med anledning av prop. 1993/94:40 Småföretagsutveckling

Motion 1993/94:N12 av Birgitta Johansson m.fl. (s)

1. Regeringens proposition om småföretagsutveckling

Den utredning som ligger till grund för regeringens
proposition om småföretagsutveckling (prop. 1993/94:40)
hade som uppgift att föreslå en avveckling av
utvecklingsfonderna. Detta sades inte uttrycklingen i
direktiven, men andemeningen var helt klar.
Utredningsmannen kunde dock relativt snabbt konstatera
att en total avveckling av utvecklingsfonderna skulle skapa
stora problem för småföretagsverksamheten. Det förslag
som las fram avvek därför från intentionerna i direktiven.
Dessvärre hade förslagen i övrigt en hel del brister till följd
av den låsning som direktiven innebar.

Enligt vår uppfattning innebär propositionen att
näringsministern gör ytterligare en reträtt i fråga om
utvecklingsfonderna. Nuvarande utvecklingsfonder skall
visserligen avvecklas, men skall omedelbart uppstå igen i ny
skepnad. Denna omvändelse i synen på
utvecklingsfondernas verksamhet är positiv.

Regeringens proposition har dock en del allvarliga
brister.

Den innebär för det första en kraftig centralisering av
näringspolitiken. Småföretagarens nätverk bygger på den
lokala och regionala nivån. Vi socialdemokrater anser att
det inom varje region skall finnas en organisation där
småföretagaren kan få tillgång till information, stöd och
rådgivning. För att åstadkomma detta krävs att landsting
och kommuner blir en integrerad del av näringspolitiken.
Regeringens förslag motverkar ett engagemang från dessa
parter.

Propositionen innebär för det andra att
samordningsproblem kommer att uppstå på central nivå.
Det finns nu ett stort antal aktörer med uppgifter i
småföretagspolitiken. Regeringen verkar inte helt klar över
avgränsningen mellan dessa aktörer. För småföretagaren
kan det bli ett helt oöverskådligt system.

Vi utvecklar vår kritik och redovisar ställningstaganden
i följande avsnitt. Vi använder begreppet
''utvecklingsfonder'' även för den nya organisation som
föreslås.

2. Våra ställningstaganden 2.1
Verksamhetsinriktning och organisation

Verksamhetens mål och målgrupp

Utvecklingsfondernas verksamhet bör enligt
propositionen även i fortsättningen bestå av öppen
information, rådgivning samt strategisk företagsutveckling
och finansiering. Målgruppen skall vara företag med mindre
än 200 anställda och då främst företag med mindre än 50
anställda. Informationsoch rådgivningsverksamheten bör
vara öppen för alla branscher och typer av företag. För de
mer resurskrävande insatserna företagsutveckling och
finansieringsverksamhet bör målgruppen bestå främst av
företag med lönsamhets- och tillväxtpotential, således
företag som har betydelse för den regionala
näringslivsstrukturen.

Utöver vad som angetts i propositionen om mål och
målgrupp för verksamheten, vill vi socialdemokrater
understryka vikten av att utvecklingsfonderna och andra
offentliga aktörer bidrar till att få till stånd en förnyelse av
svenskt näringsliv. Sveriges industriella bas i kunskaps- och
forskningsintensiv industri måste stärkas. Det
näringspolitiska stödsystemet måste därför ge företräde åt
teknik- och kunskapsbaserat företagande. Det är särskilt
viktigt att stödja industriföretag med exportpotential.

För många småföretag finns naturliga kontaktpunkter
med den akademiska världen. Men detta gäller ingalunda
alla. Det är viktigt att utvecklingsfonderna har ett nära
samarbete med universitet och de regionala högskolorna.
Fonderna, som har daglig samverkan med småföretag, bör
stimulera till kontakter mellan dessa företag och högskolan.
Småföretagen kan höja sin kompetensnivå genom att
anställda deltar i utbildning och samverkar med forskare.
Högskolan kan å sin sida få ökad verklighetsanknytning i sin
undervisning och FoU.

På den regionala nivån finns i allmänhet en omfattande
kompetens på det ekonomiska området. Däremot finns här
inte alltid kapacitet till analys av tekniska faktorer, som
t.ex. företags produktionsplanering, bedömning av
produkters innovationsgrad, aktuell miljöteknik m.m. Vi
tror att det är viktigt att fonderna i ökad utsträckning
kombinerar den ekonomiska kompetensen med teknisk
sakkunskap. Denna kombination är viktig bl.a. för att rätt
kunna bedöma företags utvecklings- och
lönsamhetspotential.

För att stödja teknikbaserat företagande är det viktigt att
utnyttja den resurs som den s.k. STATT-verksamheten
(Sveriges tekniskt-vetenskapliga attachéer) utgör. STATT-
verksamheten, som finns över hela världen, bör kunna vara
en viktig teknikspridare till svenska småföretag.
Verksamheten bör vara helt inriktad på att tillfredsställa de
mindre- och medelstora företagens behov.

Det är viktigt att stimulera till nyföretagande, men det
är om möjligt än mer betydelsefullt att satsningar görs för
att få etablerade småföretag att växa. Det är ett
grundproblem i den svenska näringsstrukturen att vi har så
få medelstora företag. Fler företag måste passera de
trösklar som förhindrar expansion. Det finns ett antal
framgångsrika s.k. tillväxtföretag som på kort tid har vuxit.
Dessa företag finns spridda över hela landet. Det är
angeläget att erfarenheterna från dessa tas till vara. Här bör
de regionala bolagen kunna spela en viktig roll som
informationsförmedlare.

När det gäller verksamhetens innehåll menar vi att det
är viktigt att de regionala bolagen fungerar som en
professionell förmedlare av konsulthjälp. De regionala
bolagen skall sålunda inte bygga upp omfattande egna fasta
resurser för konsultverksamhet. Vidare vill vi understryka
vikten av att verksamheten särskilt befrämjar kvinnors
företagande.

Småföretagens internationalisering bör befrämjas. Vi
vill erinra om att vi föreslagit att 500 miljoner kronor anslås
för att stödja småföretagens introduktion på den
gemensamma marknaden i Europa. Dessa medel bör
hanteras i den nya organisationen för utvecklingsfonderna.

Organisation

I propositionen föreslås att organisationen med
utvecklingsfonderna byggs upp med aktiebolag som form.
Ett moderbolag och ett antal regionala bolag bildas.
Moderbolaget bildas av staten i samverkan med
näringslivets organisationer. Staten föreslås ha
ägarmajoritet i såväl centralt som regionala bolag.

Uppdelningen i ett centralt och ett antal regionala bolag
innebär såväl för- som nackdelar. Det är en fördel med en
modell som kan kombinera finansiell styrka, nationell
samordning och decentralisering i en samlad organisation.
Det finns dock risker för uppsplittring på central nivå. Vi
ställer oss frågande hur det centrala bolaget skall samordna
sin verksamhet med NUTEK. Det är här viktigt att finna
former för en väl fungerande samverkan. Vi förordar därför
att det centrala bolaget skall läggas under NUTEK.

Vi delar uppfattningen att det centrala bolaget skall vara
statligt majoritetsägt och regeringen bör därför tillsätta
styrelse. Grundprincipen för ägarförhållanden och
styrelserepresentation är att de som tillskjuter aktiekapital
också ges inflytande därefter. I princip bör det vara öppet
för andra aktörer att ha minoritetsposter i det centrala
bolaget. Landstingsförbundet bör få inflytande i det
centrala bolaget. I styrelsen bör ingå personer som har en
bred kompetens och erfarenhet av företagssamhet och
näringspolitik.

I frågan om ägande och inflytande av de regionala
bolagen vill vi bestämt avvisa regeringens förslag. Det är
utomordentligt viktigt att decentraliseringen är stark inom
näringspolitiken. Det finns ett näringspolitiskt intresse av
att få så bred uppslutning som möjligt kring fondernas
verksamhet. Småföretagaren har sin bas i det
lokala/regionala samhället. Det är därför fel att anlägga det
centralistiska perspektiv som regeringens förslag innebär.

Landstingen har i det nuvarande systemet ett betydande
inflytande över verksamheten. Landstingen skjuter årligen
till ca 120 miljoner kronor till rådgivnings- och
informationsverksamheten.

Regeringsförslaget innebär att man visserligen bjuder in
andra aktörer att delta i den nya organisationen, men att
man gör det med armbågen. De är välkomna att skjuta till
medel, men de är för alltid utestängda från att få majoritet
i de regionala bolagen. Staten skall enligt propositionen
alltid ha majoritet i de regionala bolagen. Med en sådan
attityd är det sannolikt att flera landsting drar sig ur
verksamheten, med bortfall av resurser som en konsekvens.
Detta gynnar knappast småföretagsverksamheten.

Vi menar att regeringens centralistiska syn är felaktig. Vi
vill ånyo understryka att näringspolitiken måste ha en
regional och lokal förankring. Närings- och företagsstruktur
skiljer sig mellan olika regioner. Detta innebär att det måste
finnas utrymme för regionala variationer när det gäller
organisation. Det är rimligt att anta att det också av andra
skäl kan finnas skillnader i intresse att delta i verksamheten.

Vi anser därför att det centrala bolaget skall kunna välja
de regionala lösningar som ger bäst effekt för
småföretagsverksamheten. Riksdag och regering skall inte
i detalj binda verksamheten så att en och samma struktur
måste gälla i alla regioner. Vi vill för vår del betona att
ägarna till de regionala bolagen skall göra långsiktiga
åtaganden att tillskjuta medel till den löpande
verksamheten.

De regionala bolagen ingår som ett instrument i den
samlade näringspolitiken. För klarhetens skull bör
framhållas att bolagen inte skall räknas som kommunala
bolag, vilket annars skulle innebära näringspolitiska
restriktioner.

Till styrelsen bör utses personer som har bred
kompetens och erfarenhet av företagssamhet och
näringspolitik. Styrelseledamöterna skall ha en god
förankring i det lokala/regionala näringslivet.

Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som nu
anförs om ägarförhållanden och styrelserepresentation i de
regionala bolagen. I den mån lagändringar krävs för att de
regionala bolagen inte skall räknas som
kreditmarknadsbolag, bör regeringen återkomma till
riksdagen med förslag till sådan reglering.

Den nya organisation som byggs upp måste, som
nämnts, kombineras med ett aktivt ansvar för den statliga
näringspolitiska aktören, NUTEK. Myndigheten skall även
ha ansvar för en aktiv uppföljning och utvärdering av den
nya organisationen. Verksamheten skall efter en
treårsperiod genomgå en grundlig utvärdering.

Vi socialdemokrater saknar i propositionen ett
helhetsgrepp på kapitalförsörjningsfrågor. Regeringen har
nu under relativt kort tid redovisat fyra olika förslag, som
alla berör kapitalförsörjning. Förutom den nu liggande
propositionen har det gällt bildandet av riskkapitalbolagen
Atle och Bure, omvandlingen av Industrifonden till en
Industri- och nyföretagarfond samt bildandet av s.k.
teknikbrostiftelser. Enligt vår uppfattning har dessa förslag
lagts fram utan analys av de olika aktörernas inbördes
samband. Så skulle t.ex. riskkapitalbolagen komma små-
och medelstora företag till godo. Detta har inte blivit fallet.
Industrifonden har haft en mycket väl fungerande
verksamhet, men ombildades likväl och fick ansvar för
nyföretagarlån. Mot bakgrund av nu liggande förslag om
utvecklingsfondernas framtid finns anledning att ifrågasätta
om regeringen är klar över avgränsningen mellan de
insatser som olika aktörer skall göra. För småföretagaren
måste det statliga stödsystemet te sig alltmer
svåröverskådligt.

Det som i första hand borde vara naturligt är att se vilka
samordningsmöjligheter som finns mellan Industri- och
nyföretagarfonden och det nybildade centrala och de
regionala bolag som finns i den nya organisationen av
utvecklingsfonderna. Här bör finnas möjlighet till en ökad
decentralisering, bl.a. handhavande av s.k. nyföretagarlån.

Riksdagen bör nu kunna ta ställning till den
grundläggande organisatoriska strukturen av
utvecklingsfonderna. Regeringen bör dock efter det att
NUTEK genomfört sin utvärdering återkomma till
riksdagen med redovisning av vilka
samordningsmöjligheter som finns.

2.2 Finansieringsverksamhet

Enligt propositionen skall de regionala bolagen fortsätta
med utvecklingsfondernas verksamhet att bedriva
finansiering på hög risknivå och i olika former. Den inledda
reduktionen av lånekapital skjuts upp. De regionala
bolagen bör kunna disponera ett belopp om 2,5 miljarder
kronor (inte 2 500 miljarder kronor som det sägs i
propositionen). Avkastningskravet på verksamheten
uttrycks som att moderbolaget och de regionala bolagen på
lång sikt skall bevara det samlade kapitalet realt intakt.

Vi socialdemokrater delar uppfattningen att den tidigare
beslutade indragningen av medel från fonderna inte skall
genomföras. Enligt vår uppfattning är situationen på
kapitalmarknaden så svår för småföretagen att ytterligare
medel bör tillskjutas den centrala lånefonden. Vi föreslår
att den ökas med ca 0,5 miljarder kronor, vilket ger en
totalvolym på 3 miljarder kronor. Finansiering bör ske
genom delförsäljning av statens innehav av aktier i Atle och
Bure (se nedan).

Enligt vår uppfattning bör, i det decentraliserade system
vi förespråkar, de regionala bolagen ha stor frihet att arbeta
med olika finansieringsformer. Denna möjlighet till
flexibilitet bör inte begränsas, vilket propositionen delvis
gör i fråga om användande av amorteringslån. Det är dock
viktigt att verksamheten följs genom NUTEK:s löpande
uppföljning.

De regionala bolagens finansieringsverksamhet kommer
till stor del att ske i faser och med risknivåer där andra
aktörer inte går in. Avkastningskravet på lånefonden bör
sättas så lågt att de regionala bolagen inte förhindras att
satsa på nya produkter och nya företag. Detta innebär att
det föreslagna avkastningsmålet -- att hålla fonden realt
intakt -- kan vara alltför högt ställt. Om målet istället sätts
till att fonden nominellt skall bevara sitt kapital skapas
större utrymme för nysatsningar.

Det är viktigt att det utarbetas tydliga kriterier för
fördelning av låneramar till de regionala bolagen.

2.3 Överföring av aktier i Atle och Bure

I propositionen föreslås att staten överför huvuddelen av
sina aktier i Atle och Bure till det nya centrala bolaget till
Industri- och nyföretagarfonden och till sju s.k.
teknikbrostiftelser.

Vi motsätter oss detta förslag. Atles och Bures uppgift är
att på affärsmässiga grunder göra investeringar i etablerade
företag som har goda utvecklingsmöjligheter.
Verksamheten kommer inte småföretagen tillgodo. De
investeringar som riskkapitalbolagen gör går till större och
mognare företag. Den strikta affärsmässigheten och det
höga avkastningskravet gör dessutom att verksamheten
fortlever även utan statens medverkan.

Vi anser att statens insatser i första hand bör göras i faser
där kapitalförsörjningen annars inte kommer till stånd.
Utvecklingsfondernas verksamhet riktar sig mot företag i
behov av ''mjuk'' finansiering, vilket är former som
vinstsökande riskkapitalbolag inte erbjuder. Vi menar
därför att de statliga medel som nu finns i Atle och Bure gör
bättre nytta i utvecklingsfondernas verksamhet.

Vi föreslår därför som ett första steg att staten säljer 10
% av aktierna i Atle och Bure och tillför de medel man
därvid får in till den centrala lånefonden. Atle och Bure har
idag, enligt propositionen ett marknadsvärde på 4,4
miljarder kronor. En försäljning av 10 % bör således
inbringa ca 440 miljoner kronor. Försäljningen bör ske
tidsmässigt anpassat så att det ger staten maximala intäkter.

Vi vill i detta sammanhang även erinra om tidigare
socialdemokratiska förslag att låta AP-fonden köpa aktier
för ytterligare 10 miljarder kronor. Denna utökade
placeringsrätt bör uttryckligen gälla aktieköp i mindre och
medelstora företag. Avkastningskravet för AP-fonderna är
och skall vara högre än för utvecklingsfondens kapital. AP-
fondernas placeringar kommer därför i stor utsträckning att
rikta sig mot andra faser i företagens livscykel än vad
utvecklingsfonderna gör. På det sättet kan AP-fondernas
kapital bli ett viktigt komplement till utvecklingsfondernas
lånekapital.

2.5 Övriga frågor

Enligt propositionen skall regeringen senast i december
1993 säga upp avtalen med landstingen. Den formella
avvecklingen av stiftelserna kan innebära att personalen
sägs upp redan i höst.

Det finns enligt vår uppfattning en stor risk att
verksamheten i utvecklingsfonderna blir lamslagen intill
dess att den nya organisationen träder i kraft. Strategiskt
viktiga medarbetare kan komma att hoppa av i den osäkra
situation som råder.

Regeringens förslag innebär att det finns risk att flera
landsting drar bort sin nuvarande del av finansieringen (f.n.
ca 120 miljoner kronor). Därigenom skulle även bortfalla
medel för att finansiera flera av de totalt 560 anställda som
idag finns på utvecklingsfonderna. Därtill kommmer det
faktum att regeringen innevarande budgetår skurit ned de
statliga anslagen till utvecklingsfonderna med 20 %.

Det förslag vi lagt i det föregående om bättre inflytande
för landsting bör kunna leda till att landstingen bibehåller
eller till och med ökar sin finansiering. Staten bör för att
befrämja småföretagandet bibehålla nuvarande nivå på
anslagen till fonderna.

Regeringen bör inleda samtal med Landstingsförbundet
för att göra övergången för personalen så mjuk som möjligt.
Vi anser det dock rimligt att de verkställande ledningarna i
utvecklingsfonderna sägs upp.

Vi vill avslutningsvis ånyo starkt understryka vikten av
att i näringspolitiken anlägga ett decentralistiskt synsätt.
Regeringens proposition andas misstro mot den
regionala/lokala nivåns förmåga att vara en part i
näringspolitiken. Ett exempel på detta är när
näringsministern i propositionen t.o.m. ger anvisningar om
hur de regionala bolagen skall anordna sin telefonservice.
Detta kan knappast vara ett ansvar för riksdag och regering,
utan sådana frågor måste med förtroende lämnas till den
operativa nivån.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regerigen till känna
vad i motionen anförts om mål och målgrupper för
verksamheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ägarförhållanden och
styrelserepresentation i de centrala och de regionala
bolagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om organisation av verksamheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om NUTEK:s roll i verksamheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering av
samordningsmöjligheter mellan olika aktörer,

6. att riksdagen beslutar att avkastningskravet på den s.k.
lånefonden skall sättas i enlighet med vad som anförts i
motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär att statens
aktieinnehav i förvaltningsbolagen Atle och Bure säljs och
att intäkter från försäljningen förs till lånefonden i enlighet
med vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bibehållna statliga resurser till
utvecklingsfonderna.

Stockholm den 16 november 1993

Birgitta Johansson (s)

Hans Gustafsson (s)

Axel Andersson (s)

Bo Finnkvist (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Leif Marklund (s)

Mats Lindberg (s)

Bo Bernhardsson (s)

Sylvia Lindgren (s)