med anledning av prop. 1996/97:142 Handlingsoffentlighet vid vissa stiftelser

Motion 1996/97:K39 av Förste vice talman Anders Björck m.fl. (m)

Sammanfattning

I propositionen görs gällande att respekten för demokratiska
principer och hänsynen till det allmännas bästa kräver att
också handlingar hos de av löntagarfondsmedel bildade fria
forskningsstiftelserna underkastas tryckfrihetsförordningens
regler om handlingsoffentlighet. I linje härmed föreslår
regeringen att stiftelserna, stiftelsernas bolag och
stiftelsehögskolorna fr.o.m. den 1 november 1997 skall
tillämpa offentlighetsprincipen.

De elva fria forskningsstiftelser som bildades av den borgerliga regeringen
under förra mandatperioden är privaträttsliga subjekt och därmed inte
underkastade reglerna om handlingsoffentlighet som gäller för myndigheter.
Trots att det inte finns några författningsmässiga krav på att privaträttsliga
subjekt skall tillämpa offentlighetsprincipen har de fria forskningsstiftelserna
kommit att göra det, i enlighet med vad departementschefen uttalade om att
offentlighet så långt möjligt borde råda i allmänna angelägenheter. Frågan
om offentlighet har tillmätts särskild vikt av de berörda högskolorna.

Av principiella skäl, som närmare redogörs för i motionen, och med
hänsyn till att de fria forskningsstiftelserna, stiftelsernas bolag och
stiftelsehögskolorna i praktiken redan tillämpar offentlighetsprincipen delar
inte Moderata samlingspartiet regeringens bedömning att respekten för
demokratiska principer och hänsynen till det allmännas bästa kräver att
stiftelserna underkastas tryckfrihetsförordningens regler om handlings-
offentlighet.

Den moderata kritiken
kvarstår

Regeringens förslag om att reglerna om handlingsoffentlighet
skall bli tillämpliga på de fria forskningsstiftelserna kan
enligt vår mening inte ses isolerat utan måste bedömas
utifrån vad om förevarit i stiftelseärendet. Från Moderata
samlingspartiets sida kvarstår den kritik som framfördes mot
regeringens proposition 1996/97:22 Statliga stiftelser i
motion 1996/97:L4 av Carl Bildt m.fl. (m). Vid en samlad
bedömning av det då aktuella förslaget, dvs. att regeringen
skulle få besluta om styrelsens utseende och
kapitalförvaltning, fann bl.a. Moderata samlingspartiet att
effekterna av förslaget innebar en sådan
förmögenhetsöverföring av stiftelsemedlen att det inte var
förenligt med egendomsskyddet i 2 kap. 18 §
regeringsformen eller med Europakonventionen angående
skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, som sedan den 1 januari 1995 gäller som svensk
rätt. Härutöver antogs förslaget strida mot grundläggande
stiftelserättsliga principer. Enligt legaldefinitionen av en
stiftelse i 1 kap. 2 § stiftelselagen bildas en stiftelse genom
att egendom avskiljs för att varaktigt förvaltas som en
självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. I
sammanhanget kan erinras om att Lagrådet i ett yttrande från
den 4 juni 1996 avstyrkte en lagrådsremiss i vilken föreslogs
att regeringen skulle få en möjlighet att ändra eller upphäva
vad som sägs i stiftelseförordnandet, utan styrelsens
samtycke. Förslaget syftade till att ge regeringen rätt att
förändra stiftelsens ändamål, om det krävdes för att
"tillgodose allmänna intressen". Den huvudsakliga grunden
för Lagrådets kritik var att förslaget gick så långt att det var
tveksamt om de stiftelser som drabbades av den föreslagna
ändringen över huvud taget kom att omfattas av den nya
stiftelselagens stiftelsebegrepp.

Genom en skenmanöver
uppnåddes det ursprungliga
syftet

Regeringen tog skenbart intryck av Lagrådets kritik och
återkom, som framgått ovan, hösten 1996 till riksdagen med
ett nytt förslag (prop.1996/97:22). I sak innebar detta förslag
i princip detsamma som det ursprungliga varför Moderata
samlingspartiet motsatte sig dess genomförande. Även
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet motsatte sig
förslaget. Centerpartiet reserverade sig mot förslaget med
begäran om en modifiering av den föreslagna ändringen.
Med stöd av regeringspartiet och vänstern kunde det hårt
kritiserade förslaget drivas igenom i riksdagen. Sedan den 1
januari 1997 har regeringen möjlighet att besluta dels om
vilka som skall vara ledamöter i de fria
forskningsstiftelsernas styrelser, dels om förvaltningen av
stiftelsernas privata kapital. Syftet med regeringens
ursprungliga förslag var härmed uppnått. Trots att
stiftelsernas ändamål inte formellt har ändrats har ändamålet
med stiftelsernas självständiga förmögenhetsförvaltning
upphävts, och det är nu statens forskningspolitiska
prioriteringar som gäller även för de fria
forskningsstiftelsernas kapitalförvaltning (prop. 1996/97:1,
utgiftsområde 16, 20 och 24). Att stiftelserna är privata
rättssubjekt med privat egendom som omfattas av
egendomsskyddet i såväl regeringsformen som
Europakonventionen har hittills inte tillmätts någon
betydelse från regeringen och riksdagsvänstern. Inte heller
har grundläggande stiftelserättsliga principer respekterats.
Mot denna bakgrund anser Moderata samlingspartiet att
riksdagsmajoriteten när den godkände regeringens förslag till
ändring i stiftelselagen (prop. 1996/97:22, bet. 1996/97:LU2,
rskr. 1996/97:62) fattade ett från grundlagssynpunkt felaktigt
beslut. Beslutet torde också stå i strid med den
proportionalitetsprincip som är etablerad i Europadomstolens
praxis och som numera även svenska domstolar har att
tillämpa. För en närmare redogörelse av
proportionalitetsprincipens innebörd hänvisas till ovan
nämnda motion av Carl Bildt m.fl (m) Socialisering av privat
kapital och fri forskning. Regeringen föreslår nu att de fria
forskningsstiftelserna skall omfattas av
tryckfrihetsförordningens regler om handlingsoffentlighet
som gäller för myndigheter.

Förslaget måste naturligtvis ses i sitt rätta sammanhang. Bakgrunden är att
regeringen med åberopande av krav på demokratisk kontroll har fått
riksdagsmajoritetens godkännande att förstatliga privat kapital i strid mot
såväl regeringsformen som Europakonventionen och stiftelserättsliga
principer. På motsvarande sätt motiveras det nu aktuella förslaget med
"respekt för demokratiska principer och det allmännas bästa". Vad det ytterst
handlar om är att regeringen genom socialisering och byråkratisering
eftersträvar att få de fria forskningstiftelserna jämställda med myndigheter,
dvs. förstatligade. Genom att som nu formellt försöka underkasta stiftelserna
offentlighetsprincipen tas bara ytterliga ett steg i riktning mot att frånhända
dem statusen av privata rättssubjekt. Något reellt behov av att underställa
stiftelserna, stiftelsernas bolag och stiftelsehögskolorna tryckfrihets-
förordningens regler om handlingsoffentlighet finns inte då offentlighets-
principen i praktiken redan tillämpas av stiftelserna.

En annan fråga som kan vara av visst intresse är om de förvånansvärt
okritiska remissvaren över regeringens förslag om "smygförstatligande" av
de fria forskningsstiftelserna har sin förklaring i att regeringen sedan den 1
januari 1997 har kunnat byta ut styrelseledamöter som inte visat sig vara
tillräckligt "samarbetsvilliga" med regeringen. Syftet med att låta regeringen
besluta om stiftelsestyrelsernas utseende var just att förbättra möjligheterna
till samordning mellan stiftelserna och statliga insatser (prop.1996/97:1,
s. 80). Frånvaron av kritik i stiftelsernas remissvar skulle kunna utgöra ett,
enligt vår mening, mycket talande exempel på vad regeringen åsyftade med
en "förbättrad samordning" mellan stiftelserna och staten.

Sammanfattningsvis kan konstateras att regeringens förslag kan angripas
både som oförenligt med principiella rättsgrundsatser, mot bakgrund av vad
som tidigare förevarit i stiftelseärendet, och utifrån omständigheten att det
faktiskt inte föreligger något behov - vare sig från det allmännas synpunkt
eller från demokratisynpunkt - att genomföra lagändringen. Reglerna om
handlingsoffentlighet tillämpas redan av stiftelserna. Det nu aktuella
förslaget innebär enligt vår mening ett försök från regeringens sida att ge
legitimitet åt det tidigare felaktiga beslutet. Mot denna bakgrund bör
riksdagen avslå regeringens förslag.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:142 Handlingsoffentlighet vid
vissa stiftelser.

Stockholm den 3 juni 1997

Anders Björck (m)

Birger Hagård (m)

Jerry Martinger (m)

Inger René (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Henrik S Järrel (m)

Ola Karlsson (m)