med anledning av prop. 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge

Motion 1997/98:L5 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd)

I proposition 1997/98:7 lägger regeringen fram förslag till ändringar i föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge. Tanken är främst att bana väg för en ökad användning av gemensam vårdnad samt underlätta för gemensamma överenskommelser föräldrarna emellan. Barnets bästa framhålls genom att en särskild bestämmelse införs om att barnet ska komma i främsta rummet vid avgörande av alla frågor som rör vårdnad om barn, barns boende och umgänge.

Kristdemokraterna vill i denna motion särskilt behandla några av de frågor som nämns i propositionen samt poängtera vikten av förebyggande åtgärder för att främja varaktiga och stabila relationer.

Barnets bästa

Under 1900-talets gång har alltfler barn fått uppleva att föräldrarna separerar. Mindre än en procent av de barn som föddes under 1900-talets första årtionde upplevde att föräldrarna skilde sig och ytterligare någon procent hade föräldrar som aldrig levde tillsammans. Bland dagens 17-åringar är det uppskattningsvis 5–10 procent som aldrig har levt med bägge sina föräldrar och ytterligare 20–25 procent som har upplevt en separation.

Av faktabakgrunden framgår att cirka 50 000 par under 1992 gick skilda vägar. Om separationerna fortsätter att öka i samma takt som nu kommer 42 procent av alla barn att före sin 18-årsdag få vara med om att deras föräldrar flyttar ifrån varandra.

Är det för lätt att skiljas? Ja, det tyckte mer än hälften av de män (55 procent) och kvinnor (65 procent) som 1992 intervjuades i undersökningen Familj och arbete. Drygt hälften tyckte att föräldrar i större utsträckning bör hålla ihop för barnens skull.

Föräldrar är viktiga förebilder för sina barn. Genom vårt sätt att vara mot varandra förmedlar vi roller och mönster som får betydelse för hur våra barn kommer att bete sig som vuxna. Vi vet exempelvis att separationer är vanligare hos dem som själva upplevt att deras föräldrar separerat.

Genom att underlätta för föräldrarna att hålla ihop gör vi de största insatserna för barnen. Om föräldrarna, med samhällets hjälp, lyckas bevara sitt förhållande är barnen de största vinnarna. Även när förhållandet spricker är det av stor betydelse att föräldrarnas relation är så bra som möjligt. Med förebyggande insatser och tidig hjälp vid problem kan samhället bidra till att stärka familjestabiliteten.

Att bryta den ökande skilsmässotrenden och skapa förutsättningar för fungerande familjemiljöer är en viktig politisk uppgift. Enligt vår uppfattning görs det alldeles för litet. De insatser som erbjuds kommer ofta alldeles för sent.

Det finns idag mycket kunskap och forskning om orsaker och verkan av bristande familjestabilitet ur olika teoretiska perspektiv. Denna kunskap borde få praktiska konsekvenser. Det finns pedagogiska redskap för så kallad äktenskapsberikning. Ett exempel är den amerikanske professorn David Olsons arbete. Han har, tillsammans med sina medarbetare vid Family Social Science/ University of Minnesota, arbetat fram ett program (Prepare/Enrich) som lär ut hur man lyfter fram möjligheterna till positiv förändring.

Ett kristdemokratiskt krav är att samhället erkänner och lyfter fram att stabila, trofasta relationer har stort värde, framför allt för den enskilda människan, men också för samhället i stort. Detta förutsätter, på det ideologiska planet, att vi måste överge den neutralitetsdoktrin för familjepolitiken som lett fram till dagens situation.

I Sverige har vi en stark folkbildningstradition. Lika naturligt som att den seglingsintresserade tar skepparexamen, lika naturligt kunde det vara att vi utbildar oss för att klara av det värdefullaste vi har: våra relationer till varandra. Det bedrivs idag på många håll en värdefull föräldrautbildning, särskilt vid mödravårdscentralerna.

På det praktiska planet kan det exempelvis innebära att par som ska gifta sig eller flytta ihop erbjuds utbildning om hur man ger förhållandet en bra start, om övergången mellan olika livsfaser och om hur man undviker att låta kriser leda till splittring.

En utbildning med den här inriktningen bör byggas ut och omfatta erbjudande om utbildning till par som planerar att gifta sig och flytta ihop, par som på ett djupare sätt önskar förbereda sitt föräldraskap, par som har barn från tidigare förhållande och nu är på väg in i ett nytt förhållande samt till par som har problem vid skilsmässa/separation eller svårigheter att leva tillsammans.

Mödravården är en självklar plats för det förebyggande arbetet. Andra viktiga platser kan vara vårdcentraler, kyrkor och samfund, studieförbund och folkrörelser. Det skulle också kunna ske som privat verksamhet som genom avtalskonstruktioner finansieras offentligt. Samhällets kostnader för att erbjuda förebyggande åtgärder i form av till exempel utbildning skulle sannolikt snabbt sparas in om åtgärderna leder till att skilsmässo/separationsfrekvensen minskar.

Att förhindra en separation eller skilsmässa är oftast det mest naturliga sättet att garantera barnets bästa. Den lagstiftning som finns på det här området bör främja varaktiga och stabila relationer.

Gemensam vårdnad mot en förälders vilja

Regeringen föreslår i sin proposition att domstolen ska kunna vägra att upplösa en gemensam vårdnad eller förordna om en sådan vårdnad mot en förälders vilja. Endast om båda föräldrarna motsätter sig ett beslut om gemensam vårdnad får rätten inte besluta om en sådan. Förslaget har kritiserats av många remissinstanser. Flera av dessa har fört fram den försämrade situation de mest utsatta barnen skulle försättas i.

En av de viktigaste principerna när det gäller barns behov är att barn behöver båda sina föräldrar. Därför är det otillfredsställande att så många barn, särskilt vid skilsmässor, förlorar vardagskontakten med den ena föräldern. Målet bör naturligtvis vara att, som tidigare sagts, ge stöd så att skilsmässan om möjligt kan undvikas. Om det inte lyckas bör föräldrarna ha gemensam vårdnad. Det tjänar alla inblandade på. Först och främst barnet men också föräldrarna eftersom man då delar på ansvaret om barnet. På så sätt möjliggör man för båda att fortsätta att vara föräldrar även efter skilsmässan.

De allra flesta föräldrar kan under och efter en separation lösa frågor om vårdnad, boende och umgänge. Med ett pusslande lyckas man få till stånd en fungerande vardag som kan kännas acceptabel. Mamman och pappan kan se till barnets bästa och ha ett långvarigt och långtgående samarbete.

För en del familjer river en separation upp sår som aldrig läks. Andra tvingas bryta upp från familjen på grund av missbruk, misshandel eller övergrepp. I dessa situationer är en gemensam vårdnad oftast omöjlig. Den gemensamma vårdnaden skulle här bli ett lagligt instrument att med alla medel ifrågasätta varje beslut som rör barnet. Domstolen skulle användas som slagfält och barnen bli offren. Den lagstiftning som föreslås hjälper de familjer där samarbetet redan fungerar bra. För de familjer där samarbete av en eller annan anledning är omöjligt innebär de nya reglerna stora problem. Risken är här stor att barnet blir lidande och barnens bästa inte tillgodoses. De redan utsatta barnen hamnar i en ännu svårare situation. Lagen bör därför inte ändras på denna punkt.

Folkbokföring

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att ett barn inte kan folkbokföras hos båda föräldrarna. Detta skulle leda till en förvirring. Det är angeläget att frågor om boende och folkbokföring löses på ett så tidigt stadium som möjligt, gärna under de så kallade samarbetssamtalen.

Skyldighet att umgås med barnet

Regeringen föreslår att barnets rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med lyfts fram i lagen. Vidare ska föräldrarnas gemensamma ansvar för att barnets behov av umgänge så långt som möjligt tillgodoses betonas. Härigenom, menar man, understryks att en förälder som barnet inte bor tillsammans med har en skyldighet att umgås med barnet. Frågan är dock om föräldrarna ska ha skyldighet att träffa barnet eller om barnet ska ha rätt att träffa sina föräldrar?

Det är viktigt för ett barn att ha en god kontakt med båda sina föräldrar. Barnkonventionens artikel 9:3 säger att staten skall respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då det strider mot barnets bästa. Det får aldrig bli en skyldighet för barnet att umgås med mamma eller pappa. Denna åsikt förs också fram av Barnombudsmannen och Bortrövade Barns Förening. Ett barn som under onaturliga förhållanden tvingas träffa en förälder känner sig sviket och övergivet.

Tanken att betona föräldrarnas gemensamma ansvar för barnet är god. Förarbetena måste dock skrivas så att inga felaktiga tolkningar kan göras vad gäller umgängesskyldighet för barnen. Föräldrarna ska däremot alltid ha skyldighet att träffa barnet om barnet inte uttryckligen vägrar. Rätten ska finnas på barnets sida.

Rätten att få upplysningar om barnet

I propositionen föreslås att någon ny bestämmelse inte ska införas i föräldrabalken om rätten för en förälder som inte bor tillsammans med sitt barn att få upplysningar om barnet. Regeringen anser inte heller att sekretessreglerna ska ändras. Bland dem som opponerat sig mot förslaget finns Umgängesrättsföräldrarnas Riksförening som anser att barnets föräldrar bör vara likställda i sekretessammanhang.

Umgängesrättsföräldern saknar idag rätt att för egen del inhämta information rörande barnens skolgång, tillstånd vid eventuell sjukhusvistelse etc. I praktiken innebär det att han eller hon helt fråntas sin föräldrastatus (förutom beträffande försörjningsplikten). Barnet får också på detta sätt bekräftat att den ena föräldern inte är lika mycket värd som förälder. Eftersom den vårdnadshavande föräldern, som barnet lever med i betydligt större omfattning, dessutom medvetet eller omedvetet överför sitt förhållningssätt gentemot den andre föräldern, som i en olöst konflikt naturligtvis är negativ, kan det vara mycket svårt för umgängesrättsföräldern att upprätthålla en god och nära relation till barnet.

Vi anser därför att en översyn bör göras av nuvarande regler i syfte att så långt det går öka möjligheterna för umgängesföräldrar att få nödvändiga upplysningar om sina barn. Sekretessreglerna måste också ses över, vilket vi tidigare motionerat om.

Samarbetssamtal

Enligt förslaget i propositionen ska en bestämmelse införas i föräldrabalken som erinrar om att föräldrar har möjlighet att genom samarbetssamtal få möjlighet att nå enighet i frågor som rör vårdnaden. Dessa samtal ska inte göras obligatoriska.

Flera remissinstanser, däribland Barnombudsmannen, anser dock att samarbetssamtal om vårdnad ska vara obligatoriska. Kristdemokraterna menar att det är mycket viktigt att föräldrar får möjlighet att lösa frågor som rör vårdnaden på ett tidigt stadium. Målsättning ska därför vara att göra samarbetssamtalen till praxis, något som accepteras av de allra flesta som något naturligt. På så sätt undviks långdragna processer och upptrappade konflikter.

Familjenämnder

Regeringen tar upp frågan om familjenämnder i sin proposition. Man anser att ett system med familjenämnder eller liknande bör övervägas på nytt först efter att de reformer som regeringen föreslår i den aktuella propositionen har utvärderats.

Kristdemokraterna förordar familjenämnder inom de sociala myndigheterna, med speciell sammansättning och kompetens. Dessa skulle kunna behandla ärendet innan det eventuellt tas upp i allmän domstol. Det är angeläget att i möjligaste mån undvika långdragna konflikter i domstol.

Behovet av medling

I den aktuella propositionen föreslås att lagen om medling mellan sammanlevande upphävs. En anledning till förslaget anges vara att med familjerådgivningsutbyggnad synes medlingsinstitutet ha förlorat sin betydelse. Vi anser dock inte att lagen om medling ska upphävas.

Som nämnts tidigare i motionen är den förebyggande verksamheten mycket viktig. Om en separation eller skilsmässa kan undvikas är detta oftast förenligt med barnets bästa. I vissa kommuner kan på grund av ekonomiska skäl familjerådgivning inte erbjudas inom rimlig tid. Detta är olyckligt för alla parter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genom förebyggande åtgärder se till barnets bästa,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i föräldrabalken rörande gemensam vårdnad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnets rätt till umgänge inte får bli en skyldighet för barnet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av reglerna så att umgängesföräldrar får möjlighet att ta del av nödvändiga upplysningar om sina barn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbetssamtal,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i motionen anförts om familjenämnder,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om att upphäva lagen om medling mellan samlevande.

Stockholm den 21 november 1997
Rolf Åbjörnsson (kd)
Åke Carnerö (kd)	Inger Davidson (kd)
Holger Gustafsson (kd)	Ingrid Näslund (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Fanny Rizell (kd)
Tuve Skånberg (kd)