med anledning av prop. 1994/95:109 Vissa privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters etablering m.m.
Motion 1994/95:So22 av Rune Backlund m.fl. (c)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Proposition 1994/95:109
- Tilldelat
- Socialutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1994-11-29
- Bordläggning
- 1994-11-30
- Hänvisning
- 1994-12-01
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
I propositionen föreslår regeringen dels att särskilda regler införs som reglerar rätten till ersättning vid nya etableringar från sjukvårdshuvudman till specialistutbildade läkare och sjukgymnaster, dels aviserar regeringen sin avsikt att senare under år 1995 återkomma till riksdagen med förslag till förändringar avseende husläkarverksamheten och avseende ersättningsrätten för nu verksamma privata läkar- och sjukgymnastmottagningar.
Centerns utformning av hälso- och sjukvårdspolitiken kan kort sammanfattas enligt följande:Det är en samhällelig skyldighet att utforma hälso- och sjukvården så att alla människor får tillgång till en lika och god vård.Därav följer att hälso- och sjukvården i all huvudsak ska finansieras solidariskt och av offentliga medel.Vården måste organiseras och styras i en decentraliserad organisation med möjligheter till lokala anpassningar vilket kräver tillgång till sinsemellan olika flexibla lösningar.Hälso- och sjukvårdslagen stadgar att patienterna ska ha insyn i och inflytande över såväl vårdens innehåll som dess utformning. Detta kräver möjligheter för den enskilde att kunna påverka valet av både vårdgivare och vårdinsats.Den enskildes valfrihet måste utformas inom ramen för ett övergripande krav om grundtrygghet för alla.Primärvården med husläkarmottagningarna är basen i hälso- och sjukvårdsorganisationen. Här ställs särskilt höga krav på tillgänglighet och kontinuitet. Möjligheterna för människor att själva kunna påverka val av vårdgivare -- ha en reell valfrihet -- är särskilt stora här.
Husläkarlagen
Husläkarlagen trädde i kraft den 1 januari 1994. Syftet med lagen var och är att skapa förutsättningar för en utveckling av nära och långvariga relationer mellan läkare i den första linjens sjukvårdsorganisation och patienterna. Genom att ge patienterna en direkt rätt att kunna välja en egen läkare som de har förtroende för och genom att ge den valde läkaren ett tydligt ansvar för patienterna skapas förutsättningar för ett förtroendefullt samarbete mellan behandlare och patient. Patienternas behov fokuseras och deras ställning stärks, vilket överensstämmer med hälso- och sjukvårdslagens intentioner och stadganden.
Husläkarlagen ger de ansvariga landstingen möjligheter att utforma primärvården med stor hänsyn till de lokala förhållanden som råder inom ett område. Det ger också landstingen möjligheter att kontrollera och styra kostnadsutvecklingen.
Trots att husläkarlagen ännu inte verkat ett år kan vi konstatera följande:Patienternas ställning har stärkts genom att de aktivt kan påverka sitt läkarval.Målet om en husläkare per 2 000 invånare har uppnåtts och spridningen över landet är jämnare än tidigare.Tillgängligheten för patienterna har förbättrats.Vikten av kontinuitet i läkar-- patient-relationen har tydliggjorts.Kvaliteten i den tidigare vårdcentralsorganisationen är god vilket manifesteras av patienternas aktivt uttalade val av offentligt verksamma läkare.En mindre andel av patienterna har valt husläkare som är verksamma utanför den offentliga primärvården och vårdcentralsorganisationen. Detta måste tolkas så att vårdcentralverksamheten inte givits möjligheter att verka med den flexibilitet och det krav på mångfald och variationer i vårdutbudet eller omhändertagandet som dessa människor ställer.
Husläkarsystemet är en ny reform och måste -- som alla andra nya strukturer -- följas upp, utvärderas och kontinuerligt förändras och förbättras. Utvärderingen bör särskilt belysa i vilken omfattning husläkarlagenGer utrymme för lokala lösningar.Ger förutsättningar för att integrera läkarinsatserna med primärvårdens övriga uppgifter, så att individens valfrihet kan förenas med kraven om en behovsstyrd vård, samtGer sjukvårdshuvudmännen möjligheter att tillgodose att olika driftsformer får likvärdiga förutsättningar att utföra sina uppgifter.
Slutligen bör utvärderingen också redovisa i vilken omfattning husläkaretableringar baseras på vårdavtal eller motsvarande samt presentera förslag till förändrade regler i husläkarlagen innebärande att privata husläkaretableringar generellt kombineras med avtal som reglerar samverkans- och samarbetsförhållanden mellan husläkaren, övriga vårdgivare och sjukvårdshuvudmannen.
Riksdagen bör således ge regeringen tillkänna vikten av att husläkardelegationen får fortsatt uppdrag att genomföra en noggrann och detaljerad utvärdering av hittills vunna erfarenheter av husläkarsystemet som grund för fortsatt agerande.
Förslaget i proposition 1994/95:109 om ändring i lagen om husläkare avseende etableringsmöjligheterna för husläkare med verkan från den 14 november 1994 bör således nu avvisas av riksdagen.
Ändringar i lagen om läkarvårdsersättningar och i lagen om ersättning för sjukgymnastik
Underskottet i de offentliga finanserna kommer att ställa hårda krav på förändringar, effektiviseringar och rationaliseringar också för hälso- och sjukvården under de kommande åren. Centern har alltid hävdat att vård och omsorg måste få kosta. Vård och omsorg tillhör de områden som partiet prioriterar och slår vakt om. Trots den knapphet på resurser som finns i vårdorganisationen idag och trots de nuvarande och tillkommande vårdbehoven är det inte möjligt med mer omfattande ekonomiska tillskott till denna sektor åren framöver.
Kraven på sjukvårdshuvudmännen att med upprätthållande av nuvarande kvalitet i vården förändra densamma är därmed omfattande. För att kunna fortsätta det omstrukturerings- och effektiviseringsarbete som pågår och ytterligare intensifiera detta krävs att landstingen har en absolut möjlighet till kontroll av kostnadsutvecklingen inom alla vårdens olika områden.
De nuvarande liberaliserade reglerna för etablering av specialistläkarmottagningar och sjukgymnastmottagningar är inte förenliga med kraven på en stramare kostnadskontroll.
Det finns också anledning befara att sjukvårdshuvudmännen/landstingen i ökad utsträckning i förhållande till idag kommer att behöva prioritera mellan olika vårdformer och olika vårdutbud i syfte att garantera tillgången på vård för dem som bäst behöver den. Detta har inte minst den s k prioriteringsutredningen påtalat. Inte heller sådana krav på landstingen är möjliga att förena med de nuvarande etableringsreglerna för läkare och sjukgymnaster.
Även om de nya etableringsreglerna i praktiken trädde ikraft först den 1 april innevarande år är antalet nya och verksamma tillkommande läkarmottagningar och sjukgymnastverksamheten betydande. Vi är väl medvetna om att denna utveckling mycket väl skulle kunna förklaras av ett uppdämt vårdbehov som inte kunnat tillgodoses inom den tidigare organisationen.
Kraven på ekonomisk balans i landstingens verksamhet tvingar dock landstingen till nedskärningar inom andra vårdområden än den öppna mottagningsverksamheten, dvs inom slutenvården, när kostnaderna för de öppnare verksamheterna ökar.
Nyligen publicerade avhandlingar inom vårdområdet tyder på en synnerligen oroande utveckling. Knappheten på ekonomiska resurser tvingar vårdorganisationen till en ransonering av den slutna korttidsvården i en omfattning som kan visa sig vara till skada för främst äldre människor med omfattande kvarvarande såväl medicinska vårdbehov som behov av omsorg och service.
I det bekymmersamma ekonomiska läge som vården idag befinner sig anser centern det därför motiverat att stimulera ett mer intensivt samarbete mellan landstingen och de privata vårdgivarna. Vi ser förslaget i propositionen om samverkansavtal/vårdavtal för rätt till ersättning som en markering från lagstiftaren om vikten av ett sådant närmare samarbete. I detta avseende accepterar vi förslaget i propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna i husläkarlagen,
2. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att åter tillkalla Husläkardelegationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av husläkarsystemet.
Stockholm den 28 november 1994 Rune Backlund (c) Roland Larsson (c) Andreas Carlgren (c) Kerstin Warnerbring (c) Rigmor Ahlstedt (c) Rolf Kenneryd (c)
Yrkanden (6)
- 1att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna i husläkarlagen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna i husläkarlagen
- Behandlas i
- 2att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att åter tillkalla Husläkardelegationen
- Behandlas i
- 2att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att åter tillkalla Husläkardelegationen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av husläkarsystemet.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av husläkarsystemet.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.