med anledning av prop. 1995/96:146 Vissa frågor om personlig assistans

Motion 1995/96:So14 av Thomas Julin m.fl. (mp)

Regeringen tänker spara 215 miljoner på den statliga
assistansersättningen. Eftersom det ursprungliga förslaget
blivit hårt kritiserat har regeringen i den föreliggande
propositionen minskat omfattningen av neddragningarna. Det
kan ändå inte ta bort det faktum att många funktionshindrade
kommer att få försämrad livskvalitet om regeringens förslag
får majoritet i riksdagen. Miljöpartiet de gröna anser att
assistansreformen var en av de viktigaste reformer vi
genomfört i Sverige under de senaste årtiondena, och vi
tycker inte att vi ska försämra villkoren för våra
handikappade bara för att vi sett hur mycket deras behov
kostar.

Statens ansvar

Avgörande för att assistansreformen ska kunna vara den
trygghet som den idag är för de funktionshindrade är att den
administreras över socialförsäkringssystemet. Detta för att
försäkra assistanstagarna mot att bli beroende av skiftande
lokala förutsättningar. Ingen vill bli utpekad som en liten
kommuns tunga post i den sociala budgeten. Ett tydligt
ställningstagande från regeringens sida vad gäller statens
fortsatta helhetsansvar för assistansreformen skulle ta bort en
stor del av den oro som många handikappade och deras
anhöriga känner.

Vi föreslår därför riksdagen att avslå regeringens förslag att ta bort
assistansersättningen då den funktionshindrade vistas eller deltar i barnom-
sorg, skola eller annan daglig verksamhet enligt LSS. Vi avslår också
förslaget att utreda ett kommunalt huvudmannaskap för assistansersättning. I
den mån dessa förslag innebär att kommunala kostnader övervältras på staten
får det regleras i normal ordning genom justerade statsbidrag till kommu-
nerna.

Kontinuitet

Assistansreformen har inneburit tidigare helt okända
möjligheter till ett människovänligt liv. En stor del av de
handikappades trygghet ligger i deras möjligheter att själva
kunna anställa sina assistenter, och att dessa assistenter följer
individen i vardagen. Det är en kvalificerad arbetsuppgift att
lära sig kommunicera med människor som har svåra
kommunikationshinder. Det kräver tid och utbildning att lära
sig att på bästa sätt tillgodose assistanstagarnas behov av
omvårdnad. Det är med andra ord oerhört viktigt att de
personliga assistenterna fortsätter att följa individen, och
inte, som föreslagits, delas upp vad gäller assistanstagarnas
vistelse i barnomsorg eller skola. Miljöpartiet anser att det
utan tvekan kommer att medföra en samhällsekonomisk
kostnadsökning med regeringens förslag till besparing.
Risken är uppenbar att assistenterna kommer att vara
dubbelarbetande. Dessutom befarar vi att förslaget kommer
att medföra en återgång till den tid då föräldrarna stod för
samordning av insatser. Människor utan funktionshinder
eller handikapp kan välja vilka människor de vill tillbringa
sin tid med. Kontinuitet är en viktig princip i alla relationer.
Detta bör självklart vara en rättighet även för människor som
omfattas av assistansreformen.

Motivation

Människor som idag får personlig assistans för motiverande
och aktiverande insatser riskerar att förlora rätten i
föreliggande proposition. Det gäller till exempel personer
med autism. Det kan handla om människor som aldrig
någonsin klarat av att gå upp ur sängen, klä på sig och äta
frukost, men som har den fysiska förmågan att kunna klara
av sina grundläggande behov med rätt hjälp och stöd. Att tro
att den gruppen plötsligt kommer att kunna ta hand om sig
själva är cyniskt. Miljöpartiet avvisar det förslaget till
besparing i sin helhet.

Föräldraskap

I föreliggande proposition påpekas att när en handläggare
framöver tar ställning till assistansbehov för barn och
ungdomar under 16 år skall fortsättningsvis beaktas vad som
åligger barnets vårdnadshavare att sköta. Just den
föräldragrupp som nu ska upplysas om vikten av att ta ansvar
tillhör dem som tagit ett ansvar för sina barn vida
överstigande vad vanligt föräldraskap innebär.
Assistansreformen öppnade upp helt nya möjligheter för
dessa föräldrar. Till exempel möjligheter till förvärvsarbete,
något som andra föräldrar betraktar som en samhällelig
rättighet. Miljöpartiet tänker aktivt värna om dessa föräldrars
rättigheter. Vi vill inte öppna upp för enskilda handläggare
att ta bort assistanstimmar med hänvisning till
föräldraansvar. På andra områden i samhället kan
föräldraansvaret poängteras med gott resultat, men inte vad
gäller assistanstagarna.

Tid för beviljad assistans

För personer som inte har dygnet runt-assistans kan det vara
värdefullt att kunna spara sina assistanstimmar till semester
eller helger, då de önskar göra något extra assistans-
krävande. Den möjligheten vill regeringen ta bort.
Miljöpartiet yrkar avslag på den punkt i propositionen som
vill korta ned perioden för beviljad assistans från ett år till tre
månader. Detta omöjliggör sparande, och Miljöpartiet anser
att förmågan att själv kunna prioritera när på året assistansen
behövs är viktig. Även funktionshindrade vill ha egenmakt.

Vård av anhörig

Miljöpartiet föreslår att riksdagen ålägger regeringen att
utreda följande: Anhöriga till handikappade som inte har
personlig assistans i sin dagverksamhet har idag inte rätt att
få ersättning för vård av nära anhörig vid sjukdom, i de fall
där den handikappade har fyllt 21 år. Miljöpartiet anser att
anhöriga bör kunna få utvidgade rättigheter till ersättning i
dessa fall, eftersom den anhörige redan idag ofta tar detta
ansvar. Det underlättar för dessa anhöriga att kunna ha
fortsatt goda relationer med sina arbetsgivare, om denna rätt
är lagligt reglerad.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen rill känna vad i
motionen anförts om att en utredning om kommunalt huvudmannaskap
inte bör komma till stånd,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till indragning av
möjligheterna att bevilja personlig assistans för aktiverings- och
motiveringsinsatser,
3. att riksdagen beslutar att inte utvidga föräldraansvaret för
anhöriga till handikappade och funktionshindrade i föreliggande
förslag till lagstiftning,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att förkorta tiden för
beviljad assistans,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att vidare utreda möjligheterna för
anhöriga att få ersättning vid vård av sjuk anhörig även efter det att
den handikappade fyllt 21 år.

Stockholm den 28 mars 1996

Thomas Julin (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goës (mp)

Ewa Larsson (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Annika Nordgren (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Barbro Johansson (mp)

Per Lager (mp)