med anledning av prop. 1995/96:141 Aktiv förvaltning av statens företagsägande

Motion 1995/96:N27 av Göran Hägglund m.fl. (kds)

Kristdemokraternas syn på
statligt företagande

Kristdemokraternas syn på statligt företagande baseras på
principen att konkurrensutsatt verksamhet som inte av t ex
hälsomässiga eller sociala skäl bör vara kopplade till staten
ska bedrivas av privata intressenter.

Staten ska, enligt vårt förmenande, sätta ramar och övervaka spelreglerna
på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt skapa
förutsättningar för långsiktig tillväxt, men inte sköta företagandet. Ett
samhällssystem som bygger på att staten både agerar domare och dessutom
deltar i spelet skapar en rad problem. Ett av problemen är att de statliga
företag som utvecklas och växer får svårt att skaffa nödvändigt kapital för
nyinvesteringar. Ett annat problem handlar om riskerna för snedvridning av
konkurrensen. Ytterligare ett skäl är att det finns en risk att investeringar
inte
görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna att
skapa nya jobb. Ett fjärde problem är att det finns en risk att ett ev
fallissemang drabbar angelägen verksamhet inom den offentliga sektorn
såsom vård och omsorg.

Staten bör alltså gå vidare med ägarspridning och sälja ut statliga företag.
Det minskar statsskulden och bidrar till att minska den offentliga sektorns
andel av samhällsekonomin vilket är en grundförutsättning för att långsiktigt
minska det totala skattetrycket.

Skälen för privatiseringar är

- att renodla statens roll

- att sprida ägandet

- att skapa mer livskraftiga företag

- att skapa utrymme för nödvändiga investeringar i de företag som idag är
statliga

- att minska statens räntebörda genom ett minskat upplåningsbehov.

Kristdemokraterna förordar en generell näringspolitik som
stärker de befintliga företagens livskraft och främjar
tillkomsten av nya företag. Politikerna kan inte skapa arbeten
men väl skapa ett näringsklimat som uppmuntrar till
företagande och investeringar. Även här ska
subsidiaritetsprincipen gälla, det vill säga att staten inte ska
göra det som företagen kan göra bättre.

Sprid ägandet

Under fyrpartiregeringen påbörjades ett arbete för att minska
statens ägande i 35 namngivna företag. Tillsammans
representerade dessa företag ett värde på över 100 miljarder
kronor. Av de 36 företag som regeringen fick riksdagens
bemyndigande att sälja helt eller delvis har 20 sålts eller
överförts till annan ägare. Sammanlagt har dessa
försäljningar inbringat 23 miljarder kronor till statskassan
(exklusive försäljning av Nordbanken) och minskat statens
upplåningsbehov med motsvarande belopp och därmed
minskat statens ränteutgifter. Det bör nämnas att denna
utveckling mot ett minskat statligt ägande pågår runt om i
hela Europa. Bara under 1993/94 beräknas privatiseringar av
företag i Europa ha uppgått till en storleksordning av cirka
280 miljarder kronor.

Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare
med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program
som antogs av riksdagen hösten 1991. Utöver dessa bör ytterligare företag
som är hel- eller delägda av staten bli föremål för försäljning, helt eller
delvis. Till dessa företag hör Telia AB, Assi Domän AB, Celsius AB,
Securum AB, Retriva AB och Nordbanken. Beträffande vissa större företag,
som t ex Vattenfall, bör vissa omstruktureringar och kanske en uppdelning
ske för att bryta marknadsdominansen. De företag som är aktuella är sådana
som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopol kan inte
säljas innan omstrukturering skett. Det finns självfallet ingen anledning att
byta ett monopol mot ett annat. Vid utförsäljning bör enligt vår uppfattning
allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig målgrupp. Syftet är
att sprida ägandet och på så sätt erhålla ett nära deltagande i den privata
sektorns och företagens utveckling.

Företagen mår bra av aktiva och intresserade ägare som kan satsa inte bara
när ett företag är krisdrabbat utan på ett framåtsyftande sätt. Detta kan staten
definitivt inte göra i rådande statsfinansiella läge. Därför innebär
privatiseringen att företagens livskraft och effektiviteten ökar.

Vid utförsäljningen får det självfallet inte handla om någon realisation av
våra gemensamma tillgångar. Försäljningen ska ske till högsta möjliga pris
och i lagom takt. Hänsyn ska tas till marknadssituationen och därmed till
kapitaltillgången. Staten ska undvika att göra försäljningar på ett sådant sätt
att man försvårar för andra aktörer som vill vända sig till riskkapital-
marknaden för att få tillgång till nytt nödvändigt kapital. Regeringen ska
utnyttja bästa tillgängliga expertis för att avyttra tillgångarna.

Regeringens ekonomiska politik och näringspolitik begränsar kapital-
tillgången. Genom skatteregler, inte minst dubbelbeskattningen, är tillgången
till riskvilligt kapital begränsat. För att kompensera denna brist vill
regeringen stegvis utöka det institutionella ägandet. Det institutionella
ägandet är redan idag för stort varför vi ser allvarligt på fattade och
planerade
beslut om utökade möjligheter för AP-fonderna att placera sina medel i
framförallt små och medelstora företag. Bättre vore det om regeringen tog
bort direkta och indirekta hinder för hushållssparande i aktier.

Regeringen har nyligen drivit igenom att AP-fonden får möjlighet att
förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder kronor. Fondmedlens placering
ska ske så att avkastningen blir så hög som möjligt. Behovet av god
riskspridning var också ett skäl som regeringen anförde för att fonden ska ha
möjlighet att agera på flera finansiella marknader. Kristdemokraterna har
motsatt sig denna utökning av placeringsrätten. Politiken bör snarare
eftersträva mer av ägarspridning istället för ett utökat institutionellt ägande.
Ett aktivt ägarskap är en viktig del i en fungerande marknadsekonomi.
Kristdemokraterna motsätter sig det av regeringen i regeringsförklaringen
aviserade förslaget om att en ny AP-fond ska få möjlighet att placera sina
medel i små och medelstora företag.

Apoteksbolaget

Beträffande Apoteksbolaget föreslår regeringen att företaget
ska bli helägt av staten. Den tredjedel av aktierna som idag
ägs av Apoteksbolagets pensionsstiftelse ska på lämpligt sätt
övertas av staten för att undvika den situation som idag gäller
nämligen att de två ägarna i grunden har olika mål för sitt
ägande. Staten vill använda sitt ägande för att trygga en
effektiv läkemedelsförsörjning medan pensionsstiftelsen vill
åstadkomma en god avkastning på sitt kapital. Vi ser
regeringens förslag som en nödvändig förutsättning för att
åstadkomma en omstrukturering av bolaget. Vi har därför
inget att invända mot förslaget.

Kristdemokraterna anser att Apoteksbolagets monopol beträffande
receptfria läkemedel ska avskaffas. Detta var också förslaget i en proposition
som fyrpartiregeringen överlämnade till riksdagen i juni 1994. Propositionen
drogs sedan tillbaka av den tillträdande regeringen efter valet.

Kristdemokraterna anser att det finns skäl för regeringen att återkomma till
riksdagen med förslag om Apoteksbolagets roll i framtiden. Betänkandet från
Läkemedelsförsörjningsutredningen, Omsorg och konkurrens (SOU
1994:110), och förslagen från Socialdepartementets arbetsgrupp (Ds
1995:82) ger anledning till en omfattande prövning av Apoteksbolagets
fortsatta roll. Det finns skäl att tro att det går att åstadkomma renodling,
effektivisering och därmed lägre kostnader genom att konkurrensutsätta delar
av den verksamhet som idag bedrivs i monopolform.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget i regeringens proposition
1995/96:141 till riktlinjer och bemyndigande för förvaltning av statens
företagsägande i kommersiella företag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av ägarspridning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utförsäljning av statliga företag,
4. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag
beträffande Apoteksbolaget.

Stockholm den 28 mars 1996

Göran Hägglund (kds)

Ulf Björklund (kds)

Dan Ericsson (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)

Holger Gustafsson (kds)

Mats Odell (kds)

Michael Stjernström (kds)