med anledning av prop. 1996/97:60 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Motion 1996/97:So21 av Barbro Westerholm m.fl. (fp)

Inledning

Regeringens proposition om prioriteringar inom hälso- och
sjukvården uppfyller till stora delar den syn som vi har på
området. Vi vill i det följande understryka områden där vi
har synpunkter som går utöver skrivningarna i propositionen.

Utgångspunkter

Det är viktigt att skilja på å ena sidan politikernas och å
andra sidan vårdpersonalens ansvar i fråga om prioriteringar.
Politikernas ansvar är i första hand mot medborgarna, d v s
att se till att skattebetalarnas pengar används på ett så
effektivt sätt som möjligt så att medborgarna får valuta för
skattepengarna. Det är också politikernas uppgift att se till att
allmänhetens pengar används på bästa sätt för att uppfylla de
målsättningar enligt gällande lagar som antagits i
demokratisk ordning.

Detta förutsätter att politikerna får underlag för sina beslut som gör det
möjligt för dem att se olika konsekvenser av skilda handlingsalternativ. Det
är här vårdens ansvar kommer in.

Vårdpersonalen har ansvar för att följa gällande lagstiftning och förse
politikerna med den information som är nödvändig för att politikerna skall
kunna göra konsekvensbeskrivningar. Vårdpersonalen har också ansvaret att
göra prioriteringar i de enskilda fallen. Dessa val skall politikerna inte lägga
sig i.

Utvärdering

Vikten av kvalitetsutvecklingsarbete understryks i
regeringens proposition. Det är bra. Det krävs välutbildad
personal för att kunna utföra kvalitetsutvecklingsarbete med
hjälp av registeruppgifter och andra data. Det kan vara lätt att
dra felaktiga slutsatser om man inte har god kunskap om
bakomliggande faktorer om registerdata och registerbaserad
statistik. För att få fram kvalificerat utbildad personal för
detta krävs en akademisk institution med ansvar för såväl
forskning som utbildning. Vi föreslår att man inrättar en
professur i kvalitetsutvecklingsarbete. Denna professur
skulle exempelvis kunna vara knuten till Statens institut för
miljömedicin eller annan vetenskaplig institution där det
redan nu finns epidemiologisk och helst hälsoekonomisk
forskning.

Kravet på att patienterna alltid skall bemötas av högt kvalificerad personal
är viktigt men kommer att få konsekvenser för bemanningen inom olika
avdelningar i sjukvården, exempelvis akutvården. Det är viktigt att detta
uppmärksammas.

I samband med fortsatta rationaliseringar är det viktigt att kvalitén i vården
inte undergrävs, dels för att kvalitetssänkningar bör kallas för vad de är, dels
för att uppslutningen och förtroendet för rationaliseringarna kan öka om man
litar på att det är just rationaliseringar och inget annat. En väg att gå är
sannolikt att arbeta med kvalitetssäkring. Förutom att certifiering är en viktig
garantistämpel visar också erfarenheter från till exempel Linköping att
processen ofta leder till betydande besparingar. En orsak till detta är att
kvalitetssäkring handlar mycket om att göra personalen i vården medveten
om vad de gör och varför. Och just detta är en mycket viktig mekanism
bakom effektiviseringar.

Vägen till framgång inom kvalitetsarbetet ligger i att det blir en naturlig del
i personalens arbete. I kvalitetsarbetet ligger målstyrning från politiker och
ekonomisk uppföljning, men detta leder inte automatiskt till
kvalitetshöjningar om inte personalen förmås engagera sig i kvalitetsfrågorna
dagligen. Ett sådant engagemang leder otvetydigt till en stolthet över den
egna uppgiften och till en högre arbetstillfredsställelse. Ju enklare måtten på
kvalitetsuppfyllelsen görs desto större är förutsättningen att de mäts och följs
upp. Särskilt framgångsrika arbetslag bör premieras och lyftas fram så att
andra kan lära av ett framgångsrikt arbete.

Patientens ställning

Patientens ställning bör stärkas. Nuvarande och nya regler
bör sammanföras till en plats i lagstiftningen, antingen i en
särskild lag om patientens ställning och inflytande, eller som
ett särskilt avsnitt i hälso- och sjukvårdslagen, HSL. Om
reglerna samlas på ett ställe ökar möjligheterna för
allmänheten att ta del av dessa regler.

Den statliga utredningen HSU 2000 har i uppdrag att lämna förslag till hur
patientens ställning skulle kunna stärkas i lagstiftningen. Vi menar att man i
det sammanhanget bör föra in

- vårdgarantins regler
-
- den tidigare husläkarlagens regler
-
- rätt till information om olika behandlingsalternativ, deras för- och
nackdelar samt betydande möjligheter att välja mellan alternativen
-
- rätt att ta del av behandlingsresultat på sjukhusen
-
- rätt att få ta del av mer än en läkares bedömning, s k "second opinion"
-
- rätt till rehabiliteringsplan
-
- rätt till smärtlindring
-
- garanti för att kvalitetssäkring tillämpas
-
- rätt till specialistvård i annat landsting om opartiskt organ så tillstyrker
-
- rätt till vård i hemmet i livets slutskede om det inte finns medicinska skäl
emot detta.
-
Det sker en ständig utveckling inom hälso- och sjukvården
när det gäller metoder, teknik och diagnostik. Nya metoder
prövas och utvärderas för att sedan antingen förkastas eller
bli en integrerad del av den ordinarie verksamheten. Det är
viktigt med öppenhet för det som är nytt och outforskat.

Metoder som inte har visat sig effektiva ska sorteras ut ur sjukvården.
SBU, Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, utvärderar
medicinska metoder ur ett medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt
perspektiv. SBU:s rapporter måste få större genomslag i hälso- och
sjukvårdens arbete. Klinikerna bör åläggas att metodiskt genomföra
utrensning av det som inte har effekt enligt utvärderingarna. De enskilda
läkarna, såväl i öppen som sluten vård, måste också stimuleras till att
utvärdera sina metoder och arbetssätt.

Lika viktigt är det att göra utvärderingar av nya, alternativa metoder för att
kunna jämföra dem med mer beprövade arbetssätt. Sådana utvärderingar ska
ske på likvärdiga villkor.

I Sjukvårdens hälso- och ansvarsnämnds arbete har uppmärksammats
brister i journalföring, i patientens möjlighet att erhålla information avseende
diagnos m m samt i vårdens bemötande av äldre. Kritik har även riktats mot
den korta preskriptionstiden.

Vi anser att det vore på sin plats med en översyn av reglerna för
patienternas ställning vad avser uppräknade brister i vården.

Vårdens innehåll

I avsnitt 7.1 i propositionen avhandlas det som hamnar under
den nya utvidgade vårdgarantin. Vi har avgett våra kritiska
synpunkter på detta i vår motion med anledning av
regeringens skrivelse 1996/97:66 Redogörelse för en
överenskommelse om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m m för år 1997.

Prevention

Vi tycker att det är viktigt att preventionsarbetet får en
framskjuten position.

Husläkaren har en viktig funktion i det förebyggande arbetet. Det gäller
särskilt den individuella rådgivningen om att t ex sluta röka eller minska en
för hög alkoholkonsumtion. Att patienten träffar sin "egen" läkare - hus-
läkaren - skapar goda förutsättningar för en verkligt effektiv hälsorådgivning.
Men inom ramen för det s k områdesansvaret har primärvården också ett
ansvar för att arbeta förebyggande gentemot olika befolknings- eller
riskgrupper i närområdet. I detta arbete har distriktssköterskan en mycket
viktig uppgift.

Ungdomsmottagningarna utgör en viktig resurs både för att hjälpa
ungdomar vid val av preventivmedel och i sex- och samlevnadsfrågor men
också när de har behov av att prata om något som är svårt i deras liv eller att
de vill ha en undersökning av om deras kroppsutveckling är normal.

Apoteken kan ses som hälso- och sjukvårdens frontlinje. Dit går människor
många gånger innan de söker sin husläkare i förhoppning om att kunna klara
av sina problem själva. Apoteken är därför en resurs för samhället att ta till
vara och använda för kunskapsöverföring. Folkhälsoinstitutet har tagit vara
på denna resurs bl a för spridning av information under astma-allergiåret. Vi
anser att apoteken också i fortsättningen bör användas som kunskapsspridare
i folkhälsoarbetet.

Uppföljning

Regeringen vill inrätta en speciell nationell delegation med
uppgift att följa tillämpningen av de etiska riktlinjerna. Detta
är en omistlig uppgift. Vi har i många andra sammanhang
pekat på vikten av att följa upp tillämpningen och
genomförandet av redan tagna beslut. Men för denna
uppföljning finns i dag Statens medicinsk-etiska råd som
redan har mandatet att följa tillämpningen av etiska regler m
m.

Vi anser det därför överflödigt att bilda en ny nationell delegation när det
redan finns en institution för detta ändamål och avvisar därför regeringens
förslag till en sådan delegation.

Prioriteringar

Vi vill betona vikten av att regeringen i propositionen
föreslår att ofrivillig barnlöshet skall höra till
prioriteringsgrupp tre och därmed kvalificeras för en
medicinsk behandling. Detta innebär att ofrivilligt barnlösa
kommer att likabehandlas oavsett i vilket landsting de bor.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högre krav på utvärdering och kvalificerad personal,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka patientens ställning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge preventionsarbetet en framskjuten position,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens förslag att upprätta en nationell delegation för
tillämpningen av de etiska riktlinjerna inte bör genomföras.

Stockholm den 22 januari 1997

Barbro Westerholm (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Sigge Godin (fp)

Bo Könberg (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)