med anledning av prop. 1995/96:183 Huvudmannaskapet för gymnasial utbildning m.m.

Motion 1995/96:Ub36 av Andreas Carlgren m.fl. (c)

I proposition 1995/96:183 föreslås att den företrädesrätt som
landstingen idag har att anordna gymnasieutbildning inom
naturbruk och omvårdnad tas bort.

Idag finns 50 naturbruksskolor varav 47 har landsting som huvudman. I
deras verksamhet ingår de tre huvudkomponenterna gymnasial utbildning
inom naturbruksprogrammet, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnads-
utbildning samt medverkan i utvecklingsarbete inom de areella näringarna.

Naturbruksprogrammet är ej grendelat, men genom kursval väljer eleverna
inriktning mot jordbruk, skogsbruk, trädgård, hästhållning, djurvård,
vattenbruk eller mot andra kurskombinationer som t ex mot naturvetenskaplig
komplettering, natur och miljövård etc. I propositionen 1990/91:85 om den
nya gymnasieskolan framhölls vikten av att genom Naturbruksprogrammet
bredda den tidigare skogs- och lantbruksutbildningen så att den utifrån ett
brett ekologiskt perspektiv kan understödja landsbygdens utveckling.
Skolorna och landstingen har genom sitt arbete med programmet motsvarat
dessa förväntningar.

Naturbruksskolorna och deras föregångare har bedrivit en omfattande
utbildning i form av specialkurser och påbyggnadsutbildningar inom
gymnasieskolan, som nu ersätts av gymnasial vuxenutbildning och på-
byggnadsutbildning inom komvux. Detta är utomordentligt betydelsefullt för
landsbygdsnäringarna, som utmärks av småföretagande med begränsad egen
utbildningskapacitet och många sena yrkesetableringar. De är också
verksamma instrument för den kvalificerade yrkesutbildning som blir allt mer
betydelsefull för att hävda näringarnas konkurrenskraft.

Naturbruksskolorna är unika genom att de är kombinerade med
produktionsresurser som jordbruk, växthus och skogar. De har därigenom
goda förutsättningar att medverka i tillämpad forskning, utvecklingsarbete
och kunskapsspridning. Naturbruksskolornas erkänt goda kvalité och resurser
har nåtts genom stora satsningar från landsting.

Att överföra huvudmannaskapet från landstingen till kommunerna innebär
stora påfrestningar för kommunerna. Naturbruksskolorna är ofta belägna i
små kommuner för vilka det ekonomiska ansvaret för en naturbruksskola är
tungt. Utbildningarna är kapital- och kostnadskrävande varför någon form av
regionalt ansvar för skolorna är nödvändigt.

Naturbruksprogrammets uppbyggnad utan grenar kan också innebära en
risk för elevernas reella valmöjlighet. Om elevens rätt att välja tolkas så att
den enbart gäller programmet kan det för enskilda kommuner vara frestande
att bryta ut mindre resurskrävande komponenter som t ex kurskombinationen
mot djurvård (sällskapsdjur, djurparker etc) och hävda att man därigenom
tillgodoser elevens val. Om underlaget för naturbruksskolorna splittras är
deras nuvarande roll undergrävd.

För naturbruksutbildningarna har det regionala ansvaret, genom
landstingens huvudmannaskap, varit en viktig förutsättning för en
framgångsrik verksamhet. När nu regeringen föreslår att huvudmannaskapet
skall övergå i kommunernas regi anser vi att en kontrollstation skall läggas
in, för att se till att det kommunala huvudmannaskapet fungerar som det var
tänkt för dessa utbildningar. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontrollstationer.

Stockholm den 28 mars 1996

Andreas Carlgren (c)

Marianne Andersson (c)

Erik Arthur Egervärn (c)

Margareta Andersson (c)

Karin Israelsson (c)

Rolf Edlund (c)

Anna Corshammar-Bojerud (c)