med anledning av prop. 1996/97:60 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Motion 1996/97:So19 av Stig Sandström m.fl. (v)

Vänsterpartiet delar i huvudsak tankegångarna i
propositionen. Följande tillägg och ändringar vill vi dock
föreslå:

Patientlag

Propositionen för vissa resonemang kring detta men vill
avvakta HSU 2000:s kommande förslag om möjligheten att
stärka patientens ställning i vården.

Vi menar att behovet av en patientlag har ökat de senaste åren och kan bli
ett bra komplement till Prioriteringsutredningen. Den föreslagna lagändringen
som propositionen föreslår och vilken vi tillstyrker kan delvis ses som ett
embryo till en patientlag.

Nedskärningarna inom vården ökar behovet av en patientlag. Några
exempel:

En allt större grupp människor stängs ute från vård av ekonomiska skäl,
senast belyst genom exemplet med de kroniskt psykiskt sjuka som inte längre
har tillgång till fri medicin. En annan grupp är barnfamiljer med dålig
ekonomi där flera barn blir sjuka samtidigt. Avskaffandet av tandvårds-
subventionerna gör att många avstår från att söka tandvård trots uppenbara
behov. Flyktingar som vistas i Sverige utan flyktingstatus och som i praktiken
riskerar att tas av polisen om de söker vård måste ges ett rättsligt skydd till
vård. Det vore också värdefullt att samla den nuvarande fragmentiserade
lagstiftning som rör patienterna till en enda lag. En sådan lag kan också skapa
balans mellan samhällets skyldigheter och patientens rättigheter. I en sådan
lag kunde också FN:s standardregler för funktionshindrade samt
barnkonventionen transformeras i tillämpliga delar.

Kostnadseffektivitetsprincip
en kan utgå ur den etiska
plattformen

I och för sig har vi inga större invändningar mot de
resonemang som förs och mot behovet av en
kostnadseffektiv sjukvård. Tvärtom, alla vill väl ha en
kostnadseffektiv sjukvård. Däremot finner vi inte att denna
princip fyller någon funktion i en etisk plattform. Dessutom
har de senaste årens kraftiga nedskärningar lett till ett helt
nytt ekonomiskt tänkande inom vården som gör att pekpinnar
av denna art är överflödiga.

Tvärtom kan den tas till intäkt för överdrivet sparande som i sin tur kan
leda till kapitalförstörelse och felaktigt utnyttjande av människor.

Ifrågasätt inte förebyggande
arbete/prevention

Här ger tyvärr propositionen dubbla signaler. Dels är det
naturligtvis mycket bra att man lyfter upp preventionen i
prioriteringsgrupp två tillsammans med
rehabilitering/habilitering och att man preciserar vissa
angelägna ändamål exempelvis mödrahälsovård,
barnhälsovård, arbete för bättre arbetsmiljö,
ungdomsmottagningar och preventivmedelsrådgivning,
mammografi och förebyggande program mot tobak och
alkoholmissbruk.

Å andra sidan för utredningen ett resonemang, i vilket propositionen i
huvudsak instämmer, om att befolkningsinriktad prevention måste ha
dokumenterade effekter för att kunna prioriteras. Detta kan låta bestickande,
men det finns två avgörande invändningar. För det första ställer man inte
samma krav på vård och behandling trots att vetenskaplig dokumentation
saknas. För det andra ligger det i sakens natur att det är mycket svårt att
bedöma effekten av preventiva åtgärder, t.ex. informationskampanjer.

Risken är att prioriteringspropositionen i detta avseende skulle kunna
användas som argument för att skära ner i landstingens folkhälsoarbete.

Ett exempel kan vara massarbetslösheten som är ett nytt fenomen. Det
saknas ännu vetenskaplig dokumentation om hälsokonsekvenser och
vetenskapligt dokumenterade effekter av åtgärder. Men detta kan ju inte vara
ett argument för att avstå från insatser för att mildra arbetslösheten och
stödja
de arbetslösa på olika sätt.

Ett annat exempel är hiv/aids. Här finns ingen effektiv behandling och
dokumentation av nyttan med att dela ut kondomer och bedriva informations-
verksamhet. Ändå kan det vara rimligt att sätta pengar till detta ändamål.

Vi vet att det förebyggande arbetet har en mycket känslig ställning inom
sjukvården, nu senast bekräftad genom den påvisade kraftiga neddragningen
av företagshälsovården. Därför kan det vara viktigt vilka signaler som
statsmakterna sänder ut. Och en sådan signal bör vara att det förebyggande
arbetet inte får tummas på.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om önskvärdheten av en patientlag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kostnadseffektivitetsprincipen skall tas bort från den etiska
plattformen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om synen på det preventiva arbetet.

Stockholm den 20 januari 1997

Stig Sandström (v)

Alice Åström (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)

Marie Engström (v)