleliga målen uppfyllts. Resultatet
kan utläsas vid en internationell jämförelse. Hög
effektivitet och god service till jämförelsevis låga och
rättvisa taxor har uppnåtts.

Riksdagen har på olika sätt fastslagit att det politiska
inflytandet över planeringen av samhällets infrastruktur bör
öka. Ett sådant ställningstagande gjordes t.ex. i samband
med infrastrukturpropositionen 1990/91:87. Genom
bolagiseringen försvåras nu istället ett sådant inflytande.

Den nya politiken bygger på avreglering och
marknadsanpassning. Affärsverken ombildas till aktiebolag
som inte har något särskilt samhällsansvar.
Vinstmaximering skall bli ledstjärnan.

I propositionen framhålls bl.a. att det bör ställas krav på
marknadsmässig utdelning till ägarna. Det tidigare synsättet
där avkastningen framför allt skulle vara god service till låga
priser för medborgarna/ägarna ersätts nu med ränta och
procent på statskapital. Ramarna för den statliga
verksamheten i sin framtida form utgörs i ena
ytterlighetsfallet av konkurs, i det andra av extremt höga
vinster. Hög avkastning på aktiekapitalet blir viktigare än
utbyggd service.

Regeringens politik bygger på en närmast religiös tro på
konkurrensen som medel att skapa god service och hög
effektivitet. Därför skall monopol avskaffas och olika
aktörer tävla om konsumenternas gunst. På många
områden kan konkurrens vara ett bra medel att främja
effektivitet och låga priser, men på andra räcker den inte till
eller måste kombineras med andra medel. Konkurrensen
får endast vara ett av flera medel och inte ett övergripande
mål.

Infrastrukturens utbyggnad måste bygga på en
helhetssyn där effekterna för helheten är viktigast. Några
sådana hänsyn tas inte i ett renodlat marknadsstyrt system;
där beräknas lönsamheten på varje enskild verksamhet utan
hänsyn till dess effekter på systemet som helhet. Det har
tidigare funnits en bred enighet om att infrastrukturen varit
av så grundläggande betydelse för välfärden och
sysselsättningen att dess tillgänglighet inte skulle styras av
marknadskrafterna. Det synsättet förändras nu i grunden.
De långsiktiga effekterna av det systemskifte som nu
genomförs kommer att bli omfattande. Samarbetet mellan
postens olika delar kommer att i än högre grad att ersättas
av arbete med debiteringar mellan olika enheter och bolag
och maktkamper om marknadsandelar inom postområdet.

I propositionen föreslås omfattande förändringar.
Postens samhällsansvar avvecklas och postverket ombildas
till sex bolag: Postgirot AB, Posten Bank o Kassa AB,
Posten Brev, Posten Lättgods, Posten Utrikes, Posten
Service AB.

Genom att postmonopolet avvecklas kommer inte
posten att få något överskott att transferera till olönsamma
områden.

Posten har en mycket bra service, hög effektivitet och
rimliga taxor. Vid en internationell jämförelse är taxorna
låga och servicen hög. Detta resultat har uppnåtts genom ett
sammanhållet system där stordriftens fördelar har
utnyttjats. En heltäckande postservice av hög kvalitet i hela
landet har möjliggjorts, bl.a. genom
korssubventioneringen. Den normala ordningen i många
länder är att man inom ramen för ett postmonopol tillämpar
korssubventionering.

Regeringens förslag till avreglering och bolagisering av
posten slår sönder det nuvarande postsystemet.
Möjligheterna att föra överskott från lönsamma delar till
glesbygd och mindre orter minskar eller försvinner. Det i sin
tur leder till att postkontor kommer att läggas ner, många
medborgare får en försämrad service och många
postanställda blir utan jobb. Den föreslagna lagstiftningen
om rikstäckande post- och kassaservice kommer i längden
att vara en otillräcklig spärr för att servicen ska försämras i
utsatta områden.

Hur skall man förhålla sig till att det i dag inte finns något
avtal med de anställda om bolagiseringen och att man inte
ens har börjat förhandla? Beslutet berör 50 000 anställda.
Det är orimligt att riksdagen då ska fatta beslut över
huvudet på de anställda. Det måste tolkas som om man från
regeringens sida inte bryr sig om att följa spelreglerna på
arbetsmarknaden.

Som redovisats ovan finns inga fördelar med avreglering
och uppsplittring av Posten -- tvärtom blir resultatet sämre
service i glesbygd och på mindre orter, minskad effektivitet
och höjda porton. Offren för regeringens dogmatiska
marknadsekonomiska värderingar blir många.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:38 om
postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket,
m.m.

Stockholm den 27 oktober 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)

Karl-Erik Persson (v)

Bengt Hurtig (v)