med anledning av prop. 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.

Motion 1997/98:Sk31 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1 Skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet

Regeringen föreslår att förhandsbeskedsinstitutet skall utvidgas till att gälla även fastighetsskatt. Flera remissinstanser har velat ha en ytterligare utvidgning, och Sveriges Advokatsamfund ser inte någon anledning att för den enskilde begränsa möjligheterna att ansöka om förhandsbesked till endast vissa skatter och avgifter. Samfundet noterar särskilt behovet för den enskilde att erhålla förhandsbesked beträffande arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheterna.

Regeringens skäl för att inte vilja utvidga förhandsbeskedsinstitutet till att gälla även arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt är att de för närvarande är under utredning och att de dessutom i sista hand avgörs av Högsta domstolen och inte av Regeringsrätten. Vi anser inte detta vara tillräckligt skäl. Förhandsbesked skall även kunna sökas vad gäller arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt.

2 Skattemyndighetens handläggning

Regeringen föreslår i propositionen att även Riksskatteverket (RSV) skall få ansöka om förhandsbesked i en fråga som angår en enskild och som gäller ett yrkande eller en ansökan som denne framställt hos myndigheten.

Förhandsbeskedsinstitutet inrättades för att tillgodose behovet för den enskilde att få besked i en för denna väsentlig fråga avseende taxeringen. Att förhandsbesked nu föreslås bli möjligt även för det allmänna – för att kunna skapa prejudikat i angelägna frågor – får inte bli till men för den enskilde.

Skatteflyktskommittén (SOU 1996:44) ansåg därför att om skattemyndigheten måste fatta ett beskattningsbeslut under pågående förhandsbeskedsprövning bör myndigheten i allmänhet inte avvika från den skattskyldiges yrkande. Kommittén får även stöd av Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) som anser att grundläggande beslut om årlig taxering och omprövningsbeslut bör fattas enligt den skattskyldiges yrkande när en fråga är föremål för förhandsbeskedsprövning.

Regeringen går nu mot denna uppfattning när den föreslår att skattemyndigheten skall fatta taxerings- eller beskattningsbeslut oberoende av att en i det aktuella beslutet ingående fråga är föremål för en förhandsbeskedsprövning.

Vi anser att ett beslut i enlighet med regeringens förslag skulle äventyra den enskildes rättssäkerhet och menar därför att skattemyndigheten inte skall avvika från den skattskyldiges aktuella yrkande om beslut måste fattas i frågan trots att förhandsbeskedprövning pågår.

3 Ersättning till den enskilde

Regeringen föreslår att den enskilde i normalfallet skall tillerkännas ersättning för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara dennes rätt vid förfarandet i Skatterättsnämnden och i Regeringsrätten då Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked. Lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. föreslås därför utvidgas till att även gälla förhandsbesked, när det är RSV som ansökt om detta.

Vid ersättning enligt denna lag är det rättshjälpstaxan som används. Den timersättning som utgår för allmän rättshjälp är sannolikt inte tillräcklig för att den enskilde skall kunna anlita den bästa tillgängliga expertisen i ämnet. Näringslivets skattedelegation påpekar också i sitt remissyrkande att ersättningsreglerna måste ändras så att en enskild kan garanteras möjlighet att skaffa sig bästa tillgängliga expertis som biträde. Vi anser att den enskilde utan begränsningar skall ersättas för de styrkta kostnader denne har haft i samband med ett förhandsbesked som ansökts av RSV.

4 Företrädare för det allmänna vid ackord m.m.

Regeringen föreslår att ansvaret för prövningen av frågor om skatteackord skall vara delat på det sättet att skattemyndigheten har det grundläggande ansvaret, med möjlighet att uppdra åt kronofogdemyndigheten att svara för prövningen när det är lämpligt i det enskilda fallet.

Vid bedömning av vem staten skall företrädas av vid ackord gör Moderaterna följande bedömning. Staten är normalt vid förhandlingar med gäldenär om betalning av restförd skatt företrädd av kronofogden. Kronofogden har härigenom erfarenhet av direktkontakt med gäldenär och vid ackord ofta även med dennes borgenärer. I samband med dessa kontakter inhämtar kronofogden information om, förutom restförd skatt, även påförda skatter som ännu ej hunnit restföras och eventuella taxeringar som är aktuella.

Med dessa kunskaper om gäldenärens förhållanden söker kronofogden driva in skatterna. Han analyserar därvid gäldenärens ekonomiska ställning och informerar sig oftast om övriga borgenärers anspråk. Vidare undersöker han gäldenärens framtida möjligheter till intjäning för att kunna betala sina skulder.

Vid ackordsförhandlingar är det alltid tidsbrist. Staten bör företrädas av den som är mest kunnig om gäldenärens förhållanden. Staten skall inte i onödan förorsaka tidsutdräkt. Detta kan definitivt omöjliggöra ackord. Det säger sig självt att den som har mest kunskap om gäldenären är den som lämpar sig bäst att företräda staten i ackordsförhandlingar.

Skattemyndigheten har förtjänster beträffande utredningen vilka skatter som skall påföras och känner till hur den skattskyldiges förhållanden i detta hänseende ser ut. Men i övrigt är gäldenären ej känd för skattemyndigheten. Under dessa förhållanden ter det sig svårförståeligt att staten skulle företrädas av annan än kronofogdemyndigheten. Vi anser mot denna bakgrund att staten alltid skall företrädas av kronofogdemyndigheten i frågor om skatteackord.

Det torde ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig lagtext.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att förhandsbesked även skall kunna sökas vad gäller arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att skattemyndigheten inte skall avvika från den skattskyldiges aktuella yrkande om beslut måste fattas när förhandsbeskedsprövning pågår i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att den enskilde skall ersättas för styrkta kostnader i samband med förhandsbesked som ansökts av Riksskatteverket i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att staten skall företrädas av kronofogdemyndigheten i frågor om skatteackord i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 18 februari 1998
Bo Lundgren (m)
Karl-Gösta Svenson (m)	Carl Fredrik Graf (m)
Jan-Olof Franzén (m)	Rolf Dahlberg (m)
Stig Rindborg (m)	Henrik S Järrel (m)
Tomas Högström (m)