med anledning av prop. 1996/97:109 Lokala styrelser med elevmajoritet

Motion 1996/97:Ub13 av Beatrice Ask m.fl. (m)

I propositionen redovisar regeringen förslag om lokala
styrelser med elevmajoritet för gymnasieskolan och den
kommunala vuxenskolan. Försöksperioden är fyra år.

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig för att elevinflytande i skolan
ska öka. Detta samtidigt som utredningar visar att eleverna uppfattar att de
har litet att säga till om i skolan. Det märkliga är att ju högre upp i
skolsystemet eleverna befinner sig, desto mindre inflytande anser de att de
har. Av den anledningen var det med förväntan som vi avvaktade regeringens
proposition om ökat elevinflytande.

Den björntjänst som regeringen i form av propositionen levererar till
eleverna och till skolan ligger i det faktum att elevinflytandet och
utvecklingen av skolan än en gång hamnar i händerna på lokala politikers
vilja och intresse. Med förslaget finns också risk för att den felaktiga
föreställningen, att inflytande och medbestämmande bäst utövas i form av
sammanträden, förstärks.

Kommittén för gymnasieskolans utveckling understryker vikten av att
kommunerna anstränger sig för att tillgodose elevernas val. Regeringen
skriver också att "de frivilliga skolformerna står inför stora krav på
förnyelse.
Öppenhet och förändringsbenägenhet måste öka, flexibiliteten och sam-
arbetet likaså. Ett av de viktigaste förändringskraven är att elevinflytandet
ökar".

Dessa konstateranden som redovisas i propositionen borde ha föranlett
regeringen att välja en helt annan inriktning om man menat allvar med ökat
elevinflytande. Den form som förslaget nu fått ger inte ökat inflytande för en
majoritet av eleverna, utan personal och elever i de frivilliga skolformerna
ges endast ytterligare en variant av formaliserat beslutsfattande.

I avsikt att underbygga förslaget görs ett stor nummer i propositionen av
att utöva inflytande på demokratiska grunder. Syftet med skrivningen är att
sätta likhetstecken mellan styrelsesammanträden och demokrati. Detta
synsätt står i bjärt kontrast till uppfattningen att inflytande och ansvar är
mer
än formen för beslutsfattande.

Att propositionen är motsägelsefull framgår inte minst av påpekandet att
"- - - dessa styrelser kan vara ett sätt att stärka elevernas inflytande. Långt
viktigare är dock att öka elevernas inflytande över undervisningens innehåll
och arbetsformer."

Av detta konstaterande, som vi för övrigt instämmer i, kan vi bara dra
slutsatsen att regeringen lägger fram ett förslag som inte rör det som anses
mest väsentligt för att skapa verkligt elevinflytande.

Vi anser det vara en svaghet och direkt olämpligt att majoriteten i de nya
styrelserna för den offentliga gymnasieskolan kan komma att bestå av elever
som är minderåriga. Att detta ställer till särskilda problem framgår inte minst
ur ansvarssynpunkt av propositionstexten. Stort utrymme avsätts att redovisa
rättsläget och hur de kommunala nämnderna ska kunna kringgärda och
begränsa de nya lokala styrelserna. Rektorns ställning är också den föremål
för särskild redovisning i propositionen. Svagheterna med förslaget är
korrekt beskrivna. Det är därför även förvånande att regeringen lägger
förslag om lokala styrelser med elevmajoritet.

Regeringen föreslår också att lokala styrelser med elevmajoritet ska gälla
den kommunala vuxenutbildningen. I huvudsak är det då fråga om elever
som är myndiga. Ofta har de dessutom varit verksamma i arbetslivet under en
följd av år, med den erfarenheter som det medför. Men även detta förslag är
illa underbyggt och omgärdat av samma restriktioner som de lokala
styrelserna för gymnasieskolan.

Den tid som eleven är i de frivilliga utbildningsformerna är relativt kort, i
de flesta fall inte mer än tre år. Att under denna period inte bara avsätta tid
för studier utan även för styrelsesammanträden i en styrelse som i praktiken
inte har några befogenheter är inte att utnyttja studietiden på bästa sätt. I
praktiken uppstår med förslaget ett konkurrensförhållande mellan studier och
ledningsfunktionen för skolan. Detta anser vi vara till nackdel för såväl de
elever som engagerar sig i styrelser med elevmajoritet som det flertal som
inte gör det.

Med den inriktning som förslaget har om styrelser med elevmajoritet är
inflytandet dessutom begränsat till det fåtal elever som får plats i styrelsen.
Övriga elever blir hänvisade till att utse styrelserepresentanter. Det är inte
vad vi menar med elevinflytande. Elevinflytande måste bygga på att alla
elever ska omfattas och ha möjlighet att delta. Det ställer förvisso krav på
förnyelse av skolan. Tyvärr finns en bristande respekt för elevernas åsikter på
många håll i skolan som man inte kommer till rätta med genom det förslag
som regeringen redovisat. Tvärtom finns här en risk att bristen på respekt för
eleverna blir större som en följd av formaliseringen. Vem känner respekt för
en styrelse som inte är beslutsför?

Förslaget i propositionen om lokala styrelser med elevmajoritet i
gymnasieskolan och i den kommunala vuxenutbildningen avvisas.

Elevinflytande kommer bäst till sin rätt i det vardagliga arbetet i skolan
och inte i styrelserummen. Vi ser arbetet med ökat elevinflytande som en
process. Det handlar då om att stegvis lägga ut uppgifter och ansvarsområden
som rör elevens studier och skolans vardag på eleverna. Det är ett ansvar
som vi anser att eleverna är beredda att ta. Ansvaret för denna process åvilar
rektor.

I dag bedrivs på många håll i de frivilliga utbildningsformerna en
omfattande verksamhet som bygger på att lägga ut uppgifter till elever eller
grupper av elever. Det gäller uppgifter som arbetsmiljö, lokalvård,
återställande efter skadegörelse, deltagande i planering och genomförande av
undervisningen, mathållning, inköp, inredning och mycket annat. Det som är
gemensamt är att uppgifterna rör elevernas vardag och det dagliga arbetet i
skolan. Det är den väg som elevinflytande ska utvecklas på, enligt vår
mening.

Elevinflytande tar sig också formen av att eleverna väljer skola och
program. Tyvärr har uppenbarligen inte regeringen samma uppfattning som
vi har. Det är med beklagande som vi vid flera tillfällen under denna riks-
dagsperiod har kunnat ta del av förslag som underminerar förutsättningarna
för t.ex. friskolornas utveckling och därmed även reducerat elevernas
möjligheter att välja skola. Det naturliga hade varit att stimulera och stödja
tillkomsten av fler alternativa skolformer. Gymnasieskolor som drivs i form
av entreprenad skall utvecklas mer. De alternativa skolformerna måste ges
långsiktiga och stabila regler. Även inom utbildningsområdet måste
konkurrens på lika villkor gälla. En fördel med vårt förslag att minska antalet
kärnämnen är att större utrymme ges för elevernas val när det gäller
programstruktur och ämnen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala styrelser med elevmajoritet i den kommunala
vuxenutbildningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om verkligt elevinflytande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativa skolformer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elevernas valmöjligheter.

Stockholm den 20 mars 1997

Beatrice Ask (m)

Rune Rydén (m)

Ulf Melin (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Tomas Högström (m)

Ulf Kristersson (m)

Chris Heister (m)

Per Unckel (m)

Birgitta Wistrand (m)