med anledning av prop. 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och välfärd

Motion 1997/98:A33 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

1 Inledning

Målet för regionalpolitiken måste vara att öka den enskildes möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort. Politiska insatser kan i begränsad omfattning utjämna skillnaderna i levnadsvillkor mellan olika delar av landet. Istället bör regionalpolitiken utformas så att olika bygders och regioners unika förutsättningar att skapa goda levnadsvillkor tas tillvara.

Från Folkpartiet liberalernas sida har vi därför under drygt ett decennium varit pådrivande för en allmän förändring av regionalpolitiken. Tidigare handlade den om lokaliseringspolitik: regional balans skulle åstadkommas genom att centralt placerade beslutsfattare identifierade vilka investeringar som var på gång och såg till att dessa förlades till problemdrabbade regioner. Grundtanken var att sysselsättning kunde planeras fram genom myndighetsbeslut.

Den förändring vi länge förespråkat innebär en övergång till mobiliseringspolitik: regionalpolitikens mål uppnås genom att satsa på den enskilda människan och hennes förmåga till skapande. Varje region har sina styrkor, sina unika möjligheter. Dessa kan endast tas tillvara genom lokala initiativ. Tyngdpunkten ligger i decentralisering, nyetableringar, småföretag och lokal samverkan.

Mobilisering av lokala resurser kan inte kommenderas fram genom politiska beslut. Men regionalpolitiken kan på olika sätt stödja, underlätta och stimulera utveckling. Denna ambition innebär att en lång rad områden som inte i snäv mening brukar kategoriseras som regionalpolitik blir allt viktigare. Skapande förutsätter kontakter och utbyte, därför är kommunikationer väsentliga. Utbildning och forskning, liksom ett vitalt kulturutbud, blir också viktiga ingredienser. En allmän politik som underlättar små- och nyföretagande blir av central betydelse.

Folkpartiet liberalernas politik för att förverkliga målet att öka den enskildes möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort sammanfaller därför med huvudinriktningen för vår politik – en politik för mänsklig växt.

Den regionala balansen är starkt beroende av lägre räntenivåer och ett investeringsvänligt klimat. Regionalpolitiska stödformer blir verkningslösa om inte de grundläggande ekonomiska förutsättningarna för tillväxt kan skapas.

Av avgörande betydelse för olika bygders och regioners möjligheter att erbjuda goda levnadsmiljöer är att den ekonomiska politiken skapar goda betingelser för företagande och företagare. Idag hotas därför den regionala utvecklingen av regeringens brist på insikt om förutsättningar för livskraftiga småföretag. Om riskkapital dubbelbeskattas, extra arbetsinsatser drabbas av hög marginalskatt och arbetsmarknaden görs inflexibel genom föråldrade regleringar kommer de regionalpolitiska medlen inte att kunna bidra till resursmobilisering. Regeringens politik har utarmat landsbygden.

Vår svenska landsbygd och glesbygd befinner sig just nu i ett mycket kritiskt skede. Flyttlassen rullar fortare än någonsin mot de större städerna och det är endast ett fåtal län i Sverige som kan uppvisa en positiv befolkningsutveckling. Det faller ett tungt ansvar på regeringen, men också på Centerpartiet som aktivt stött regeringens politik, för att denna mycket negativa utveckling uppstått. Att ett parti som säger sig värna om glesbygden aktivit medverkar till en sådan kraftig avfolkning är ett tecken på ett stort misslyckande.

Tyvärr innehåller propositionen inga förslag som på något avgörande sätt kan bromsa denna utveckling. Det gäller att snabbt göra något nu och inte enbart föreslå åtgärder som kommer att ge resultat på lång sikt.

Tänkandet utgår fortfarande från att det är lokaliseringsprincipen som skall styra. Förslag som syftar till att skapa ett gott näringsklimat, såsom skattelättnader, reformerad arbetsrätt och en politik som förenklar och stimulerar nyföretagande lyser helt med sin frånvaro. Folkpartiet anser att politiken snarast bör läggas om i en riktning som syftar till att skapa fler jobb genom företagande. En sådan politik leder till att vi får fler skattebetalare och därmed tryggas välfärden i hela landet.

Propositionen verkar i mångt och mycket också vara ett hastverk där man kastat in förslag från många politikområde för att få ett någorlunda fylligt innehåll.

2 Kommunikationer

Tillgången till goda kommunikationer kan ibland betyda mer för utvecklingen i lands- och glesbygd än andra åtgärder. I stora delar av vårt land är det inte realistiskt att tro att kollektivtrafiken ensamt kan lösa folks resebehov. Bilen är istället det dominerande färdsättet för flertalet människor i landsbygdsområdena. På många håll finns inte heller möjlighet att åka tåg, och då spelar bil och buss en stor roll. Det är därför av största betydelse att det finns ett väl fungerande vägnät i hela landet.

I propositionen föreslår regeringen en upprustning av riksväg 45 och en ny förbifart vid Sundsvall på väg E4. Båda dessa projekt är angelägna och har Folkpartiets fulla stöd. Det är emellertid viktigt att medel också satsas på underhållet på en rad vägar i skogslänen. Underhållet har länge varit eftersatt. Störst har problemen med avstängningen av vägar under tjällossningen varit. Här är det främst skogsindustrin som drabbats med störningar i råvarutillförseln som följd. Problemen finns i hela Norrlands inland men även i Värmland och Dalsland. Speciellt stora har problemen varit i Västernorrlands och Jämtlands län, mycket beroende på att det finns färre vägar med riksvägsstandard i dessa län än på andra håll. Det är därför angeläget att satsningarna på att förbättra dessa vägar kan genomföras så snart som möjligt.

2.1 Snabbtågsanpassning Stockholm–Östersund

Södra Norrland och särskilt dess inland hör till de hårdast drabbade bygderna på senare år. Den av regeringen utlovade tidigareläggningen av snabbtågsanpassningen från Stockholm till Östersund längs norra stambanan är därför mycket välkommen för att underlätta kommunikationerna för företag och samhällsliv i dessa regioner, särskilt som de i mycket ringa utsträckning förfogar över lämpliga flygförbindelser. Det är därför viktigt att införandet av X2000-förbindelser inte får den effekten att tågen stannar mera glest än för närvarande. Snabbtågsanpassningen bör också ses i samband med möjligheterna för dessa tåg att passera Arlanda genom färdigställandet av hela Arlandabanan i dess sydliga och nordliga riktning.

2.2 Botniabanan

Botniabanan är en beslutad ny järnväg på den 200 km långa sträckan från Nyland i Ådalen via Örnsköldsvik och Nordmaling till Umeå som tillsammans med den upprustade järnvägen mellan Sundsvall och Ådalen blir en viktig länk i det växande europeiska järnvägssystemet. Vår bedömning sedan länge är att Botniabanan är ett angeläget projekt. Den svåra tågurspåringen vid Kälarne i Jämtland under sommaren 1997 tydliggjorde hur sårbart järnvägsnätet mot övre Norrland är och visar klart på Botniabanans betydelse för regionen. Banan gör det även möjligt för boende upp till Umeå att kunna åka med dagtåg till Stockholm. För att Botniabanan skall kunna byggas krävs det också att andra intressenter än staten tar ett större ansvar för finansieringen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2.3 Glesbygdsflyget

På avstånd och rutter där snabbtåg och sovvagnståg inte utgör något alternativ är flyget, genom sin snabbhet och flexibilitet, ett bra och nödvändigt persontransportmedel. Således har flera kommuner i Norrlands inland starkt förbättrat sina kommunikationer genom att med visst statligt stöd satsa på egna flygfält och flygförbindelser. Detta nät är nu nära nog komplett i och med att Pajala får sin flygplats. Under det senaste åren har statens stöd till dessa flygplatser minskat. Det är därför bra att staten nu tar ett större ansvar även utanför det nuvarande statliga nätet som det föreslås i den trafikpolitiska propositionen (1997/98:56). Tillfredsställande är det också att regeringen avser att behandla flygplatser som kan bli helt eller delvis privatägda på samma sätt. Vi vill från Folkpartiets sida påpeka att de kommunala flygplatserna inte bör drivas i kommunal bolagsform, utan det är önskvärt om flyplatserna istället kan ligga direkt under en kommunal förvaltning eller privatiseras.

2.4 Telekommunikationer

I glesbygden är väl utbyggda och fungerande telekommunikationer av mycket stor betydelse för kontakter med omvärlden. Det är även viktigt att telekommunikationer kan användas till ett rimligt pris. Höstens prisreform från Telia, som innebar att samtal till intilliggande riktnummerområde skulle räknas som rikssamtal, visade med all tydlighet hur hårt en avgiftshöjning slår i landets glesbefolkade delar. Visserligen har Telia nu ändrat sitt beslut så att det går att ringa till intilliggande område till lokaltaxa, men det uppkomna problemet visar med all tydlighet på att det är dags för en riktnummerreform i Sverige som syftar till att minska antalet riktnummerområden.

3 Utbildning

Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för att en region skall kunna hävda sig och utvecklas. Människor kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger under sin livstid då metoder, teknik och kunskap fort blir inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden kräver dessutom att våra exportprodukter håller en hög teknisk och kvalitativ nivå. För att klara dessa krav måste högre utbildning bli tillgänglig för fler så att vi i Sverige kan skaffa oss en högre allmänkompetens än genomsnittet i vår omvärld. Tid och plats är de begränsande faktorerna i sammanhanget. Distansutbildning är en metod som kan ge fler människor tillgång till högre utbildning, vidareutbildning och fortbildning.

Av speciell vikt för landsbygden är att högskolorna tar sitt ansvar för distansundervisning. Att etablera en god distansundervisning som kräver en egen metodik är en krävande uppgift. Dessutom måste bristen på daglig direktkontakt med lärare kompenseras genom en hög kvalitet på tekniken man använder liksom på läromedlen och genom veckoslutsmöten, snabba lärarreaktioner, resurser för resor m.m.

En god distansundervisning kräver en stark basorganisation hos den högskola som anordnar den. Vinsten är att studenterna med hjälp av teknik kan få tillgång till internationella lärare, levande distansnätverk, internationella databaser och därigenom en bättre utbildning. Folkpartiet liberalerna är övertygade om att första årets undervisning i många ämnen, på sikt, kan ges på distans inom högskolan.

Statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) har en mycket väl fungerande distansundervisning som bygger på nätverkstanken. Genom en avancerad IT-pedagogik skapas nätverk inte bara mellan lärare och elever utan också mellan eleverna i respektive utbildning. SSVH kan därför vara ett gott exempel på hur utvecklad IT-teknik skapar motorer i en utveckling och spridning av distanspedagogik för en gymnasial nivå. Det är dessutom positivt att regeringen nu föreslår att en delegation för IT-baserad distansutbildning inrättas i Härnösand.

För landsbygden är det speciellt viktigt att nätverk kan etableras. När samverkan råder mellan ortens företagare, grundskolan, komvux, gymnasieskolan och högskolan ökar regionen som helhet sin kompetens genom att invånarna stärker och moderniserar sina kunskaper.

Folkpartiet liberalerna vill etablera postgymnasial utbildning som normalnivå, d v s minst hälften i varje årskull går vidare till sådan utbildning i t ex högskola. Här fyller de regionala högskolorna en dubbel funktion: dels behöver de studerande inte lämna regionen för att få högre utbildning samt fort- och vidareutbildning, dels får det lokala näringslivet tillgång till kompetens som man annars kanske varken haft råd eller mod att skaffa sig.

Ett flexibelt gymnasium är en viktig del i att öka allmänkompetensen. Att alla elever får plats på gymnasiet, med en inriktning de själva valt, är därför ett viktigt mål. Genom den snabba utbyggnaden av gymnasiekolan som skett under de senaste åren har Sverige kommit ett stort steg närmare detta mål. Men fortfarande saknas en flexibel och väl utvecklad lärlingsutbildning.

Utveckling av distansmetodik även för gymnasister skulle bl a underlätta för landsbygdens ungdomar att slippa tröttsamma bussresor till närmaste gymnasieort. En gymnasieskola i landsbygd kan också vara så mycket mera än en skollokal. Lärare och elever liksom lokaler och utrustning kan fungera som en allmän kompetenshöjande resurs för orten. Vad vi här anfört om utbildningens betydelse bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4 Kultur

Tillgång till kultur är en mycket viktig förutsättning för att skapa utvecklingskraft och en anda av kreativitet i landsbygderna. För det första är kultur i sig en kreativ verksamhet, och skapande och utvecklingskraft inom detta område föder lätt samma tendenser på andra. För det andra utgör kulturyttringar ofta viktiga inslag i en nödvändig omprövning – ett exempel är de bygdespel som inte sällan samlat medborgarna till gemenskap och nytänkande. För det tredje är tillgång till kultur en viktig förutsättning för att kunna attrahera och behålla nya landsbygdsinnevånare. Kultur är därför ingen lyx, som kan ges lägre prioritet än andra ansträngningar att utveckla landsbygden.

Regionalpolitiska medel bör kunna användas för kulturella insatser i landsbygd. Dessa möjligheter kan inrymmas inom länsanslagets ram för projektverksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5 Stödområdesfrågor

Folkpartiets linje i regionalpolitiken utmärks av en långtgående decentralisering av besluten till regional nivå och förenkling och schablonisering av de regionalpolitiska stödformerna. Denna strategi var också huvudinriktningen i proposition 1993/94:140 som låg till grund för riksdagens beslut om regionalpolitiken våren 1994. Vi välkomnar därför en fortsatt inriktning av de regionalpolitiska stödformerna i enlighet med denna linje.

Vi säger nej till regeringens förslag om att jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske samt annan personlig serviceverksamhet inte längre skall få sänkta socialavgifter i stödområdet. Sänkta arbetsgivaravgifter anser vi vara ett verksamt medel för att öka antalet jobb. De branscher som drabbas utgör dessutom en betydande del för att få människor att bo kvar i glesbygden. Dessa verksamheter utförs ofta i kombination med annan näringsverksamhet och de lämnar, inte minst inom jord- och skogsbruket, ett betydande bidrag till att hålla landsbygden öppen och levande.

Att regeringen i fortsättningen skall få avgöra vilka områden som skall ingå i stödområdena är även det oacceptabelt. Detta skall även framöver vara en fråga för riksdagen att avgöra.

EU:s översyn av målområdena måste innebära att den lilla regionalpolitiken anpassas så att inte effektiva satsningar i de mest utsatta delarna av landet motverkas. Folkpartiet ser med oro på utspädningen av de regionalpolitiska stöden till allt större områden i landet. Inplacering i tillfälliga stödområden måste endast få tillåtas gälla under en mycket begränsad tid. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta tillkänna.

5.1 Transportstödet

Vi stöder i stort regeringens förslag vad gäller transportstödet. Vi vill föreslå att även Vännäs kommun, Burträsk, Jörn, Fällfors och Kalvträsk församlingar förs till zon 5 och Ånge kommun till zon 3. Detta främst för att de små köpsågverken i inlandet inte skall få sämre förutsättningar än de stora bolagens sågverk vid kusten.

6 EU:s regionalpolitiska stöd

De nya möjligheter för regionalpolitiska satsningar som öppnats genom medlemskapet i Europeiska unionen innebär att regionalpolitiken i snäv mening tillförs ytterligare medel. Dessa resurstillskott skall på effektivaste och mest ändamålsenliga sätt utnyttjas för att bidra till att de regionalpolitiska målen nås. Inom strukturfondernas olika målområden kommer nya former för lokalt och regionalt inflytande att byggas upp. Vi anser att detta kan leda till att spännande samarbetsmönster utvecklas. Men detta får inte innebära att byråkrati och målområden utvecklas så att det hämmar eller förhindrar en naturlig utveckling av småföretagandet. Den byråkrati som utvecklats i administrationen av målområdena, framförallt inom NUTEK, måste med all kraft motverkas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

7 Utredning om regionalpolitiken

Förutsättningar för regionalpolitiken har ändrats drastiskt i och med att Sverige nu är medlem av EU. Folkpartiet har i tre års tid krävt att man i en utredning skall se över hela regionalpolitiken för att se vilka krav och möjligheter EU-medlemskapet innebär och hur den framtida fördelningen av de samlade resurserna skall göras och hur byråkratin skall begränsas.

Det har även funnits andra skäl att se över regionalpolitiken bl.a. för att pröva stödområdesindelningen. Det finns anledning att börja ifrågasätta systemet med tillfälliga stödområdesindelningar som tenderar att bli långvariga. Enligt vår mening är det inte rimligt att en bygd tvingas vara inplacerad i ett tillfälligt stödområde i 10 år. En diskussion bör därför föras om de tillfälliga stödområdena skall tillföras det permanenta stödområdet.

Dessvärre har kravet på en utredning stoppats i riksdagen av en majoritet bestående av Centern och Socialdemokraterna. Regeringen aviserar nu att man vill utreda regionalpolitiken. Det är bra men dessvärre kommer utredningen för sent. Hade Folkpartiets krav bifallits för tre år sedan så hade situationen i glesbygden sett väsentligt mycket bättre ut idag.

8 Näringspolitik

En stor del av propositionen ägnas åt näringspolitik. Sida efter sida beskriver man hur viktigt det är med en god näringspolitik och företagens betydelse för utveckling. Dessvärre mäktar regeringen inte med att föreslå något som förbättrar för företagsamheten i de regionalpolitiskt utsatta områdena. Detta beteende belyser helt och hållet regeringens problem att prata väl om allt men sedan inte göra något konkret för att förbättra situationen. Folkpartiet föreslår som vi redan nämnt i början av motionen en helt annan politik för att skapa fler jobb genom företagande. Denna politik innebär:

• Arbetsgivaravgifterna i den privata tjänstesektorn sänks med 18 miljarder, eller ca 5 procentenheter. Detta skulle vara av stor betydelse inte minst för turistbranschen i våra fjällområden

• Arbetsgivaravgifterna för tjänster riktade mot hushållen reduceras kraftigt i enlighet med det förslag som Folkpartiet presenterat tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna

• Fåmansbolagen får nya skatteregler

• Riskkapitalförsörjningen förbättras bland annat genom slopad dubbelbeskattning

• Krånglet minskar bland annat genom att en förenklad självdeklaration för företagare införs, reglerna för F-skatten förenklas och en ny förenklingskommission tillsätts – med hög politisk prioritet

• Arbetsmarknadslagarna anpassas efter småföretagens behov, med bland annat ändrade turordningsregler och slopad facklig vetorätt mot entreprenader

• Trygghetssystemen anpassas efter småföretagarens villkor

• De selektiva företagsstöden minskar och etableringshinder undanröjs

• Flertalet kommunala bolag bör avvecklas.

8.1 Småföretagen

På många mindre orter har småföretagen en stor betydelse för att skapa livskraft i bygden. Ofta är företagen knutna till den särskilda känsla som kan finnas på olika orter: företagarandan utgör en del av den lokala kulturen.

Småföretagen ger också en mer differentierad arbetsmarknad än när orter domineras av ett stort företag. Detta ökar möjligheterna för återflyttning till bygden t.ex. efter studier. En differentierad arbetsmarknad är nödvändig för att klara det s.k. medföljarproblemet, att båda makar behöver arbete i närheten av bostadsorten.

En politik som gynnar mindre företag är därför också en politik som säkerställer möjligheter till sysselsättning och utkomst i landsbygden. Inom jordbrukssektorn är dessutom många företag en kombination mellan jordbruk och annan verksamhet, vilket ökar deras betydelse. Lantbruksföretagens villkor styrs till stor del av EU:s jordbrukspolitik. Våra många kritiska synpunkter på denna utvecklas i vår jordbruksmotion. Vi vill här endast peka på den stora betydelse som lantbruksföretagen har för landsbygdens utveckling, både företagen som sådana och den viktiga miljöskapande funktion som lantbruket utgör.

En ekonomisk politik som befrämjar allmän tillväxt är nödvändig också för småföretagen. Det är vidare viktigt att svensk exportindustri har goda möjligheter och väljer att investera i Sverige; i många fall är landsbygdens mindre företag underleverantörer till större företag. Därför är exempelvis EU-medlemskapet, en skattepolitik som befrämjar tillväxt och satsningar på utbildning och infrastruktur viktig.

Småföretagen tyngs i dag av skatter, krångel, byråkrati och en lagstiftning som är illa anpassad till deras verksamhetsformer.

9 Skärgården lever

Skärgården är en av vårt lands största tillgångar. Arbetet för att skapa drägliga villkor och förutsättningar för människor som vill bo, arbeta och verka i skärgården måste fortsätta. Politiska beslut kan undanröja hinder för en positiv utveckling. Rätt beslut kan medverka till att stimulera ökad kreativitet, enskilda initiativ och lokal mobilisering.

Fiske och jordbruk har varit basnäringar i kombination med annan småföretagsamhet. Livskraftigt fiske är fortfarande en viktig förutsättning för en levande skärgård. Småföretag ger befolkningen service och arbetstillfällen. Den anpassningsförmåga som utmärker de små företagen måste stimuleras och uppmuntras. Särskilt viktigt är att medverka till en utveckling av kvinnligt företagande och nysatsningar.

Inte minst den nya informationsteknologin ger möjligheter: i verksamheter där geografiska avstånd spelar allt mindre roll, har skärgårdsområdena en unik chans att hävda sig i konkurrens med andra områden i fråga om nyetableringar och företagande.

Tillgången på låg- och mellanstadieskolor i skärgården är av väsentlig betydelse. Med skolpengssystemet där bidragen följer eleven finns större förutsättningar att bevara små skolor även i skärgården. Skärgårdsbefolkningen har samma rätt till social välfärd och omsorg som människor på fastlandet.

Goda kommunikationer måste skapas och vidmakthållas för att skärgårdsboendet skall kunna bli en realitet. Olika samverkansmöjligheter, fantasi, god vilja och förutsättningar för okonventionella lösningar är ett måste såväl i skärgården som i den traditionella glesbygden.

Många skärgårdskommuner är oerhört beroende av turism och sommargäster. För det lokala näringslivets överlevnad är sommarmånadernas verksamhet helt avgörande. Goda förutsättningar för att privat driva turistanläggningar måste skapas. I samverkan mellan konstnärer och kulturskapare kan också skärgårdens speciella kultur tas tillvara. I det moderna skärgårdslivet är inslag av hemslöjd, musik, hantverk och gamla brukningsmetoder viktiga inslag. Inte minst hembygds- och slöjdföreningar har en viktig funktion som kulturbärare.

Vad som anförts om skärgårdens betydelse och utveckling bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

10 Regional utveckling bygger på samverkan

En viktig väg att nå lokal mobilisering är samverkan och samordning. I dag prövas nya former för att samordna servicen på landsbygden. Det innebär t.ex. att statliga verk och myndigheter som post, arbetsförmedling, lokalkontor för länsstyrelse och ALMI samverkar med kommunen, så att både personal- och lokalkostnader kan pressas. Inte sällan handlar det om att finna smidiga och informella lösningar för att kunna säkerställa en god service. Det är viktigt att sådana förslag uppmuntras och prövas och inte kvävs av traditionellt tänkande.

I linje med Folkpartiet liberalernas allmänna krav om en förnyelse av den offentliga sektorn anser vi att man bör pröva ytterligare vägar för att säkerställa service. Till exempel bör det bli regel att statliga myndigheter måste pröva möjligheterna att köpa tjänster från privata företag i syfte att utröna om detta kan medföra att en verksamhet kan förbättras/bevaras.

För att öka lönsamheten i landsbygdsbutiken eftersträvas att den blir central för fler serviceslag. Biblioteksverksamhet, post- och apoteksärenden är exempel på service som sköts via butiken. Det är i detta sammanhang viktigt att betona att butiker som tar på sig ansvaret för dessa verksamheter driver dem på lång sikt så att inte bygden står utan service bara något år efter det att den ordinarie offentliga verksamheten försvunnit.

Ibland brukar det hävdas att reformer av den offentliga sektorn – innefattande decentralisering av besluten och ökad valfrihet för den enskilde – främst skulle vara ett intresse för boende i tätorter. Det är där man har flera skolor, daghem och vårdcentraler att välja mellan, påpekar man. Detta är ett felaktigt synsätt.

En förnyad offentlig sektorn är också ett intresse för landsbygden, dels för att den är en viktig arbetsgivare, icke minst för kvinnor i landsbygden, dels för att det är än viktigare där med lokalt anpassade och flexibla lösningar när tryggheten skall garanteras. Med stora och centralstyrda organisationer finns en stor risk att förhållanden i mer tätbefolkade delar av landet får styra verksamheternas utformning.

Etableringsfrihet för läkare är något som kan förbättra läkarförsörjningen på landsbygden. Dessutom bör vårdavtal tecknas med landstingen så att även små orter garanteras läkartillgänglighet åtminstone ett par dagar i veckan.

11 Statliga verk och myndigheter

De statliga verken och myndigheterna skall medverka till att de regionalpolitiska målen förverkligas. Statliga verk och myndigheters sektorssnäva och kortsiktiga rationaliseringar och besparingsiver får inte medföra onödig nedläggning av statliga funktioner och service. Det drabbar företag, människor, kompetensnivå, förnyelseförmåga och regionalt inflytande. Den nya tele- och datatekniken medger kvalificerad verksamhet över hela landet. Det krävs breda och noggranna konsekvensanalyser i verk och myndigheter, samt samråd med respektive länsmyndigheter, innan omstruktureringar vidtas. Mera av helhetssyn och tvärsektoriella avvägningar krävs. Verk och myndigheter har till uppgift att så långt som möjligt bedriva en effektiv service till gagn för befolkningen i respektive län. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

12 Försöksverksamhet med ökat regionalt och lokalt självbestämmande inom arbetsmarknadspolitiken

Regeringen föreslår att förutom Skåne län så skall även Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län friare få använda arbetsmarknadspolitiska medel. Folkpartiet anser att det är välkommet att man nu prövar att använda arbetsmarknadspolitiska medel friare. Det är något som vi har efterlyst sedan länge. Arbetsmarknadspolitiken är och förblir dock en statlig angelägenhet, och en delegering av besluten skall endast avse delegering till statliga organ på lokal nivå, dvs till den lokala arbetsförmedlingen och inte till kommunen. Vi anser att alla län i Sverige skall kunna bli frilän. Problemen på arbetsmarknaden är inte enbart knutna till skogslänen utan finns även på andra håll i Sverige. Det finns många andra län som visar en mycket dyster långsiktig utveckling, och som då kunde bli hjälpta av att bli frilän.

13 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokal mobilisering skall vara huvudinriktningen i den regionalpolitiska inriktningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att politiken snarast bör läggas om i en riktning som skapar fler jobb genom företagande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en upprustning av vägnätet för att minska tjällossningsproblemen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbtågsanpassningen mellan Östersund och Stockholm,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Botniabanan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en riktnummerreform inom teleområdet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningens betydelse inom regionalpolitiken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturen och regionalpolitiken,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om att sänkta socialavgifter i stödområdet inte längre skall gälla för jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske samt annan personlig serviceverksamhet,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om att regeringen skall få avgöra vilka områden som skall placeras in i stödområden,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att placering i tillfälligt stödområde bör ske under en begränsad tid,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i zonindelningen för transportstöd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att byråkratin vid administration av EU-stöd m.m. skall minskas,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagens betydelse för utvecklingen inom landsbygden och glesbygden,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärgården och dess betydelse och utveckling,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkans betydelse för regional utveckling,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga verk och myndigheters roll för att de regionalpolitiska målen skall förverkligas.

18. att riksdagen beslutar att alla län som önskar skall kunna bli frilän vad avser användandet av arbetsmarknadspolitiska medel.

Stockholm den 25 mars 1998
Elver Jonsson (fp)
Siri Dannaeus (fp)	Lennart Rohdin (fp)
Sigge Godin (fp)	Torsten Gavelin (fp)
Eva Eriksson (fp)