med anledning av prop. 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och välfärd

Motion 1997/98:A16 av Inger Lundberg m.fl. (s)

Samverkan på regional nivå

Den lokala och regionala nivån spelar allt större roll för utveckling av näringsliv och arbetsmarknad. Starka residensstäder med kvalificerad statlig verksamhet och högskole- och universitetsutbildning är viktiga nav för utvecklingen i sin del av landet. De spelar en viktig roll som motkraft mot koncentrationen till storstadsområdena. På samma sätt är verksamheter som tingsrätter, skattemyndigheter etc betydelsefulla för att uppehålla både samhällelig och kommersiell service i mindre kommuner.

Det finns verksamheter, som kräver specialistkompetens för ett större underlag än länen normalt erbjuder. Därför har bland andra flera statliga myndigheter och bolag valt att överge länsnivån och i stället regionalisera sin verksamhet.

I Västra Götaland och Skåne har behovet av specialisering och samverkan mötts genom att de län, som nu ingår i de s.k. regionerna valt att gå samman till större enheter. Där har man strävat efter att skapa regional balans genom att fördela ansvaret för gemensamma verksamheter till olika delar av de gemensamma storlänen. Det finns en bred uppslutning för storlänstanken i Västra Götaland och Skåne. Den har sitt ursprung i en regional gemenskap, som gjort storlänet till ett naturligt alternativ i de berörda landsdelarna.

I Mellansverige finns en nära samhörighet mellan länen och en vilja att stärka regionen som ett alternativ till storstadsområdena, men också en stark vilja att slå vakt om länen som bas för den regionala utvecklingen. Vi upplever dock ett allt starkare behov av samarbete i konkreta sakfrågor. I flera frågor finns redan nu ett nära samarbete mellan alla eller några av våra fem län. I andra samverkar några av oss nära med andra län som t. ex. Värmland, Jönköping och Dalarna. Tillsammans med företrädare för andra partier diskuterar vi nu hur respektive läns framtida nätverk ska utvecklas.

Vi finner det angeläget att regeringen inför framtida prövningar av den regionala organisationen i Sverige medverkar till att stimulera goda former för regional samverkan mellan län med nuvarande länsindelning som grund.

I Mellansverige har ett utökat samarbete mellan länen börjat utvecklas. Det gäller en gemensam hållning i vissa strategiska infrastrukturfrågor som t.ex. de nyligen genomförda banutbyggnaderna i Mälardalen. Det gäller också viktiga samhällsområden, där samarbete kan ge invånarna tillgång till högre kvalitet på samhällsservicen.

Högkvalificerad sjukvård, turism, kultur, kollektivtrafik och utbildning är exempel på naturliga samarbetsområden. Samarbetet kan också avse gemensam internationell marknadsföring och samverkan med olika regioner inom EU.

Ett framgångsrikt samarbete, som bygger på självständiga län kräver att den centrala statliga nivån anpassar sin planering till de länsgrupperingar, som successivt växer fram. Vi vill understryka vikten av att den statliga regionala planeringen så långt möjligt tar till vara den demokratiska styrka, som ligger i självständiga län, som är lätta för invånarna att identifiera sig med och ta aktiv del i. Idag motverkar närmast den statliga organisationen samarbetet mellan län med gemensamma intressen.

Statliga myndigheter och bolag har såväl under nuvarande socialdemokratiska regering som under tidigare borgerliga genomfört en regional indelning enbart utifrån den egna myndighetens behov. Det har lett till att t.ex. skatte- och kronofogdemyndighet har en gemensam regional indelning. Tullverket har valt en annan och åklagarmyndigheten en tredje. Regionindelningen har utgått från varje enskilt verks specifika intressen trots att dessa förutsätts bedriva ett nära samarbete. På trafikområdet är splittringen densamma. Så har t.ex. Banverket och Vägverket olika regionalindelning.

Den splittrade regionala indelningen försvårar samarbetet mellan olika myndigheter och minskar samtidigt möjligheterna till regional samverkan mellan länen. Detta har förstärkts av att staten inte haft en strategi för hur regioncentra för olika myndigheter ska fördelas för att uppnå en god regional balans.

Ofta har den enskilda myndighetens önskemål och olika tillfälligheter kommit att avgöra regioncentra för resp. myndighet eller verk. I stället för konstruktivt samarbete mellan länen har avsaknaden av en strategi för regional rättvisa lett till hård konkurrens mellan företrädare för olika län. Den har förstärkts av att många regionala myndigheter inte utnyttjat ny tekniks möjligheter till en decentraliserad organisation inom ramen för respektive region.

Vi föreslår inga omedelbara, radikala förändringar av myndigheternas regionala indelning, men menar att det är angeläget att regeringen tar initiativ till studier av hur den nya regionindelningen påverkat de enskilda länens möjligheter att påverka den statliga verksamhet, som berör dem.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hur den splittrade regionindelningen påverkat möjligheterna till samverkan mellan olika myndigheter. Studierna bör också avse hur regionaliseringen påverkat den regionala balansen och vilka åtgärder som vidtagits för att så långt möjligt decentralisera verksamheter i myndigheter och bolag inom ramen för en regional organisation.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de nuvarande länens roll i en framtida regional utveckling av Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ingående studier av konsekvenserna av den genomförda regionindelningen av statliga myndigheter, verk och bolag.

Stockholm den 23 mars 1998
Inger Lundberg (s)
Reynoldh Furustrand (s)	Sven-Erik Österberg (s)
Berndt Sköldestig (s)	Mats Berglind (s)