med anledning av prop. 1997/98:63 En reformerad yrkestrafiklagstiftning

Motion 1997/98:T11 av Elisa Abascal Reyes (mp)

Regeringens proposition – bättre villkor för taximarknadens aktörer?

Alltsedan avregleringen av taximarknaden 1990 har meningarna varit delade beträffande utfallet för branschen, beroende på vem man frågar. Samtidigt som priserna i framför allt storstadsregionerna sjunkit och taxibeståndet ökat, så har även klagomål vuxit fram. Några av dessa klagomål rör den omtalade ekonomiska brottsligheten, andra rör taxiförarnas och taxiföretagarnas villkor. De förslag som läggs i propositionen ingriper i begränsad utsträckning i marknadens villkor, men överlag behövs ytterligare åtgärder för att förbättra dagens situation. Förslag om att utfärda varning beträffande såväl legitimation som tillstånd är bra. Däremot berörs inte förhållandet mellan företagaren och föraren särskilt. Vad innebär då detta? På en avreglerad marknad har ju staten avsagt sig möjligheten till prisregleringar eller andra former av regleringar som påverkar konkurrensen. Det finns lagar och regler som bestämmer förhållandet beträffande ansvar m.m. mellan de båda, samt avtal mellan de båda parterna. Det finns dock en fråga som särskilt bör uppmärksammas: förarnas arbetstider. Idag är möjligheterna för myndigheterna att kontrollera att förarna tar de raster de bör och inte kör för länge (högst 11 timmar) begränsade. Ingen vet egentligen hur ofta eller hur många förare som har arbetspass som överstiger det föreskrivna maxantalet. Att föraren kör långa pass kan bero på följande omständigheter:

• Företaget har alldeles för få förare och kräver mer (företaget håller sig inte till reglerna).

• Avtalet mellan parterna är sådant att en stor del av förarens lön är provision vilket innebär att föraren kör långa pass för att få ihop mer pengar.

• Föraren, som också är ägare till fordonet, är knuten till en beställningscentral som har så pass hög avgift att företagaren tvingas köra mycket långa arbetspass för att få ihop till såväl lön som avgift och andra omkostnader.

Vem bryr sig? Idag kan staten varken gå in och reglera avgifterna från beställningscentralerna eller avtalen mellan parterna. Samtidigt följs inte de regler som faktiskt finns. Detta drabbar den enskilde föraren i form av ökad risk för arbetsskador osv. och samhället i form av högre risker med utslitna och trötta förare med efterföljande konsekvenser. Något måste göras. Det måste finnas en möjlighet till lönsamhet för fler, konkurrensen får inte vara så hård att människor på ett uppenbart sätt far illa. Företag kan gå i konkurs på en marknad, det är inget konstigt med det, men vi kan inte stillatigande åse hur människor kraschar. Regeringen bör överväga möjligheterna till att tillfälligt införa stopp för utfärdande av nya tillstånd, efter begäran från länsstyrelse. Detta innebär att en länsstyrelse bör kunna vända sig till regeringen och begära att inga nya tillstånd utfärdas för trafik i ett område under en viss tid, t.ex. sex månader eller liknande, för att överetablering ska kunna minska på ett humanare (och förhoppningsvis laglydigare) sätt än vad som är fallet idag. Vidare bör en noggrann översyn göras av nuvarande kontrollmöjligheter för myndigheterna av förarnas körtider. Regeringen bör även överväga en sådan reglering som innebär att ansvar inte bara läggs på den enskilde föraren utan även på företaget om det kan påvisas att företaget satt i system att överexploatera sina förare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Konsumenterna

Det är bra att regeringen föreslår att brytpunktstaxan avskaffas, eftersom denna i hög utsträckning gör det krångligt för kunden att bedöma priset på en resa. Det finns dock ytterligare åtgärder att föreslå. I Stockholm tillämpar t.ex. ett av de största företagen en nattaxa som börjar kl. 16.00 och avslutas kl. 09.00. Detta innebär att större delen av den rusningstrafik som sker debiteras enligt nattaxa. Av namnet på taxan låter man påskina att den högre taxan endast debiteras på natten, medan de flesta människorna i samhället skulle vidhålla att halvnio på morgonen eller kvart över fyra på eftermiddagen inte på långa vägar är natt. Detta är endast ett exempel på hur de olika taxornas namn kan medverka till att vilseleda kunderna och därför bör länsstyrelserna även ges möjlighet att ingripa mot sådana taxor som på ett uppenbart sätt i sin beskrivning är missvisande beträffande hur de tillämpas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur länsstyrelserna ska kunna få laglig möjlighet att tvinga företagen att ha tydligare taxor. Detta bör utformas som en generell föreskrift eftersom det är svårt att i förväg förutsäga vilken form av mindre lämpliga taxor som kan uppkomma. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I övrigt bör varje fordon tillsammans med prisinformationen ha en skriftlig information om vart kunden bör vända sig i mån av klagomål. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lagtext enligt vad som föreslagits.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återkomma till riksdagen med förslag på förbättrade möjligheter för myndigheterna att kontrollera taxiförares arbetspass,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna bör återkomma till riksdagen med förslag som ger länsstyrelserna möjlighet att begära tillfälligt tillståndsstopp hos regeringen av marknadsskäl,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna bör återkomma till riksdagen med förslag på lag som ger länsstyrelserna möjlighet att ingripa mot missvisande taxor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk information om klagoinstans i taxibilar.

Stockholm den 23 februari 1998

Elisa Abascal Reyes (mp)

Elanders Gotab, Stockholm 2002