med anledning av prop. 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning

Motion 1996/97:N19 av Inge Carlsson och Paavo Vallius (s)

När svenska folket i 1980 års folkomröstning tog ställning
till det svenska energisystemets utformning var Sverige
mycket beroende av fossila bränslen, främst olja.
Omröstningen gällde kärnkraftens roll i det framtida
energisy-
stemet.

Skulle de 12 reaktorer som då var i drift, färdiga eller under byggnad
snabbavvecklas, respektive inte få startas eller färdigställas (linje 3, det så
kallade avvecklingsalternativet, som formulerades av Centerpartiet och
Vänsterpartiet kommunisterna)?

Skulle de användas under sin tekniska livslängd eller till dess att förnybara
alternativ blev tillgängliga och avvecklas i den takt som var möjlig med
hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning
och välfärd (linje 1 och 2)?

Linje 1 hade till skillnad från linje 2 ingen avvecklingsplan. Linje 2-
kampanjen drevs under devisen avveckla - med förnuft. Med det menades att
kärnkraften skulle avvecklas när förutsättningarna fanns för att ersätta
kärnkraftselen med förnybara energikällor. Därför hade linje 2 också en s k
avvecklingsplan, "Förslag till avveckling av det svenska kärnkraftsprogram-
met", där man steg för steg redogjorde för vad som måste göras för att en
avveckling skulle kunna genomföras. Den byggde på att teknikutvecklingen
skulle drivas på så att en avveckling kunde inledas när reaktorerna tjänat ut,
vilket enligt vad man då trodde var cirka 25 år. Enligt denna plan skulle vi
t ex. vid ingången av 1990-talet ha cirka 10 TWh el från förnybara
energikällor i det svenska energisystemet.

Det är ingen överdrift att säga att vi inom linje 2 på den tiden var över-
optimistiska när det gällde utvecklingen av förnybara energikällor. Men vi
hade å andra sidan en överdrivet försiktig inställning till kärnkraftverkens
livslängd, då utgick man från cirka 25 års livslängd. Idag vet vi att den är
betydligt längre och att den varierar mellan de olika reaktorerna.

Det troligaste är att de mindre verken kommer att ges kortare livslängd och
de större betydligt längre. Kostnaderna för att underhålla och öka säkerheten
är relativt lika oberoende av reaktorns storlek. Detta medför i sin tur att de
reaktorer som kan producera mest elektricitet blir de som ägarna kommer att
investera mest i, och de kommer därför att användas längre.

Debatten om den svenska kärnkraftens avveckling har länge utgått från att
verken hade 25 års livslängd, och riksdagen har också därför beslutat att det
sista verket skall stängas senast år 2010. I och med 1991 års trepartiöverens-
kommelse mellan Folkpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet, som
resulterade i riksdagens beslut om riktlinjer för energipolitiken, frångicks i
praktiken beslutet om att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010. Där
slogs i stället fast att inledningen och takten i kärnkraftsavvecklingen skulle
avgöras av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljö-
acceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga priser.

Överenskommelsen och det därpå grundade riksdagsbeslutet har därefter
godtagits av samtliga partier i riksdagen utom Vänsterpartiet och Miljö-
partiet. Det finns således en stor majoritet i riksdagen som anslutit sig till
linje 2:s energipolitik med innebörden att först sedan resultatet av sparande
och tillförsel av miljöacceptabel el till ett konkurrenskraftigt pris tagits
fram,
kan kärnkraftsavvecklingen inledas.

Den nu föreliggande propositionen, byggd på överenskommelsen mellan
Centerpartiet, Vänsterpartiet och regeringen, avviker när det gäller kärn-
kraftens avveckling och ersättning av ny elkraft enligt vår uppfattning såväl
från linje 2:s energipolitik som 1991 års energipolitiska beslut. Avvikelsen
gäller främst två områden.

Det första gäller tidpunkten för avvecklingens inledning, där avvecklingen
skall ske innan ny kraft tillförts och innan effekterna av effektiviseringar och
besparingar uppnåtts. Det andra gäller vad kärnkraften skall ersättas med,
kravet på att ersättningen skall utgöras av förnybara energislag nämns inte,
tvärtom framhålls att naturgas är mindre skadligt än kol och olja. Om detta
innebär att ersättningselen skall produceras med gas sägs inte klart ut i
propositionen men det befintliga naturgasnätet skall enligt propositionen
utnyttjas effektivare.

Det finns enligt vår uppfattning en uppenbar risk för att Sverige på detta
sätt kommer att återgå till ett mycket stort inslag av fossilbaserad elproduk-
tion. Då kommer vi också i konflikt med våra åtaganden enligt Rio-
överenskommelsen om minskade CO2-utsläpp. Sveriges anseende som ett
miljöansvarigt land kan komma att skamfilas.

En omställning av energisystemet är ett enormt ingrepp i det svenska
samhället. Kostnaderna är mycket stora och de miljöriktiga alternativen är
ännu inte kommersiellt gångbara. Ingen kommer att gå igenom processen
oberörd. Hushållen, miljön, industrin, kommunerna, forskningen, omsorgen,
hälso- och sjukvården, kommer alla att få vidkännas följderna. Det var just
med hänsyn till energins stora betydelse för samhället som linje 2 så tydligt
uttalade att en förtida avveckling var en gigantisk kapitalförstörelse.
Hänsynen till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning
och välfärd var det bärande skälet för att kärnkraften inte skulle avvecklas
innan fullgoda alternativ fanns redo att ta över den framtida elproduktionen.
Dit har vi ännu inte kommit.

Stora insatser, med den inriktning som nu föreslås i propositionen, måste
till innan en avveckling kan inledas. Vi måste utveckla tekniken att förbränna
förnybara bränslen, att samla in och skörda dem på ett miljöriktigt sätt,
fjärrvärmenäten måste byggas ut och effektiviseras, program för utveckling
av teknik för elproduktion med förnybara energikällor måste tas fram i ett
samarbete mellan samhället, forskningen och industrin, ny och effektivare
teknik för elanvändning måste stimuleras. Ett program med den inriktningen
bör snarast sättas igång och följas upp med en kontrollstation inom en
femårsperiod. Så inleds omställningen bäst, och när kontrollstationen visar
att vi uppnått erforderliga resultat, kan avvecklingen inledas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen bör upphäva beslutet (prop. 1979/80:170, bet.
1979/80:NU70, rskr. 1979/80:410) att den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige
skall stängas senast år 2010,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att omställningen av energisystemet skall inledas med ett program
för en omfattande satsning på effektivisering av elanvändningen,
konvertering av elvärme och utveckling av förnybar elproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagens beslut (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr.
1990/91:373) att "inledningen och takten i kärnkraftsavvecklingen avgörs av
resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel
kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga elpriser" skall ligga fast.

Stockholm den 26 mars 1997

Inge Carlsson (s)

Paavo Vallius (s)