med anledning av prop. 1993/94:45 Uppskovsregler vid bostadsbyten, m.m.

Motion 1993/94:Sk3 av Eva Zetterberg och Lars Werner (v)

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1993/94:45 att säljare
av en bostadsrätt eller villa ska få uppskov med reavinsten
om säljaren köper en ny bostad inom 2 år. Förutsättningen
är att säljaren förvärvar en minst lika dyr bostad som den
sålda och bosätter sig där. Är den nya bostaden billigare
skjuts beskattningen av en viss del av vinsten upp medan
återstoden beskattas. Den obeskattade vinsten tas fram till
beskattning när ersättningsbostaden säljs.

Den skattepliktiga vinsten skall utgöra 50 % av den
konventionellt beräknade vinsten. På motsvarande sätt
föreslås för förlustfall att 50 % av en förlust vid försäljning
av villa eller bostadsrätt får dras av.

De nya reglerna skall träda ikraft 1 januari 1994 men
tillämpas på försäljningar från 7 september 1993.

Skattereformen

Propositionens förslag innebär att ett system med
uppskov för reavinster vid bostadsförsäljningar återinförs.
Tidigare uppskovsregler slopades i samband med
skattereformen, och var ett väsentligt inslag i finansieringen
av de sänkta inkomst- och marginalskatter som
skattereformen innebar.

Utredningen om reformerad inkomstbeskattning,
RINK, anförde inte bara statsfinansiella skäl för sitt förslag
om slopade uppskovsregler. Utredningen skrev bl.a:

Nuvarande uppskovsregler resulterar i snedvridningar
och annan skatteanpassning som är till nackdel för de
skattskyldiga samt ur samhällsekonomiskt synvinkel. För
att få uppskov krävs att den skattskyldige anskaffar en
dyrare fastighet. Detta styr efterfrågan mot dyrare
fastigheter på ett samhällsekonomiskt omotiverat sätt.
(SOU 1989:33, del II sid 72)

En annan regionalpolitiskt oönskad konsekvens är att
skatt normalt uppkommer vid flyttning från men inte till
storstadsområden med relativt höga priser, där de högre
priserna för övrigt understöds av nuvarande
uppskovsregler. (SOU 1989:33, del II sid 73)

Vid vår riktpunkt om ett givet totalt skatteuttag för
privatbostäder ger ett högre skatteutag vid försäljningar
utrymme för en något lägre löpande beskattning, vilket är
önskvärt av bostads- och i viss mån av fördelningspolitiska
skäl. (SOU 1989:33, del II sid 74)

Vänsterpartiets principsyn

I samband med debatten kring skattereformen påpekade
Vänsterpartiet att den föreslagna sänkningen av
inkomstbeskattningen var alltför stor. Vänsterpartiet
påpekade upprepade gånger att en mindre omfattande
sänkning av inkomstbeskattningen skulle minska kravet på
alternativ finansiering.

Vänsterpartiet fick dock inte gehör för denna kritik, och
genom den mycket kraftiga sänkningen av
marginalskatterna skapades ett omfattande
finansieringsbehov. Detta ledde till basbreddningar och
skattehöjningar på andra områden, som i många fall har
visat sig ha mindre goda effekter.

Angående bostadsbeskattningen förespråkade
Vänsterpartiet att beskattningen av det löpande boendet,
skulle vara så lågt som möjligt, medan en större del av
realisationsvinsterna skulle beskattas.

Av främst finansiella skäl föreslog Vänsterpartiet att den
s.k. schablonregeln skulle sättas så att skatteuttaget för
permanentbostäder kunde begränsas till 15 % av
försäljningsintäkten. För andra privatbostäder ville
Vänsterpartiet ha en full beskattning av realisationsvinsten.

Vänsterpartiets överväganden

I nuvarande statsfinansiella situation bör alla
ofinansierade skattesänkningar avvisas. Däremot kan olika
skatteväxlingar övervägas -- skatteväxlingar där ett
skattebortfall genom en skattesänkning kompenseras med
motsvarande inkomstförstärkningar av statsbudgeten.

Ett bifall till regeringens förslag beräknas minska statens
skatteinkomster med 1--1,5 miljarder om året. Ändringarna
gynnar inte hyresgäster utan enbart egnahemsägare. Ett
sådant inkomstbortfall kan inte accepteras med hänsyn till
det ansträngda statsfinansiella läget.

Med befintligt regelsystem och under rådande
förhållande på fastighetsmarknaden finns dock fall där
enskilda drabbas av ett omotiverat stort skatteuttag. Detta
gör att vissa motiverade flyttningar väsentligen försvåras.

Vänsterpartiet avvisar således propositionens förslag av
främst statsfinansiella skäl. Vi bedömer att dessa medel ur
ett samhällsekonomiskt perspektiv f.n. kan användas på
effektivare sätt. Det kan t.ex. gälla att bibehålla vissa
bostadssubventioner för att inte förvärra arbetslöshet eller
bygg- och finanskrisen i rådande konjukturläge.

Om regeringen under beredningen eller i annat
sammanhang kan redovisa en hållbar finansiering kan
Vänsterpartiet överväga att ta upp frågan till förnyad
prövning.

De negativa effekter nuvarande regler kan skapa får till
dess lösas med särskilda åtgärder. Det kan bl.a röra sig om
åtgärder inom arbetsmarknads- och regionalpolitikens
område. För vissa fall bör riksdagen dessutom hos
regeringen begära förslag till särskilda lättnads- och
uppskovsregler. Det kan t.ex. gälla möjligheter till uppskov
för dem som byter bostad av medicinska, handikapp- eller
åldersskäl.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:45,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till särskilda
uppskovs- och lättnadsregler för reavinstbeskattning enligt
vad i motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ett
eventuellt införande av uppskovsregler för
reavinstbeskattningen skall kunna införas utan negativa
budgeteffekter.

Stockholm den 28 oktober 1993

Eva Zetterberg (v)

Lars Werner (v)