med anledning av prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring

Motion 1996/97:A37 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Sammanfattning

Sveriges allvarligaste problem är bristen på arbetstillfällen.
Regeringens företagsfientliga politik har medfört att den
sysselsättningsökning som påbörjades 1993 nu har vänts till
sin motsats. Det senaste året minskade sysselsättningen med
drygt 70 000 personer. Därför krävs en ny kurs för Sverige
med en mängd insatser för jobb genom företagande.

Arbetslöshetsförsäkringen bör enligt Folkpartiet liberalerna vara en allmän
och obligatorisk försäkring. Dess utformning bör medverka till en bättre
fungerande lönebildning och en flexibel arbetsmarknad samt ge ett gott
omställningsskydd för den som förlorar arbetet.

Folkpartiet föreslår att löntagarna i ökad grad deltar i finansieringen av
försäkringen genom höjda egenavgifter. Sjukförsäkringsavgiften skall sänkas
i motsvarande mån så att kostnaden för den enskilde sammantaget inte ökar.
En ökad egenfinansiering skapar incitament för löntagarna och deras
organisationer att i löneförhandlingarna ta hänsyn till de arbetslösas möjlig-
heter att få arbete genom att löneökningar som befäster eller ökar arbetslös-
heten i högre grad får betalas av dem som har arbete genom att deras avgifter
då höjs.

Folkpartiet välkomnar att ersättningsnivån i a-kassan höjs till 80 procent.
Vi anser att en bortre gräns i försäkringen är nödvändig och beklagar att
regeringen här givit efter för LO:s krav. Detta riskerar att befästa den
nuvarande rundgången mellan a-kassa och åtgärd. Vi föreslår att en bortre
parentes i a-kassan måste följas av ett s.k. efterskydd så att ingen kastas ut i
socialbidragsberoende. Det tidigare fattade beslutet om ett arbetsvillkor på 9
månader skall likaså ligga fast. Egenavgiften bör tas ut på den del av
inkomsten som är försäkrad. På längre sikt bör den del av inkomsten som
försäkras höjas till samma nivå som gäller övriga socialförsäkringar.

Folkpartiet har länge krävt att arbetslösa företagare skall få ökade
möjligheter till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det är bra att detta
nu genomförs.

Inledning

Bristen på arbetstillfällen är det största problemet i Sverige
för närvarande. Den ökning av sysselsättningen som inleddes
i slutet av 1993 under den borgerliga regeringstiden och
därefter fortsatte en tid har först avstannat och sedan vänts
till en nedgång. Läget idag är att nästan hela ökningen har
försvunnit, så att sysselsättningen har minskat till nästan
samma nivå som i konjunkturbotten. Bara under det senaste
året har sysselsättningen minskat med 72 000 personer.
Därtill har sysselsättningsintensiteten (antalet sysselsatta som
andel av befolkningen) sjunkit till f n under 70 procent.

Idag är det över 700 000 människor som inte har något reguljärt jobb utan
är hänvisade till öppen arbetslöshet eller någon form av arbetsmarknads-
politisk åtgärd. Därtill finns ytterligare ett stort antal människor som har
lämnat arbetskraften, förmodligen därför att de inte anser det lönt att ens söka
ett arbete.

Arbetslöshet är alltid en tragedi för den som drabbas. Förutom det enorma
sociala avbräck som arbetslösheten innebär försämras ens ekonomi också
markant. Det är därför det måste finnas en bra omställningsförsäkring för
dem som drabbas.

Den generella välfärdspolitiken med bland annat obligatoriska social-
försäkringar är en god lösning på dessa problem. En rätt utformad generell
välfärdspolitik understöder människors oberoende och skapar därmed frihet
för den enskilda människan att själv forma sitt liv.

Grunden för de resurser som krävs för en generell välfärdspolitik är arbetet.
Arbete är också en förutsättning för att kunna leva ett självständigt liv.
Genom ett arbete har den enskilda människan en möjlighet att försörja sig
själv, påverka sitt eget liv och själv skapa möjligheter att växa. Möjligheten
till arbete är den viktigaste förutsättningen för människors välfärd och
grunden för välfärdssamhället.

Folkpartiet har sedan länge krävt att arbetslöshetsförsäkringen skall vara
allmän och obligatorisk precis som våra övriga socialförsäkringar. Ersättning
skall utgå enligt inkomstbortfallsprincipen. Vi har även markerat att
försäkringen måste ha karaktären av en omställningsförsäkring d.v.s. att det
skall finnas någon form av en s.k. bortre parentes inbyggd i den. Vid ett
flertal tillfällen har vi också föreslagit att den egenavgift som löntagaren
betalar skall ökas samtidigt som statens bidrag till arbetslöshetsförsäkringen
minskas. I denna motion kommenterar vi regeringens förslag till ny a-kassa
och presenterar våra motförslag.

Propositionen och ärendets
tidigare hantering

Regeringen presenterar i propositionen en hel rad förslag
rörande a-kassan. Man säger sig vilja ha en allmän och
sammanhållen försäkring. Ersättningsnivån skall höjas från
75 procent till 80 procent och dagpenningen höjs.
Arbetsvillkoret förändras ånyo. Företagares rätt till att få a-
kassa blir något bättre. Arbetslöshetskassornas bidrag till
finansieringen av försäkringen höjs något. Propositionen tar
visserligen några små steg i något som kan kallas rätt
riktning men det finns mycket som borde ha varit bättre.
Framförallt har regeringen givit efter för LO genom att i
praktiken avskaffa den s.k. bortre parentesen. Därmed
riskerar rundgången mellan a-kassa och åtgärd att befästas.

Arbetslöshetsförsäkringen har nu varit föremål för utredningar och olika
riksdagsbeslut under flera år. Den borgerliga regeringen förändrade systemet
så att det under 1994 fanns en allmän och obligatorisk a-kassa, så att en
egenavgift togs ut som skulle gå direkt till arbetslöshetsförsäkringen samt så
att en bortre parentes infördes i försäkringen. Denna reform återställdes av
Socialdemokraterna efter valet 1994. Därefter har regeringen vid ett flertal
tillfällen genomfört förändringar i systemet. Ersättningsnivån har sänkts,
frågan om en bortre parentes har diskuterats och utretts, beslut har fattats som
strax därefter har upphävts. Beslut har även fattats om en skärpning av
arbetsvillkoret, men även det har Socialdemokraterna och Centern backat
ifrån i efterhand.

En allmän och obligatorisk
a-kassa ett liberalt krav

Regeringen säger sig nu vilja skapa en allmän och
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Det låter bra men det
är fortfarande inte tal om en obligatorisk försäkring som våra
andra socialförsäkringar eller enligt den modell som rådde
under år 1994.

Det sägs i propositionen att en fristående a-kassa skall skapas som ett
komplement till dem som finns idag. Men tyvärr vill inte regeringen göra
denna nya a-kassa helt fristående. Fortfarande skall det finnas en koppling till
rikstäckande organisationer som företräder anställda och företagare på
arbetsmarknaden.

Folkpartiet anser att en fristående a-kassa måste vara statlig, inte korpo-
rativ. Det är absurt att en statligt finansierad försäkring skall vara frivillig
och
att den till största delen skall skötas av privata organisationer. Folkpartiet
föreslår därför att riksdagen beslutar att en statlig obligatorisk
arbetslöshets-
kassa skall inrättas efter de principer som gällde under 1994.

A-kassan en
omställningsförsäkring

I propositionen betonar regeringen att
arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring. Med detta menas att försäkringen
skall ge ett bra skydd för en person som blir arbetslös medan
han/hon letar sig fram till ett nytt jobb. Regeringen anser
också att rätten till ersättning bör vara tidsbegränsad. Detta är
bra men regeringen anser sig inte ha mod att fatta beslut om
en bortre parentes i försäkringen nu utan begraver frågan i en
utredning.

Folkpartiet menar att en bortre parentes (eller gräns) snarast måste införas i
systemet för att betona försäkringens karaktär av omställningsförsäkring.
Arbetslöshetsersättningen bör utformas som ett inkomstskydd vid arbetsbyte
- inte som en permanent försörjningskälla.

Dagens system gör det i teorin möjligt att om man jobbar i sex månader
och är medlem i en a-kassa så kan man i princip gå på a-kassa och arbets-
marknadspolitiska åtgärder i resten av sitt liv. Detta system är fel och måste
förändras. För individen är det viktigt att man snabbt kan komma ut på den
öppna arbetsmarknaden efter det att arbetslöshetsperioden börjat. Även
arbetsförmedlingen får en press på sig att snabbare försöka hitta nya lösningar
åt en arbetslös om det finns en bortre parentes i a-kassan. Det är väl känt att
ju längre man är borta från arbetsmarknaden, desto svårare har man att ta sig
in igen. Detta är ett stort och viktigt skäl till att ha en bortre gräns för a-
kassan, den behövs för att minska risken för varaktig utslagning av
arbetslösa.

Vi har tidigare föreslagit att en bortre gräns skall sättas efter två år. Vid
vidhåller detta förslag, och riksdagen bör uppdra åt regeringen att omgående
återkomma med ett förslag om en bortre gräns i a-kassan. Det är naturligtvis
viktigt att en bortre gräns för a-kassan kombineras med åtgärder för att snabbt
få ut den arbetslöse i sysselsättning igen. För att förhindra att människor blir
hänvisade till socialbidrag efter det att ersättningsperioden är slut vill vi
föreslå att någon form av efterskydd införs. Den statliga ARBOM-
utredningen (SOU 1996:150) hade förslag på ett sådant skydd. Ett sådant
föreslogs också i ESO-rapporten En social försäkring (Ds 1994:81). Det bör
ingå i riksdagens uppdrag till regeringen angående den bortre parentesen att
regeringen även föreslår någon form av efterskydd. Allra viktigast är
naturligtvis, som Folkpartiet påpekat i ett flertal riksdagsmotioner, åtgärder
för ett expansivt företagande så att det finns arbeten att söka.

Kompensationsnivå och
dagpenningnivåer

Folkpartiet välkomnar att regeringen nu föreslår en återgång
till en ersättningsnivå på 80 procent av den sökandes
dagförtjänst samt att dagpenningnivån höjs vid det
nästkommande årsskiftet. Den ersättningsnivå på 75 procent
som nu har funnits sedan den 1 januari 1996 har varit alltför
låg, och den har varit på gränsen till grundtrygghet.

Arbetsvillkoret

Regeringen föreslår att arbetsvillkoret skärps till sex månader
under förutsättning att man jobbat minst 70 timmar per
månad. Detta är ett steg i rätt riktning men det hade varit
bättre om regeringen kunde stå fast vid det tidigare
riksdagsbeslutet från juli 1996 om att arbetsvillkoret skall
var 9 månader under förutsättning att man jobbat minst 80
timmar per månad. Socialdemokraterna kände sig
uppenbarligen tvungna att överge detta beslut efter protester
från fackföreningsrörelsen.

Folkpartiet anser att riksdagen skall besluta att riksdagsbeslutet från juli
1996 också skall gälla fortsättningsvis. Detta innebär ett arbetsvillkor om 9
månader och minst 80 timmars arbete per månad.

Företagares möjlighet till a-
kassa

Folkpartiet välkomnar den uppmjukning i bestämmelserna
om företagares möjlighet att få a-kassa som nu föreslås. En
företagare som tillfälligt upphör med sin personliga
verksamhet i en egen rörelse skall nu kunna få möjlighet till
a-kassa. Denna förändring kommer säkerligen att leda till att
fler är villiga att starta och driva företag.

Egenavgifter

Det är viktigt att egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen
höjs. Regeringen föreslår nu en liten höjning, vilket vi
givetvis är positiva till, men det räcker inte. Avgifterna bör
höjas så att de som har jobb i större utsträckning än idag är
med och finansierar arbetslöshetsförsäkringen.

Folkpartiet har tidigare föreslagit att egenavgifterna skall höjas så att
statsbidraget till a-kassan kan minskas på sikt till 75 procent. Följaktligen
ökar då egenfinansieringen via avgifter till 25 procent. För staten skulle en
sådan reform innebära besparingar på ca 10 miljarder vid dagens arbets-
löshetsnivåer.

Löntagarkollektivet skall kompenseras för de ökade avgifterna. En
möjlighet som vi tidigare pekat på är att höja grundavdraget. Vi föreslår
emellertid istället att egenavgiften till sjukförsäkringen sänks. Idag går ju en
del av sjukförsäkringsavgiften i praktiken till att finansiera a-kassan istället
för sjukvården eller sjukförsäkringen. Det är då bättre att kalla saker vid
deras
rätta namn och därför bör en obligatorisk egenavgift för a-kassan inrättas
efter samma principer som prövades under 1994 samtidigt som
sjukförsäkringsavgiften sänks. Avgiften bör tas ut på den del av inkomsten
som är försäkrad. På längre sikt bör den del av inkomsten som försäkras höjas
till samma nivå som gäller för övriga socialförsäkringar.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att återinföra en statlig obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring enligt de principer som gällde under år 1994,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en s.k. bortre parentes i
arbetslöshetsförsäkringen enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett efterskydd i
arbetslöshetsförsäkringen enligt vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att det av riksdagen i juli 1996 fattade beslutet om
arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen skall genomföras,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en obligatorisk egenavgift
till arbetslöshetsförsäkringen samt motsvarande sänkning av
sjukförsäkringsavgiften enligt vad som anförts i motionen.

Stockholm den 2 april 1997

Lars Leijonborg (fp)

Anne Wibble (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Eva Eriksson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lennart Rohdin (fp)

Siri Dannaeus (fp)