med anledning av prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring

Motion 1996/97:A42 av Carl-Johan Wilson (fp)

Om arbetslösheten skall minska till hälften av nuvarande
nivå måste radikala åtgärder vidtagas och ett nytänkande ske.

I denna motion föreslås

att arbetslöshet i stället för att vara individuell skall kunna
knytas till arbetsplats och fördelas på samtliga arbetstagare
där.

Flexibel arbetskraftsresurs

Nu är arbetslöshet knuten till personer, som ofta ofrivilligt
hamnat i denna situation.

Förslaget i denna motion innebär att arbetslösheten skall knytas till
arbetsplatsen - hos arbetsgivaren - och fördelas på samtliga arbetstagare där.
Ordet arbetslöshet kan i denna variant ersättas med uttrycket flexibel
arbetskraftsresurs, vilket är ett relevant uttryck för en situation där
tillgången
på arbetskraft är större än tillgången på arbete. Modellen innebär att en
arbetsgivare stimuleras att öka antalet anställda under förutsättning att den
därvid eventuellt uppkomna egentliga arbetstidsbristen på arbetsplatsen
fördelas mellan samtliga anställda i företaget eller på viss enhet i företaget.

Exempel:

Om var och en i en personalstyrka på nio personer arbetar 40
timmar per vecka blir summan 360 timmar. I detta exempel
är 360 timmar per vecka den på den arbetsplatsen tillgängliga
arbetstiden.

Ökas personalstyrkan med en person till tio personer, vilka delar på den
tillgängliga arbetstiden, blir veckoarbetstiden för var och en 36 timmar. För
de 40 timmar, för vilka arbetstid saknas på arbetsplatsen, skall arbetslöshets-
ersättning utbetalas.

Den teoretiska arbetstiden per person är i detta exempel fortfarande 40
timmar per vecka. Arbetsgivaren har här en flexibel arbetskraftsresurs som
kan utnyttjas som fyllnadstid i stället för övertid. Arbetslöshetsersättningen
minskas i så fall för motsvarande tid.

Varje arbetstagares löneminskning vid solidarisk arbetsbristfördelning blir
i detta exempel ytterst marginell: Om en anställd tjänar ca 4 000 kr per 40-
timmarsvecka är timersättningen 100 kr. Var och en av de tio anställda
förlorar i detta exempel fyra timmar per vecka = 400 kr brutto. Om arbetslös-
hetsersättning utbetalas med 80 % blir den egentliga bruttoinkomst-
minskningen 80 kr för fyra timmars arbetslöshet (ledighet). På de 80
kronorna är skatten ca 24 kr. Nettolöneminskningen blir i detta exempel
cirka 56 kr per vecka för de personer som därigenom medverkat till att
ytterligare en arbetskamrat har arbete.

En förutsättning för att modellen flexibel arbetskraftsresurs skall kunna
utnyttjas är givetvis att modellen passar för den aktuella arbetsplatsens
produktion och att både arbetstagare och arbetsgivare finner den acceptabel.
För att få tillgång till flexibel arbetskraftsresurs krävs nyanställning. En
arbetsgivare kan alltså inte lockas till uppsägningar med förhoppning om att
få fler anställda till lägre kostnad. En arbetsgivare som har högt övertidsuttag
bland sina anställda gör en viss vinst genom att övertidsersättning bytes mot
normal timersättning i modellen flexibel arbetskraftsresurs, men då krävs
nyanställning, vilket är målet med förslaget.

Modellen flexibel arbetskraftsresurs kräver inga tillskott av medel.
Kostnaderna ryms inom nuvarande arbetslöshetskostnader. I stället torde ett
flertal besparingar kunna förväntas:

- Lägre socialbidragskostnader.
-
- Lägre kriminalvårdskostnader.
-
- Mindre bidragsberoende.
-
Viss del av arbetsinsatser som nu görs med
övertidsersättning kommer att ingå i ordinarie arbetstid och
därmed minska ersättningen för arbetsbrist.

Mot förslaget kan invändas att det kan permanenta arbetslösheten.
Eftersom flera faktorer påverkar överskottet av arbetskraft är arbetslösheten
redan nu till en viss del permanent. Den torde inte bli mer permanent om den
fördelas på flera personer.

Arbetslösheten har - även om olika åtgärder vidtagits för att minska den -
fortsatt att öka under de senaste åren. Detta ger tydliga signaler om att nya
idéer måste prövas.

Någon direkt begränsning i användning av fördelningsmetoden torde inte
behövas. Om till exempel 50 % av arbetsplatserna i både offentlig och privat
sektor utnyttjar modellen, skulle det innebära en väsentlig minskning av
antalet personer som är utan arbete.

Modellen med flexibel arbetskraftsresurs är givetvis inte tillräckligt
analyserad genom beskrivningen i denna motion. Jag tycker dock att
förslaget är så intressant att riksdagen bör uppdraga åt regeringen att pröva
idén och eventuellt återkomma till riksdagen med förslag.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen prövar idén med solidarisk
arbetsbristfördelning i kombination med modellen flexibel arbetskraftsresurs
och eventuellt återkommer till riksdagen med förslag i ärendet.

Stockholm den 3 april 1997

Carl-Johan Wilson (fp)