med anledning av prop. 1993/94:9 Stiftelser

Motion 1993/94:L2 av Rosa Östh och Stina Eliasson (c)

Förslaget till ny stiftelselag kännetecknas av en
betydande detaljreglering. Det finns vidare regler som kan
utgöra hinder för kommuner, landsting och ideella
organisationer att bedriva sin verksamhet genom stiftelser.

I 2 kap 6 § första stycket i förslaget till stiftelselag finns
ett uttryckligt förbud att lämna penninglån till eller ställa
säkerhet till förmån för stiftaren. Om detta är förbjudet
uppstår frågan huruvida det skall vara möjligt att stiftelsen
på annat sätt, t.ex. genom bidrag, ger stöd till stiftarens
verksamhet.

En vanlig situation är att en kommun eller ett landsting
överlämnar en angelägenhet till en stiftelse som man är
huvudman för (se 3 kap 16 § kommunallagen). Vanligt
förekommande är också att en förening eller annan ideell
organisation för över en fastighet man själv äger eller till
föreningen donerade medel till en stiftelse där föreningen
är ensam eller en av flera stiftare. I stiftelseförordnandet
anges att stiftelsens uppgift är att svara för en viss
kommunal angelägenhet eller att stödja föreningens
verksamhet. Det senare förhållandet är av avgörande
betydelse för många ideella organisationer att bedriva sin
verksamhet.

När en ideell förening bildar en stiftelse är ändamålet
inte att i sig stödja föreningen utan den verksamhet som det
är föreningens uppgift att svara för. Ett stöd till
verksamheten ökar sålunda inte föreningens tillgångar,
medan däremot föreningens möjlighet att fullgöra sin
uppgift underlättas. Det är viktigt att slå fast detta och att
situationen inte förväxlas med en situation där en enskild
person tar av sin egendom och bildar en stiftelse med
uppgift att svara för den personens levnadskostnader.

Det som föreslås i 2 kap 6 § och även 2 § samma kapitel
står inte i överensstämmelse med den ordning som för
närvarande gäller och som, i många fall, är avgörande för
att samhällsviktig verksamhet kan bedrivas. Uttalanden
som underhand har gjorts från Justitiedepartementet, där
det hävdats att en stiftelse som tillkommit på det sätt som
anges i 2 kap 6 § och där man förfarit som angivits i 2 §
samma kapitel i den föreslagna stiftelselagen inte skulle
uppfylla kravet på att egendom avskilts, understryker den
osäkra situation som uppstått såväl för redan fungerande
stiftelser som för nytillkommande.

Enligt vår uppfattning bör avsikten från samhällets sida
inte vara att förbjuda stiftelser av det slag som ovan angetts.
Det bör därför av riksdagen klarläggas att något hinder inte
föreligger för att stiftelser bildas på angivet sätt. Detta
föranleder ändringar i 2 kap 6 §, vilket det bör ankomma på
utskottet att göra. Det bör vidare anges att förbudet i nu
angivna fall inte gäller om stiftelsen enligt
stiftelseförordnandet får ge bidrag till stiftarens verksamhet
eller låna ut medel eller ställa säkerhet så länge stödet är
avsett uteslutande för stiftarens veksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om sådana ändringar i förslaget till
ny stiftelselag som i motionen anförts.

Stockholm den 18 november 1993

Rosa Östh (c)

Stina Eliasson (c)