med anledning av prop. 1997/98:63 En reformerad yrkestrafiklagstiftning

Motion 1997/98:T7 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

Inledning

Yrkestrafiklagen skall bidra till att yrkesverksamhet på trafikområdet utövas på ett seriöst och säkert sätt. Speciellt säkerheten är viktig. Vi vill att alla medborgare skall kunna känna sig trygga när man väljer att åka buss eller taxi. Detta ställer stora krav på att föraren är kompetent och kan sitt jobb. En väl fungerande yrkestrafiklagstiftning bidrar till att yrkesförare och trafikföretag kan känna att de har allmänhetens förtroende att utöva sin verksamhet med en god kvalitet för kundens bästa.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen en ny yrkestrafiklag och en ny lag om biluthyrning med vissa följdändringar. Lagverket moderniseras och anpassas ytterligare till EU:s regelverk. Folkpartiet liberalerna anser att det är nödvändigt att lagstiftningen moderniseras och harmoniseras med EU. Vi har dock invändningar mot en del av förslagen i propositionen och dessa presenterar vi i denna motion.

Trafikansvariga

I propositionen föreslår regeringen att det skall finnas en eller flera personer hos varje juridisk person som bedriver yrkesmässig trafik som är trafikansvarig. Det är bra att ansvarsförhållandet blir tydligare men vi stöder Konkurrensverkets uppfattning i deras remissvar, att det klart skall stå i lagen att bestämmelsen också gäller för statliga och kommunala trafikutövare.

De ekonomiska kapitalkraven

De ekonomiska kapitalkraven för att bedriva yrkestrafik föreslås bli höjda från dagens 30 000 kronor till 100 000 kronor för det första fordonet. Vi menar att detta riskerar att skapa problem för de mindre företagen inom yrkestrafiken och att detta därigenom kan verka hämmande för en aktiv konkurrens. Många remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, har också ställt sig avvisande till denna höjning. Sverige borde hålla fast vid EU:s minimikrav på detta område även i fortsättningen. Det förutses att minimikravet inom EU kan komma att höjas inom en nära framtid. Därför anser vi att det vore bättre om det exakta penningbeloppet även fortsättningsvis anges i en förordning så att ändringar i lagen inte blir nödvändiga varje gång nivån justeras i framtiden.

Reglerna för offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik

Folkpartiet välkomnar förslaget att särreglerna för stats, kommuns och landstings rätt att utöva yrkesmässig trafik tas bort. Vi vill dock betona att det ändå inte råder lika förhållande mellan privata och offentliga utövare av yrkestrafik i dagsläget då den offentliga näringsverksamheten ofta är finansierad och subventionerad av skattemedel. De bör därför säljas ut. Det ligger dock inte inom ramen för denna proposition att behandla detta. Folkpartiet liberalerna har dock aktualiserat frågan i motioner under allmänna motionstiden.

Skadlighetsprövningen gentemot trafikhuvudmannatrafiken

Denna rubrik innebär i klartext att bl.a. den långväga busstrafiken inte får konkurrera med järnvägstrafiken. Utredningen Ny yrkestrafiklag (SOU 1996:93), som ligger till grund för denna proposition, samt Kommunikationskommitténs slutbetänkande (SOU 1997:35) föreslår att den långväga busstrafiken skall avregleras. Regeringen väljer att inte göra någonting nu utan man avser att återkomma i denna fråga i den trafikpolitiska propositionen som är aviserad till den 27 februari 1998.

Folkpartiet liberalerna anser att den långväga busstrafiken snarast bör avregleras. Dagens system är uppenbart orimligt då exempelvis en bussresenär från Sundsvall till Stockholm tvingas åka flera mil norrut för att stiga på bussen p.g.a. att regleringar hindrar bussen från att stanna i Sundsvall och andra större orter längre söderut. Dessa regleringar bör omedelbart avskaffas.

Hänvisning till förordning

Folkpartiet liberalerna vill också ta upp de påpekanden som Lagrådet gjort i sitt yttrande rörande lämpligheten att hänvisa till regeringsförordningar i lagtext. Riksdagen blir då bunden av regeringens föreskrifter vilket är principiellt felaktigt. Vi delar därför Lagrådets uppfattning att de centrala definitionerna inom kommunikationsområdet bör tas in i lag. Den nuvarande fordonskungörelsen bör delas upp i en fordonslag och en fordonsförordning så som föreslagits i motion 1993/94:T212 (fp). Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Regionala föreskrifter

I propositionen föreslår regeringen att länsstyrelserna skall få mandat att utfärda regionala föreskrifter för taxitrafiken. Vi stöder denna tanke, men anser att det av rättssäkerhetsskäl är viktigt att lagstiftningen är tydlig vad gäller tillämpningsområdet. Det räcker då inte som precisering att det skall gälla för "trafiken i länet", så som regeringen föreslår. Det kan inte vara så att nya regler skall bli tillämpliga så fort en taxibil passerar en länsgräns vid en enstaka körning. Det måste vara helt klart när de olika länsstyrelsernas föreskrifter skall vara tillämpliga. En möjlighet är då att länsföreskrifterna skall tillämpas på sådan taxitrafik som ligger under den föreskrivande länsstyrelsens tillsynsansvar.

Lagarnas ikraftträdande

Regeringen planerade ursprungligen att lämna den aktuella propositionen i slutet av 1997 med ikraftträdande den 1 juli 1998. När propositionen inte kom i utsatt tid har nu en osäkerhet spritt sig inom branschen om när ändrade regler skulle träda i kraft. Nu föreslår regeringen den 1 oktober 1998.

Efter att riksdagen har fattat beslut skall regeringen ge ut förordningar och berörda myndigheter skall ge ut nya föreskrifter. Därefter skall ett stort antal näringsidkare informeras i rimlig tid innan de nya lagarna träder i kraft. Genom att ge så kort tid från beslut till ikraftträdande ger regeringen felaktiga signaler till näringslivet och skapar en skadlig osäkerhet som faktiskt riskerar att leda till en snedvriden konkurrens mellan företag och dessutom färre riktiga jobb. Vi anser att de nya lagarna bör träda i kraft den 1 januari 1999 för att branschen skall få tre månader ytterligare på sig för behövlig information och anpassning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det klart i yrkestrafiklagen anges att trafikansvariga också skall finnas när statliga och kommunala organ utövar yrkestrafik,

2. att riksdagen beslutar att 2 kap. 9 § andra stycket i regeringens förslag till yrkestrafiklag skall utgå och att de preciserade kapitalkraven även fortsättningsvis anges i förordning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s miniminivå skall gälla beträffande de ekonomiska kapitalkraven för att bedriva yrkestrafik,

4. att riksdagen beslutar om en omedelbar avreglering av den långväga busstrafiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att föra in centrala definitioner på kommunikationsområdet i lag och att dela upp vissa kungörelser i lagar och förordningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydligt tillämpningsområde för regionala föreskrifter,

7. att riksdagen beslutar att föreslagna lagar skall träda i kraft den 1 januari 1999 i stället för den 1 oktober 1998 såsom regeringen föreslagit.

Stockholm den 20 februari 1998
Kenth Skårvik (fp)
Torsten Gavelin (fp)	Lennart Fremling (fp)