med anledning av prop. 1994/95:58 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk, m.m.

Motion 1994/95:L12 av Anita Persson m.fl. (s)

I propositionen lägger regeringen fram förslag till
lagändringar i syfte att uppfylla två direktiv som omfattas av
EES-avtalet. Dessa förändringar är ett led i den
harmonisering av regler och rättigheter som EG:s direktiv
avseende uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt
skyddade verk m.m. och EG:s direktiv avseende satellit- och
kabelsändningar behandlar.

Vi ställer oss i huvudsak positiva till de förslag som
framförts i propositionen även om det redan nu står klart att
den fortlöpande tekniska utvecklingen medför behov av
ytterligare förstärkning av de konstnärliga rättighetshavarnas
och då inte minst de utövande konstnärernas rättigheter.

I motionen lämnar vi förslag rörande konsumtionen av
spridningsrätt, presumtion vid filmmedverkan samt vad
gäller ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

Konsumtion av spridningsrätt

Regeringen har i propositionen föreslagit att regler om
konsumtion av närstående rättighetshavares spridningsrätt
skall införas. Konsumtionen av spridningsrätten till
ljudupptagningar av litterära och musikaliska verk samt
filmverk skall vara regional (EES-vid). Ändringen i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk föreslås i syfte att uppfylla direktiv som omfattas av
EES-avtalet.

I propositionen anför statsrådet en aspekt på konsumtion
av ensamrätt; vilken verkan spridningsrätten skall ha i
territoriellt avseende. Om ensamrätten enbart konsumeras
för det land där den konsumtionsgrundande spridningen har
ägt rum, talar man om nationell konsumtion. Avser man i
stället en hel region av länder om den
konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum i ett land
inom regionen, handlar det om regional konsumtion.
Ytterligare ett alternativ är global konsumtion, då
ensamrätten konsumeras när exemplaret har förts ut på
marknaden oavsett i vilket land det har skett.

Det anförs vidare att principen om global konsumtion
tillämpas i Sverige, med undantag för datorprogram.

De regler som nu föreslås införas i svensk lagstiftning
handlar om konsumtion av spridningsrätt i territoriellt
avseende och finns angivna i direktiv om uthyrnings- och
utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade
verk och om upphovsrätten närstående rättigheter, artikel 9.2
från Europeiska gemenskapernas råd.

I artikel 9.2 anges att närstående rättighetsinnehavares
spridningsrätt inte skall konsumeras inom EES utom när
första försäljningen av ett exemplar inom EES görs av
rättighetsinnehavaren själv eller med dennes samtycke.
Detta innebär att närstående rättighetsinnehavares
spridningsrätt som utgångspunkt inte skall konsumeras vid
försäljning vilket i sin tur innebär att ensamrätten gäller. Ett
undantag görs, att den första lovliga försäljningen i ett EES-
land utlöser konsumtion inom hela EES. Huvudregeln skall
gälla om det inte finns förutsättningar för undantagsregeln.
Enligt huvudregeln sker ingen konsumtion av
spridningsrätten inom EES om den första lovliga
försäljningen sker i ett land utanför EES, t. ex. i USA.

I propositionen anges att denna tolkning av direktivet
överensstämmer med de uppfattningar man har från norsk,
finsk och dansk sida.

Artikeln innebär vad gäller t.ex. skivförsäljningen, att
endast ett bolag (en upphovsman) har rätt att importera en
artists skivor om inte bolaget ger ett annat bolag tillåtelse till
detta. Det finns anledning att befara att större bolag inte
kommer att ge tillstånd till mindre bolag, varför den s.k.
parallellimporten inte blir möjlig.

Vi anser i likhet med propositionen att en princip om
global konsumtion ligger i linje med Sveriges strävanden
mot att åstadkomma en friare handel, och att denna också är
i konsumenternas intresse. Den tolkning som är möjlig att
göra av direktivet medger emellertid endast regional
konsumtion. Det finns därför, som statsrådet påpekar, inte
någon möjlighet för Sverige att tillämpa global konsumtion
för närstående rättighetshavares prestationer.

Enligt vårt sätt att se, kan det knappast ha varit avsikten att
genom direktivet bidra till att konkurrensen på marknaden
försämras, att skapa monopolliknande situationer, ej heller
att bidra till att utarma utbudet av musik.

Vi menar att regeringen bör följa frågan för att påverka i
den riktning vi angivit, och som stämmer överens med den
svenska frihandelstraditionen och som är i konsumenternas
intresse.

Presumtionsregler vid filmmedverkan

Enligt 39 § (1960:729) lagen om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk övergår rätten att göra en film
tillgänglig för allmänheten på biograf, i television eller
annorledes till filmproducenten om inte annat avtalas. I
propositionen tas presumtion i 39 § upp i samband med
redogörelsen för upphovsmannens uthyrningsrätt sid. 26.
Någon lagändring föreslås emellertid inte.

I EG-direktivet är presumtion av utövande konstnärers rätt
vid uthyrning av filmverk tvingande. För övrigt förordas
ingen presumtion i direktivet.

I artikel 2.6 i EG-direktivet anges visserligen att
medlemsstaterna får föreskriva också en presumtionsregel
beträffande upphovsmännens uthyrningsrätt, men i
propositionen tas detta till intäkt för att behålla en
presumtion av allt tillgängliggörande av filmverket.

Enligt Bernkonventionen (14 bis punkt 3) äger, om inte
annat föreskrivs i den inhemska lagstiftningen,
bestämmelserna om presumtion inte tillämpning på
upphovsmän till scenariotexter, dialoger och musikaliska
verk, som skapats särskilt för framställning av filmverket och
ej heller på dettas huvudregissör. Bestämmelsen i 14 bis 2 b
omfattar inte heller upphovsmän till redan existerande verk.

Presumtionsregeln i 39 § undantar musikaliska verk. Det
kan inte råda någon tvekan om att regissören har en
avgörande betydelse för tillkomsten av ett filmverk och det
borde därför inte vara svårt att ge filmregissören åtminstone
samma ställning som skaparen av ett musikaliskt verk till en
film.

Beträffande den särställning som enligt upphovsrättslagen
i detta avseende tillmätts musikaliska verk har i
propositionen 1960 hänvisats till de särskilda förhållanden
som råder på filmmusikens område. Kommentaren syftar till
överlåtelse av utföranderättigheter på särskilda
organisationer. I detta hänseende har också över tiden
påtagliga förändringar skett. Numera är det inte ovanligt att
också andra upphovsmän liksom utövare överlåter
rättigheter till organisationer. EG-direktivet ger ju också, i
vart fall med avseende på uthyrningsrätt, anvisning om
kollektiv förvaltning för både upphovsmän och utövare.

Det kan ifrågasättas om presumtionsregeln är motiverad,
inte minst eftersom den förefaller ge filmföretagen en fördel.
Filmföretagen och deras organisationer är tillräckligt starka
och kapabla att tillvarata sina intressen gentemot
upphovsmän utan hjälp av lagstiftningen och är i det
avseendet inte annorlunda än andra företag som ingår
överenskommelser med upphovsmän om överlåtelse av
rättigheter.

Frågan om en ändring av 39 § upphovsrättslagen har inte
behandlats i propositionen. Vi förutsätter emellertid att
regeringen följer utvecklingen på det här området.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Oaktat vår generellt sett positiva syn på de föreslagna
förändringarna finns det en mening i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelse nr 3, sid. 15 som vi anser både
principiellt och faktiskt felaktig. Meningen lyder: ''I fråga
om sådana avtal gäller dock att en utövande konstnär genom
avtalet skall anses ha överlåtit rätt att genom filmen göra
framförandet tillgängligt för allmänheten.''

Denna mening fanns inte i den ursprungliga
departementspromemorian utan har, utan ytterligare
motivering, införts först i lagrådsremissen. Även om
utövande konstnärer hittills saknat sådana lagstiftade
exploateringsrättigheter finns det trots allt framförhandlade
rättigheter som fastlagts i avtal och individuella kontrakt.
Bestämmelsen får inte leda till att sådana framförhandlade
rättigheter upphävs. Detta bör klargöras under
riksdagsbehandlingen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs Med hänvisning
till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige aktivt bör verka för att
principen om global konsumtion blir huvudregel på
immaterialrättens område,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om presumtionsregeln vid
filmmedverkan.

Stockholm den 4 november 1994

Anita Persson (s)

Bengt Kronblad (s)

Carin Lundberg (s)

Rune Berglund (s)

Karin Olsson (s)

Eva Arvidsson (s)

Inger Segelström (s)

Sven-Erik Österberg (s)

Thomas Östros (s)