med anledning av prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition

Motion 1996/97:Fi54 av Lars Tobisson m.fl. (m)

Värdepapperscentralen
VPC AB och statens
engagemang i
infrastrukturen på den
svenska finansmarknaden

I den ekonomiska vårpropositionen föreslår regeringen att
riksdagen bemyndigar regeringen att sälja, byta eller på annat
sätt helt eller delvis avyttra statens aktieinnehav i
Värdepapperscentralen VPC AB. Vidare föreslås att
riksdagen skall bemyndiga regeringen att disponera
ersättning som härrör från avyttring av aktier i VPC till
förvärv av aktier i eller bildandet av bolag som direkt eller
indirekt driver verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs-
och clearingverksamhet eller aktiekontolagen (1989:827).

Bakgrunden till regeringens förslag är de genomgripande förändringar som
skett på den svenska finansmarknaden. Avregleringen, data- och informa-
tionsteknologin och många finansiella innovationer är bara några av för-
ändringarna. Den viktigaste av dem alla är dock att den svenska finans-
marknaden blivit en integrerad del av den internationella finansmarknaden.
Detta ställer nya krav på finansmarknadens infrastruktur till vilken även VPC
kan räknas.

Vi ser positivt på dessa förändringar och anser det vara av stort värde om
ett av Europas finansiella centra kan skapas i Stockholm. I detta syfte förs det
redan diskussioner mellan OM Gruppen AB och Stockholms Fondbörs AB
om en sammanslagning. Eftersom det enligt vår uppfattning saknas anledning
för staten att genom eget ägande kontrollera börs- och clearingverksamhet,
bör statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB i enlighet med
förslaget i propositionen avyttras.

Vi bifaller även regeringens förslag att anvisa 10 miljoner kronor som ett
ramanslag för kostnader i samband med denna försäljning.

Däremot avvisar vi regeringens förslag att riksdagen skall bemyndiga
regeringen att disponera ersättning som härrör från avyttring av aktier i VPC
till förvärv av aktier i eller bildandet av bolag som direkt eller indirekt
driver
verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller
aktiekontolagen (1989:827).

Det finns enligt vår mening inget skäl till att staten skall vara delägare i ett
framtida sådant bolag på den svenska finansmarknaden. De säkerhets- och
kontrollaspekter som tidigare anförts för delägandet av VPC kan tillgodoses
genom tillsyn. Regeringens begäran om 500 miljoner kronor för detta ända-
mål bör därför avslås.

Vissa bolags- och
fastighetsfrågor
(försvarsfastigheter och
Securum AB)

Regeringen föreslår bildandet av ett bolag med uppgift att
utveckla de fastigheter som utnyttjats av
organisationsenheter inom Försvarsmakten, vilka enligt 1996
års försvarsbeslut skall avvecklas. Det nybildade
utvecklingsbolaget skall inordnas i Vasakronan-koncernen,
dit även återstående fastighetsrelaterade tillgångar i
Securum AB skall föras.

Vi tillstyrker dessa åtgärder. Utvecklingen av de tidigare försvarsfastig-
heterna kräver speciell kompetens och finansiell uppbackning, om de skall
kunna nyttiggöras för andra ändamål. Enligt vår uppfattning bör en privati-
sering av Vasakronan i dess helhet förberedas. Från denna utgångspunkt är
det angeläget att de tidigare försvarsfastigheterna inte förs in i det nya
bolaget
med ett bokfört värde som avsevärt överstiger uppskattat marknadsvärde.
Den enligt propositionen nödvändiga nedskrivningen bör därför ske, innan
det nybildade utvecklingsbolaget blir ett dotterbolag till Vasakronan. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.

Inlåning i
Riksgäldskontorets regi

I propositionen föreslås att Riksgäldskontoret skall undantas
från bankrörelselagens tillämpningsområde. Därmed skulle
kontoret få möjlighet att ta emot inlåning på konton från
allmänheten i egen regi.

Enligt vår mening skulle en sådan nyordning verka snedvridande på
kreditmarknaden. Bl.a. skulle Riksgäldskontoret slippa betala den avgift till
insättningsgarantin som svenska banker är skyldiga att erlägga. Detta skulle
förstärka den redan rådande obalans som ligger däri att utländska banker med
verksamhet på den svenska marknaden undgår avgifter på den höga nivå som
av fiskala skäl föreskrivits i Sverige.

Över huvud taget saknas det anledning för Riksgäldskontoret att bedriva
upplåning direkt från allmänheten. Det är mer kostnadseffektivt att utnyttja på
marknaden redan befintliga kontorsnät. Allmänhetens medverkan i
statsupplåningen får därmed formen av placeringar via t.ex. banker eller
förvärv av andelar i obligationsfonder m.m. Lägre statliga pålagor på
bankväsendet och lika konkurrensvillkor skulle pressa de avgifter som
bankerna nu tar ut för sina tjänster.

Riksdagen kommer att få anledning att återkomma till statsskuldspolitiken
med anledning av betänkandet Statsskuldspolitiken (SOU 1997:66), vilket
nyligen avlämnats av utredningen om statlig upplåning. Där förordas en ny
målformulering för statsskuldspolitiken och en förändrad beslutsstruktur för
hantering av statsskuldspolitiska överväganden. I det sammanhanget bör
Riksgäldskontorets roll och användande av olika låneinstrument belysas mer
samlat. I avvaktan härpå bör regeringens förslag beträffande kontoinlåning
från allmänheten avslås.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att disponera
ersättning härrörande från avyttring av aktier i Värdepapperscentralen VPC
AB för insats i bolag med liknande inriktning på finansmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förberedelser för Vasakronan AB:s privatisering och tidpunkt för
nedskrivning av f.d. försvarsfastigheters värde,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring av
bankrörelselagen (1987:617).

Stockholm den 30 april 1997

Lars Tobisson (m)

Sonja Rembo (m)

Lennart Hedquist (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Per Bill (m)

Anna Åkerhielm (m)

Stig Rindborg (m)

Tom Heyman (m)

Margit Gennser (m)

Bo Lundgren (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Rune Rydén (m)