med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Motion 1993/94:So29 av Barbro Westerholm (fp)

I propositionen föreslås att läkarvårdsersättning lämnas
för vård som ges av en läkare i privat verksamhet med
specialistkompetens. Vissa specialiteter omfattas dock inte
av rätten till ersättning. Bland dem återfinns
företagshälsovården.

I utredningen om företagshälsovården (SOU 1992:103)
ställer sig utredningen i princip bakom synsättet att
medicinsk kompetens behövs i företagshälsovårdens arbete
med arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovård är
sedan 1 januari 1992 en egen medicinsk specialitet. I
Socialstyrelsens målbeskrivning för specialiteten anges att
företagshälsovård syftar till att hindra och bota sjukdom hos
människor som förvärvsarbetar, att inom det enskilda
företaget skapa respekt för personal och arbetsmiljö samt
att tillsammans med företaget skapa utvecklande
arbetsmiljöer för alla. Målgruppen för företagshälsovården
är dels den enskilda individen, dels gruppen på
arbetsplatsen, dels företaget som sådant.

Specialistkompetensen inom företagshälsovården
bygger på en medicinsk utbildning som i rent medicinskt
avseende ligger nära allmänmedicinarens. Till detta
kommer utbildning om olika yrken och arbetsmiljöer.
Denna kunskap kombinerad med praktisk erfarenhet
genom daglig kontakt vid undersökning och behandling av
patienter med framför allt arbetsrelaterade
sjukdomstillstånd ger företagsläkaren den kunskap och
erfarenhet om arbetsrelaterad sjukdom och samspelet
människa--arbetsmiljö som allmänmedicinarna inte har.
Företagsläkaren har därmed bättre möjligheter än t.ex.
husläkarna att kunna bedöma sjukdomars effekt på
arbetsförmågan, vilka rehabiliteringsinsatser som är
lämpliga och behovet av sjukskrivning och pensionering.
Det kommer därför i framtiden att vara naturligt för
husläkarna att utnyttja denna specialistkompetens hos
företagsläkaren bl.a. genom remittering av patienter till
denne.

Arbetsgivaren har pålagts större ansvar och kostnader
för de anställdas sjukdomsperioder och rehabilitering.
Behovet av läkarundersökning och behandlingar vid
bedömning av skador och rehabiliteringsinsatser har
därmed ökat och därmed också behovet av det
specialistkunnande företagshälsovården representerar.

Med tanke på företagsläkarens roll i sjukvården är det
därför anmärkningsvärt att specialiteten företagshälsovård
inte omfattas av rätten till läkarvårdsersättning. Enligt
Försäkringskasseförbundet torde administrationen av en
sådan ersättning inte vara komplicerad.

Företagshälsovården genomgår just nu stora
förändringar. I företagshälsovårdsutredningen föreslogs att
företagshälsovården skulle avregleras. Förutsättningen för
att ett sådant förslag skulle kunna genomföras var att man
skulle träffa avtal mellan parterna för stora delar av
arbetsmarknaden. Sådana avtal om företagshälsovården
saknas i dag för huvudparten av arbetsmarknaden. Detta
tillsammans med att statsbidragen slopats har lett till att
företagshälsovården nu på flera håll är på väg att nedrustas
till men för de arbetstagare som är i behov av
företagshälsovårdens insatser. På sikt kan detta utöver de
mänskliga förlusterna bli en ekonomisk förlust för
samhället genom försämrade rehabiliteringsinsatser och
ökad utslagning av människor.

För att förhindra denna nedrustning av
företagshälsovården behövs flera åtgärder. En är att följa
förslaget från Svenska Arbetsgivarföreningen, Föreningen
för Svensk Företagshälsovård, Försäkringsförbundet och
Sveriges Läkarförbund om att specialiteten
företagshälsovård också skall omfattas av rätten till
läkarvårdsersättning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att specialiteten
företagshälsovård bör omfattas av rätten till
läkarvårdsersättning.

Stockholm den 18 november 1993

Barbro Westerholm (fp)