med anledning av prop. 1993/94:51 Överföring och mottagande av flyktingar från f.d. Jugoslavien m.m.

Motion 1993/94:Sf5 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)

I proposition 1993/94:51 anhåller regeringen dels
om riksdagens godkännande av ett program att
utöka flyktingkvoten med upp till 6 000 skyddsbehövande
människor,

dels om riksdagens godkännande av ett stimulansbidrag
till kommunerna för att utöka deras flyktingmottagande,

dels om riksdagens godkännande av ett
reservationsanslag om 1 758 700 000 kr.

Ny demokrati yrkar avslag på samtliga förslag.

Permanenta uppehållstillstånd för 42 000 bosnier

Ny demokrati finner förslagen både märkliga och
provocerande. Genom att fatta ett positivt beslut i ett antal
typfallsärenden har regeringen givit Invandrarverket
klartecken att bevilja cirka 42 000 bosnier permanent
uppehållstillstånd i Sverige. Detta trots att Sverige redan
tagit emot ett större antal flyktingar i förhållande till
folkmängd än något annat land. Detta trots att inga andra
länder lämnat permanenta uppehållstillstånd och trots att
flertalet bosnier inte själva begärt permanent
uppehållstillstånd utan endast önskat temporärt
uppehållstillstånd i avvaktan på att kriget skall upphöra.

Handlingsprogram för ytterligare 6 000 kvotflyktingar

Trots att kritiska röster höjts mot regeringsbeslutet att i
princip bevilja drygt 40 000 bosnier permanent
uppehållstillstånd väljer nu regeringen att ytterligare öka
flyktingmottagandet genom att föreslå ett
kvotflyktingmottagande av ytterligare 6 000 personer varav
cirka 5 500 från det forna Jugoslavien.

Vi har påpekat att såväl beslutet om att ta emot de 42 000
bosnierna som att nu ta emot ytterligare 5 500 människor
från det forna Jugoslavien innebär att vi bidrar till den
etniska rensningen i Bosnien. Serber och kroater vill bli
kvitt de muslimska bosnierna, och vi löser deras problem
genom att erbjuda permanenta uppehållstillstånd i Sverige.

Motivet till regeringsförslaget kan knappast vara
humanitära skäl, för i så fall borde man verka för beslut som
medför den mångdubbla effekten genom att ge ekonomisk
hjälp till FN:s flyktingkommissarie för insatser i
närområdet. Att hjälpa ytterligare 5 500 människor från det
forna Jugoslavien med en fristad i Sverige i stället för att
erbjuda 250 000--300 000 jugoslaver bättre hjälp i
närområdet finner vi cyniskt.

En fråga man osökt ställer sig är på vilket sätt urvalet
skall ske. Vilka skall plocka ut dem som skall få komma till
Sverige? FN:s flyktingkommissarie värjer sig mot tanken i
denna medverkan. Vilka tragedier kommer inte att utspelas
när människor skall handplockas för ett komfortabelt liv i
Sverige. Vad säger de kvarvarande hundratusentals
människor som inte fann nåd inför utplockarnas ögon?

Stimulansbidrag till kommunerna

När nu flertalet kommuner börjat inse kommande
bekymmer med att ta emot mellan 70 000 och 90 000 bosnier
försöker regeringen köpa kommunerna med ett
stimulansbidrag. Att man inte vet hur många människor
som kommer att omfattas av det kommunala
flyktingmottagandet, beror på att det är mycket ovisst hur
stor anhöriginvandring som föranleds av beslutet att bevilja
42 000 bosnier permanent uppehållstillstånd.
Invandrarverket beräknar att det kan komma en
anhöriggrupp på mellan 45 000 och 50 000 personer, medan
regeringen anser sig kunna göra en annan bedömning och
beräknar att kommande anhöriginvandring skall ligga i
intervallet 20 000--30 000 människor. Att regeringen väljer
att ifrågasätta sin egen expertmyndighet Statens
invandrarverk beror självfallet på att man vill lugna
kommunerna med att bekymren inte är särskilt stora.

Men man har ändå från regeringens sida insett att man
måste ge kommunerna någon liten morot. Man har
upptäckt att kommunerna tagit del av upplysningen att
pengapåsen på 138 300 kr per vuxen flykting endast räcker
genomsnittligt 18 månader. Kommunerna som i början
kanske kände sig nöjda med att få en påse pengar och bli av
med en del tomma lägenheter har insett att man kommer
att stå med försörjningsplikt för sina nya innevånare. Man
har insett att dessa människor inte kommer att klara sin
egen försörjning efter 18 månader. Alltså vill man ha mer
pengar av regeringen. Regeringens svar har då blivit det
förslag som återfinns i proposition 1993/94:51.
Kommunerna skall få 25 000 kr uppdelat i två poster -- först
får man 12 500 kr när man skriver på ett beslut att utöka sitt
flyktingmottagande för att sedermera få resterande 12 500
kr/flykting när verkligen mottagandet sker.

En märklig konstruktion -- som kan minska 25 000 kr-
utbetalningen till kommunerna -- är regeringens förslag för
de kommuner som får s.k. sekundärinflyttning. Problemet
rör sig alltså om kostnaderna i en kommun dit man flyttar
efter att först ha kommit till en annan kommun. Denna
första kommun har ju då uppburit stimulansbidraget på
25 000 men övervältrar kommande kostnader på den
kommun dit man efteråt avflyttar.

Av propositionen framgår att man inom ramen för
stimulansbidraget skall kunna besluta om särskilda
regler för bidrag till dessa sekundärmottagande kommuner.
Om regeringen menar vad man säger så innebär detta att
25 000 kr-beloppet till kommunerna kommer att reduceras.
Detta har inte angivits på ett klart och entydigt sätt.

Vad säger kulturministern i den här frågan i riksdagen
när frågor ställs om kommunernas ekonomiska situation.
Jo, kulturminister Friggebo kör ett dubbelbottnat budskap
och säger så här i riksdagsdebatten den 13 oktober 1993.

Utgångspunkten för överläggningarna är att
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun inte skall
förändras. Den del som staten nu ansvarar för skall staten
även i fortsättningen ansvara för. Det betyder att om
kommunerna i genomsnitt får stå för
socialbidragskostnader under en längre period än tidigare
skall schablonersättningen justeras därefter.

Kommunerna skall alltså inte behöva känna oro inför
kommande socialbidragskostnader. Staten kommer att
kompensera. Kan verkligen ansvarigt statsråd göra sådana
utfästelser? Är det inte riksdagen som skall besluta om
storleken på kommunernas schablonbidrag? Svaret ger sig
självt.

Statsrådet utgår ifrån att riksdagen kommer att ha
spenderbyxorna på sig gentemot kommunerna och har
samtidigt lyckats med konststycket att desarmera ekonomin
som ett skäl för kommunernas negativa syn på det utökade
flyktingmottagandet.

Kommunerna kommer självfallet inte att känna någon
större entusiasm för att man nu får 25 000 kr ytterligare i
flyktingmottagandepeng. Men när statsrådet säger att
schablonersättningen skall justeras med hänsyn till de
genomsnittliga flyktingkostnaderna -- ja, då förstår man att
kommunerna lyckats med sin ekonomiska utpressning.

Kostnader på 1 758 700 000 kr

I propositionen yrkar regeringen på ett
reservationsanslag på 1 758 700 000 kr varav en och tre
kvarts miljard avser den höjda schablonersättningen.
Resterande 8,7 miljoner avser förstärkning av
utlandsmyndigheternas resurser i Zagreb men också i
Belgrad, Prag och Sofia. Bakgrunden till
resursförstärkningen är att man skall kunna möta
anstormningen av anknytningsansökningar.

I propositionen anges att förväntade
kostnadsreduceringar på förläggningsanslaget och
tidpunkten för utbetalningarna av kommunersättning
medför att de totala utgifterna inom anslaget under littera
D bedöms hålla sig inom ramen för anvisade medel. Varför
begär man då ett särskilt anslag av riksdagen på
1 758 700 000 kr? Varför begär man inte bara riksdagens
godkännande till att tidigare anslag omdisponeras? Är
månne skälet att man kallt räknar med att sätta sprätt både
på tidigare beviljat anslag och det nu av riksdagen begärda
anslaget?

Ny demokrati motsätter sig beslutet att bevilja
permanenta uppehållstillstånd för de 42 000 bosnierna. Vi
motsätter oss samtidigt ett anhörigmottagande av ungefär
samma omfattning.

Vi anser inte heller att det finns anledning att utöka
flyktingkvoten med 6 000 personer eftersom den
humanitära hjälpen är mångdubbelt större om resurserna
sätts in i flyktingarnas närområde.

Eftersom vi motsätter oss såväl beslutet om permanenta
uppehållstillstånd för de bosnier som nu finns i svenska
flyktingläger som förslaget att utöka flyktingkvoten
motsätter vi oss också regeringens anslagsäskande såväl för
det kommunala stimulansbidraget som för utökade
ambassadresurser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om godkännande av ett
program för att utöka flyktingkvoten med upp till 6 000
skyddsbehövande människor,

2. att riksdagen avslår förslaget om godkännande av ett
stimulansbidrag till kommunerna för att utöka deras
flyktingmottagande,

3. att riksdagen avslår förslaget om ett reservationsanslag
på 1 758 700 000 kr.

Stockholm den 25 oktober 1993

Ian Wachtmeister (nyd)

Lars Moquist (nyd)