med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget

Motion 1997/98:U20 av Roland Larsson och Erik Arthur Egervärn (c)

Ändra EU:s grundlag så att större självständighet tillåts

Regeringen anför i propositionen att EU är ett samarbete mellan självständiga stater.

Sverige har emellertid lämnat över normgivningsmakten till EU i flera frågor, så att EG-rätten tar över svensk rätt, vilket minskar vår rätt att själva bestämma vad som ska gälla i landet.

En stor majoritet i Sverige önskar inte ingå i en europeisk federation. Risken finns att vi steg för steg kommer att hamna där, eftersom EU:s grundlagar entydigt talar för federation. Man ska sträva efter en allt fastare sammanslutning av de europeiska folken.

Amsterdamfördraget innebär att ytterligare beslut förs över från ett mellanstatligt samarbete till ett överstatligt.Vi anser emellertid att Amsterdamfördraget har sådana fördelar att det bör ratificeras.

För att vi ska kunna gå med på att ratificera Amsterdamfördraget är det väsentligt att Sverige klargör att vi aldrig kommer att gå med på att vårt självbestämmande urholkas ytterligare. Vi önskar tvärtom utveckla samarbetet med EU så att vårt självbestämmande stärks.

Amsterdamfördraget innehåller en ny artikel 5 a, som innebär att en majoritet medlemsländer som beslutar upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan få rätt att göra detta inom EU:s ramar.

Det gäller den nya artikel 5 a, som beskrivs i propositionen del 1 sid 133 och som finns i fulltext i del 2, bilaga 3, sid 57.

Till nästa regeringskonferens bör Sveriges regering ha utarbetat förslag till fördragstext som kompletterar artikel 5 a. De länder som önskar återta beslutanderätten över vissa områden som betecknats vara av gemensamt intresse för unionen, bör ha rätt att göra detta, ensamma eller i förening med andra medlemsländer.

När EU får fler medlemmar måste det till institutionella förändringar, det är alla överens om. Frågan är vilka.

För att klara ett effektivt beslutsfattande planeras nu fler röster till de stora länderna och färre för de små. Mer majoritetsbeslut, d v s mer överstatlighet och större makt till EU-parlamentet, med färre ledamöter från de små länderna. Amsterdamfördraget innehåller protokoll med utfästelser att innan EU fått mer än 20 medlemsstater, ska sådana institutionella förändringar ske.

Orsaken till att de forna kommuniststyrda länderna önskar komma med i EU är troligen inte att de vill bli styrda av andra länder. De vill samarbeta med välfärdsländerna i väst, både för att höja sin levnadsstandard och grundfästa sin demokratiska utveckling och säkerhet.

En annan modell till institutionella förändringar vore att vissa medlemsstater avstod från det gemensamma beslutsfattandet på vissa områden och behöll och återtog en högre grad av självbestämmande, samtidigt som man utvecklade ett förtroendefullt, frivilligt samarbete.

Denna väg vore lämplig för Sverige, där en stor majoritet är missnöjd med EU:s dyrbara och oftast obegripliga byråkrati och skadliga lagstiftning.

Subsidiariteten, närhetsprincipen, bör tolkas så att byråkraterna får i uppgift att systematiskt rensa undan alla onödiga förordningar och bestämmelser och återge friheten till de medlemsstater som vill, så länge den inte skadar andra.

Det är alltså inte nödvändigt att kombinera utvidgning med fördjupning.

EU, som var tänkt som ett stort fredsprojekt, skulle liksom Norden kunna vara ett förtroendefullt samarbete mellan självständiga stater, som inte har någon ambition att styra och tvinga varandra, men gärna lära av varandra och anpassa sina lagar när det är till ömsesidig nytta. Det är så vi skapade ett fredligt Norden efter århundraden av krig.

Regeringen bör till nästa regeringskonferens i EU utarbeta konkreta förslag till ändringar i EU:s grundlag.

Artikeln om flexibel integration bör ändras så att de länder som inte önskar ett närmare samarbete, ska ha rätt att ändra sina relationer till EU för mer självbestämmande.

Vi bör deklarera att Sverige aldrig kommer att gå med på nya steg i federativ riktning och att vi anser att tiden är mogen nu, när alla medlemsstater har fungerande parlament och när utvidgningsförhandlingarna börjar, att ändra EU:s grundlag till mer självständighet för de medlemsländer som så önskar.

Ändra det materiella innehållet i Euratom

Amsterdamfördraget medför ändringar i de ursprungliga traktaten, bl a Europeiska atomenergigemenskapen, Euratom.

Det är emellertid endast fråga om formella konsekvensändringar, utan att det materiella innehållet förändras.

Ännu en gång skall alltså Sverige gå med på att t ex EG skall underlätta investeringar och, särskilt genom att uppmuntra initiativ från företagens sida, säkerställa att sådana viktiga anläggningar kommer till stånd som behövs för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen (Artikel 2c) samt – – – upprätta sådana förbindelser med andra länder och internationella organisationer som är ägnade att främja framsteg i samband med den fredliga användningen av kärnenergin. (Artikel 2h)

Det sades oss vid medlemskapsförhandlingarna, att Euratomavtalet till vissa delar var obsolet och att vår kärnkraftsavveckling inte skulle hindras. Detta har bekräftats t ex av att Italien efter Tjernobylkatastrofen avvecklade alla sina kärnreaktorer. Det är därför obegripligt att man fortsätter att föra över icke gällande bestämmelser i ett nytt fördrag.

Sverige bör ta initiativ till att Euratomfördraget ses över och moderniseras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av Amsterdamfördragets artikel 5a för att Sverige skall kunna utveckla sitt samarbete med EU så att vårt självbestämmande stärks,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av Euratomfördraget.

Stockholm den 4 mars 1998
Roland Larsson (c)	Erik Arthur Egervärn (c)