med anledning av prop. 1997/98:123 Finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholms län m.m.

Motion 1997/98:T15 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)

1 Inledning

Propositionen behandlar finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholm. Det är inte första gången detta tas upp i en proposition, och vi får hoppas det heller inte är den sista. Våren 1994 beslöt riksdagen att ge lånegarantier för vägbyggen i Stockholmsregionen gällande den första etappen av Dennispaketet. Pengarna skulle inte vara något bidrag utan enbart ett lån som skulle betalas tillbaka av regionen genom biltullar, d.v.s. en typ av miljöstyrande avgifter på vägtrafiken. Vägprojekten skulle alltså inte kosta staten något, tullarna var ett villkor när dessa garantier beviljades. Våren 1997 lade regeringen ett förslag där kravet på ett vägtullssystem var borttaget. Vi påpekade redan i samband med denna proposition att det är förvånansvärt att regeringen backar från detta, utan att föreslå någon annan finansieringsmetod. Vi är besvikna över att regeringen inte heller i denna vända lyckats prestera ett konkret förslag till finansiering.

2 Allmänt

Denna utbyggnad av vägtrafiken strider mot de mål och delmål för transportpolitiken som regeringen anger i proposition 1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar utveckling. I den propositionen, som lades fram bara några dagar efter denna proposition, anges att den övergripande utgångspunkten är att transportpolitiken ska bidra till en socialt, kulturellt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Vi kan inte se att en Södra länk uppfyller något av dessa kriterier, och då infrastrukturinvesteringar av detta slag har lång livslängd kommer vi att få leva länge med denna felsatsning. Om vi verkligen vill börja förändra samhället i riktning mot det långsiktigt hållbara är detta definitivt fel väg att gå. Resurserna bör istället användas till att utveckla och bygga ut kollektivtrafiken i hela landet.

Vad gäller miljardsatsningar av denna typ ifrågasätter vi dock om de över huvud taget ska används till infrastruktursatsningar inom området kommunikationer. I detta fall tas stora summor pengar från stat, landsting och Stockholms stad samtidigt som vi dagligen får den ena larmrapporten på den andra gällande vanvård av gamla, situationen med bristande resurser och mobbning i skolan mm. Vi kan med lätthet finna många andra verksamheter och områden som vi prioriterar högre än trafikanläggningar i Stockholmsregionen och som vi följaktligen hellre skulle anslå dessa resurser till.

3 Vägavgifter

Det är både av miljö- och rättviseskäl som Vänsterpartiet anser att biltrafiken skall bära sina egna kostnader. I Göteborg har majoriteten beslutat att bilismen ska vara med och betala sina egna trafikinvesteringar, men vad gäller Stockholmsområdet har man tydligen ännu inte insett vikten av att vägtrafiken betalar sina egna kostnader.

De tekniska lösningarna för vägavgifter/tullar finns redan och behovet är mycket stort vad gäller såväl förbättrad stadsmiljö, minskade kostnader för ohälsa orsakad av luftföroreningar och smidigare innerstadstrafik som att styra över resandet till kollektiva färdmedel. Det är den effektivaste lösningen för att minska biltrafiken och dess skadeverkningar på miljö, hälsa och byggnader. Att inte använda sig av vägavgifter/tullar innebär att framför allt storstadstrafikanterna inte betalar kostnaderna för trafiken och att behoven av infrastrukturförbättringar egentligen inte tillgodoses med hjälp av detta trafikpaket. Vi förväntar oss att man från regeringens sida återkommer med förslag om finansiering i form av vägavgifter eller liknande, som på ett tydligt sätt styr över biltrafikanter till det kollektiva infrastrukturnätet.

4 Trafikanläggningar i Stockholmsregionen

Vänsterpartiet är starkt kritiskt till byggandet av en Södra länk över huvud taget. Detta är ett gigantiskt och oansvarigt slöseri med stora summor pengar. Om den förverkligas motverkas allvarligt inriktningen mot en långsiktigt hållbar utveckling i regionen med ökad kollektiv-, gång- och cykeltrafik och minskad biltrafik. Södra länken är dessutom bara en första etapp. Denna måste sedan för att fylla sitt syfte följas upp med en Norra länk, Österleden eller breddning av Essingeleden o.s.v. Detta minskar utrymmet för andra trafikinvesteringar i Stockholmsregionen och i resten av landet.

Kostnaderna för Södra Länken är i dagsläget beräknad till 6,5 miljarder kr, varav statens del antas bli 5 680 miljoner kr. Dessutom tillkommer 25 % av alla fördyringar. Redan idag är bygget fördyrat med flera miljarder. Erfarenheterna visar att kostnaderna för motorvägsprojekt i genomsnitt ökar med 80 %. Under 25 år ska staten betala 365 Mkr per år i räntor och amorteringar för Södra Länken, pengar som kommer att tas från regionens kollektivtrafik, bullersanering, sanering av trafikförorenat dagvatten och andra väganslag. Att på detta sätt övervältra kostnaderna till framtida statsbudgeter är ingen långsiktig finansiering, utan ett utnyttjande av framtida generationer. Vi ifrågasätter dessutom om den del av befolkningen som inte bor i Stockholmsregionen är intresserad av att förbehållslöst finansiera Stockholmstrafiken och dessa vägprojekt.

Mot bakgrund av ovanstående avslår vi propositionens yrkanden 1, 2 och 3.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår propositionens yrkande nr 1 om finansieringslösningen för Södra länken och Årstabron,

2. att riksdagen avslår propositionens yrkande nr 2 om Riksgäldskontorets rätt att teckna statlig borgen,

3. att riksdagen avslår propositionens yrkande nr 3 om Riksgäldskontorets justering av givna garantier.

Stockholm den 17 mars 1998
Karl-Erik Persson (v)
Owe Hellberg (v)	Hanna Zetterberg (v)
Stig Sandström (v)	Ulla Hoffmann (v)