med anledning av prop. 1995/96:174 Producentansvar för uttjänta bilar, m.m.

Motion 1995/96:Jo22 av Göte Jonsson m.fl. (m)

I propositionen föreslås att ett producentansvar för uttjänta
bilar införs. Moderata samlingspartiet stöder förslaget om att
införa ett producentansvar för bilar, liksom förslaget om nya
regler för bilskrotningsanläggningar. Tankegångarna
stämmer med intentionerna i den borgerliga regeringens s.k.
kretsloppsproposition. Enligt denna skall arbetet med
avfallsproblemen bygga på att producentansvar successivt
införs för nya produktgrupper och varuområden. Bilar var ett
av de områden där producentansvar aviserades redan i
kretsloppspropositionen.

Det bemyndigande i renhållningslagen som nu föreslås innebär att
regeringen kan meddela föreskrifter för hanteringen av skrotbilar. Detta är en
tydlig signal till bilproducenterna, bilimportörerna och bilskrotningsföre-
tagen att fortsätta det redan inledda arbetet att verkställa producentansvaret
genom att miljöanpassa omhändertagandet av uttjänta fordon. Så långt
stämmer regeringens förslag väl överens med den uppgiftsfördelning mellan
staten och näringslivet som beskrevs i inledningen i kretsloppspropositionen:

"Statsmakternas roll är att ange mål och riktlinjer samt att
skapa det regelsystem inom vilket de olika aktörerna skall
verka. Detta är en ordning som innebär att marknaden
självmant utformar och tillämpar system som leder till de
uppsatta målen. Statlig detaljreglering skall helst inte
behöva tillgripas."

Vi anser att det är viktigt att producentansvaret fastslås genom att
renhållningslagen kompletteras med ett bemyndigande om producentansvar i
samband med skrotbilshantering. Men det är för tidigt att uttala sig om
regeringen bör meddela föreskrifter om detta. För närvarande pågår en
utveckling inom bilbranschen mot ett ökat miljötänkande. När det gäller
bilåtervinning har branschen långt framskridna planer på ett frivilligt system.
Detaljregler och allt för långtgående reglering skapar onödig byråkrati och
sätter effektiva lösningar ur spel. Det finns också risk för att en reglering
upplevs som en norm, vilket hindrar frivilliga lösningar som är bättre och
mer långtgående ur miljösynpunkt. I kretsloppspropositionen anges det
mycket tydligt att frivilliga lösningar bör eftersträvas för att uppnå de
miljöpolitiska målen:

"Lagstiftning med förbud och regleringar är ett medel och
inte ett mål för att åstadkomma producentansvaret. I den
mån de miljöpolitiska målen kan uppnås utan
tvångsåtgärder bör frivilliga lösningar eftersträvas."

Vi anser att producentansvaret för bilar bör införas från och med den 1
januari 1998 men att regeringen bör avvakta med att meddela föreskrifter
om producentansvaret. I stället bör branschen ges möjlighet att fullfölja sina
egna planer för ett återvinningssystem. Regeringen har senare möjlighet att
ändra villkoren om det skulle visa sig att branschens lösning inte är
ändamålsenlig.

Det är i detta sammanhang värt att påpeka att regeringens bedömning när
det gäller producentansvarets närmare innehåll i stort bygger på det system
som redan är på väg att genomföras av flera organisationer och företag. Detta
system går lika långt eller längre som regeringens förslag till föreskrifter.
Därtill kommer de fördelar som bara ett frivilligt system kan ha:

Ett frivilligt system leder till kostnadseffektivitet.
Systemet konstrueras och genomförs med avsikt att uppnå
målen om återanvändning och återvinning på
kommersiella villkor. Det borgar för att systemet är
resurseffektivt och har bra miljöeffekt.

Statliga föreskrifter upplevs som norm. I ett frivilligt
system kan miljön användas som ett konkurrensmedel,
vilket gör att företagen kan motivera eventuellt högre
kostnader för miljösatsningar.

I ett frivilligt system minimeras byråkratin för de
inblandade parterna.

Inom ramen för ett frivilligt uppfyllande av
producentansvaret finns möjlighet för marknaden att själv
ordna finansieringen av bilskrotningen i framtiden. En
lösning där den som åläggs producentansvar också kan
påverka kostnaderna är att föredra, eftersom detta kan
förväntas leda till högre kostnadseffektivitet. Bilbranschen
bör därför ges möjlighet att, inom ramen för det uppfyllandet
av producentansvaret, bygga upp ett ekonomiskt system som
säkrar återtagningen av uttjänta bilar. Det skapar utrymme
för ett mer flexibelt system, där t.ex. kostnaden för ett fordon
i systemet blir beroende av miljömässiga
konstruktionsförbättringar. En marknadslösning när det
gäller det ekonomiska ansvaret stämmer dessutom överens
med de riktlinjer för producentansvaret som angavs i
kretsloppspropositionen:

"Huvudprincipen bör dock vara att om ett producentansvar
skall utkrävas så bör det i största möjliga utsträckning vara
förbundet med en möjlighet att påverka kostnaderna för
avfallshanteringen."

När det gäller ansvaret för uttjänta bilar måste det personliga
ansvaret som vilar på bilägaren betonas, vilket regeringen
inte gör. Miljöfrågan bygger ytterst på att den enskilde
individen tar ansvar. Det är emot lagen att lämna en skrotbil i
naturen eller på allmän plats. Utbetalning av skrotpremie till
sista bilägaren bör därför inte ses som en slags rättighet eller
som en förutsättning för att lämna in en uttjänt bil.
Skrotpremien skall täcka vissa skrotningskostnader och
därigenom bidra till att systemet fungerar.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om producentansvar för uttjänta bilar.

Stockholm den 30 april 1996

Göte Jonsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Eva Björne (m)

Ola Sundell (m)

Peter Weibull Bernström (m)

Inger René (m)

Anders G Högmark (m)

Lars Björkman (m)

Jan-Olof Franzén (m)

Patrik Norinder (m)