med anledning av prop. 1994/95:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringsproposition)
Motion 1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds)
Innehåll 1.
Sammanfattning2 2
Dags för nationell samling2 2.1
Regeringen har ingen strategi för tillväxt4 2.2
Den vingliga vägen5 2.3
Synen på hushållssparande6 3.
Den ekonomiska utvecklingen7 3.1
Den internationella utvecklingen7 3.2
Den svenska ekonomin7 3.3
Åtgärder för fler jobb8 3.3.1
Aktiva arbetsmarknadsåtgärder9 3.3.2
Arbetslöshetsersättning9 3.4
Kommunal ekonomi9 3.4.1
Ett nytt bidrags- och utjämningssystem10 4.
Kristdemokraternas ekonomiska alternativ12 4.1
Långsiktig utvecklingskraft12 4.2
Etikens betydelse14 4.3
En ekologiskt hållbar utveckling14 4.4 50 000 nya företag15 4.5
Utveckla tjänstesektorn18 4.6
Kommentarer till regeringens budget19 4.6.1
Bistånd19 4.6.2
Ungdomsorganisationer, Trossamfund, Idrott m.m.19 4.6.3
Ersättningsnivåer20 4.6.4
Studiestöd20 4.6.5
Kontaktdagarna21 4.6.6
Yrkesinriktad rehabilitering21 4.6.7
Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård22 4.6.8
Samefonden22 4.6.9
Skatteväxling för en ekologiskt hållbar utveckling23 4.7
Kristdemokraternas nya besparingsförslag23 5.
Kristdemokraternas budgetalternativ23
Hemställan26
1. Sammanfattning
Kristdemokraterna förordar en nationell samling omkring den ekonomiska politiken. Det fordras ett program med bred förankring i riksdagen och hos svenska folket för att ta Sverige ur den ekonomiska krisen. Så länge budgetunderskottet och statsskulden ligger på en hög nivå är politikens handlingsfrihet mycket begränsad och utsattheten både för den enskilde och för landet betydande.
Politiken bör inriktas både på en effektiv och fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och samtidigt på genomförande av ett program för tillväxt och nya och expanderande företag som ger nya jobb.
Kristdemokraterna föreslår besparingar som tillsammans med budgetmotionen från januari innebär en förstärkning/besparing på 10,7 miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag 1998. Vi förordar också en politik som syftar till att 50.000 nya företag ska komma till stånd under de närmaste åren. En betydande del av dessa räknar vi ska komma inom tjänstesektorn. För att minska skattekilarna och underlätta för en expansion på området föreslås en radikal sänkning av tjän stemomsen från 25 till 12 %. Tillsammans med en rad andra förslag som andra åtgärder på skatteområdet, reformerad arbetsrätt och införande av ett permanent riskkapitalavdrag kan detta lägga grunden till en tid då en rejäl förnyelse av företagsbeståndet sker.
Kristdemokraterna anser att det inte finns utrymme för ytterligare besparingar inom vård och äldreomsorg. Tvärtom fordras det ökade resurser för att kvaliteten ska kunna upprätthållas. Vi föreslog i januari ett särskilt bidrag till vård och omsorg på 4,8 miljarder kronor. Genom att kristdemokraterna avvisat en procentenhets egenavgiftshöjning behålls ytterligare 3 miljarder kronor i kommunerna. Till detta läggs nu ytterligare ett anslag på 2,9 miljarder kronor.
När det gäller regeringens besparingsförslag avvisar kristdemokraterna bl.a. regeringens förslag om minskade anslag till biståndet, sänkningen av ersättningsnivåerna i försäkringssystemen till 75 % och neddragningar på miljöområdet. Matmomssänkningen avvisas. Besparingar föreslås bl. a. när det gäller skärpta regler för bidragsförskott, studiemedel i förhållande till studieprestation och genom rationaliseringar inom Väg- och Banverket.
2. Dags för en nationell samling
Kristdemokraterna har under lång tid förordat en nationell samling för att möta de utomordentligt stora utmaningar som vårt land står inför. Nu fordras det ett program med bred förankring i riksdagen för att möta den bristande tilltron till politikens förmåga att ta Sverige ur krisen, ett program som under åren åtminstone fram till 1998 års val får stå i centrum för de politiska ansträngningarna. Om ett sådant inte kommer till stånd omedelbart blir de åtgärder som senare fordras mångdubbelt mer omfattande och smärtsamma.
Socialdemokraterna kom till makten efter 1994 års val på en politik som radikalt avviker från den som man nu för i regeringsställning. Detta kan förklaras på två sätt. Antingen valde socialdemokraterna att mot bättre vetande föra en oansvarig ekonomisk politik under åren i opposition eller så förstod man inte bättre. Båda förklaringarna ger anledning till oro inför de svårigheter som stundar med tanke på att de ekonomiska problemen ingalunda är övervunna.
Kristdemokraterna varnade inför 1991 års val för att svensk ekonomi stod inför en krissituation. Detta gjordes samtidigt som socialdemokraterna i regeringsställning talade om att vändpunkten var nådd. Fyrklöverregeringen genomförde under åren 1991--1994 betydande omstruktureringar av den svenska ekonomin. Detta gjordes i väsentliga delar under livligt motstånd från socialdemokratiskt håll.
Den förra fyrpartiregeringen genomförde ett antal viktiga strukturreformer som förbättrade svensk ekonomis förutsättningar att skapa en långsiktigt uthållig tillväxt för att hävda sysselsättning och välfärd. Exempel på detta är borttagandet av förmögenhetsskatten på arbetande kapital och av dubbelbeskattningen på riskvilligt sparande, strategiska avregleringar, en mer flexibel arbetsrätt, införande av kvittnin gsrätt för förlust i nystartad verksamhet och sänkningar av skatten på arbete. Denna politik var helt i linje med vad många länder i vår närhet inom EU och OECD nu genomför.
När nu socialdemokraterna vunnit regeringsmakten finner man att man bundit ris åt egen rygg under åren i opposition. De partimedlemmar och väljare som trott på talet om snabba effektiva åtgärder mot arbetslösheten, höjda ersättningsnivåer i ersättningssystemen och effektiva åtgärder för att få ekonomin i balans känner sig idag svikna. Den politik som presenterats i propositioner under hösten 1994, budgetpropositionen och kompletteringspropositionen går stick i stäv med socialdemokraternas oppositionspolitik.
Med det ovan sagda vill vi ha sagt att socialdemokraterna saknar den nödvändiga insikten om problemens omfattning, karaktär och lösningar. I den mån insikten existerar har oppositionstidens och valrörelsens retoriska insatser begränsat handlingsutrymmet.
Omedelbart efter valet 1994 föreslogs ett paket f ör förstärkning av statens finanser. Detta kom i övervägande omfattning att bygga på skattehöjningar och ideologiskt betingade återställare. Sammantaget begränsar dessa åtgärder allvarligt utvecklingskraften i den svenska ekonomin. Detta är särskilt allvarligt eftersom det leder till långvarig arbetslöshet för många människor och ökade krav på nedskärningar i välfärdssystemen för att nå balans i statens finanser.
I och med det svenska EU-medlemskapet ska Sveriges regering presentera ett s.k. konvergensprogram, dvs. ett program som redovisar hur Sverige ska uppnå de konvergenskriterier som fastställts för EMU. Programmet skulle enligt tidigare besked presenteras under våren men med hänvisning till den internationella valutaoron valde regeringen att skjuta detta till sommaren.
Tanken bakom konvergenskriterierna är att medlemsländernas monetära samarbete tillsammans med ett gradvis närmande av medlemsländernas ekonomiska politik ska leda till en situation där EMU:s tredje fas kan inträda. Konvergensvillkoren innebär att vissa målsättningar ska uppfyllas när det gäller budgetunderskott, statsskuld, räntor, inflationstakt och valutakurs.
Som framgår ovan valde regeringen att blåsa under oron genom att skjuta på de besked som är nödvändiga för att få den svenska ekonomin i balans, istället för att presentera ett konvergensprogram som kunde ingjuta förtroende gentemot omvärlden, leda till en lägre ränta och därmed minska Sveriges utsatthet. Det är synnerligen oroande och beklagligt att regeringen på ett tidigt stadium inte valt att samla riksdagens partier till grundliga genomgångar om läget för den svenska ekonomin. Utifrån en samsyn om tillståndet hade förutsättningar möjligen existerat för en bred uppgörelse omkring konvergensprogrammet. Konvergensprogrammet hade därmed kunnat fungera som ett värdefullt verktyg i arbetet för att åstadkomma en ekonomi i balans -- inte främst för att blidka EU- kommissionen. Kristdemokraterna anser att Sverige ska vidta sådana åtgärder att kriterierna kan uppnås för att ge valfrihet beträffande beslutet om Sverige ska medverka i det tredje steget. Vi känner en betydande oro för att regeringens prognoser och beräkningar som de framförs i kompletteringspropositionen är alltför optimistiska i vissa avgörande moment. Kristdemokraterna föreslår mot denna bakgrund både större besparingar än regeringen och ett program för tillväxt.
2.1 Regeringen har ingen strategi för tillväxt
En viktig orsak till våra statsfinansiella problem är att Sverige under en följd av år haft en alltför svag tillväxtkraft. Vi har gått från att 1970 ha varit det tredje rikaste landet bland OECD-länderna till att nu ligga på tjugonde plats. Vi fortsätter att halka mot botten av den liga som vi för 25 år sedan ledde. Den svenska modellen som för 25 år sedan med rätta beundrades över hela världen, har undan för undan underminerat sig själv. När sedan den internationella lågkonjunkturen kom, drabbades Sverige långt hårdare än motsvarande länder i vår omgivning.
Regeringens politik är idag på det hela taget inriktad på att åstadkomma en förbättring av budgetsaldot. Detta är lovvärt, men får inte ske till priset av att de fundamentala tillväxtförutsättningarna undergrävs. Ett ensidigt stirrande på budgetsaldot måste ge vika för en ekonomisk ''split- vision'' där både budgetsaldo och tillväxt kan fokuseras. Vi kan alltså inte enbart spara oss ur krisen.
Socialdemokraterna har sedan valet gjort uppgörelser på större områden med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och, nu senast, Centerpartiet. Ingen av dessa uppgörelser har bidragit till ökad långsiktig stabilitet, politiskt eller ekonomiskt.
En bredare uppgörelse än den som regeringen slutit med Centerpartiet, med ett bredare urval av såväl spar- som jobbstimulerande åtgärder hade kunnat ge en bättre och för nationen mer samlande saneringsprofil. Till de tillväxtbefrämjande åtgärderna hör ett rejält program för att få ti ll stånd tusentals nya småföretag. I ett sådant program bör ingå en småföretagsanpassad arbetsrätt. Se vidare om detta i avsnitt 4.4. Den verkligt viktiga fördelningspolitiska reformen är ju att fler kan gå från arbetslöshet till arbete, att nya jobb skapas. Då är en nyckeluppgift att öppna den nya tjänstemarknaden. Därför fortsätter vi kristdemokrater att hävda en rejäl sänkning av tjänstemomsen vilket skulle både öka hushållens köpkraft och skapa nya jobb i den hårdbeskattade tjänstesektorn där många anser att framtidens nya jobb finns. Mer om detta följer i avsnitt 4.5.
Det krävs ett nytt mentalt klimat i Sverige som i någon mening skulle kunna sammanfattas i begreppet ''gammal hederlig arbetarmoral''; att arbeta, spara och göra rätt för sig, att inte fuska eller uppträda osolidariskt mot kamrater, samhälle och företag, att känna samhörighet och att gemensamt kunna ta sig an svåra uppgifter.
Den gamla arbetarmoralen måste komma till heders. Jantelagen måste också begravas och ersättas av solidaritet, öppenhet, förståelse och tolererans mot den handikappade, sjuka, invandraren och flyktingen, men också gentemot den framgångsrike entreprenören och företagaren som skapar de nya jobben.
2.2 Den vingliga vägen
Under valperioden 1991--1994 ägnade sig socialdemokraterna åt att i oppositionsställning motsätta sig de besparingar som den dåvarande regeringen föreslog för att komma åt det strukturella budgetunderskottet. Partiet valde att angripa regeringen med påståenden om att man medvetet drev upp arbetslösheten och att man nedmonterade välfärdssamhället. Vid två tillfällen samlade sig dock oppositionen och fyrklöverregeringen till krisöverläggningar som resulterade i omfattande uppgörelser omkring ekonomisk-politiska åtgärder. Betydelsefullt samarbete utvecklades också omkring nationellt viktiga frågor som pensionsreformen och hanteringen av bankkrisen. Sammantaget visade dock socialdemokraterna ingen förståelse för de ekonomiska realiteterna. Tvärtom spelade man på okunnighet och gav intryck av att om bara socialdemokraterna skulle återkomma till makten skulle allt bli som vanligt igen.
En kort tid före valet tvingades socialdemokraterna att presentera ett paket med åtgärdsförslag. Man försäkrade att detta var, som man då bedömde läget, vad som fordrades för att få svensk ekonomi på fötter igen. Åtgärderna beslutades också i stort under hösten.
I budgetpropositionen i januari 1995 presenterades ytterligare besparingsåtgärder. Då omfattande ca 20 miljarder kronor. Detta sades då vara det som bedömdes nödvändigt för att få svensk ekonomi på fötter igen.
I kompletteringspropositionen presenteras nya besparingsförslag som visserligen förslösas genom en i det närmaste obegriplig momssänkningstiming. Detta sägs nu vara det som bedöms vara vad som fordras för att få svensk ekonomi på fötter igen. Vi tillåter oss tvivla på att regeringens förhoppningar slår in.
Efter valet har den nya regeringen tillsammans med Vänsterpartiet genomfört en rad s.k. återställare till den gamla politik som förde in Sverige i ekonomins återvändsgränd. Dubbelbeskattningen av riskkapital, förändringen av arbetsrätten, slopande av kvittningsrätten för förluster i nystartad enskild näringsverksamhet, stopp för avregleringen av elmarknaden är exempel på sådana återställare.
Vi kristdemokrater har hävdat att dessa ideologiskt betingade återställare kommer att drabba de mest utsatta i samhället genom att de nya arbetstillfällena uteblir och gamla avvecklas. Regeringen har nu på de tidigare nämnda områdena markerat att man haft fel, att man nu ska genomföra återställarnas återställare. Även om detta inte vittnar om en genomtänkt strategi som skapar de stabila spelreglerna är sinnesändringen välkommen.
2.3 Synen på hushållssparande
Det privata sparandet har under senare år ökat i Sverige. Detta är mycket glädjande och faktiskt en nödvändig förutsättning för en ljusnande ekonomisk framtid. Det fordras ett individuellt sparande på en hög nivå för att ge den enskilde individen ett större handlingsutrymme och en ekonomisk buffert för oförutsedda händelser. Ett stort sparande är också angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven inom näringslivet och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd. Att angripa det höga sparandet är fel, även om den mycket kraftiga omsvängningen från ett extremt lågt sparande till ett sparande som i ett internationellt perspektiv inte är på en påfallande hög nivå bidragit till omställningsproblem. Dessa problem får dock inte tas som skäl för att försämra villkoren för sparande.
Sparandet framställs ibland -- inte minst av företrädare för regeringen -- som ett betydande problem och en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt. Individuellt sparande är inte ett oansvarigt agerande utan en nödvändighet som statsmakterna på olika sätt ska premiera.
Problemen är inte det nuvarande sparandet utan den tidigare låga sparkvoten. Sverige behöver en långsiktigt hög sparandenivå av flera olika skäl. Det enskilda sparandet är viktigt ur individens perspektiv.
De olika socialförsäkringssystemen är så generella att det inte går att i dessa täcka in alla individuella önskemål. Därför bör enskilda få möjlighet att genom långsiktigt sparande gardera sig mot inkomstbortfall eller för att göra en större investering. Möjligheten till enskilt långsiktigt sparande var också en förutsättning på vilken pensionsuppgörelsen vilar. Utan eget sparande blir de enskilda helt beroende av staten för sin trygghet vid sjukdom och ålderdom. Det enskilda sparandet är viktigt också ur statens och kommunernas perspektiv. Staten och kommunerna tillhör dem som förlorar om det enskilda sparandet minskar, då den enskildes ekonomiska buffertkapacitet minskar. Ett högt sparande bidrar till en lägre räntenivå eftersom tillgången på pengar ökar. Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt näringsliv och möjligheten att investera. Tillgången till riskkapital säkras genom ett högt sparande. En minskning av det inhemska långsiktiga kapitalet drabbar både svensk företagsamhet och staten med behov att placera omfattande lån. En lägre räntenivå stimulerar till ökade investeringar.
Senare års ekonomisk forskning har visat att en av de viktigare förutsättningarna för ekonomisk utveckling är stabila institutioner, dvs. regelverk och normer som är fasta och långsiktiga. Sådana har präglat Sverige under mycket lång tid. Emellertid förevisar de senaste tjugo åren en utveckling som innebär att rättsosäkerhet och ryckighet har blivit allt vanligare. Socialdemokratiska partiet har också vid tidigare tillfällen manifesterat ett förakt för kraven på långsiktigt stabila spelregler. Dessa ersätts av ett planlöst hoppande som inte skapar de nödvändiga förutsättningarna för förutsebarhet och förtroende för det politiska systemet.
3. Den ekonomiska utvecklingen
Trots att regeringen säkrat majoritet för betydande budgetförstärkningar ligger de svenska räntorna kvar på en utomordentligt hög nivå samtidigt som kronkursen förblir exceptionellt svag. Regeringen och dess skiftande partner har alltså inte kunnat inge det nödvändiga förtroendet för sin förmåga att ta Sverige ur krisen. Regeringen antyder i kompletteringspropositionen att detta skulle bero på tvekan huruvida inflationen förblir låg under den ekonomiska återhämtningen och om de vidtagna budgetförstärkningarna är tillräckliga.
Det går inte att blunda för att viktiga inslag i omvärldens skepsis grundas på de ovan nämnda återställarna och frånvaron av strukturellt riktiga åtgärder för ökad tillväxt och bristen på en långsiktigt stabil nationell samling till stöd för genomförandet av sådana åtgärder. Regeringen saknar fortfarande en långsiktigt hållbar strategi för att stimulera tillväxt och nysatsningar i det privata näringslivet. Man litar fortfarande i alltför hög grad till traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De riktiga och nödvändiga åtgärderna för en modern och mer flexibel arbetsrätt är tydligen ideologiskt blockerade inom regeringspartiet.
3.1 Den internationella utvecklingen
Stora delar av den internationella miljö där Sverige verkar har under några år också haft låg ekonomisk aktivitet. Men nedgången i svensk ekonomi åren 1991--1994 blev kraftfullare och djupare än i något annat jämförbart land. Bakgrunden till detta är en politik som under 25 år undergrävt utvecklingskraften i Sveriges ekonomi.
I EU-länderna vände konjunkturen uppåt under 1994. BNP växte med 3 % under andra halvåret. Inflationen inom EU väntas närma sig den övre gränsen för de riktlinjer för den ekonomiska politiken som fastställts av Europeiska Rådet till 1996. Även i Japan vände ekonomin uppåt och i USA fortsatte BNP att växa. Inom OECD väntas BNP-till växten ligga runt 3 % under 1995 och 1996. Under denna period förväntas även en viss ökning av inflationen till ca 3 %. Historiskt sett är detta en låg nivå, men i överkant av de inflationsmål som många av OECD-länderna ställt upp. I den reviderade nationalbudgetens tabeller över bl.a. BNP, konsumentpriser och arbetslöshet inom vissa OECD-länder saknas Sverige. Detta försvårar på ett olyckligt sätt möjligheterna till jämförelser.
3.2 Den svenska ekonomin
Turbulensen på de internationella finansiella marknaderna har gett stora effekter på svensk ekonomi. Kronan har fortsatt att försvagas tillsammans med USA-dollarn och andra svaga valutor. Marginalen gentemot D-marksräntorna har snarast vuxit, trots historiskt kraftfulla ansatser till budgetförstärkning. Det höga ränteläget tillsammans med den allmänna osäkerheten dämpar hemmamarknadsaktiviteterna. Främst är det den privata konsumtionen som drabbas. Investeringarna berörs inte på kort sikt lika mycket. Bakgrunden torde vara den mycket höga lönsamhetsnivån och produktionsökningen inom den exportinriktade delen av ekonomin. Rekordräntorna slår dock hårt mot bostadsbyggandet och de delar av näringslivet som är mer beroende av den privata konsumtionen. Ekonomins tudelning accelererar genom förbättrad lönsamhet i exportsektorn medan ökade importpriser håller tillbaka hushållens reala köpkraft. Häri ligger en ökad spänning i ekonomin, som bl.a. torde försvåra en lugn lönebildning.
Den reala ekonomin har hittills utvecklats positivt. I början av maj finns dock tecken på avmattning som inger oro. Framför allt mot bakgrund av de mycket optimistiska antaganden på vilka regeringens budgetförslag vilar.
Vid en jämförelse mellan regeringens prognoser och ett antal svenska och utländska välrenommerade konjunkturbedömare finner vi att regeringen genomgående är mer optimistisk i sina antaganden. Detta gäller t.ex. tillväxten av BNP, ränte- och kronkursut vecklingen, den privata konsumtionen och hushållssparandet. Räntorna förutsätts sjunka och kronkursen stiga på ett sätt som hittills bara återfinns inom regeringskansliets väggar. Även mycket små förändringar i prognosförutsättningar och antagen växelkursutveckling ger stora utslag. Trots att regeringen konstaterar att bedömningen av den privata konsumtionen är behäftad med särskilt stor osäkerhet, är just djärva antaganden om minskat hushållssparande själva grundbulten i förutsägelserna om en av historiens längsta högkonjunkturer för Sverige. Inga som helst cykliska konjunkturförändringar kan tydligen skönjas i regeringens kristallkula till sekelskiftet.
Mest anmärkningsvärt är dock att regeringen nu i kompletteringspropositionen inregistrerar att med den politik man själv föreslår, kommer arbetslösheten att långsiktigt ligga på 5,5 % plus ytterligare 4,5 % i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I en total arbetslöshet på 10 % ligger ett historiskt misslyckande för en socialdemokratisk regering att klara sin traditionella huvuduppgift; att hålla massarbetslösheten borta från Sverige. Bakgrunden är att de nödvändiga strukturella förändringarna av arbetsrätt och strategi för tillväxt i det privata näringslivet uppenbarligen är ideologiskt blockerade.
Kristdemokraterna föreslår i denna motion ett antal offensiva åtgärder med målsättningen att åstadkomma 50.000 nya företag och en kraftigt ökad tillväxt av företagande och sysselsättning.
3.3 Åtgärder för fler jobb
Kompletteringspropositionens avsaknad av tydliga förslag för tillväxt och nya jobb innebär en ökad belastning på arbetsmarknadspolitiken. Omvänt hade förslag om sänkt tjänstemoms och reformerad arbetsrätt för småföretagen varit en injektion för ökad tillväxt som hade kunnat minska behovet av arbetsmarknadsåtgärder.
De nya jobben måste skapas i den privata sektorn genom att skapa förutsättningar för expansion och tillväxt. En långsiktig och ambitiös satsning på utbildning, kompetens utveckling och forskning är nödvändig för att främja tillväxten av kvalificerad tjänsteproduktion. De nuvarande mycket höga skattekilarna på arbete främjar definitivt inte tillkomsten av nya jobb.
En framgångsrik ekonomisk politik för nya jobb måste också inbegripa en sund näringspolitik. Det krävs att rimliga förutsättningar läggs fast för att nya företag ska startas och befintliga företag ska kunna växa. En modern och flexibel arbetsrätt som gör att småföretagare vågar anställa fler är ett inslag i en sådan politik. Förlängda visstids- och provanställningar är en nödvändighet för dessa företag och för att få fler i arbete.
En skattereform med sänkta skatter på arbete och samtidigt höjda miljöavgifter skulle dels skapa incitament för en miljövänligare produktion, dels främja framväxten av nya arbetstillfällen. Det är väsentligt att denna tanke om skatteväxling för fler jobb snarast kan omsättas i praktisk handling.
Mer om detta finns i avsnitten 4.4 och 4.5.
3.3.1 Aktiva arbetsmarknadsåtgärder
Regeringens återställarpolitik hotar nu konjunkturuppgången och därmed riskeras en bestående hög arbetslöshet. De grundläggande orsakerna till arbetslösheten måste som tidigare beskrivits lösas med en generell ekonomisk politik för tillväxt och fler jobb. Under tiden en sådan politik kan verka och nå full effekt och ökad sysselsättning i näringslivet ställs stora krav på en aktiv och väl fungerande arbetsmarknadspolitik.
Det positiva med regeringens kursändring på arbetsmarknads området är att praktikplatserna och ALU kommer tillbaka. På dessa punkter reser kristdemokraterna inte invändningar. Vad gäller flyttbidrag och pendlingsbidrag har kristdemokraterna avvisat dessa. Det visar sig nu att vår tidigare kritik av regeringens arbetsmarknadspolitik i stort har visat sig vara riktig. T.ex. visar det sig nu att när över halva ansökningstiden för att få del av det s.k. riktade arbetsmarknadsstödet gått ut, har endast ca 5.000 nyanställningar tillkommit. För övrigt kommentera s arbetsmarknadspolitiken mer utförligt i kds-motionen med anledning av regeringens proposition om en effektivare arbetsmarknadspolitik.
3.3.2 Arbetslöshetsersättning
Från kristdemokraternas sida anser vi att en enhetlig ersättningsnivå i socialförsäkringssystemen och arbetslöshetsförsäkringen är nödvändig. Ersättningsnivån bör därmed vara 80 % i sjuk-, arbetslöshets-, arbetsskade- och föräldraförsäkringarna. Att gå under denna nivå innebär ökade kostnader för socialhjälp ute i kom munerna. Detta innebär också att vi motsätter oss en sänkning av grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet.
3.4 Kommunal ekonomi
Vi kristdemokrater är väl medvetna om att den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste hänsyn tas till nyckelområden inom den offentliga verksamheten -- framförallt vården och äldreomsorgen. Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden måste anses vara obefintliga, tvärtom krävs ö kade resurser för att kvaliteten inom dessa sektorer skall upprätthållas. Därför vill vi destinera ett särskilt bidrag till vård och omsorg i kommuner och landsting på totalt 4,8 miljarder kronor. Detta är i enlighet med vad kristdemokraterna presenterade i sin budgetmotion. Där begränsades också höjningen av egenavgifterna till 2 procentenheter fram till 1998. Detta innebär att ytterligare närmare 3 miljarder kronor utöver regeringens förslag skulle stanna i kommunsektorn. Kristdemokraterna finansier ade EU-avgiften fullt ut i sin januarimotion. Därför avvisas i motionen förslaget att den breddade fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrilokaler specialdestineras till EU-finansieringen. Dessa 2,9 miljarder föreslås i stället användas för en skatteväxling till kommunsektorn. Kristdemokraternas förslag att 80-procentsnivåerna i arbetslöshets-, sjuk-, arbetsskade- och föräldraförsäkringarna bibehålls, medför ökade skatteintäkter och lättnader för kommunens kostnader bl.a. för socialbidrag . Enligt Kommunförbundet blir effekten av regeringens politik en ökning av kommunernas kostnader för socialbidrag med ca 2 miljarder kronor.
Sammantaget innebär detta att med en kristdemokratisk budgetpolitik skulle kommunsektorn förstärkas med 7--8 miljarder kronor mer än med regeringens politik. Dessa resurser skall enligt vårt synsätt prioriteras till vård och omsorg om våra äldre.
Detta är förslag som vi framfört i budgetmotionen och där finansierat fullt ut. Denna inriktning borde därmed komplettera regeringens riktlinjer när det gäller statsbidragsutvecklingen avseende kommunerna för de närmaste åren.
Angående finansieringsprincipen bör understrykas att staten givetvis skall leva upp till denna. Det gäller då att inte påföra kommunerna nya kostnader utan att staten tar ansvar för hur sådana ska täckas. De svårigheter som funnits och finns att leva upp till detta gör att vi uttrycker tveksamhet till tanken på ett tak för de offentliga utgifterna i kommuner och landsting. Trovär digheten i ett sådant förslag är också begränsat så länge inte staten har kontroll över sina egna utgifter. Skall ett tak av det slag regeringen skisserar införas, bör man också samtidigt tydliggöra finansieringsprincipen. Problemet synliggörs mycket tydligt med barnomsorgslagen som inneburit merkostnader för kommunerna utan att medel ställts till förfogande. Ett klargörande av hur finansieringsprincipen skall tillämpas är nödvändigt om ett tak för de offentliga utgifterna skall införas för kommuner och landsting.
3.4.1 Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting
Huvudsyftet med det nu föreslagna bidrags- och utjämningssystemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Detta sker genom förslag till en långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och för strukturellt betingade kostnadsskillnader.
Bidrags- och utjämningssystemet får en likartad uppbyggnad för såväl kommuner som landsting. Därmed förutsätts framtida huvudmannaskapsförändringar underlättas.
Med det förslag som regeringen nu presenterar får alla kommuner respektive landsting efter utjämningen en lika stor beskattningsbar inkomst räknat per invånare. En sådan utjämning får betecknas som mycket långtgående.
En annan mycket viktig komponent i utjämningssystemet är utjämningen för strukturellt betingade kostnadsskillnader. För vissa typer av kommuner har kostnadsutjämningen en större ekonomisk betydelse än inkomstutjämning en. Utformningen av kostnadsutjämningen innefattar ett antal svåra avvägningsproblem, både när det gäller vilken typ av strukturella förhållanden som skall vägas in i systemet och hur dessa skall mätas. Därför har också den föreslagna kostnadsutjämningen varit det som i första hand tagits upp i den offentliga debatten. Kostnadsutjämningen har ju stor betydelse för resursfördelningen mellan olika delar av landet och mellan olika typer av kommuner och landsting.
Eftersom huvudsyftet med det nu föreslagna systemet är att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar har de regionalpolitiska och stimulerande inslagen tonats ned.
Kristdemokraterna anser att det föreslagna systemet för utjämning av skatteinkomster är rätt i sina huvuddrag. Om man vill åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar så är ett långtgående inkomstutjämningssystem avgörande. De kommuner som med systemet blir ''givarkommuner'' får åtta år på sig att anpassa sin ekonomi för att svara mot de anspråk systemet ålägger dem. ''Mottagarkommunerna'' får dock omedelbar effekt på sina ''merintäkter''.
Även om huvuddragen i regeringsförslagen har en riktig ansats krävs justeringar. Kristdemokraterna anser att kompensationen för äldreomsorg skall räknas upp i förhållande till regeringsförslaget som på denna punkt överensstämmer med beredningens. ''Äldrefaktorns'' uppräkning behöver vara betydande. Finansieringen sker via statsbidraget till kommunerna. ''Betalningen'' för denna uppräkning blir därmed solidarisk och gagnar kommuner som har en stor andel äldre boende i kommunen.
När det gäller förslaget till kostnadsutjämning i primärkommunala verksamheter har regeringen liksom beredningens majoritet vad gäller barnomsorg föreslagit att tillägg/avdrag för barnomsorg beräknas dels efter andelen barn 1--2 år, 3--6 respektive 7--9 år och dels efter indikatorer på behovet av barnomsorg per barn. Som indikatorer på behovet används föräldrarnas förvärvsfrekvens, kommunens skattekraft och ett tätort sindex. Vi anser att tillägg/avdrag för barnomsorg i stället bör beräknas dels efter andelen barn 1--2 år, 3--6 år, 7--9 år respektive 10--12 år, dels efter hur mycket barnomsorg som utförs i kommunen.
På motsvarande sätt som vi föreslagit att kompensationen för äldreomsorg inom det primärkommunala utjämningssystemet skall räknas upp föreslås en uppräkning av kompensationen för hälso- och sjukvård i kostnadsutjämningssystemet för landsting. Finansieringen sker via statsbidraget. Vi vill samtidigt erinra om det bristande underlaget i beredningens förslag vad gäller intäkts- och kostnadsutjämningssystemet för landsting.
Slutligen vill vi betona vikten av den del av förslaget som handlar om uppföljning och utvärdering och möjligheten att förändringar kan föreslås och genomföras efter två år.
4. Kristdemokraternas ekonomiska alternativ 4.1 Långsiktig utvecklingskraft
Sveriges ekonomi har under 25 år haft sämre utvecklingskraft än genomsnittet av OECD-län derna. Detta är den huvudsakliga bakgrunden till att vårt land drabbades mycket hårdare än våra grannländer och andra motsvarande länder av den internationella lågkonjunkturen 1991 till 1994. En mängd förhållanden bidrog till detta; regleringar på olika marknader, en skattepolitik som varken stimulerade till arbete eller sparande, offentliga försäkringssystem med låga självrisker, som inte tillräckligt uppmuntrade ett personligt ansvarstagande. Många viktiga strukturreformer har genomförts utan att den trendmässiga tillväxttakten förväntas öka mer än marginellt. Dock återstår fortfarande på arbetsmarknaden lagstiftning och regleringar som med stor sannolikhet bidrar till låg tillväxt och hög arbetslöshet.
De grundläggande orsakerna till dagens djupa ekonomiska kris i Sverige ligger långt tillbaka i tiden. Redan i början av 1970-talet började Sveriges ekonomiska utveckling avvika från den i jämförbara länder. De offentliga utgifterna har vuxit betydligt snabbare i Sverige än i jämförbara länder. En del av transfereringssystemen har fått en utformning som lett till ett överutnyttjande, vilket bidragit till såväl höga kostnader som dämpad produktivitetsutveckling. Många sektorer har dominerats av offentliga monopol, vilket lett till sämre effektivitet och högre kostnader och därmed också till undanträngningseffekter.
Expansionen av de offentliga utgifterna krävde ett högt och stigande skattetryck. De höga marginalskatterna minskade arbetsutbud och sparande. Företagsbeskattningen motverkade i viktiga avseenden dynamik och utveckling i näringslivet. Till de strukturella problemen kan också räknas de olika regleringar som under lång tid präglade många sektorer inom den svenska ekonomin. Dessa strukturella problem försvagade utvecklingskraften under 1970- och 1980-talen. Den kontinuerliga kostnadskrisen, framför allt beroende på lönekostnadsökningar över det realt tillgängliga utrymmet, ledde till tappad konkurrenskraft gentemot omvärlden. Finans- och fastighetskrisen som orsakades av 1980-talets inflations- och spekulationsekonomi innebar ett dramatiskt fall i hemmamarknadsefterfrågan, som vi ännu inte hämtat oss ifrån. Under 1970- och 80-talen var det, med undantag för några få år, lönsammare att placera pengar i fastigheter, konst och diamanter än i arbetande kapital i företag. Sammantaget har detta medfört en kraftigt minskad produktion, vilket lett till en hög arbetslöshet. Detta har i sin tur ökat den offentliga sektorns utgifter samtidigt som inkoms terna minskat. Underskottet i den offentliga sektorn har ökat kraftigt.
Det finns tecken på Sverige som ett land i permanent tillstånd av stagnation. Tre tydliga tecken på ett tillväxtförlopp är tillväxten av realkapital (byggnader och anläggningar), humankapitalet (utbildning) och teknisk utveckling.
Jämfört med övriga OECD-länder har Sveriges investeringar i realkapital visat en tydlig stagnation sedan 70-talet. På utbildningsområdet ser vi att få svenskar väljer att utbilda sig på universitet och högskola i en internationell jämförelse. I äldre åldersgrupper är andelen högre vilket tyder på en negativ tendens. Utbildningsnivån inom industrin förefaller generellt vara lägre i Sverige, bl.a. är andelen civilingenjörer i industrin låg. Endast satsningarna vad gäller teknisk utveckling (FoU) är höga i en internationell jämförelse. Det finns dock tecken på att antalet utbildade forskare är oroande lågt, att kopplingen från FoU till produktion som genererar ett förädlingsvärde är sämre än i många andra länder, samt att vår FoU är alltför koncentrerad till stora företag i några få branscher.
Skall vi vända trenden och långsiktigt få ner arbetslösheten, måste regeringen ta bort de ideologiska skygglapparna och våga se den svenske familjeföretagaren som en tillgång som måste värnas och stimuleras. Det handlar om att kreativitet måste frigöras, om att människor skall våga förverkliga sina affärsidéer, våga språnget att starta eget, utvidga, ta risker och nyanställa. Transaktionskostnaderna måste hållas låga så att medborgarna kan dra nytta av varandras vilja och kunnande. Här finns den ekonomiska utvecklingens kanske viktigaste drivkrafter.
Sveriges tillväxtproblem har behandlats i olika utredningar och forskarrapporter. Bland de viktigare kan nämnas Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) och Produktivitetsdelegationens betänkande (SOU 1991:82). Vidare kan nämnas den så kallade NBER-rapporten från SNS och professor Johan Myhrmans bok ''Hur Sverige blev rikt''. Ett annat nyutkommet inlägg är Företagarnas ''Den säkra vägen''.
Det finns i flera avseenden en betydande samstämmighet bland dessa analyser om i vilken riktning flera förändringar bör vidtas för att bryta den permanenta stagnation som vilat över svensk ekonomi i ett kvarts sekel. Regeringen har på sin korta tid vid makten valt att vidta en lång rad åtgärder som står i direkt konflikt med en tillväxtskapande politik. Om ingen kursändring sker under mandatperioden kommer vår stagnation gentem ot övriga OECD-länder att fortsätta mot år 2000. Med en möjligen starkare statskassa går vi mot ett ekonomiskt allt svagare land.
Vad som nu krävs är en nationell samling kring ett räddningsprogram som har tillräcklig politisk kraft att undanröja de grundläggande hindren för långsiktig tillväxt. Däri ligger också möjligheten att skapa den långsiktiga trovärdighet som kan få Sveriges offentliga finanser i balans. Detta är också Sveriges enda möjlighet att slippa en permanent position som ett av Europas fattigare länder.
För att den svenska ekonomin långsiktigt ska kunna utvecklas så att välfärden kan garanteras och arbetslösheten minimeras är flera åtgärder av långsiktig och strukturell natur nödvändiga.
En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. En god produktivitet innebär att de tillgängliga resurserna ger ett stort utbyte och därmed främjar ekonomisk utveckling, men medför också att en viss produktion kan åstadkommas med mindre resurser, vilket minskar miljöbelastningen. För att en god produktivitet ska främjas krävs att devalveringspolitik undviks -- det visar erfarenheterna från de senaste två decenniernas övningar på detta område.
En väl fungerande infrastruktur, inklusive telekommunikationer och informationsteknologi, är också en central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet ska kunna expandera. De satsningar som påbörjades under den förra mandatperioden bör fullföljas.
Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskning måste förbättras.
Det krävs reformer av arbetsrätten som bättre svarar mot dagens arbetsmarknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet. Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera incitament till såväl egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas. En god ägarspridning i näringslivet har stor betydelse för utvecklingskraften i ekonomin och förutsättningarna att skapa tillväxt och välfärd.
4.2 Etikens betydelse
Kristdemokraterna har alltid betonat och fört fram etikens betydelse för en långsiktigt god ekonomisk utveckling. Etiken måste vara grundläggande vid valet av politiska lösningar och vid olika ekonomiska prioriteringar. Sett ur detta etiska perspektiv finns mycket att vara besviken på i regeringens reviderade finansplan.
Som en del i den etiska dimensionen finns förvaltarskapets princip, nämligen människans personliga och kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer, samt den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste präglas av social och ekologisk hänsyn. Resultatet av tillväxten måste komma alla grupper i samhället tillgodo genom en rättvis fördelningspolitik. Regeringen låter nu de svaga i samhället, arbetslösa och sjuka, ta ett alltför stort ansvar för det ekonomiska läget.
Grunden i marknadsekonomin är uppkomsten och förekomsten av olika civilrättsliga avtal och relationer. Institutioner, dvs. vanor, normer och regler, utgör spelreglerna i ekonomin. Effektiva institutioner, som enligt Kristdemokraterna bäst skapas genom god etisk förankring, sänker transaktionskostnaderna och ger därmed en effektivare ekonomi. Det är långsiktigt ytterst viktigt för det ekonomiska livet att de regler och förordningar staten inrättar är långsiktiga och därmed pålitliga. Att regeringen nu på olika sätt föreslår förändringar i exempelvis avdragsrätten vid pensionssparande och regler för momsredovisningen skapar en osäkerhet bland de ekonomiska aktörerna i långt bredare omfattning än för dem som nu direkt drabbas. Hur skall någon våga investera och anställa när de vanor och regler som gällde igår inte gäller idag?
I den långsiktiga kampen mot ekonomisk brottslighet, som förorsakar enorma inkomstbortfall för staten, är också samhällets förankring i en god etik av avgörande betydelse.
4.3 En ekologiskt hållbar utveckling
Utifrån den kristdemokratiska förvaltarskapstanken kan ekonomisk utveckling inte mätas med ett snävt ekonomiskt tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär istället tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I national förmögenheten inräknas miljö- och naturresurser, det mänskliga kapitalet samt en nations finansiella nettotillgångar. En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människors hälsa och förmåga.
Kristdemokraterna efterlyste redan i samband med budgetpropositionen i januari en politisk helhetssyn som leder till att åtgärder för att uppnå långsiktig hushållning både vad avser finansiella tillgångar såväl som naturtillgångar integreras. Vi kan återigen konstatera att i den avvägning som gjorts vad avser skattehöjningar och besparingar har miljöperspektivet gått förlorat. Kristdemokraterna presenterar i sitt alternativ till statens budget i januari en politik som tar sikte på långsiktigt ekonomisk utveckling inom ekologiska ramar. Bl.a. tas första steget i en skatteväxling innebärande avfallsskatt kvittat mot lägre skatt på arbetskraft. I denna motion går vi vidare på den vägen genom att godta de förslag till höjningar av energi- och miljörelaterade skatter m.m. som föreslås i regeringens proposition 1994/95:203 och sänka tjänstemomsen (se vidare avsnitt 4.5). De föreslagna skattehöjningarna i denna proposition avser energiskatten på bränsle som förbrukas i arbetsredskap, traktorer och terrängfordon, koldioxidskatten på samtliga bränslen, vattenkraftsskatten och kärnkraftsskatten samt energiskatten på elektrisk kraft. Dessutom föreslås en höjning och efterföljande indexering av försäljningsskatten på motorfordon och att den nu gällande tidsbegränsningen av indexeringen av energiskatten, alkoholskatten och tobaksskatten slopas.
Både i januari och nu i kompletteringspropositionen blir konsekvensen av att räkna med ett alltför snävt BNP-mått mycket uppenbar. Den föreslagna neddragningen på anslagen till kalkning och miljöforskning är typexempel på kortsiktigt tänkande och åtgärder som riskerar att relativt snabbt innebära minskad nationalförmögenhet/ökad miljöskuld. Dessa neddragningar föreslås trots att de analyser Naturvårdsverket låtit utföra när det gäller effektiviteten i olika satsningar för att komma till rätta med våra allvarligaste miljöproblem visar att just dessa åtgärder, tillhör de mest effektiva.
I proposition 1994/94:119 presenterar regeringen åtgärder mot försurningen. Kristdemokraterna efterlyste med anledning av denna en samlad strategi på den nationella nivån för att komma till rätta med den tilltagande försurningen. I ministerrådet har miljöministern medverkat för att lyfta frågan om åtgärder mot försurning. Den tydligt sänkta ambitionsnivån på nationell basis bidrar dock knappast till att ge Sverige den starka position som är nödvändig för våra möjligheter att offensivt medverka till nödvändiga skärpningar av direktiv etc. Den neddragning som gjordes i januari innebar att i princip ingen nykalkning kan komma till stånd. Den ytterligare minskningen av anslaget i kompletteringspropositionen innebär ett hot mot befintlig kalkningsverksamhet!
Besparingarna på anslaget till kalkningsverksamhet och miljöforskning avvisas.
4.4 50 000 nya företag
Kristdemokraterna förordar en generell näringspolitik som uppmuntrar företag och företagande. Det är endast genom en sådan politik som nya långsiktigt uthålliga arbeten kan skapas och välfärden i det längre perspektivet kan värnas och utvecklas. Det är inte politiker som skapar arbeten, men det är politiker som har ansvaret för att skapa ett näringsklimat som uppmuntrar till företagande och investeringar.
Under den föregående fyrklöverregeringens tid genomfördes en omläggning av näringspolitiken i generell riktning. Hinder i form av regleringar upphävdes, arbetsrätten moderniserades, dubbelbeskattningen på riskvilligt kapital avskaffades och ägarspridningen av aktier ökade.
Den socialdemokratiska regeringen har på kort tid radikalt försämrat möjligheterna för företag och företagande. Genom att gå ifrån den generella näringspolitiken till förmån för en mer selektiv försämras näringsklimatet. Skattehöjningar, regleringar, stelbent arbetsrätt skapar en dålig grund för det ekonomiskt nödvändiga -- en period med nya och växande småföretag. Detta kommer i ett längre perspektiv att få svåra återverkningar för välfärden, för jobben och för möjligheterna att komma till rätta med de statsfinansiella problemen.
Ett välfärdssamhälle kräver en samhällsekonomi i balans. En förutsättning för en god välfärd är en effektiv och ansvarsfull marknadsekonomi. Det visar den historiska erfarenheten. Marknadsekonomin bygger på att människor enskilt eller i olika former av samverkan fritt kan äga, förvärva och förvalta egendom och företag. Den ger människan valfrihet och utlopp för sin kreativitet. Därigenom skapas grunden för ökat välstånd och för en solidarisk välfärdspolitik.
Näringspolitiken kan inte drivas för sig utan måste vara sammankopplad med den ekonomiska politiken i övrigt. Om den ekonomiska politiken som helhet är fel kan ingen näringspolitik i världen korrigera denna.
Sverige behöver nya företag och företagare. För att detta ska komma till stånd fordras ett gott företagsklimat. 1992 fanns i Sverige 420 000 företag utanför jord- och skogsbruket. Strukturen är sådan att endast 1 000 av dessa hade fler än 200 anställda. Kristdemokraterna anser att det under de närmaste tre åren fordras 50 000 nya företag i Sverige. För detta krävs en serie åtgärder som sammantaget ger det nödvändiga klimatet för en sådan företagsexplosion.
Skolan kan spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse för företagandets roll och betydelse i samhället. Många gånger ger skolan en bra utbildning för att bli löntagare. I en tid när vi behöver många nya företagare kan också skolan hjälpa till att lägga grunden till det klimat som vi önskar. Kristdemokraterna har bl.a. föreslagit att ytterligare ett nationellt program med speciell inriktning på företagande bör införas i gymnasieskolan.
Nya arbetstillfällen är målet för många av de åtgärder som idag föreslås i samhällsdebatten. Nya arbetstillfällen är viktigt med hänsyn till arbetslöshetens mycket negativa konsekvenser för den enskilde, samhället och inte minst samhällsekonomin. Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på de mindre företagen. Det är också naturligt med utgångspunkt från att studier av svenska företag visat att ca 70 % av nya arbetstillfällen genererats i mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 % har uppstått genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit genom nyetablering.
Skattesystemet måste vara så utformat att det skapas incitament för företagande. Skattesystemet bör så långt som möjligt vara neutralt, t.ex. genom att beskattningen inte ska påverka ett företags val av finansiering med nyemission eller lån. Avkastning av kapital bör behandlas likvärdigt i skattehänseende. De överväganden som gjordes hösten 1993 när den dåvarande riksdagen införde ett system för enkelbeskattning av bolagsinkomster utgick från detta grundläggande för hållande. Den dubbelbeskattning som tidigare gällde innebar att avkastning på det riskbärande egna kapitalet i aktiebolag normalt beskattades med 51 %, medan avkastningen på riskfritt sparande beskattades med 30 %. Detta förhållande försvårade riskkapitalförsörjningen och därmed den expansion som kan ge de nödvändiga nya arbetstillfällena i privat sektor.
Hösten 1994 genomfördes på förslag av den socialdemokratiska regeringen en rad ändringar som innebär försämrade villkor för förtagande; bl.a. återinfördes dubbelbeskattningen av det egna kapitalet, och kvittningsrätten vid underskott i nystartad förvärvsverksamhet slopades. Dessa åtgärder medför negativa effekter för expansion och nyföretagande, särskilt med hänsyn till de svårigheter att få tillgång till riskvilligt kapital som företagen har idag. Det är ingen tillfällighet att en enkelbeskattning står högt på företagarnas lista över önskvärda politiska åtgärder.
Riksdagen bör besluta om en återgång till neutral beskattning av kapitalinkomster genom slopad dubbelbeskattning. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga förslag till riksdagen med sikte på att riksdagen ska kunna ta beslut om lagstiftning tidigt under hösten 1995.
Enligt kompletteringspropositionen ska regeringen till riksdagen senare återkomma med förslag till kvittningsrätt vid underskott i nystartad verksamhet. Kvittningsrätten ska enligt kompletteringspropositionen införas först inkomståret 1996. Eftersom kvittningsrätten togs bort den 1 januari 1995 uppstår ett ''glapp'' under 1995. Det är märkligt att kvittningsrätten enligt regeringen och Centerpartiet inte bör införas under 1995 så att detta ''glapp'' kan undvikas. Det är inte rimligt att Sverige ska riskera att nya företag inte startas på grund av att kvittningsrätten dröjer. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att reglerna ska kunna tillämpas med verkan från och med inkomståret 1995.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen att man avsåg att överväga införandet av ett system med riskkapitalavdrag. I kompletteringspropositionen har detta nu reducerats till att ett temporärt riskkapitalavdrag ska införas. Kristdemokraterna har länge arbetat för införande av ett riskkapitalavdrag som en av flera vägar för att underlätta startande och expansion av företag. Detta instrument för förnyelsen av företagsbeståndet ska inte vara beroende av konjunktursvängningen utan vara långsiktigt. Därför bör avdragsmöjligheten vara permanent. Detta bör ges regeringen till känna.
Arbetsrätten är till framförallt för att värna den anställde i förhållande till arbetsgivaren. En stark arbetsrätt ger trygghet för den anställde vilket i sin tur är en styrka för företagen. På vissa områden kan dock utformningen av arbetsrätten fungera som ett hinder för företagexpansion. Kristdemokraterna förordar en arbetsrätt i enlighet med den som den tidigare riksdagsmajoriteten beslutade. Det handlade om möjligheten att undanta två personer från turordningsreglerna vid uppsägning. Fackets vetorätt vid entreprenader avskaffades och förbud mot blockad av enmansbolag infördes. Möjligheten till prov- och visstidsanställning förlängdes från sex till tolv månader. Kristdemokraterna vill återinföra denna lagstiftning och dessutom pröva möjligheten till visstidsanställning i två år. En annan arbetsrättslig förändring som skulle kunna få en påtaglig effekt när det gäller rekryteringen är att förkorta den tid under vilken arbetsgivaren är skyldig att återanställa tidigare uppsagd personal vid nyanställning. En halverad tid, från tolv till sex månader, gällande för anställda som inte fyllt t.ex. 55 år kan bedömas ge positiva sysselsättningseffekter. Konsekvenserna för arbetstagarna måste vägas mot den stagnation på arbetsmarknaden som blir följden om inte dessa åtgärder vidtas.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag till besparingar beträffande främjande av kvinnors företagande. Till de åtgärder som fordras för att få till stånd många nya företag hör att utnyttja den potential som finns bland kvinnorna. Det finns en stor efterfrågan på lån till kvinnliga företagare. Regeringen föreslog i januari och riksdagen beslutade i maj om 200 miljoner kronor till detta anslag. Regeringens förslag till en 25-procentig neddragning av anslaget är både förvånande och beklagansvärd. Vi kristdemokrater anslår 50 miljoner utöver regeringens förslag.
4.5 Utveckla tjänstesektorn
Svensk ekonomi håll er på att tudelas. Exportindustrin går på högvarv medan lågkonjunkturen fortfarande dominerar hemmamarknaden. De kraftiga skattehöjningar och besparingar som regeringen genomför minskar den disponibla inkomsten för hushållen. Kristdemokraterna vill föra en mer offensiv politik som stimulerar förutsättningarna att skapa nya jobb på den svenska hemmamarknaden. Eftersom Sverige har svårt att konkurrera med låglöneländernas produktion av konsumtionsvaror spelar den sysselsättningsintensiva tjänsteproduktionen en avgörande roll för att få ner arbetslösheten.
Tjänstesektorn sysselsatte 1993 70 % av arbetskraften och stod för 68 % av produktionen. Privata tjänsteföretag stod för 38 % av sysselsättningen och 47 % av produktionen, medan den offentliga sektorn stod för 32 % av sysselsättningen och 20,5 % av produktionen. Industrin stod för endast 26 % av sysselsättningen och 30 % av produktionen.
Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag och enligt SCB:s prognosinstitut kommer uppdragsverksamheten att vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. Det handlar om olika branscher som bygg- och anläggning, data, miljö, ekonomi, försäkring, media, reklam, underhållning, turism, restaurang, frisör, skomakare, bilreparationer, städbolag och tvättinrättningar.
En politisk stimulans för att påskynda denna utveckling skulle få påtagliga positiva effekter på antalet nya jobb. En sänkning av tjänstemomsen skulle öka efterfrågan på olika tjänster inom bl.a. ovanstående branscher, rikta sig mot såväl andra företag som hushåll och därmed ge många nya jobb. I vårt förslag ingår även en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenhet.
Det är absolut nödvändigt att den privata tjänstesektorn ges rimliga förutsättningar att utvecklas om regeringens prognoser för sysselsättningen ska kunna infrias och helst överträffas. Kunskap och intellektuellt kapital är tjänsteföretagens största tillgång. Det är därför ytterst viktigt med en ambitiös satsning på utbildning, kompetensutveckling och forskning. Många av tjänsteföretagen sysslar med säsongsbetonad verksamhet eller arbetar med olika uppdrag av kortare eller längre art. För att dessa tjänsteföretagen skall våga anställa krävs en modernisering av arbetsrätten som gör det lättare att anställa personal för kortare tid.
Varje år utförs mer än 2,7 miljoner heltidsjobb i den informella sektorn, vilket är mer än i hela det privata näringslivet och obetydligt mindre än i hela den formella ekonomin. Ca 45 % av allt arbete som utförs i Sverige utförs i hemmen. Medan allt fler går arbetslösa ökar arbetsbördan för andra genom bl.a. dubbelarbete i såväl den formella som den informella sektorn. Förändringar i skattesystemet är nödvändiga för att öppna upp marknaden för tjänster riktade direkt mot hushållen. Dagens höga skattekilar, drygt 60 %, gör att marknaden för den typ av tjänster som går att utföra i egenregi i stort sett är utplånad.
En skatteväxling, med sänkta skatter på arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening och förbrukning av energi och ändliga råvaror, skulle vara ett steg mot ett skattesystem som främjade tjänsteproduktion. Men en differentierad skatt på olika typer av arbeten, där tjänster beskattas lägre än varuproduktion, är också nödvändig för att underlätta tillkomsten av nya jobb inom tjänstesektorn. Kristdemokraterna anser att en sänkning av tjänstemomsen bör ske före en sänkning av matmomsen. I denna motion föreslås därför en sänkning av tjänst emomsen från 25 % till 12 %. I enlighet med skatteväxlingens princip föreslås också en höjning av olika energi- och miljörelaterade skatter. De höjningar av miljö- och energirelaterade skatter som föreslås i regeringens proposition 1994/95:203 Finansiering av EU- medlemskapet använder vi för att delfinansiera sänkningen av tjänstemomsen. Kristdemokraterna utvecklar resonemangen kring detta i en motion lagd på nämnda proposition.
4.6 Kommentarer till regeringens budget 4.6.1 Bistånd
Regeringen föreslår att reservationsanslag för biståndsanslaget uppgående till 1 000 000 000 kr dras in. För oss kristdemokrater synes inte detta rimligt. Även om våra ekonomiska problem för oss är kännbara är det inte att betrakta som anständigt att det till tidigare besparingar på miljardbelopp adderas ytterligare besparingar på en miljard kronor.
4.6.2 Ungdomsorganisationer, Trossamfund, Idrott m.m.
Inom civildepartementets område görs ett antal mindre besparingar som kan synas försumbara när de jämförs med betydligt större indragningar från andra departement. Det kan ses mera som ett uttryck för att alla departement skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Besparingen gäller stöd till ungdomsorganisationer, 3,2 miljoner, stöd till trossamfund, 3,3 miljoner, stöd till kooperativ utveckling, 1 miljon, stöd till utveckling av ideell verksamhet, 1 miljon och stöd till idrotten 4,4 miljoner. Sammanlagt 12,9 miljoner. Vi är övertygade om att verksamheterna kommer att leva vidar e utan dessa pengar, men vi är lika övertygade om att besparingen är rent kontraproduktiv. I samtliga fall handlar det om verksamheter som engagerar många människor, inte minst ungdomar, och som snarare behöver utvecklas än avvecklas eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. Vi avslår därför dessa besparingar.
4.6.3 Ersättningsnivåer
Kristdemokraterna avslår regeringens förslag till sänkning av ersättningsnivåerna för sjuk-, arbetslöshets-, arbetsskade- och socialförsäkringarna samt en sänkning av grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet.
4.6.4 Studiestöd
Studiestöd till deltidsstuderande
Den som studerar på minst halvtid har rätt till deltidsstudiestöd, det vill säga i princip hälften av ett helt studiestöd. Detta fungerar ganska väl för de utbildningar som är upplagda på hel- eller halvfart. I komvux däremot där utbildningen bygger på kurssystem har dessa regler kritiserats länge. Många elever fyller på med kurser som de egentligen inte behöver bara för att bli berättigade till fullt studiestöd. Detta leder naturligtvis inte till ett effektivt resursutnyttjande vare sig ur den enskildes eller ur statens synvinkel.
Den så kallade finvux-utredningen föreslog redan 1991 en övergång till flexiblare regler när det gäller deltidsstudiestöd för komvux-elever. Riksdagen tog våren 1994 ett beslut i den riktningen som skulle träda i kraft 1 juli 1995. Tyvärr föreslog regeringen i november 1994 att detta beslut skulle rivas upp. Något som vi kristdemokra ter motsatte oss. Nu har regeringen bytt fot och föreslår att studiestödet skall avpassas till studiernas omfattning för elever i komvux och vid statens skolor för vuxna. Regeringens agerande är anmärkningsvärt och skapar en stor osäkerhet bland dessa elevgrupper.
Vi kristdemokrater välkomnar ändå regeringens förslag och föreslår att dessa nya regler även bör omfatta dem som läser på folkhögskola och är berättigade till studiestöd. Genom att de elever som läser på komvux eller på folkhögskola får studiestöd i förhållande till studiernas omfattning och inte bara hälften av ett helt studiestöd förbättras inte bara resursutnyttjandet. De ekonomiska förutsättningarna vid deltidsstudier förbättras också, och studieavbrotten kommer förhoppningsvis att minska.
Sänkt ersättning för vuxenstuderande och barntillägg
Under senare år har bland annat folkhögskolorna erhållit särskilda medel för att utöka antalet plaster. Tydliga signaler har dock kommit under våren på att de målgrupper som avsåg s omfattas av den särskilda satsningen inte har råd att utnyttja den resurs som statsmakterna ställt till förfogande. Detta ser vi kristdemokrater mycket allvarligt på.
Kristdemokraterna motsätter sig regeringens förslag att sänka ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och miniminivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet, och därmed också de ändringar i vuxenstudiestödet som blir följden av dessa förslag.
Den grupp vuxenstuderande som drabbats hårdast av regeringens politik när det gäller vuxenstudiestöd är de som har försörjningsansvar för barn, ofta lågutbildade kvinnor. Detta kan vi kristdemokrater inte acceptera och motsatte oss riksdagens beslut att avskaffa barntillägget..
Sammanläggning av svux och svuxa
Studiestödsutredningen har föreslagit att en samordning av reglerna mellan det särskilda vuxenstudiestödet, svux och det särskilda vuxenstudiestödet för vuxna, svuxa ska komma till stånd snarast. Det gäller bestämmelserna om för vilken tid svux och svuxa maximalt kan beviljas för studier på gymnasial nivå. Reglerna för svuxa bör ändras så att stöd kan utgå för studier på grundskolenivå samt för studier på gymnasial nivå enligt de bestämmelser som gäller för svux och studiemedel. Detta skall gälla även för folkhögskolestuderande.
Motivet till detta förslag är att det är liten sannolikhet för att personer som uppbär arbetslöshetsersättning ska påbörja en utbildning på gymnasienivå om man enbart får svuxa- bidrag för halva utbildningstiden vilket nuvarande regler medför. Det är lika angeläget att studerande som redan påbörjat studier på gymnasial nivå med svuxa-stöd får möjlighet att slutföra dessa. Risken är nu stor att många studerande avbryter sina studier innan avsett studiemål uppnåtts.
4.6.5 Kontaktdagarna
Det är av största vikt att föräldrar ges möjlighet att ta del av sina barns vardagsmiljö genom till exempel besök i och kontakt med barnomsorg och skola. De så kallade kontaktdagarna har bland annat möjliggjort detta. Föräldrar har möjlighet att varje år disponera två sådana dagar per år från det att barnet är 4 år tills det är 12 år. Regeringen aviserade redan i budgetpropositionen att den skulle föreslå riksdagen att slopa dessa dagar av statsfinansiella skäl och eftersom föräldrar har möjlighet att utnyttja föräldrapenningdagar i samma syfte. Detta gäller dock endast till det år barnet fyller 8. Kristdemokraterna föreslår därför att föräldrar ges rätt att spara 10 dagar i föräldraförsäkringen efter barnets 8-årsdag tills det fyller 12 år.
4.6.6 Yrkesinriktad rehabilitering
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Regeringen föreslår att medlen för denna verksamhet minskas med 70 miljoner kronor. Detta är en besparing som vi kristdemokrater bedömer vara rent kontraproduktiv. En väl fungerande rehabiliteringsverksamhet är en av de viktigaste åtgärderna för att minska antalet förtidspensioneringar, vilket skulle vara en samhällsekonomisk vinst, men framför allt en vinst för den enskilde. Trots att rehabiliteringsinsatserna lyfts fram som en av de viktigare åtgärderna inom social- och vårdpolitiken finns det rapporter som tyder på att tillgången till rehabilitering försämrats. Rehabiliteringsarbetet behöver alltså snarare ökas och framför allt utvecklas. Vi avslår därför detta besparingsförslag.
4.6.7 Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård
Det riktade statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård skall från och med år 1996 läggas in i det generella statsbidraget. Av statsfinansiella skäl föreslår nu regeringen att det riktade bidraget för andra halvåret 1995 på totalt 215 miljoner kronor inte skall betalas ut. Kristdemokraterna föreslår att riksdagen avslår detta besparingsförslag. Missbrukar- och ungdomsvård är ytterst angelägen, inte minst förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga insatser som kommunerna står för. Att under ett halvår inte betala ut några statsbidrag alls ger helt fel signaler och försvårar kommunernas långsiktiga planering och arbete.
Det förebyggande arbetet för barn och ungdomar görs idag inte bara av socialtjänsten utan till stor del av andra kommunala organ. Den framgång den förebyggande missbrukar- och ungdomsvården har är avhängig samverkan mellan kommunala förvaltningar och organisationer samt med de frivilliga organisationerna. På nationell nivå tog den förra regeringen fasta på dessa förhållanden och avlämnade därför en särskild ungdomsproposition. För att skapa ökad kraft bakom de ambitioner som där angavs finner vi det angeläget att man följer upp dessa ambitioner också på kommunal nivå. Kristdemokrater har i tidigare motioner föreslagit att riksdagen bör förtydliga kommunernas ansvar för det allmänt förebyggande arbetet bland barn och ungdomar och att kommunala barn- och ungdomsplaner bör upprättas.
4.6.8 Samefonden
I kompletteringspropositionen anges att regeringen kommer att dra in ett av Sametinget utbetalt partistöd om 494 000 kr från Samefonden till statskassan. Riksrevisionsverket har i sin granskning över statliga myndigheter (budgetpropositionen 1994/95:100 bilaga 10) gjort den bedömningen att Sametingets medel inte ska användas för partistöd. Regeringen har nu valt att gå på denna linje. Enligt vår mening är den argumentation som förs av regeringen oförståelig. Medlen i Samefonden är samernas kollektiva tillgång. Det förhållandet att regeringen förbehållit sig rätten att utse ledamöter gör inte Samefonden till statens.
För budgetåret 1994/95 äskade Sametinget medel för bl.a. utbetalning av partistöd till de 11 partier som är representerade i Sametinget. Enligt tinget har regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 i denna del inte heller angett några särskilda villkor för anslagets användning och inte heller på annat sätt invänt mot att Sametinget avser att utbetala partistöd. Partistödet är inte att se som en utgift tillhörande Sametingets myndighetsuppdrag, utan det utgår för att partier som är representerade i Sametinget skall kunna fullgöra sina demokratiska förpliktelser mot det samiska folket. Sametinget poängterar vikten av att inte sammanblanda denna fråga med de bidrag som utgår till samiska riksorganisationer och föreningar och som fördelas av Sametingets kulturdelegation.
I Sverige utgår partistöd till partier som finns representerade i folkvalda organ på riks-, regional- och lokal nivå och från vilka Sametinget inte avviker vare sig på det sätt valen förrättas eller i fråga om representativitet och demokrati. Demokrati förutsätter att politiska partier inte hindras att bedriva ett meningsfullt politiskt arbete. Utan några medel försvåras detta avsevärt. Partistöd utgör en grundpelare i ett folkvalt styrelseskick och Sametinget är delaktigt i en sådan ordning. Kristdemokraterna avvisar därför regeringens förslag att ta medel ur Samefonden och föreslår istället att partistöd utbetalas också till partierna i Sametinget i enlighet med de regler som gäller för partistöd.
4.6.9 Skatteväxling för en ekologiskt hållbar utveckling
I proposition 1994/95:203 ang. EU-finansiering föreslår regeringen att olika miljö- och energirelaterade skatter om sammanlagt 3,2 miljarder kronor skall anslås för finansiering av Sveriges EU-avgift. Kristdemokraterna har i sin januarimotion fullt ut finansierat EU-avgiften, varför vi föreslår att de 3,2 miljarder kronorna får bli ett steg på vägen till en skatteväxling för en ekologiskt hållbar utveckling.
4.7 Kristdemokraternas nya besparingsförslag
Den tidigare fyrpartiregeringen införde ett system där studiemedlen kopplades till studieresultatet. En viss studietakt ska förutsättas för den som vill komma i åtnjutande av studiemedel. Vi föreslår således en besparing på området.
Utbildningsbidrag med låneandel i reguljärt utbildningsväsende m.m. införs.
Kostnaderna för bidragsförskott kan reduceras. I detta sammanhang föreslår vi en besparing på 500 000 000 kr.
Som ett led i besparingarna föreslås att bostadsbidraget för ungdomshushåll, dvs. för personer mellan 18 och 29 år, utan barn, slopas.
Vi finner det vidare rimligt att de som uppbär pension och som har obetalda skatteskulder får se pensionsutbetalningen reduceras.
Den pågående rationaliseringen av Väg- och Banverken bör kunna påskyndas. Det är rimligt att ytterligare 200 miljoner kronor utöver regeringens förslag sparas.
På en punkt inom arbetsmarknadsåtgärderna kan en besparing ske. Hitintills har utbildningsvikariat inte i någon större utsträckning utnyttjats av den privata sektorn. Regeringens förslag om att arbetsgivaren nu skall få göra avdrag på arbetsgivaravgiften med 500 kr per dag som en arbetslös anvisas som vikarie av arbetsförmedlingen är vällovlig och tillstyrks. Däremot är det inte troligt att omfattningen av dessa utbildningsvikariat kommer att nå den nivå som regeringen tror. Därför kan reservationerna för detta minska med 1 400 000 000 kr så att det totalt kvarstår 4 154 000 000 kr.
5. Kristdemokraternas budgetalternativ
Kds har i sin partimotion med anledning av budgetpropositionen redovisat en politik för en rättvisare fördelningspolitik, en snabbare tillväxt av nya arbetstillfällen inom det privata näringslivet och en kraftfullare sanering av de offentliga finanserna. Våra förslag med anledning av kompletteringspropositionen bygger på de förslag som redovisades i motion 1994/95:Fi216. Nedan följer en tabell med kristdemokraternas budgetalternativ från januari 1995:
Budgetförstärkningar
Minskade utgifter utöverpropositionen 95/96 98
Höjd reell pensionsålder 0,5 3,0 A-kassan allmän och obligatorisk -- -- Ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen (snittinkomst de två senaste åren)
2,0 Förtidspensioner, regeringens förslag accepteras motsv kds förslag i saneringsprogrammet -- -- Förtida uttag istället för förtidspension efter 61 år 2,8 8,0 Delpensionen avvecklas helt 0,5 1,5 Utförsäljning av statliga företag, 10 mdr/år i tre år, räntevinst 1,0 3,0 Besparing på räntebidragen, i stället för höjning av fastighetsskatt 1,5 1,5 Återinförande av en karensdag, införande av en andra karensdag 3,9 Presstöd, partistöd, organisations- stöd, m.m. 0,1 0,2 Arbetsmarknadsdepartementet 0,6 0,6 Utbildningsdepartementet brutto 1,2 Det nya riktade anställningsstödet avvisas, ränteeffekt, 0,7 0,7 Effektivare skatteindrivning 0,5 3,0 Minskade statsbidrag till kommunerna med hänsyn till vårdnadsbidraget 2,6 2,6 12,0 30,0Höjda skatter
Breddad momsbas 2,0 3,0 Bankavgift 1,0 1,0 Avfallsskatt 2,0 2,0 Neutralt momsuttag 4,5 4,5 9,5 10,5 Summa budgetförstärkningar 21,5 40,5Budgetförsvagningar Skattesänkningar
Marginalskatten, netto efter införande av slopat grundavdrag 2,5 En procent av egenavgiftshöjningen avvisas 4,8 Slopad dubbelbeskattning av riskkapital 3,25 6,5 Kvittningsrätt vid förlust i enskilda näringsverksamheter 0,7 0,7 Riskkapitalavdrag -- -- Royaltyinkomster befrias från skatt på patenterade uppfinningar 0,05 0,05 Sänkning av arbetsgivaravgiften med 1,5 % 3,15 6,3 Sänkning av fastighetsskatten 1,5 1,5 Ingen fastigh.skattehöjning, jord- och skogsbruk 1,0 1.0 Slopade sociala avgifter på anställdas vinstandelar i företagen 0,1 0,1 12,25 20,95Utgiftsökningar
Vårdnadsbidrag 2,6 2,6 Ett riktat bidrag för vård och omsorg till kommun och landsting 4,8 Kompensation till sämst ställda pensionärer 0,5 0,8 Långtidssjuka 80 % ersättning 0,15 0,15 Ersättningsnivåhöjning i sjuk- och arbetsskadeförsäkring 80 %
2,0 Nej till åldersgräns i a-kassan 0,5 0,5 Familjepolitik, 80 % föräldraförs. barnbidragsomläggning 0,5 1,3 Ingen senare utbetalning av barnbidrag 0,025 0,05 Miljöförbättrande åtgärder 0,4 0,4 Jordbruk, avbytartjänst, miljöstöd 0,5 0,5 Regionalpolitik 0,5 0,5 Biståndsanslaget, nivåhöjning 0,3 0,3 Förstärkningar, tullen, polisen, domstolarna och kriminalvården 0,5 1,1 Kommunala flygplats er i skogslänen 0,015 0,015 Satsningar på utbildningsområdet 0,7 7,19 10,215 Summa budgetförsvagningar 19,44 35,965 Bugetförstärkning utöver regeringens förslag 2,06 4,535
En del av dessa förslag har nu accepterats av regeringen. Vi yrkar på att resterande förslag genomförs under budgetperioden och lägger dem därför till grund för våra förslag med anledning av kompletteringspropositionen.
95/96 98
12 mån Budgetförstärkning från januarimotionen 2.060 4.535
Nedan redovisas vilka finansieringsåtgärder som kristdemokraterna inte kan acceptera: Engångsvisa finansieringsåtgärder Indragningar av reservationsmedel Utrikesdepartementet
Bidrag till internationella biståndsprogram --1 000Övrig engångsvis finansiering Arbetsmarknadsdepartementet
Bidrag till Samhall --300Socialdepartementet
Missbrukarvård --215 Yrkesinriktad rehabilitering --70 Summa icke-accepterade Engångsvisa finansierings åtgärder --1.585Varaktiga finansieringsåtgärder Arbetsmarknadsdepartementet 75 % ersättningsnivå i arbetslöshets- försäkringen, netto --2.500 --2.025Näringsdepartementet
Kvinnors företagande --35 --35Miljödepartementet
Kalkning av sjöar --30 Miljöforskning --37 --67 --67Civildepartementet
Trossamfunden --3,3 Ungdomsverksamhet --3,2 Kooperativ utveckling --1 Ideell verksamhet --1 Stöd till idrotten --4,4 --13 --13 Summa varaktiga budgetförsvagningar
--2.615 --2.140Inkomstförstärkningar
Miljö- och energirelaterade skatter enl. prop. 203 3.200 3.200 Breddning av fastighetsskatt enl. prop. 203 2.900 2.900Besparingar
Skärpta regler för bidragsförskott 500 500 Slopat bostadsbidrag för ungdomshushåll 400 400 Rationalisering av Ban- och Vägverket 200 400 Återgång till tidigare regler för studiemedel i relation till resultat 500 500 Utbildningsbidrag med låneandel i reguljärt utbildningsväsende m.m. 700 700 Besparing utbildningsvikariat 1.400 1.400 Ej betald skatt ger lägre pension 1.300 1.300 Summa varaktiga budgetförstärkningar, netto 8.485 9.160 Avvisande av matmomssänkning 7.700 7.700 Budgetförstärkning utöver regeringens förslag inkl. jan. mot. 16.660 21.395Nya utgifter
Tjänstemomssänkning 7.800 7.800 Fastighetsskatteväxling till kommunerna 2.900 2.900 Budgetförstärkning 5.960 10.695 Förstärkning inkl ränteeffekt 96-- 8 12.000
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till avdragsbegränsningar för pensionsförsäkringspremier och individuellt pensionssparande,1
4. att riksdagen beslutar återinföra den rätt till kvittning av underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som gällde fram till den 1 januari 1995,
5. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på industrifastigheter (0,5 %) och kommersiella lokaler (1 %) införs och att inkomsten överförs till kommunsektorn,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av livsmedelsmomsen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen avseende yrkesinriktad rehabilitering avslår regeringens förslag om sänkt rehabiliteringspenning,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i sjukersättningssystemen,
10. att riksdagen beslutar om att två karensdagar skall gälla i sjukersättningssystemen,
11. att riksdagen engångsvis för andra halvåret 1995 anslår 215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppräkning för äldrefaktorn i bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningsgrunden för barnomsorgsfaktorn i bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de flexiblare regler som föreslås gälla för deltidsstudiestöd för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning även bör omfatta studerande på folkhögskola,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, svuxa, ändras så att stöd får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som i dag gäller för särskilt vuxenstudiestöd, svux och studiemedel,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av arbetsrättslagstiftningen i enlighet med motionens förslag,2
17 att riksdagen till Samhall anvisar 300 000 000 kr utöver regeringens förslag,2
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt grundbelopp i det kontanta arbetsmarknadsstödet,
20. att riksdag en anvisar 2 500 000 000 kr utöver regeringens förslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. och således anslår totalt 63 858 582 000 kr,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
22. att riksdagen till anslaget Främjande av kvinnors företagande anvisar 200 000 000 kr, dvs. 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
23. att riksdagen till anslaget Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. anslår 3 200 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 174 303 000 kr,
24. att riksdagen till anslaget Stöd till trossamfund m.m. anslår 3 300 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 94 500 000 kr,
25. att riksdagen till anslaget Stöd till kooperativ utveckling anslår 1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 9 750 000 kr,
26. att riksdagen till anslaget Utveckling av ideell verksamhet anslår 1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 23 700 000 kr,
27. att riksdagen till anslaget Stöd till i drotten anslår 4 400 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 792 260 000 kr,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till minskning av anslaget Miljöforskning,
30. att riksdagen beslutar om en sänkning av tjänstemomsen från 25 till 12 % fr.o.m. den 1 januari 1996,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fö räldrar skall få rätt att spara 10 dagar i föräldraförsäkringen efter barnets 8-årsdag tills det fyller 12 år,
32. att riksdagen till Utbildningsvikariat anvisar 1 400 000 000 kr mindre än regeringens förslag, dvs. totalt 4 154 000 000 kr,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avvecklad dubbelbeskattning på aktier i enlighet med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta regler för bidragsförskott,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopat bostadsbidrag för ungdomshushåll utan barn,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till tidigare regler när det gäller kopplingen mellan studiemedel och resultat,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsbidrag med lånedel i reguljärt utbildningsväsende m.m.2
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att obetalda skatteskulder skall påverka pensionsutbetalningar,
39. att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget,
40. att riksdagen beslutar att anslå 300 000 000 kr mindre än regeringen i anslag till Vägverket och Banverket,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partistöd ti ll partierna i Sametinget,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de föreslagna höjningarna av de energi- och miljörelaterade skatterna skall användas för att finansiera sänkt moms på tjänstesektorn.
Stockholm den 10 maj 1995 Alf Svensson (kds) Mats Odell (kds) Göran Hägglund (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Inger Davidson (kds) Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkande 3 hänisat till SkU. 2 Yrkandena 16, 17, 37 hänvisade till AU.