med anledning av prop. 1997/98:47 Ändring i minerallagen (1991:45)

Motion 1997/98:N10 av Lennart Beijer m.fl. (v)

I denna proposition föreslås vissa ändringar av minerallagen, som stärker de företag som redan finns i Sverige. Vi anser att man noga måste följa så att dessa ändringar inte begränsar möjligheten för nya seriösa prospektörer att etablera sig. I motionen föreslår regeringen att giltighetstiden för undersökningstillstånd förlängs från 10 till 15 år, att karenstiden innan ett område får undersökas av ny eller gammal prospektör sätts till ett år, att en skyddszon på 1 000 meter sätts kring producerande gruvor för att hindra att någon åker snålskjuts på andra, att rådata måste inlämnas till bergmästaren, ett förtydligande av minerallagens miljöskydd, vissa avgiftsändringar och slutligen att bergmästaren placeras enbart i Luleå.

Samtidigt ställer vi oss tveksamma till det sätt som staten har avhänt sig möjligheten till ett samhälleligt inflytande. Propositionen gör många internationella jämförelser, men glömmer att i många gruvbrytande länder har fortfarande staten rätt till en kronoandel. Med tanke på den låga bolagsskatt och i övrigt förmånliga villkor som gruvindustrin lever under, anser vi att det inte vore orimligt med någon form av royalty, kanske som en procent av vinsten, som skulle tillfalla staten. Vänsterpartiet anser att detta bör utredas.

1 Prospekteringsresultat

Prospekteringsresultat skall inte i första hand bli en handelsvara utan resultera i gruvbrytning. Därför är det förslag på att sekretesstiden skall vara fyra år för prospekteringsresultat alldeles för lång. En konsekvens blir att den som vill börja prosepektera inom ett sådant övergivet område knappt kan använda sig av de gamla resultaten eftersom det med handläggningstider och karenstid betyder att denne får tillgång till resultaten samma år som hans/hennes tillstånd löper ut. Dessutom har dessa långa sekretesstider lett till att skillnaden mellan vetandet på SGU:s informationskontor och det verkliga vetandet ökar.

2 Naturlig regionalpolitik

I en tid när regionerna alltmer lyfts fram både på Europa- såväl som Sverigenivå, syns det märkligt att regeringen inte tar till vara de naturliga, men även historiska och kulturella förutsättningar som olika regioner har för en gynnsam och hållbar tillväxt. T.ex. Norrlands inlands existensberättigande är helt beroende av förekomsten av naturtillgångar. Skall näringslivet i inlandet kunna breddas och utvecklas så måste det ske utifrån verksamheter med anknytning till råvarorna.

Regeringen anger i sina skäl Verksamheten som till stor del består av informationshantering bör också underlättas av en effektiv användning av modern informations- och kommunikationsteknik. Servicen till prospektörer och gruvföretag bör hålla en hög kvalité i hela landet. Detta är inte minst viktigt mot bakgrund av syftet att få ett balanserat långsiktigt utnyttjande av våra mineralresurser. Man väljer att placera bergmästaren och därmed tillhörande funktioner i Luleå men konstaterar samtidigt att kontoret i Falun skall finnas kvar tills vidare. Det hade varit naturligt att knyta den nya bergmästarfunktionen till SGU:s mineralkontor i Malå där bl.a. det nationella borrkärnsarkivet finns. Vill man gynna prospektörer och gruvföretag skall man naturligtvis se till att så mycket service som möjligt finns samlat på samma ställe. Förr eller senare måste alla till Malå ändå. När sedan regeringen själv konstaterar att verksamheten till stor del består av informationshantering så framstår det som klart att det är just den typen av utvecklat näringsliv kopplat till naturtillgångar som inlandet såväl behöver.

3 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om royalty enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att sekretesstiden för prospekteringsresultat endast skall vara tre år enligt vad i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar om en flyttning av bergmästaren till Malå enligt vad som i motionen anförts.

Stockholm den 23 januari 1998
Lennart Beijer (v)
Hans Andersson (v)	Ingrid Burman (v)
Owe Hellberg (v)	Maggi Mikaelsson (v)
Karl-Erik Persson (v)	Hanna Zetterberg (v)