med anledning av prop. 1995/96:171 En sjätte AP-fondstyrelse m.m.

Motion 1995/96:N37 av Göran Hägglund m.fl. (kds)

Propositionen

I propositionen föreslås att den nuvarande
avvecklingsstyrelsen för de gamla löntagarfonderna skall
ombildas till en sjätte fondstyrelse inom ramen för AP-
fonden. Den nya fonden skall förutom de befintliga medlen
disponera de 10 miljarder kronor som riksdagen beslutat
skall förvaltas huvudsakligen genom förvärv av svenska
aktier. Vidare föreslås att placeringsreglerna för första-tredje
fondstyrelsen utvidgas så att de får möjlighet att lämna
direktlån till näringslivet även i utländsk valuta samt att de
får möjlighet att göra s.k. portföljinvesteringar i svenska och
utländska fastighetsbolag och i utländska fastighetsfonder.
Till sist föreslår regeringen också tidigareläggning av
tidpunkten för årsredovisning för fondstyrelserna.

Bakgrund

AP-fonden har till uppgift att förvalta de avgifter som erläggs
för att finansiera försäkringen för tilläggspension. Fonder
skall användas för att klara tillfälliga påfrestningar i
pensionssystemet och för att möjliggöra en ökad
kapitalbildning i samhället. Idag finns fem fondstyrelser.

För de 1992 avvecklade löntagarfonderna kvarstår en avvecklingsstyrelse
för att förvalta de kvarvarande medlen som inte utskiftats samt avkastningen
på dessa. Medlen får placeras - förutom i vissa skuldebrev, ekonomiska
föreningar samt andelar i svenska kommanditbolag - endast i aktier i svenska
aktiebolag med den begränsningen att styrelsen får förvärva högst 30% av
aktierna i ett bolag om aktierna är inregistrerade vid Stockholms fondbörs.
De kan också placeras hos Riksbanken, annan bank eller postgirot.
Ytterligare möjligheter är placeringar i statsskuldväxlar samt andra
värdepapper med hög likviditet, avsedda för den allmänna marknaden.
Sammanlagt har styrelsen skiftat ut 28 miljarder kronor. Enligt
riksdagsbeslut 1994 skulle verksamheten avslutas vid utgången av juni 1995.
Våren 1995 fanns tillgångar till ett värde av 290 miljoner kronor kvar.
Riksdagen beslutade då att medlen skulle behållas och som en temporär
lösning förvaltas av avvecklingsstyrelsen. Vidare beslöts att de bestämmelser
som reglerar styrelsens verksamhet skulle fortsätta att gälla efter den 1 juni
1995. För närvarande uppgår värdet av de medel som förvaltas av avveck-
lingsstyrelsen till ca 366 miljoner kronor.

På förslag av den socialdemokratiska regeringen beslutade riksdagen att 10
miljarder kronor av AP-fondens medel skulle omfördelas till aktieplacering-
ar. De skäl som anfördes för detta var att ge näringslivet tillgång till ytter-
ligare riskvilligt kapital. Regeringen föreslår nu att den nuvarande avveck-
lingsstyrelsen permanentas och byter namn till sjätte fondstyrelsen. Denna
skall förvalta de medel som skall placeras i aktier huvudsakligen i enlighet
med de regler som idag gäller för avvecklingsstyrelsen.

Den sjätte fondstyrelsen skall kunna inneha aktier noterade på fondbörsen
upp till 30% av rösterna i ett enskilt bolag. Detta är betydligt mer än fjärde
och femte fondstyrelsen tillåts äga. Begränsningen är där maximalt 10% av
rösterna i ett enskilt bolag.

Kristdemokraternas syn

Kristdemokraterna är allvarligt oroade över den politik som
långsiktigt och fortlöpande utarmat hushållssparandet i
Sverige. Genom att metodiskt skattemässigt missgynna
privat sparande och förmögenhetsuppbyggande har
socialdemokraterna minskat det riskvilliga kapital som står
till förfogande för näringslivet. Det har vidare gjort
medborgarna allt mer beroende av det offentliga i och med
att hushållens buffert för att klara tillfälliga påfrestningar är
mycket begränsad. Denna politik var också en av orsakerna
till den ekonomiska kris som Sverige lider av. Under mycket
lång tid var inflationen mycket hög och realräntan låg. Detta
ledde till en kreditexpansion och betydande
skulduppbyggnad. Något som hushållen för närvarande lider
av.

Kristdemokraterna anser att det privata sparandet skall gynnas. Genom
opinionsbildning och skatteregler skall sparande uppmuntras. Tyvärr har
regeringen fortsatt den politik som undergräver det privata sparandet bl a
genom begränsningar av avdragsutrymmet för pensionssparande, genom
höjd avkastningsskatt på pensionssparande och genom föreslagna regler för
skärpt förmögenhetsbeskattning av aktier.

Regeringens politik synes långsiktig vara inriktad på att öka det
statskontrollerade och institutionella ägandet av svenskt näringsliv. Detta
sker genom att straffa privat sparande och i successiva steg öka det
statskontrollerade ägandet. Föreliggande förslag är ett led i denna politik.

Vikten av hushållssparande
och ägarspridning

Sparandet framställs ibland - inte minst av företrädare för
regeringen - som ett betydande problem och en av orsakerna
till djupet i den ekonomiska krisen och den höga
arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt.
Individuellt sparande är inte ett oansvarigt agerande utan en
nödvändighet som statsmakterna på olika sätt skall premiera.
Problemen är inte det nuvarande sparandet utan den tidigare
låga sparkvoten. Sverige behöver en långsiktigt hög
sparandenivå av flera olika skäl.

Sparandenivån i Sverige har legat extremt lågt. Det privata sparandet har
under senare år ökat, men ligger fortfarande inte på en påfallande hög nivå
internationellt sett. Att spara i Sverige missgynnas av de skatteregler vi har.
De hindrar att förmögenheter byggs upp. Under denna mandatperiod har,
som ovan nämnts, regeringen på olika sätt visat sin inställning till sparande
genom olika förslag till ytterligare skattehöjningar på olika former av
sparande. Kristdemokraterna anser att det är viktigt med en god
ägarspridning inom svenskt näringsliv. Politiken skall inriktas på att
förhindra maktkoncentration, vare sig den är statlig eller privat. Ett spritt
ägande bidrar till att skapa förståelse för näringslivets problem och
möjligheter. Det bidrar vidare till en riktig resursallokering och medverkar
till en sund ekonomisk utveckling.

Det fordras ett individuellt sparande på en hög nivå för att ge den enskilde
individen ett större handlingsutrymme och en ekonomisk buffert för
oförutsedda händelser. Ett stort sparande är också angeläget för att
säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de investeringar som är
nödvändiga för att klara förnyelsekraven inom näringslivet och för att i ett
längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd.

Tillgången till riskkapital säkras genom ett högt sparande. En minskning
av det inhemska långsiktiga kapitalet drabbar både svensk företagsamhet och
staten med behov att placera omfattande lån. Ett högt sparande bidrar till en
lägre räntenivå eftersom tillgången på pengar ökar. En lägre räntenivå
stimulerar till ökade investeringar.

De olika socialförsäkringssystemen är så generella att det inte går att i
dessa täcka in alla individuella önskemål. Därför bör enskilda få möjlighet
att genom långsiktigt sparande gardera sig mot inkomstbortfall eller för att
göra en större investering. Möjligheten till enskilt långsiktigt sparande var
också en förutsättning på vilken pensionsuppgörelsen vilar. Utan eget
sparande blir de enskilda helt beroende av staten för sin trygghet vid
sjukdom och ålderdom.

Det enskilda sparandet är viktigt också ur statens och kommunernas
perspektiv.

Staten och kommunerna tillhör dem som förlorar om det enskilda
sparandet minskar, då den enskildes ekonomiska marginaler minskar.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att inrätta en sjätte
fondstyrelse,
2. att riksdagen upphäver det tidigare beslutet om att 10 miljarder
kronor av AP-fondens medel skall omfördelas till aktieplaceringar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hushållssparande och ägarspridning.

Stockholm den 26 april 1996

Göran Hägglund (kds)

Ulf Björklund (kds)

Dan Ericsson (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)

Holger Gustafsson (kds)

Mats Odell (kds)

Michael Stjernström (kds)