med anledning av prop. 1993/94:90 Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen, m.m.

Motion 1993/94:Sk23 av Birger Andersson (c)

I propositionen föreslås en särskild jämkningsmöjlighet
för personbilar som har karaktären av arbetsredskap, när
körningen i tjänsten är mycket omfattande eller när bilen
används huvudsakligen i tjänsten. Meningen är att det skall
uppnås en bättre överensstämmelse mellan den faktiska
privatkörsträckan och förmånsvärdet.

Detta är helt riktigt, men tyvärr kan även kloka
regeländringar få oönskade effekter i enskilda fall. Det
räcker inte med att få ett godtagbart samband mellan
körsträcka och förmånsvärde, utan det måste även finnas
ett logiskt samband med det faktiska utfallet.

Trots propositionens förslag kan förmånsbeloppet, även
vid jämkad bilförmån, i vissa fall nå upp till 32 000 kr per år.
Om man slår ut detta belopp på en inte helt ovanlig
privatkörning om 300 mil per år blir det 105 kr per mil. Till
detta kommer för bilägaren ändå alla normala drift- och
kapitalkostnader!

Ovanstående exempel visar utfallet för en taxiägare,
som för att klara bårtransporter -- vanligt förekommande i
glesbygder -- anskaffar en Mercedes 250 TD. De krav som
denna typ av transporter ställer på fordonet beträffande
rymlighet och kvalitet i övrigt ger bilen ett förmånsvärde på
närmare 100 000
kr. Med jämkning till 50 procent blir beloppet,
beräknat efter uttagsmoms, sociala avgifter och skatt drygt
32 000 kr.

Detta visar att det är rimligt att förmånsvärdet frikopplas
från de merkostnader som den yrkesanpassade modellen
och utrustningen av fordonet ger upphov till. För att
undvika att bilmodellvalet skall styras av förmånsvärdet bör
detta vara detsamma oavsett bilens inköpspris. Lämplig
norm kan vara nybilspriset för en Volvo 940 GL.

Det vanliga är att taxiföretagare som kör över 6 000 mil
i tjänsten kan få jämkning till ett halvt basbelopp (f n 17 200
kr) under förutsättning att det finns anställd personal och
att bilen används i flerskift. Denna ansenliga körsträcka
betyder att det normalt sett inte finns något egentligt
utrymme för privat användning av bilen, och ett begränsat
förmånsvärde bör påföras, oavsett taxiägaren har anställda
eller ej.

En taxiföretagare som har bilen i daglig trafik på heltid
kan inte sägas ha privat nytta i egentlig bemärkelse av bilen.
Taxibilar som går mer än 8 000 mil per år bör därför i
praktiken inte ge upphov till beskattningsbara
förmånsvärden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om justering av bilförmånsvärdet för
taxiägare.

Stockholm den 23 november 1993

Birger Andersson (c)