med anledning av prop. 1996/97:106 Ändringar i lagen om rättegången i arbetstvister

Motion 1996/97:A33 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v)

Propositionen

Det föreslås inget undantag i arbetstvistlagen när det införs
krav på obligatoriskt prövningstillstånd i mål och ärenden
som överklagats från tingsrätt till hovrätt. Det innebär att alla
mål som överklagas till Arbetsdomstolen kräver
prövningstillstånd. Tre juristdomare skall kunna avgöra
prövningstillstånd. Krav på prövningstillstånd skall dock inte
gälla en förvaltningsmyndighets beslut enligt lagen om
begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. I
propositionen avvisar också regeringen Arbetsdomstolens
framställan om att Arbetsdomstolen skall avgöra
lönegarantimål som andra och sista instans.

Vänsterpartiets inställning

Ett rättsväsende som fungerar väl och har allmänhetens
förtroende är ett av demokratins fundament. Det är tyvärr
alltför lätt att i vår omvärld hitta exempel på vad brister i
detta avseende kan leda till. Även om det inte saknats
problem i det svenska domstolsväsendet har det ändå
fungerat ganska väl ut rättssäkerhetssynpunkt och det
omfattas av ett hyggligt allmänt förtroende. Det måste vara
en av våra lagstiftares viktigaste uppgifter att värna detta
förtroende och inte genom snabba och ogenomtänkta
förändringar riskera att rasera vad som mödosamt byggts upp
under lång tid. Lagrådet uttrycker i sitt yttrande till
Hovrättsprocessutredningens betänkande oro över vad
förslaget om prövningstillstånd kan innebära för
allmänhetens förtroende för rättskipningen och anser att det
kan finnas skäl för särskilda åtgärder om utvecklingen går i
den befarade riktningen. Vänsterpartiet anser att dessa
farhågor utgör ett tillräckligt skäl för att avvisa förslag om
generellt krav på prövningstillstånd. Även LO avvisar
förslaget. Allmänhetens tilltro till rättsväsendet får helt
enkelt inte riskeras.

De föreslagna förändringarna innebär att inget överklagande skall tas upp
av Arbetsdomstolen utan att denna först beviljat prövningstillstånd.
Visserligen skall grunderna för beviljande av prövningstillstånd vara
generösa, men det finns alltid risk att tillståndsprövningen påverkas av
Arbetsdomstolens arbetssituation. Framför allt har prövningstillstånd den
svagheten att utgöra ett avsteg från den grundläggande principen om
muntlighet i rättegången. Muntlighet är av avgörande betydelse för rätts-
säkerheten och säkerligen också för allmänhetens förtroende för rättskip-
ningen. Man kan ju jämföra med den kritik för bristande rättssäkerhet i
prövningsförfarandet som riktas mot Invandrarverket och Utlännings-
nämnden. Den har bl.a. just gällt de stora svårigheterna att få till stånd
muntlig handläggning.

Muntliga förhandlingar vid rättegångar hör till kärnan i vårt rättssystem.
Det är nödvändigt att domstolen lyssnar på parternas argument och att
vittnen hörs. Det är mycket svårt att bedöma trovärdigheten utifrån vad som
bara finns i skrift. Tingsrätternas domskäl är ofta så kortfattade att det är
omöjligt att bilda sig en tillförlitlig uppfattning om tingsrätten gjort en
riktig
bedömning genom att bara läsa domen.

Mot bakgrund av att ca 80 % av tingsrättens domar i arbetstvistmål
överklagas till Arbetsdomstolen och att detta i sin tur leder till att ca 35 %
av
de överklagade domarna ändras menar vi att rättssäkerheten kräver att tvister
kan prövas i två instanser och att detta är särskilt viktigt när det gäller
arbetstvister eftersom dessa kräver en speciell sakkunskap.

I vissa fall kan Arbetsdomstolen skaffa in förhörsutskrifter eller band-
upptagningar från förhören i tingsrätten när prövningstillståndsfrågan avgörs.
Men det är inte de domare som avgör frågan om prövningstillstånd som
lyssnar på banden. Det är i stället en föredragande som får lyssna och sedan
referera innehållet för domarna. Det är självklart att detta system kommer att
innebära en väsentlig försämring av rättssäkerheten.

Om Arbetsdomstolen verkligen kommer att genomföra tillstånds-
prövningen så generöst som man tänker sig i propositionen är det tveksamt
om det verkligen blir något av den tänkta arbetsbesparingen. Handläggnings-
tiderna lär tvärtom komma att förlängas genom den dubblerade prövningen.
Om å andra sidan dessa höga ambitioner inte kan upprätthållas - tyvärr det
troligaste scenariot - kommer ett antal mål, där Arbetsdomstolen efter en
fullständig prövning skulle ha ändrat tingsrättens dom, att vägras prövnings-
tillstånd. Effekten kommer att bli en dramatiskt ökad misstro mot rätts-
väsendet. Det kan i sin tur få ödesdigra verkningar för medborgarnas tilltro
till rättssamhället.

En annan konsekvens av förslaget som med säkerhet kan förutses är en
stor ökning av antalet människor som inte anser att deras sak blivit korrekt
och sakligt prövad. Det kommer att betyda både ett svårt och långvarigt
psykiskt lidande för många människor och samtidigt ökade kostnader för
samhället. Många människor som inte kan acceptera en dom som gått dem
emot i första instans är ändå beredda att foga sig i sitt öde efter att också ha
förlorat målet efter en fullständig prövning med muntlig förhandling i andra
instans. En skriftlig tillståndsprövning kommer aldrig att ge den enskilde
samma subjektiva känsla av att ha fått "en andra chans". Antalet JO-
anmälningar m.m. kommer att öka starkt. Men viktigast av allt, förtroendet
för Sverige som rättsstat kommer att minska.

Det saknas en grundlig utvärdering av 1993 års prövningstillståndsreform
som hade varit av stor vikt då nya förändringar skall göras av
överklagningsprocedurer. Inte heller tycks någon utvärdering ha gjorts av det
successivt utbyggda prövningstillståndsförfarandet i kammarrätt. Det är
också olyckligt att denna reform genomförs just nu när det pågår ett
omfattande utredningsarbete avseende såväl rättegångsbalkens regler om
främst tingsrättsförfarandet som den organisatoriska strukturen inom
domstolsväsendet.

Vänsterpartiet avvisar därför förslaget om att ett generellt prövningstill-
stånd införs mellan tingsrätterna och Arbetsdomstolen.

Överföring av lönegarantimål till
Arbetsdomstolen

I en skrivelse till Arbetsmarknadsdepartementet har
Arbetsdomstolen föreslagit att lönegarantimål i sista hand
bör avgöras av Arbetsdomstolen. I propositionen avvisas
detta förslag.

Vänsterpartiet anser att Arbetsdomstolen skall avgöra lönegarantimålen
efter en prövning i tingsrätten som andra och sista instans. Så här skriver LO
i sitt remissyttrande över departementspromemorian som ligger till grund för
propositionen:

Ett stort antal lönegarantimål är till sin karaktär rent arbetsrättsliga
tvister.
Det är inte tillfredsställande att arbetsrättslig praxis i likartade tvister
utformas i såväl arbetsdomstol som i de allmänna överinstanserna.
Arbetsdomstolens speciella arbetsrättsliga kunnande och dess stora
förtrogenhet med arbetsmarknadsförhållanden gör domstolen särskilt lämpad
att hantera även lönegarantimål. Med hänsyn till den nuvarande situationen
kan man även efter en sådan förändring förutsätta att den helt övervägande
delen av lönegarantimålen, liksom i dag, slutligen kommer att avgöras i
tingsrätterna.

Vänsterpartiet delar LO:s motiv och uppfattning i denna
fråga. Däremot menar Vänsterpartiet, liksom regeringen, att
Arbetsdomstolens framställan om att Arbetsdomstolen skulle
vara första och sista instans för tvister där parterna genom ett
avtal kommit överens om ett sådant förfarande skall avvisas.

Jämställdhetsmål

Vänsterpartiet motionerade redan 1991 med anledning av
propositionen om en ny jämställdhetslag om krav på
bestämmelser att mål enligt jämställdhetslagen skall avgöras
av en domstol med jämn könsfördelning. Vi har flera gånger
upprepat detta krav och senast i motion 1996/97: A809.

Tvister om könsdiskriminering skiljer sig från andra arbetsrättsliga tvister
bl.a. på det sättet att det ofta inte finns ett klart arbetstagarintresse som
står
emot ett klart arbetsgivarintresse. Skiljelinjen går snarare mellan kvinnliga
och manliga värderingar. Ofta kan den som upplever sig diskriminerad ha
svårt att få stöd i varje fall från det lokala facket. I
lönediskrimineringstvister
är det ofta kollektivavtalet som sätts i fråga, och där har både arbetsgivare
och fack en naturlig benägenhet att försvara det man gemensamt
åstadkommit. Mot denna bakgrund är Arbetsdomstolens sammansättning
med en kompakt manlig majoritet bland ledamöterna och dominans för
ledamöter som representerar arbetsgivar- och arbetstagarintressena inte
representativa i mål om könsdiskriminering. Det är heller inget unikt att det
krävs speciell kunskap och kompetens av en domstol som skall handlägga
viss typ av ärenden. Vissa mål är hänskjutna till en viss domstol,
förekomsten av specialdomstolar visar också på att kompetenskraven anses
viktiga. Denna värdering bör även gälla jämställdhetsmål.

Vänsterpartiet anser i likhet med JämO att Arbetsdomstolens
sammansättning bör förändras. Ett sätt är att domstolen utökas i köns- och
diskrimineringsmål med två ledamöter som är experter på diskriminerings-
juridik och jämställdhetsfrågor. För att inte antalet ledamöter skall bli för
stort bör arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas av en
arbetsgivar- och en arbetstagarrepresentant.

Dessutom bör det införas en domförhetsregel i lagen om rättegången i
arbetstvister som föreskriver jämn könsfördelning i jämställdhetsmålen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om obligatoriskt
prövningstillstånd enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Arbetsdomstolens sammansättning i jämställdhetsmål,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överföra lönegarantimål till Arbetsdomstolen.

Stockholm den 20 mars 1997

Ingrid Burman (v)

Hans Andersson (v)